Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

Akupressur Akupunktur Alt medicin - djur Andligt Aromaterapi Ayurveda Balsam för själen Blogg trådar Egen erfarenhet av alt beh Fysioterapi/smärtlindring Gamla huskurer Gott och nyttigt - Receptsamling Healing Homeopati Husapotek/Huskurer Hälsokost - Kosttillskott Inredning/feng shui Klotterplanket Kreativa hantverkstråden :) Massagetekniker Musik till avkoppling Naturlig hudvård Off Topic Presentationer/medlemmar Qi Gong Temaveckor Tips & Trix Tävlingar Vår prunkande trädgård Våra djur Vårda själen Web shopen Yoga Zonterapi Öronakupunktur Örter Örtkosmetik Örtmediciner Övrigt Secondhand trådar Övningar Shamanism
Egna erfarenheter

Vem är du? - Det är jag som bor här...

2008-09-06 13:08 #0 av: Jonnis

Kroppen skakade, hjärnan skrek massa svordomar och hittade på alla tricks den kunde för att jag skulle omvärdera mitt beslut. Jag blev yr, illamående och tänkte avboka tiden tills jag minns vad terapeuten sagt....detta var fjärde gången...

Fjärde gången jag besökte min hypnosterapeut. Fjärde gången jag skulle försöka nå fram till något i mitt undermedvetna som jag aldrig mött. Denna fjärde gång som terapeuten varnat mig för. När jag satt bilen,mot denna fjärde gång, hörde jag hennes röst i huvudet "Efter tre till fem gånger kan hjärnan bli upprorisk. Det betyder är vi är mycket nära att låsa upp dörren till det undermedvetna, oavsett hur du mår eller vad din hjärna framkallar, så är det av största vikt att du kommer hit".

För att göra en historia kort har jag lidit av depression större delen av livet. Allting eskalerade när jag och min katt flyttade för andra gången, nu till Göteborg från Stockholm. Katten, Midi, var min livhanke. Han var mitt allt. I Göteborg skulle jag börja plugga något jag verkligen ville och såg fram emot att börja. Efter en termin funderade jag på att hoppa då det inte gav någon utmaning. Strax därefter började depressionen eskalera, ångesten och den sociala fobin kom fram. Läkaren ville ge mig medicin, som inte fungerade. De på psyket förstod inte vad jag pratade om när jag undrade om själar, varför jag var så facinerad av att jag är jag osv. Katten avled sedan hastigt, världen gick under för mig. Jag åkte iväg och jobbade utomlands, kom hem som ett vrak. En dag hade jag fått nog. Varifrån styrkan kom vet jag inte. Jag sa till mig själv att antingen gör du något och bli frisk eller så tar du livet av dig, för så här kan du inte leva.

Jag slog upp tidningen och där stod en annons. En kvinna höll på med reikihealing, hypnosterapi, massage etc. Jag ringde för att fråga om healing. Hon berättade att hypnosterapi var nog bättre för mig men jag stod på mig, jag ville ha healing. Varför? Jo, i efterhand vet jag att jag var rädd för att tappa kontrollen över tankarna.

Min kompis skjutsade dit mig. Terapeuten E mötte mig. Hon hade ett frågeformulär, frågade mig alltifrån mediciner jag åt till kontakt med familjen. Det kändes väldigt seriöst. Vi pratade över en timme och när jag skulle gå hem fick jag en avslappningsskiva jag skulle lyssna på varje dag.

Efter ca 10 dagar började terapin. Allt började med att vi satt emot varandra med hörlurar och mikrofon. E hjälpte ner mig i ett avslappningstillstånd, när jag befann mig där började hon terapin. Hon lotsade mig genom olika nivåer och spelade upp olika händelser för mig så jag skulle lära känna mig själv.

Jag vågade gråta för första gången i mitt liv. Jag kände att jag inte var ensam mot  världen. Jag hade hittat någon som förstod och faktiskt tog mig på allvar. Inga mediciner i världen kunde hjälpa mig på dett sätt.

Det är svårt att förklara sessionerna. Det var som djup meditation. Jag bör kanske tillägga att man inte är opåverkbar. Samtidigt som man är djupt avslappnad reagerar man ex vid eldsvåda eller så. Man hör vad som händer utanför, om ett barn skriker eller någon pratar. Man minns också allt när man "vaknar". E gjorde en individuell plan efter varje gång beroende på vad som kommit upp sessionen innan. Jag kan berätta om en del av en session. Jag gick in i Madame Tussauds vaxkabinett, där jag själv skulle stå. E lotsade in mig längst in i (tog ett tag) och där stod jag, rakt framför mig själv.

E frågade: -Vad ser du?

Jag sa: -Mig själv.

E: -Titta på dig själv, vad blir du mest överraskad över?

Jag tittade och tittade, kunde inte tro det var sant! Tillslut sa jag:

- Herregud, jag är ju kvinna.

Låter knasigt va? Men så var det. Mitt medvetna jag visste att jag är kvinna (man kan ju se det om inte annat), men jag har stora problem med sexualitet. Jag har alltid ansett mig som en människa, inte en kvinna eller man. Jag har aldrig förstått detta med sexualitet, jag är en människa och har inget intresse av att vara kvinna eller man. Faktiskt.

Efter varje session fick jag hemläxor att göra. Jag skulle skriva upp mina drömmar varje dag, ibland skulle jag skriva om vad jag ville i livet, innerst inne. Ibland skulle jag skriva andra saker. Hon "förbjöd" mig att titta på filmer/serier/läsa böcker som handlade om negativa saker. Mitt största intresse var skräckfilmer......

Sessionerna var i början en gång i veckan ca 1,5h. Efteråt frös jag och var trött. Sedan var det en session varannan vecka och tillslut en gång var tredje vecka.

Under sessionerna gav hon mig även healing och en gång fick jag gå tillbaka till tidigare liv för att få mer förståelse för mig själv...

Allt var inte en dans på rosor. Men jag hade stöd och jag vågade. Det var det som löste min kris. Att våga tappa kontrollen, att våga se in i det innersta, vem jag verkligen är. Hjärnan försökte lura mig många gånger och då fick jag säga till på skarpen. Jag visste att om jag gav hjärnan dessa "vanliga" tankar skulle den leva på den näringen en längre tid. Och jag skulle falla tillbaka. Det är ju inte så att processen tog slut när jag lämnade E för sista gången. Processen fortgår hela livet och det gäller att vara vaksam så jag inte blir lurad en gång till. Det är lätt att välja den enkla vägen, den vägen som jag blev dålig av då den inte behöver så mycket energi...

Hade jag inte hittat denna E är jag säker på att jag gått sjukskriven idag, 4 år senare. Visst betalade jag mycket pengar men så blev jag frisk efter 5 månader också...

Som ni säkert förstått så var det jag pluggade helt fel även om det var min dröm sen jag var liten. Men inte ångrar jag det, då hade jag ju aldrig hittat mig själv.

Tillbaka till den "fjärde gången". Jag åkte dit och hade en session trots protester från min hjärna. Det var då dörren öppnades till mitt innersta. Det var det läskigaste men samtidigt det vackraste jag sett. Lugnet sköljde över mig. Jag hade hittat hem.

Hjärnan frågade: - Vem är du?

Mitt innersta och undermedvetna sa: - Det är jag som bor här...

Anmäl
2008-09-06 13:57 #1 av: Cina-1

Oj, ....vet inte vad jag ska skriva men  jag blev alldeles tagen. Sitter med tårar i ögonen.

Kram

Anmäl
2008-09-06 14:18 #2 av: Tuva-Lena

Vilken fantastisk artikel Jonnis! Man lever sig inte bara in i orden, du berättar med känslan det du har upplevt! Och E måste vara en väldigt medkännande terapeut, precis som man vill att alla skall  vara, det att få känna sig viktig i arbetet att finna sig själv! Tack för en otrolig berättelse, med ett gott slut dessutom - fastän jag vet att du har ett livslång uppgift i ditt arbete med dig själv. Lycka Till och kramar! Glad

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2008-09-06 14:30 #3 av: korseett

ja jag är tagen jag med. Tänk vilken resa du varit med om. Beundransvärt!

Anmäl
2008-09-06 14:59 #4 av: Jonnis

tack alla Skrattande

som ni förstår rekommenderar jag verkligen denna form av terapi.

Anmäl
2008-09-06 15:19 #5 av: FiaH

Oj, vilken story, blir otroligt berörd. Tack för du ville dela med dig.

Anmäl
2008-09-06 16:43 #6 av: Ayena

Tack för att du ville dela med dig av denna upplevelse/erfarenhet. Jag blev verkligen tagen av din berättelse.

Anmäl
2008-09-06 18:49 #7 av: sinsiew

Underbara Jonna!

 

*kramar om*

Anmäl
2008-09-06 20:49 #8 av: Soffe

Va fint o bra skrivet Jonnis :-)

Anmäl
2008-09-06 22:46 #9 av: april4

Vilken berättelse..........var helt hänförd. Otroligt bra jobbat Jonnis. Tack för att du delade med dig.Glad

Anmäl
2008-09-07 00:04 #10 av: [lanns]

Blir avundsjuk faktiskt. vill oxå hitta rätt.
Men du Jonnis, va skönt för dej att du hittat hem!
Väl kämpat och håll i dej på den fortsatta resan Glad

Anmäl
2008-09-07 01:03 #11 av: Jonnis

jag är glad att jag hittat mig själv, men tyvärr är jag på lite fel väg igen. Jag ser dock varningarna innan det gått för långt och det får mig att stanna upp.

Anmäl
2008-09-07 14:24 #12 av: Hoppfull

Helt fantastiskt! Och vilken terapeut! Jag är verkligen glad för din skull!

Anmäl
2008-09-07 14:38 #13 av: Tiia

Tack för att du ville dela med dig.Oerhört bra skrivet,Jonnis.

Anmäl
2008-09-07 17:30 #14 av: Bybo

Vad underbart. Vilken upplevelse. Tack för att vi fick läsa din historia

Anmäl
2008-09-07 18:53 #15 av: Toyan

 

Fantastiskt, tack för att du delade med dig, det kan ge någon annan som inte hittat hem inspiration och mod att börja sin resa.

Jättebra att du är uppmärksam på varningsskyltarna.

Allt gott och STORA KRAMEN!!

Anmäl
2008-09-07 18:58 #16 av: Waara

Fina tanke :) Dela med sej av något till synes som var så svårt,. strongt gjort o tack!

Allt gott!//W

Anmäl
2008-09-09 09:58 #17 av: Clary

Åh vilken resa du gjort, tack för att du delade med dig av den, lärorikt.

Kramis

 

Medarbetare på Feng Shui och Indien

 

 

Anmäl
2008-09-11 01:08 #18 av: Brokenfether

Kan bara hålla med dom andra här ovan...*L wow! Hade jag haft råd, kanske det hade varit något för mig oxå....en till som behöver hitta hem...Tusen tack för att du ville berätta detta....och all lycka frammåt i ditt nya liv..*L Kram Broken

Anmäl
2008-09-11 09:36 #19 av: Ewa-Marie

Skulle man kunna få namnet på den terapeuten?

Anmäl
2008-09-11 11:01 #20 av: Jonnis

#18

Det kostade, hos E, 800 kr per gång.

Anmäl
2008-09-11 11:08 #21 av: Brokenfether

#20 Ja,det är typiskt...absolut ingen summa jag har råd med....Tyvärr.

Anmäl
2008-09-11 11:26 #22 av: Mandra

Tack för att du delar med dig - och du skriver väldigt bra. :)

Själv har jag gjort en liknande resa. Jag led också av konstant djup depression, med självmordstankar, i över 20 år.

Och jag gick också några ggr hos en terapuet som tillika var shaman och psykolog (sökte en shaman, men hittade ingen på den tiden, mitten på 90-talet, men en bekant tipsade om den här mannen).

Vi gjorde ren hypnos men också shamanska resor tillsammans. Tyvärr kunde jag inte gå så många ggr (för dyrt), men det jag gick hos honom hjälpte mig att fortsätta på egen hand, så att jag kunde lösa det hela sjäv).

Nu har jag väl varit HELT depressionsfri i säkert 6-7 år.

Den mest revolutionerande upptäckten jag gjorde tillsammans med den här psykologen var att jag saknade flera själsbitar.

Och den som var mest signifikant för själva depressionen var en själsbit som stod för själva "livsglädjen".

Jag hade förlorat denna "bit" men efter att vi hämtat hen den började livsglädjen återvända så sakteliga och depressionen avtog i samma takt.

Det hela tog flera år men sen var jag helt återställd och depressionen har aldrig återvänt.

Anmäl
2008-09-11 11:53 #23 av: Brokenfether

#22 Det är underbart att läsa om hur ni fått livsglädjen tillbaka. Jag saknar oxå den sanna livsglädjen...känns som jag går på tomgång....visst kan jag skratta och få infall av lust att göra något, men den lusten försvinner rätt snabbt igen och det känns inte som jag fått något större utbyte av vad jag gjort. Skogen är den mest healande stunden för mig...promenaderna.

Anmäl
2008-09-11 12:10 #24 av: Hoppfull

Visst är det väl tragiskt att nu även hälsa är en klassfråga?! Faller man utanför skolmedicinen och måste söka hjälp själv får man ju vara beredd på att tusenlapparna bara flyger iväg. Visserligen kan man på något sätt säga att hälsan och välmåendet inte kan mätas i pengar, och det är ju sant, men när pengarna inte finns blir det ju hopplöst ändå!

Sedan är det ju tyvärr i viss mån en prioriteringsfråga. Många människor väljer att lägga pengar på sådant de skulle kunna avstå ifrån till fördel för sig själva. Men det där med att spendera tusentals kronor på sig själv är svårt. De flesta tycker att det är onödigt att lägga ut så mycket pengar och kanske hör det ihop med att man inte får något mätbart och synligt tillbaka. 

Anmäl
2008-09-11 12:15 #25 av: Brokenfether

#24 Det har du säkert rätt i Hoppis...men i mitt fall har jag inte råd. Slösar inget på mig själv och kan inte heller. Är ingen matrialist.

Anmäl
2008-09-11 12:18 #26 av: Hoppfull

Nej jag pratar med generellt... man ser folk som inte mår bra men som bygger om sina hus eller byter bilar, reser utomlands ovs och när man frågar varför de inte söker hjälp säger de att de inte har råd. Ganska vanligt faktiskt!

Anmäl
2008-09-11 12:19 #27 av: Brokenfether

#26 Jo,jag förstod det *S och så är det som du säger.

Anmäl
2008-09-11 12:32 #28 av: Jonnis

absolut. Det är tragiskt att man måste betala så mycket om man väljer en annan väg än skolmedicinen. Utomlands är det ju mera accepterat.

Jag är tacksam att jag hade sparade pengar, de tog ju slut, dessutom var E så snäll att jag kunde dela upp betalningarna på hur lång tid som helst Skrattande Hon är verkligen min Gud även om jag inte träffat henne på 2-3 år.

Anmäl
2009-08-23 19:23 #29 av: Hoppfull

Vill putta upp denna fantastiska artikel!

Anmäl
2009-08-23 22:42 #30 av: shigne

Härlig resa! Tack för du delade med dej!

Det vore väl unnat alla att göra en sån resan - hur man reser är olika för person till person. Det är bara så dumt att det finns de som tror sig kunna lotsa en person genom en sån resa, att "göra sej en slant" på andras bekostnad.

Jag själv skulle inte ha något emot att "resa", men svårt att veta vem man ska vända sej till? Någon som kan få mej att känna mej trygg och att våga släppa taget. Jag kontaktade en terapeut en gång i tiden när jag mådde väldigt dåligt. Gick igenom tidigare-liv-upplevelser så intensivt och det gjorde så ont varje gång. Tillslut kände jag en sån ångest inför varje gång.... Men jag hittade inte den terapeuten som jag sökte - eller kanske var jag för feg? Av artikel/berättelsen förstår jag att det var nog det senare!!!

Min tro är att allt vi upplever läggs i en "ryggsäck" som vi bär med oss dygnet runt. Ibland behöver vi plocka upp, rensa upp i ryggsäcken.... Inte alltid man orkar, vågar, tar sej tid etc. att göra det och ryggsäcken blir bara tyngre och tyngre..

Tusen tack för att du delade med dej Jonnis - du väckte tanken på att det är nog dags för mej att rensa i ryggsäcken min !

Kram

 

 

Anmäl
2009-08-23 22:58 #31 av: Hoppfull

Ja det är bra att öppna ryggsäcken och slänga ut innehåll. Sedan tror jag att man får ta lite i taget för att orka.

Det är svårt som du säger att hitta rätt terapeut och min erfarenhet är att man ska vara väldigt kritisk och gå på sin magkänsla. Dessutom är det inte så ovanligt att man måste byta terapeut med jämna mellanrum för att komma framåt. Jag har haft stor hjälp av Markus och Eva Gårdbäck, men deras hjälp kan man rensa ut gammalt skräp b¨åde från detta liv och tidigare, fast utan regressioner eller hypnos. Väldigt effektivt och bra!

Anmäl
2009-08-24 19:18 #32 av: Fidelina

Måste skriva för att säga, att du är fantastiskt duktig på att skriva! Var rädd om den gåvan!

Dessutom var det en mycket spännande berättelse om vad du har upplevt genom denna terapi!

All heder och respekt till dig som vågat ta tag i ditt liv som du gjorde!

/Fidelina

Sajtvärd för www.alternativfamiljen.ifokus.se

"Behandla jorden väl. Du har inte fått den av dina föräldrar utan lånat den av dina barn." (Kenyanskt ordspråk)

Anmäl
2011-07-20 10:32 #33 av: Jonnis

I am back Cool Jag var tvungen att läsa denna artikel igen, o tårarna rinner (på jobbet).

Gud så fel väg jag är på nu...men detta ger mig styrka att "komma tillbaka".

Anmäl
2011-07-20 11:30 #34 av: Tride

jag hittade den här tråden precis nu. Väldigt intressant att läsa. Brukar du skriva mycket? Det gör jag, och det har varit och är en viktig del av mitt liv. Just nu håller jag på med att söka språk och uttryck för upplevelser i mitt förflutna. Det här livet, alltså. Jag har också givit ut böcker. Den senaste är på gång i dagarna. Eftersom du är så bra på att skriva, tänkte jag att du skulle kunna använda det instrumentet, bla., för att hitta tillbaka till harmonin och dig själv.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Anmäl
2011-07-20 19:43 #35 av: Pagan

Tack Tride för att du aktualliserade denna. Så himla bra skrivet och så rörande och tårögt det blev. jag hoppas att du Jonnis mår bra och att du fortsatt på rätt väg. Ryser i hela kroppen av allt du skriver.

Anmäl
2011-07-21 01:01 #36 av: Tuva-Lena

Jonnis! Jag hoppas av hela mitt hjärta att du hittar tillbaka. Nu har du verktygen så säkert går det lättare den här gången. Kyss

Jag kan bara hålla med Tride; du skriver fanatastiskt hänförande och levandegör din vardag på ett suveränt sätt - författarskap kanske..?

Dessutom blir jag inte lite förvånad över att just den här artikeln kommer upp igen; jag har just utbildat mig till hypnoterapeut..! Och nästa delkurs blir Tidigare_Liv. När du beskrev Mme Tussauds vaxkabinett så drog jag igenkännande på munnen. Glad Jag känner också igen din beskrivning av "hypnosen", att du är medveten hela tiden men ändå i fullständig avslappning - nästan som en djup meditation, eller hur? Lycka till Jonnis!

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2012-07-10 22:40 #37 av: Tuva-Lena

Som sagt, den här artikeln är bara såå bra! Tack igen Jonnis för att du levandegör vardagen som många upplever!Kyss

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2012-07-11 00:04 #38 av: Pagan

Kyss underbart!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.