Temaveckor

Jag KAN prata själv

2008-08-26 09:58 #0 av: Tatsja

Hur det är att vara handikappad i dagens samhälle och ses som någon mindre vetande. Det är inte lätt oavsett handikapp. Vi måste kämpa för våra rättigheter. Känner ibland att vi är mindre värda än en som är frisk.

 

Det sitter i benen inte huvudet                       rullstol i trappa

Handikappad med rollator. Människors rädsla eller okunnighet. Bemötande som många gånger är kränkande för mig som person. Avundsjuka.

 Jag är handikappad efter en svår trafikolycka -95 och hamnade då i rullstol. Upplevde att omgivningen behandlade mig som en "bättre vetande". Kämpade i två år (fast läkaren sa att jag aldrig skulle kunna gå) upp på benen och till rollator. Den använder jag än idag. Tyvärr så har behandligen från omgivningen fortsatt vara likadant. Är jag ensam och handlar, så brukar expediten fråga om jag önskar något mer till den som står efter mig i kö och då är det en helt främmande person. Känns väldigt diskriminerande, både för mig och den bakom mig. Händer i vissa affärer att jag inte kan komma in själv utan måste ha hjälp. Då får jag knacka på fönstret. Många, många gånger har jag fått lov att stå ute och tala om vad jag vill ha - de har inte tid att hjälpa mig in, osv -. Mycket otrevligt. De är väl rädda för att hjulen ska skita ner.Finns väl skurmopp.

 Även dessa handikappsplatser är ett gissel. Jag behöver ju denna plats för att kunna komma ur och in i bil, Även för att kunna få in rollatorn i bak. Har upplevt att bilar som parkerar bakom mig nästan parkerat i min skuff. säger jag till kan jag tex få till svar. -Du kan väl köra fram en bit.

 Att leva med värk är inget jag önskar min värste fiende och då har jag flera skador i kroppen. Önskar det bara hade varit en. Då kanske det varit behandlingsbart.

 Har även blivit utskälld av äldre att jag är orsak till att de inte får rollator. Du är inte så gammal att du behöver den. *suck*

 Hela tiden får jag kämpa med folks okunnighet/rädsla för att jag inte är som dem. Vet inte om de bara inte vill veta. Skulle med nöje kasta min rollator och vara smärtfri. Pga värk så har jag massa smärtstillande för att över huvud taget kunna leva.

 Märker även avund bara för att jag har handikappsbil, parkeringstillstånd, handikappstoalett och även dusch. Men det är ju saker som jag behöver för att ha någorlunda drägligt liv.Skulle gärna byta det om jag fick en hel kropp.

 Det behövs upplysning, upplysning, upplysning, så att omgivningen förstår att man inte har rullstol, rollator, kryckor, blindhund och vit käpp för skojs skull.

Bara att gå och handla mat är en pärs. Jag kan inte sträcka mina händer över huvudet. Det innebär att jag inte når vissa hyllor. Oftast går det att få hjälp, men inte alltid.. Vissa affärer har det trångt emellan diskarna, så jag inte kommer emellan med rollatorn. Påpekar man detta, så har det hänt att jag får skylla mig själv om jag går in och handlar. Detta hände Rusta i Västerås. Har även varit med om att en affär bara hade vanlig rulltrappa. Hiss?  Då fick jag till svar, det är bara för personalen. Då var ändå affären  2 våningar. Tydligen vill de inte sälja det som finns på andra våningen.

Ringde ticknet för att boka biljetter till råsunda. Jag kan inte åka utan ledsagare, pga yrsel och har lätt att ramla, då jag är vinglig. Tyvärr, du är inte handikappad. Dit räknas bara rullstolsbundna. Får väl be läkaren om rullstol nästa gång jag bokar något som jag vill se.

 Har upplevt rätt så mycket som handikappad. Kämpar för rättvisa i vår kommun. Men det var ju det där att orka. Känner ofta att jag står ensam i kampen. Iaf  där jag bor. Oftast är det som att köra huvudet i väggen.

 Det finns även de som har behov av handikappstillstånd men inte det med orden att assistenten kan väl hämta bilen. Tillstånd följer personen inte bilen. Man behöver en större parkeringsplats för att komma in i bilen och för att få in hjälpmedlet. Om det så är rullstol eller rollator. Svenska avundsjukan är hemsk.

 

 

TILLSTÅND                                                             

Att vara handikappad är inte lätt

Även om man gör allt rätt

att du orka mer än hundra meter

är bara dumheter

Igår orkade jag två

Var var ni då

Handikappstillstånd? Nej, nej

Det blev bara hej, hej

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 10:02 #1 av: Hoppfull

Kanonbra artikel Tatsja!!

Jag har inte dina problem, men känner igen en hel del... människor har obegripligt liten förståelse!

Anmäl
2008-08-26 10:05 #2 av: Tatsja

ja, och jag kan ge hur många ex som helst om orättvis behandling

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 10:12 #3 av: miffo

Bra skrivet

Anmäl
2008-08-26 10:15 #4 av: korseett

ojojojoj hur kan människor bete sig så?  En sån bra artikel att tårarna kom. Tack Tatsja och stor kram till dig.

Anmäl
2008-08-26 10:21 #5 av: BiGavia

Bra artikel den borde stå i varje dagstidning......känner igen det resonemanget.

Anmäl
2008-08-26 10:29 #6 av: Annisangel

Otroligt bra artikel Tatsja!! Den borde som sagt stå i dagstidning!

Oändliga kramar av styrka till dig. Det är de andra människornas oförstånd som skiner igenom där!

Puss på dig KyssKyssKyss

Anmäl
2008-08-26 11:57 #7 av: Tatsja

tack för alla vänliga ord. Jag skriver bara om hur jag själv blir behandlad. Men vet att många andra behandlas likadant. Själv har jag genom åren  blivit starkare i sinnet, så nu säger jag ifrån. Min son som oftast är med mig - kan inte vara ensam ute - blir rosenrasande och skäller ut dem som behandlar mig och andra så. Det är många gånger vi har fått *slagits* för vår rätt. Även på apoteket har jag blivit nonchalerad. Människors okunnighet och rädsla för det avvikande är hemskt. Många VILL inte att vi ska vistas ute i samhället. Men ju mer vi upplyser om  det så kanske, kanske det ändrar sig lite.

Tack än en gång för att ni finns.

 

VÄNNER

 Att kunna se ljuset i livet

när dagen är grå

Att kunna leva och andas

när värken sätter på

Det är styrkan i din själ

som du måste nå

Du vet, du är inte ensam

en hand från mig du få

Så ska vi vandra stigen fram

och varandra förstå

Det är meningen med livet

även när dagen är grå

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 12:16 #8 av: Brokenfether

Det var det jävligaste! Man börjar ju undra hur det är ställt med folks förstånd på allvar! ? Dock är jag inte helt förvånad...tyvärr! Beundrar dej Tatsja för din styrka och ork, att trots värk och psykisk påfrestning i ditt dagliga liv, ändå stå rak som en fura och göra din röst hörd.

Hejar på dej och alla andra handikappade....Varm kram...

Anmäl
2008-08-26 12:31 #9 av: Tatsja

tack broken. Det har gått så långt att jag tom funderar på att sätta upp en skylt utanför dörren. Problem? Hjälp att ringa? Timpennning.   *fniss* Alla på gården kommer och ber mig hjälpa dem. Oavsett vad det är. När folk har fest tillex. och det är för högt. Då kommer de och ber mig -handikappad med rollator *gammal* kärring att kan du inte säga till. De flesta vet också att jag är gammal väktare. Ronderande Sthlm by night. 25 år jobbade jag. Verkar som de tror jag vågar mer..... Jag som bara är 159 över marken! Men, men, snäll som man är, säger man åt hjärtat att stanna kvar och går snällt bort och ber att de ska ta det lugnt och sänka musik - ljudnivån. Verkar som det tar mer när jag säger ifrån. Sen vet de flesta att jag inte backar. Vi hade riktiga bråkstakar här förrut. De bor inte kvar längre. Men de älskade att sticka kniven i folk och förde ett sjuherrans liv. Vem fick säga till dem? Gissa en gång. Jag sa åt en av dem att bara försök så finner du att du ligger på magen på vägen, med mig över. Han stoppade faktist ner kniven. *Glulp*. Fast det sista de gjorde innan de blev vräkta, var att sätta eld på radhuslängan. Granne bodde en familj med 4 barn, varav en på ca 6 mån. det var i årsskiftet. Hemskt.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 12:33 #10 av: Tatsja

Är det något ni undrar över om hjälp och så. Jag kan bara ur egen erfarenhet hjälpa var ni vänder er. Jag ställer upp som rådgivare och bollplank.   Glad 

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 12:38 #11 av: Brokenfether

#9 Ha ha...jag känner igen mig i dig...*S Jag backar inte heller för att säga till när det väsnas i lgh eller dyl. Har jagat iväg bensintjuvar mitt i natta, hög gravid....dom flydde hals över huvud...*S Tror det är blicken man har när man konfronterar dom som stör eller gör ofog, som skrämmer dom. Galen människa tänker dom, bäst att schappa....*L Som vi kan Tatsja...hahaha

Anmäl
2008-08-26 12:40 #12 av: Tatsja

För att leva i denna värld - måste man vara galen. Annars blir man nertryckt.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 12:43 #13 av: Brokenfether

#12 Så sant så...*S Kram

Anmäl
2008-08-26 13:00 #14 av: Soffe

Bra och intressant artikel Tatsja! Den ger en mkt mer inblick i hur det är att leva som handikappad :) Skickar en Styrkekram till dig!

Anmäl
2008-08-26 13:12 #15 av: Tatsja

Tack tack. sänder tillbaka

                                                                         

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 13:26 #16 av: Soffe

Tar emot den! Tack :)

Anmäl
2008-08-26 13:35 #17 av: Tatsja

Så lite så, här får du en till.

                                                                                              

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 13:53 #18 av: Tuva-Lena

Vilken tänkkvärd artikel du har skrivit Tatsja - ur en synvinkel som man sällan tar upp. Tack för dom orden, du har verkligen skrivandets gåva! Den skall du vara rädd om! ;) När började du skriva..? Var det i och med skadan..? Om jag nu får uttrycka mig så, så är det i alla fall någonting gott som har kommt ur tragedin med att mista rörelseförmågan..

En annan grupp handikappde som sällan eller aldrig får någon uppmärksamhet, är det psykiskt handikappade. Tänker på Kronprinsessan Viktorias fond t ex, gäller de fysiskt handikappade, och då handikappade som ändå kan leva ett förhållandevis normalt liv. Men vem bryr sig om de psykiskt handikappade? Dom slänger man "ut på gatan", och reagerar inte över att dom finns förrän dom begår nåt brott. Rynkar på näsan Väldigt dåligt!

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2008-08-26 14:20 #19 av: Soffe

#17 Hihi :) Va gullig du är Tatsja Kyss

Anmäl
2008-08-26 14:44 #20 av: Tatsja

Inga-Lena. Jag har alltid skrivit. Men mest dikter. Sen var jag med Leffe( som har bla hockeysajten)  på 70-talet i ett ungdomsparti och skrev i tidningen upptaget. Mest kåserier, men ibland artiklar. Fast det är efter olyckan som jag fick kraften att skriva om mitt liv. Ska hämta mina 15 böcker idag. Glad

Jag älskar att formulera mig i skrift om ämnet står mig nära. När jag ska på födelsedagsfest så är kravet en dikt om den som fyller år. Även bröllop och så. Vet att jag ibland stavar fel och glömmer ord. Det har kommit efter olyckan, har en lindrig skada i huvudet och sen vill inte ögonen. Har fått besked att jag har grå starr på båda. Ska till ögonläkaren  och då ska de undersöka för op och även kolla så det inte är något mer.

Oftast när jag skriver så kommer orden utan att tänka. Det är på gott och ont. ibland säger jag ifrån. inte mitt bord. Men jag svarar gärna på frågor om hur handikappade är. Kämpar i partiet där jag bor. Västmanland.

"17                                     sänder den till dig och alla andra

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 14:55 #21 av: Soffe

#20 Det är en Gåva du har Tatsja! Va rädd om den Flört Glad

Anmäl
2008-08-26 15:04 #22 av: Tatsja

Tack så mycket. Betyder mer än man tror, när någon tror på en. Jag har nästan hela mitt liv fått höra att jag är inget att ha. Inte är värd något. Enda jag har dugt till är som slagpåse och att jag alltid skulle ställa upp. Fast det inte var jag som fick beröm för gjorda saker. Skäll och stryk om det hänt något... och då har jag inte ens behövt varit där... skulden var iaf min. Bär fortfarande på skuldkänslor och mindervärdighetskomplex. Nu är det att ingen vill vara med mig. Jag är ju handikappad, gammal -54 och överviktig. Finns ingen för mig. Jag har förlikat mig med öden att alltid vara ensam.

Fast samtidigt är det skönt. 

  •  kan sitta vid datan hur mycket jag vill
  • äta när jag vill
  • se vad jag vill på tv
  • gå och lägga mig när jag vill
  • gå upp när jag vill

Jag är hellre ensam än ensam i en tvåsamhet.                                                             

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 15:11 #23 av: Soffe

#22 Usch va jobbigt :/ Men de där punkterna där gör ju sitt bästa Cool

Anmäl
2008-08-26 15:15 #24 av: Tatsja

Japp. Nu avviker jag en stund. Ska stryka gardiner och få ont i ryggen.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-08-26 15:33 #25 av: Soffe

Aj Aj! Ta det lugnt bara!

Anmäl
2008-08-26 19:56 #26 av: Tuva-Lena

#22 Mycket klokt sagt tatsja! Jag skriver under på det! Flört

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2008-08-26 20:19 #27 av: Tiia

En jättebra artikel,Tatsja.

Du skriver jättebra,många kanske förstår hur handikappade har det,när dom läser din artikel,tyvärr når den kanske inte till alla men en del i alla fall

men sen finns det sånt folk som inte vill förstå

Anmäl
2008-08-27 08:56 #28 av: [SvenA]

Det som tas upp i artikeln är vardagsliv för de flesta personer med funktionshinder

När man får ett funktionshinder så blir man samtidugt mindre vetande i alla fall om man ska tro på omgivningen

När jag för drygt ett år sedan tappade synen så var jag inte längre någon man hälsar på

Det finns personer jag mötte dagligen när jag såg och vi hälsade alltid på varandra när jag sedan tappade synen så verkar det onte som att det är lika viktigt med att hälsa även fast jag är samma person

Jag har klara bevis på det för när jag och min fru är ute och går så kan vi möta personer som hon vet att jag alltid talade med när jag såg som nu bara går förbi oss

Jag kan ge nästan hur många exempel som helst hur dåligt bemött man blir om man har ett funktionshinder

För jag har även 5 års erfarenhet av arr sitta i rullstol och har även arbetat inom handikapprörelsen under en tidd och fått bevis på hur man behandlar folk med funktionshinder

Föt det ät ju så att vi som har ett funktionshinder bara är andra klassens medborgare och vi ska bara vara tacksamma för att vi får finnas till

För det är ju så att när man ska skära ner på utgifterna inom Stat Landsting och Kommunerna så är det oss man först och främst spar in på för vi är ingen grupp man behöver ta hänsyn till för vi räknas bara som medborgare när det är dags för val annars kan man behandla oss hur man vill

Se bara hur det är för oss som saknar ledsun och även är beroende av färdtjänst vi får inte ha våra ögon med oss på färdtjänstresorna utan vi måste betala en extra avgift för dessa "Ledsagare=Våra ögon"

Vi är den enda gruppen i samhället som betalar för att få ha våra ögon med oss när vi är ute

För er som är intresserad av dessa frågor kan gå in på mina sajter och läsa mer

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.