Tävlingar

Novembertävling!

2007-11-12 22:58 #0 av: Tuva-Lena

Gnugga geniknölarna kära medlemmar, och slappna av i axlarna. Nu är det tävlingsdags igen! Den här gången tänkte jag att jag skulle testa era kunskaper i gamla huskurer..

Tänk dig att du är en byäldste och medicinman/kvinna i en avlägsen by uppe i norra Anderna. Det är ca 20 mil till närmaste större samhälle, så i den här byn får befolkningen försöka att klara av de ofta förekommande akuta sjukdomarna och smärtorna själva.

En dag kommer CBS News för att göra ett reportage om dels byn, men framför allt om din förmåga att hjälpa människorna med deras sjudomar. Sjukdomar som ofta är akuta, ja ibland kan dom till och med handla om liv eller död.

Som medicinman funderar du ett tag, men kommer sedan på den gången du räddade en kvinna och hennes barn från en akut sjukdom, som ofta, om den inte behandlas i tid, kan leda till en smärtsam död.

Du får själv blanda örter och hitta på sätt/trollkonster att behandla dessa patienter, och det behöver inte vara korrekt eller riktigt. Använd din fantasi och berätta med hjälp av den hur du räddade dina patienter - utan hjälp av medicinsk expertis!

Även den här gången utser vi tre st pristagare, där bästa bidrag vinner! Tävlingen pågår fram till 1:a advent, alltså söndag den 2/12.

Lycka Till!  Flört

Relaterade länkar

Av: Inga-Lena

Datum för publicering

  • 2007-11-12

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-12 23:44 #1 av: Brokenfether

Oj,oj,vilken rolig tävling du nu kommit på Tuvan...Skrattande Detta ska bli riktigt roligt att följa.Flört

Anmäl
2007-11-12 23:56 #2 av: Tuva-Lena

#1 Du får gärna vara med du med! Borde passa dig med din fantasi.. Flört Kram vännen!

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-13 00:00 #3 av: Brokenfether

Haha..ja det kan du tro att det hade gjort,men det känns inte rätt när jag är medarbetare...så jag väntar med största nöje på när bidragen trillar in...och du om nån har väl bra fantasi...jag minns nog vissa trådar jag..hahaha..kramen

Anmäl
2007-11-13 13:09 #4 av: Tuva-Lena

Ang tävlingen så kan jag tillägga att ni får själva hitta på den "sjukdom" patienterna drabbats av! Good Luck to you all! Cool

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-14 20:20 #5 av: Pia-F

Av någon lustig anledning var fjäderflickan den första jag tänkte på efter att ha läst om tävlingen..Hmmm..undrar vad det kan bero på...nåt med hennes personlighet, kanske...tyckte iaf att det här skulle passa henne perfekt...Oskyldig Kram på er...

Anmäl
2007-11-14 22:45 #6 av: Brokenfether

Pia!!! Nu är det bara att sätta igång med lite fantasi här och fixa till en rolig historia om hur ni räddar ett liv eller läker en hel by med era medikament...lev in i fantasins värld....kom igen...Skrikandes

Anmäl
2007-11-16 00:51 #7 av: Bybo

Fy f_n vad svårt hahaha.....

Anmäl
2007-11-16 00:56 #8 av: Brokenfether

#7 Bybo..det är inte alls svårt...men man ska nog vara INTE för trött...hehe...sätt fart snälla...börjar nån så hakar nästa på...Oskyldig

Anmäl
2007-11-16 00:57 #9 av: Bybo

#8 jaaa, men mitt namn e ju OT ;-)

Anmäl
2007-11-16 01:01 #10 av: Tuva-Lena

#9 Bybo! Tjena moss! Ett litet råd: Gå in på tråden "KÄRRINGRÅD.." Där hittar du hur många uppslag som helst! Skrattande

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-16 01:03 #11 av: Bybo

#10 Heeeej...Kärringråd?? Eeehhh, ska se om jag hittar hahaha

Anmäl
2007-11-16 15:07 #12 av: Brokenfether

Hallå gott folk!!! Det var uselt med fantasi och bidrag här...vill ingen vinna Tuvans fina priser??? Jag är chockad!Förvånad

Det är ingen roman som ska skrivas,bara en liten uppsats med nåt kul om hur ni kan rädda ett liv med trollmedel..ur er egna fantasi...ta vad som helst...jag vet att ni kan,bara ni kommer till skott här....Skrattande 

Anmäl
2007-11-16 15:27 #13 av: Bybo

*klurar* vill vinna :-)

Anmäl
2007-11-16 15:37 #14 av: Brokenfether

#13 Väntar på ditt bidrag med spänning...Skrattande och är det bara du som skriver så vinner ju du...HAHAHAHAHA

Anmäl
2007-11-16 15:44 #15 av: Bybo

Blocka alla andra, så skriver jag hähähä...

Anmäl
2007-11-16 15:45 #16 av: Brokenfether

#15 Skrattande

Anmäl
2007-11-16 22:14 #17 av: Tatsu

Den kvinnan och hennes barn hade blivit smittad av den ökända bergsmyggan Kurukloxa epidimus som bara finns i dessa trakter.
Man får svårt att andas och värk i kroppen och hög feber, bölder som varar och kräkningar.

Jag blandade ihop Vicks salva +  mossa och smorde in bröstet på dem,sedan blandade jag en hemligt örtblandning (persilja,honung,vitlök,timjan,parika, kanel och cayennepeppar m m )och doppade lindor i den, sedan snurrade jag in dem i dessa och lät dem ligga så i tre dagar medans en kittel med tjära kokade i hyddan som spred en lugnande välgörande doft.Smittan försvann och de luktade ljuvligt ,hyn var slät som en barnrumpa. Tyvärr blev de offer för kannibaler senare på dagen.

PS
(Som ni märker kan jag inte mycket om huskurer utan håller nog mer till i köket,varför jag gjorde ett sådant grymt slut vet jag inte heller)

Anmäl
2007-11-16 22:39 #18 av: Tuva-Lena
#17 Jättebra Tatsu! Vilken fantasi, och vilken kunskap du har! HI, hi! Här har vi tävlingens etta för närvarande. Ingen som har lust att putta ner henne från tronen..? ( PS vilken osis att kannibalerna åt upp dina patienter..) Penga mun

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-16 23:10 #19 av: Brokenfether

#17 Kanon...visste väl att ni kan...Flört Jättebra...

Anmäl
2007-11-16 23:32 #20 av: Tatsu

Tackartackar, problemet är att när jag väl börjar skriva kan jag inte få till ett vettigt avslut. Det blev väl lite hemskt.

Anmäl
2007-11-16 23:36 #21 av: Brokenfether

#20 Tycker det blev toppen...sorgliga slut är väl dom bästa...eller hur var det nu..Fundersam hahahaSkrattande

Anmäl
2007-11-16 23:42 #22 av: Tuva-Lena

Men Tatsu, du är väl medlem på ÖN? Där finns inga sorgliga slut, du vet..Flört

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-17 18:43 #23 av: YvonneW
En gammal dam i den avlägset belägna bergsbyn hade fått halsböld som krävde akut kirurgiskt ingrepp. Men det var långt till närmaste läkare och byns medicinkvinna tillkallades istället. Medicinkvinnan bad först till Makterna om beskydd och hjälp stående på knä och med nedböjt huvud. Mellan sina händer höll hon ett blixtrande blankt, heligt svärd, som hon riktade rakt upp mot Gudarna. Därefter höll hon ena handen en liten bit ovanför den sjukas hals medan hon rabblade en ramsa som ingen hann uppfatta ett ord av.
Medicinkvinnan tog fram en kittel med vatten som hon ställde över elden och lät vattnet koka upp. Hon lät vattnet svalna något, men medan det fortfarande var hett blandade hon i tre nävar torkad mögelsvamp, en halvkanna honung från vildbin, en näve soltorkad bergamott och några nypor salt. Blandningen fick stå och dra en tid. Medicinkvinnan höll koll på solen och när den nått den bortre kullen var det dags att sila blandningen. Försiktigt värmde hon sedan upp den tedekokt hon gjort och hällde upp en mugg som hon bar in till den sjuka kvinnan.
Hon bjöd den sjuka att dricka i små, små klunkar knäböjande bredvid sjukbädden. Efter en stund sov den gamla lugnt.
När hon åter vaknade återkom medicinkvinnan med ännu en mugg av dekokten och proceduren upprepades.
På fjärde dagen hade halsbölden krympt i storlek och den sjuka kvinnan andades lättare. Febern hade sjunkit och hon mådde på det hela taget mycket bättre.
Men medicinkvinnan kokade en kittel till, och när veckan var slut hade halsbölden läkt ut.
 
Den gamla damen tackade medicinkvinnan ödmjukt. Hon sjönk ner vid hennes fötter med handflatorna mot marken och lät sina läppar nudda vid medicinkvinnans fötter. Därefter gick hon och hämtade det dyrbaraste hon ägde; ett halsband tillverkat av tänder från olika djur i trakten. Tänderna var polerade så att de såg ut som olikformade, skimrande pärlor. Hon gav detta till medicinkvinnan som tack för att hon räddat hennes liv alltmedan hon ödmjukt och ivrigt böjde sig framåt i bugande gester. Medicinkvinnan lade sin hand på hennes huvud och tackade för gåvan.  
Anmäl
2007-11-17 18:55 #24 av: YvonneW
Ojdå, det blev visst lite fel. Det skulle berättas för en journalist och ett barn skulle vara inblandat.
 
Tillägg till historien: Medicinkvinnan log medan hon återvände hem med det vackra halsbandet. Hennes tankar gick till den sjuåriga flicka hon hjälpt tillbaka till livet på samma sätt. Vad hon inte visste var att den här kvinnan hade lidit av halsböld medan den sjuåriga flickan haft epiglottit (struplocksinfektion). Symptomen var så lika, men för medicinkvinnan räckte det att veta att hennes ceremoni och dekokt hjälpte.
På hemvägen mötte hon en främling med block och penna i ena handen. Han undrade om det var hon som var byns medicinkvinna och hon svarade jakande. Mannen presenterade sig som Kevin Jones från CBS News. Han undrar om han kan få fråga henne lite angående hennes medicinska förmågor inför en artikel i sin tidning. Jadå, det går bra sa medicinkvinnan och pekade på en omkullfallen trädstram. Varsågod och sitt ner! Då den här ceremonin och dekokten visat sig vara så lyckad två gånger i rad beslöt hon sig för att berätta om just den.  
Anmäl
2007-11-17 20:20 #25 av: Brokenfether

Heja Yvonne...roligt att du är med i tävlingen...ni är ju superduktiga....Skrattande

Anmäl
2007-11-17 23:04 #26 av: Tuva-Lena

Yvonne! Den var en höjdare! Aldrig haft några funderingar på författaryrket..? Flört

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-18 00:17 #27 av: Solkraft

En kväll prasslade det till i buskarna o där stod en kvinna o hennes lilla dotter. Vid första anblick trodde jag att bara flickan var sjuk, men sen förstod jag att även modern var drabbad.

Det hade varit kallt länge o regnat. Både mor o dotter hade gått o blivit förkylda o fått infektion. Flickan hade hög feber o hela hennes kropp skakade.

Jag gjorde upp en eld o bäddade med mjuka fällar i min hydda. Sen började jag koka min brygd. Jag rev färsk ingefära i vatten o lät det koka upp. När det svalnat rev jag i vitlök. Hemligheten är att inte låta vitlöken koka, då försvinner alla goda egenskaper.

Eftersom ingefära har en pencillinliknade effekt så piggnade mina patienter på sig ganska fort. Febern gick ner efter ett par dagars inmundigande av min dryck.

Jag grävde även en liten grop i jordgolvet där jag la glödande stenar från eldstaden, la på kvistar av färsk mynta o hällde på vatten. Detta frigorde mentolen i myntan o en frisk doft låg som en dimma i mitt lilla skjul.

När mina patienter frisknat på sig, fick de med sig en flaska medicin av mig, för att rena njurarna. Det kan alltid vara bra, då kroppen varit i obalans. Det var rent persiljevatten.

Så kan det vara när jag hjälper min medmänniskor. Allt hämtar jag i skogens skafferi. Gammal kunskap har jag sen förr, o ny inhämtar jag hela tiden genom att tillbe den stora anden. 

Glad

 

 

 

 

 

 

Anmäl
2007-11-18 00:58 #28 av: Tuva-Lena

Vilken näpen historia Solkraft! Skulle inte förvåna mig om allt det du berättar stämmer, åtminstone då det gäller effekten av dina örter o kryddor! Tack för ditt bidrag!

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-18 16:43 #29 av: Brokenfether

Ja,ni är så duktiga såååå...Kyss Det kliar i mina fingrar ska ni veta....och mina fantasier har röda horn...hehehe...men detta är en tävling för er,så jag bara inväntar fler bidrag....ta för er och skriv...mera..mera...Skrattande

Anmäl
2007-11-18 18:09 #30 av: Solkraft

hihi...vävde in mina egna små huskurer, o de funkar bra Glad

Anmäl
2007-11-18 22:01 #32 av: Tuva-Lena

#29 jag föreslår att du föregår med gott exempel nu, Broken! Skriv ner en kur utom tävlan ur fantasin vet ja!  Lovar att belöna dig oxå!" Cool

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-18 22:39 #33 av: Brokenfether

#32 Jasså du tycker det vännen...haha...kanske jag gör det bara för att det är roligt...och för att jag har röda horn...asg KramFlört

Anmäl
2007-11-19 12:44 #34 av: YvonneW
#26 Tack! Kul att du gillade min fantasi. Lite sanning ligger i den brygd jag hittade på. Det är ju ur mögelsvamp man lärt sig utvinna penicillin. Och honung är lenande för onda halsar.
 
Jo, jag skulle gärna ha mera tid för att sitta och skriva. Har påbörjat en bok, men kommer ingen vart. Sitter ju och hänger på olika forum istället! Och skriver dikter.  Skrattande
 
#27 Din berättelse var jättebra, men du gjorde samma fel som jag gjorde först. Du glömde att det skulle komma en journalist och intervjua också. Hemlis
 
Kram Yvonne 
Anmäl
2007-11-20 18:58 #35 av: YvonneW
Tog det slut här? Puttar på tråden. Fler historier behövs ju. Det var lite svårt det här Inga-Lena, för det var inte lätt att komma ihåg allt du ville ha med.
 
Putt, putt, putt! Kom igen nu och skriv!
 
Kram/Yvonne Skrattande 
Anmäl
2007-11-20 19:33 #36 av: Tuva-Lena

Jag älskar ju att fantisera om det mesta, och jag kanske tror att alla fungerar på samma sätt. Att några gör det har jag ju redan fått bevisat, Cool men jag får väl hitta på andra, mindre krävande tävlingar i fortsättningen..Fundersam

Kanske du kan hitta på nån tävling Yvonne!? En liten "jul-hjärn-skrynklare"? Vad säger du? Flört

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-22 14:35 #37 av: YvonneW
#36 Puh, svårt. Men vad sägs om bästa julklappsrimmet? Skrattande
Anmäl
2007-11-22 19:41 #38 av: Tuva-Lena

#37 Jaa, varför inte? men då rim som har med örter eller olika terapier att göra. Vi får fundera...Flört

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-22 23:01 #39 av: YvonneW
Örtagårdsrim?
Anmäl
2007-11-23 21:23 #40 av: Tatsu

Varför finns inte detta inlägg med under Mina inlägg när allt annat jag har skrivit finns med?
Inte för att det gör något men det är lättare att gå tillbaka till något man har skrivit när det ligger under den rubriken.

Anmäl
2007-11-23 21:43 #41 av: Brokenfether

#40 Ja du,det får nog Inga-lena svara på,jag kan inte sånt där..Generad

Anmäl
2007-11-23 22:50 #42 av: Tuva-Lena

#40 Antagligen någon bugg  som spökar, så det är grabbarna på ifokus som kan svara på det. Jag vet dessvärre inte heller, men jag antar att det fungerar om ett tag. Sidan har sina små fel av o till men dom brukar rätta till sig. Avvakta ett tag och se. Glad

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Anmäl
2007-11-27 14:48 #43 av: Pia-F

#33 Hur går det, Fjäderflickan? Skulle inte du svänga ihop nåt här....som en rolig grej...

Eller har du stångat av dig hornen, kanske? Oskyldig Jag som trodde det var rejäla doningar med evighetsgaranti....

Anmäl
2007-12-02 01:33 #44 av: Millex

Mike Chamber är en journalist från CBS News som jobbar med naturvetenskapliga reportage. En dag så kom han till vår by och sa att han ville göra ett reportage om mig och hur jag jobbar. Jag är inte så mycket för att tala med folk som kommer utifrån, men jag gjorde här ett undantag. Han ville ha mig att berätta om en annurlunda och dramatiskt händelse, vilket ni nu kommer att få ta del av.

Onda andar, eller...
 
Jag kommer ihåg ett riktigt besynnerligt fall under min lärlingstid hos Arami-Kura nere i Callejón de Huaylas. Själv är jag född på Cordillera Blancas sluttningar i närheten av Vethau. Men min mor hade släktingar i Valeja Udasini som fick reda på att jag var något av en drömmare och tillbringade stor tid att vandra i bergen och studera djur och växter. De talade med medicinmannen där om mig och bara ett par dagar senare så kom han på besök i vår by. Jag var bara 13 år då och kände mig inte helt lugn när mor kom till mig och sa att en lärd man från Valeja Udasini ville tala med mig.
Mitt första möte med Arami-Kura kommer jag ihåg som det vore igår. Han satt och väntade på mig nere vid vattendraget iförd en svart mantel med huvan dragen över huvudet, det första han sa var
- Känner du igen mig
Jag tvärstannade och trodde för en stund att jag drömde, men insåg att jag var hemma i byn och nere vid ån där jag har hämtat vatten åt familjen sedan jag orkat bära hinkarna. Men ändå, det var samma röst som funnits i mina fantasier sedan jag tillåtits att ta mina strövtåg upp på berget. När Arami-Kura sedan vänder på sig och jag får se hans ansikte så blir både rädd och glad, för han ser precis ut som den man jag skapat i mina fantasier under alla mina timmar ensam på berget. Där har han varit min vän och beskyddare när jag känt fara eller behövt fatta viktiga beslut.
Han går sakta fram emot mig och med ett leende lägger han handen på min axel och nästan viskar,
- Man behöver alltid ha någon man litar på med sig på färden, jag är glad att du valde mig.

Men nu var det inte det ni ville höra, jag har så lätt att göra historier så långa, det var om Leira och Huyres jag skulle berätta.
Jag hade varit 5 år hos Arami-Kura och precis fyllt 20 år när en kvinna från Upas Ganha kom ner till vår stuga i Callejón de Huaylas. Hon var trött och vädigt nerkyld och pratde väldigt snabbt och otydligt om en kvinna och dennes barn som låg i sina bäddar och yrade om hemskheter och hade väldiga smärtor i armar och ben. Hon påstod också att deras trakter hemsökts av onda andar i krigiska skepnader som om nätterna härjade i byns utkanter, det var också bybor som försvunnit spårlöst.

Dagen efter när kvinnan vilat ut så påbörjade vi vår vandring till Upas Ganha som då var otillgänglig stora delar av året p g a att snön ofta låg meterhög i bergspasset innan man kom fram till den lilla byn. Så var det också denna gång vilket gjorde att det tog oss flera dagar att komma fram då Arami-Kura valt att ha med sig en tung packning innehållande många olika örtpreparat samt en mängd olika magiska föremål. Väl framme så möttes vi av en syn av bedrövade människor, under natten hade ett spådbarn dött och en unga kvinna hörts ropande på hjälp och varit spårlöst borta. Arami-Kura sa, det finns ingen tid att förlora var är kvinnan och barnet?

En äldre kvinna visade oss vägen till en avsides belägen hydda. När jag steg in genom öppningen träffades jag av en stank som var oerhörd samt av ett lågt kvidande. Längst in i hörnet av hyddan såg jag konturerna av en människokropp i skuggorna från ett fladdrande ljus. Arami-Kura sa åt kvinnan att stanna utanför och mig att följa med honom. När vi kom till hyddans mitt så stannade vi upp och Arami-Kura plockade upp en bit bark från cederträ och lite olibanum harts, desa lade han i en skål av rosenkvarts och tände på. När det började pyra i skålen började vi åkalla bergets uråldriga styrka och solens eviga ljus till skydd för oss som nu befinner oss i hyddan. När jag går emot kvinnan ser jag att hon krampaktigt håller om ett litet barn som ser ut att sova. Hon tittar upp på mig med blanka och rödsprängda ögon och frågar mig om jag ska ta henne och barnet till Ukju Pacha (underjorden). Jag såg att hennes kropp var varm och rösten lät väldigt frånvarande, men svarade långsamt att jag och min lärare, medicinman Arami-Kura inte hade några planer på att släppa iväg dom till Ukju Pacha utan hoppades låta dem stanna hos oss andra i Kay Pacha ( jordelivet). Jag såg redan på kvinnans ansikte att fläckiga utslag spred sig ner över kroppen och på barnets ben som stack ut utanför filten så var det likadana utslag.

Arami- Kura började ställa frågor till kvinnan men insåg rätt snart att hon hade så hög kroppstemperatur att hon inte klarade av att svara honom. Han sa då till mig att jag skulle be några bybor om hjäp att flytta mamman och barnet till en hydda vi såg intill, men innan det skulla jag tända salvia och rosmarin rökelse där. Så jag gick ut ur hyddan och sa till kvinnan att hämta några män som kunde hjälpa oss bära över mamman och barnet till hyddan bredvid. Under tiden hämtade jag torkad salvia och rosmarin i vår packning och band ihop några buntar som jag sedan tände på i hyddan.

Två män kom ned till oss och erbjöd sig hjälpa oss flytta kvinnan och barnet. Den yngra av dem berättade att han hette Azemi och kvinnan som var hans hustru hette Leira och barnets namn var Huyres. Azemi var en av byns jägare och var ofta ute på längre vandringar, framförallt under tiden när snön omgav byn. Då rökelsen ännu inte brunnit klart och det ännu inte var dags att flytta Lera och Huyres så passade jag på att fråga honom om de onda andarna i krigiska skeppnader som vi hört om. Huyres berättar att han också sett dessa varelser, fast på långt avstånd vandrande längs bergets krön. De bar alla något blänkande på huvudet och bar på långa pinnar, vid något tillfälle lät de som om de sjöng men han kunde inte förstå orden.

När rökelsen brunnit ut och den nya hyddan var renad så bar vi över Leira och Huyres dit. Arami-Kura bestämde att han skulle gå till byns tempel med offergåvor under tiden jag smorde in kvinnans och barnets kropp. När vi bar över dom såg jag att de båda hade utslag över hela kroppen samtidigt som de båda led av en otrolig led- och muskelvärk. Vid den tiden av min utbildning var jag inte lika vidsynt som nu utan tänkte mer på att bota det jag såg, mer än att hitta orsaken till sjukdomen. Så jag kastade mig med iver över dessa förfärliga utslag. Ur min örtpåse tog jag upp torkade apelsinblomblad och malde dessa innan jag blandade dessa med den feta oljan Arami-Kura lärtmig pressa ur från jojobanöten. Detta smorde jag sedan in på deras kroppar för att lindra utslagen. Jag funderade sedan en tag över deras värk i lederna och drog mig till minnes mina vandringar i bergen därjag sett äldre bergsgetter ligga och gnida sig i smörblommor för att lindra sin värk. Det var också en gammal kvinna från min barndomsby som bestämt hävdat att krossad ingefära hjälpt henne att lindra sin smärta i ryggen. Så jag tog också lite fårfett blandat med smörblomsblad och ingefära och masserade in lederna på Leira och Huyres.

När Arami-Kura kom tillbaks från templet så berättade jag vad jag gjort och han nickade till mig och sa att det var bra för deras lindring av smärta, men att något måste göras för att få dem att komma tillbaks till ett friskt tillstånd igen. Eftersom jag var hans lärling så tog han sig alltid tid till att berätta noggrant för varje steg han tog i en behandling av en patient. Arami-Kura berättade att han i templet offrat till de olika jordelementens gudar och att han nu måste ge kvinnan och barnet dess krafter för att de skulle kunna läka. Han hade på väg tillbaks till mig pratat med flera av byns barn att de skulle gå ner i dalen nästa morgon för att samla in de svarta stenarna längs flodens strand. Dessa stenar innehåller förklarade Arami-Kura jordens inre energier och heter obsidian, det är förstenad lava.

Det fanns inte så mycket mer vi kunde göra denna kväll så vi drog oss tillbaks i ett hus de gjort i ordning åt oss. Strax innan jag somnade frågade jag Arami-Kura om han hade någon idé vad denna sjukdom var, har svar gjorde mig mycket rädd.
-Detta är inget jag tidigare sett, det måste vara vreda andar som verkar i denna by var svaret jag fick.

Nästa morgon när vi besökte Leira och Huyres så var de fortfarande besatta av den höga temperaturen i kroppen, men däremot såg jag att att utslagen såg lite bättre ut efter min insmorning och Huyres verkade inte ha lika ont i sina leder som igår kväll. Så med Arami- Kuras tillåtelse fortsatte jag med mina båda kurer. Under dagen började barn och ungdomar komma till hyddan med sina insamlade obsidianer och Arami - Kura började placera ut dessa kring Leira och Huyres i avancerade mönster samtidigt som tillbad jordens inre.

Arami-Kura fortsatte med sina offergåvor och ceremonier och jag med mina insmorningar under två dagar. Vi var överrens om att vi stoppat upp sjukdomen, men inte botat den. Problemet var att både Leira och Huyres var så pass dåliga att de inte hade någon hunger, vilket innebar att de inte fick tillräckligt med näring i sig. Så även om vi stoppat deras sjukdom så var faran att de istället skulle svälta ihjäl. Detta var det sista jag grubblade på innan jag somnade denna kväll.

När jag vaknade nästa morgon så hade jag en aning om att de onda andarna hade en viktig roll här. Azemi, Leiras man hade sett dom så han kanske kunde hjälpa mig. Jag fann Azemi på väg att ge sig ut på jakt, men han slog sig ner hos mig ett tag. Min tanke var att Azemi som ofta rörde sig långt bort från byn kanske hört om liknade sjukdomar någon annanstans. Han tänkte en stund och kom sedan på att han träffat på andra jägare norrifrån som berättat att hela byar försvunnit helt mystiskt och att han för ett par månvarv sedan sett en familj på flykt undan krigare i stålrustning talande ett språk de ej förstod. Efter jag funderat ett tag frågade jag om dessa krigare i stålrustning kan varit de andar som Azemi sett i bergen. Han bara skakade på huvudet och visste inte vad han sett, bara att det inte var något han inte tidigare varit med om. Hans vänner hade redan börjat gå så han ursäktade sig och skyndade efter.

Jag satt en stund och funderade över vad Azemi berättat och på att Leira och Huyres inte blev bättre. Med tanke på att Arami-Kura inte sett något liknande tidigare så verkade läget allt annat än bra. Plötsligt kom en tanke till mig, ett minne från förra sommaren då vi träffat på två medicinmän från länder i norr. De hade berättat om en konstig sjukdom som de inte varit med om tidigare och som de trodde kommit med handelsmän från länder de inte hört talas om. Historien de berättade ansåg Arami-Kura som överdriven och osannolik då hela städer insjuknat. Jag som fortfarande var väldigt ung då hade svalt deras historia helt och hållet och även fått några påsar med torkad echinacea som jag sparat i hemlighet.

Efter alla mina funderingar kring dessa onda andar så började jag tro att de var de människor vi hört talas om som härjade i norr och härjade och stal i städerna. Det kanske var dessa som bar på någon sjukdom som de smittade oss med. Så för att skydda oss mot detta krävdes nog något riktigt starkt. Jag hade lärt mig att oregano som växer på sydsluttningar och mald vitlök gör kroppen stark mot det som försöker göra oss ont. Kanske det tillsammans med den Echinacea jag fått kunde hjälpa Leira och Huyres.

Jag gick entusiastiskt  till Arami-Kura och berättade vad jag kommit fram till. Min tro var att att vi skulle samtala om min upptäckt men han bara skrattade och sa att mig att jag var naiv och dum som dragit denna slutsats, men att jag självklart skulle prova min brygd för att själv se att detta inte kunde bota en sådan här besynnerlig sjukdom. Jag blev självklart besviken men var fast beslutsam att testa min idé.

Först malde jag Echinacean fint tillsammans med oreganon och lät detta ligga en stund i sjudande vatten, under tiden malde jag vitlöken som jag sedan tillsatte i vattnet. Ivrigt gick jag sedan iväg till Leira och hjälpte henna få i sig lite av detta, Huyres vågade jag inte ge förräns jag sett hur Leira reagerade på brygden. Varannan timme under dagen gav jag detta till Leira.

Arami-Kura väckte mig nästa morgon och sa att jag skulle blanda till mera av min mirakelbrygd. Sömnigt tittade jag på honom och frågade om han skojade med mig, men han sa bara att blanda till mera. Jag gick genast iväg till Leiras och Huyres hydda för att titta till dom. När jag kommer in ser jag Leira titta upp med klar blick för första gången som jag kom till byn. Hon frågade mig vem jag var och var hennes man var. Jag berättade för henne vem jag var och att hennes man var uppe i bergen och jagade. När jag nu sett Leira bli bättre av min brygd så började vi också ge den till Huyres.

När Azemi kom tillbaks från bergen efter tre dagar trodde han knappt sina ögon när både heans hustru och barn satt upp i sina bäddar och åt, inte helt friska men betydligt piggare är när han lämnade byn. Han berättade senare för mig att han lämnat byn inte för att jaga, utan för att han inte orkade se sin fru och sitt barn långsamt dö. Jag lämnade kvar ett recept på brygd och lite örter till Azemi innan jag och Arami-Kura lämnade byn, utifall fler skulle insjukna.

Arami-Kura och jag pratade i många år om vad som egentligen varit som hjälpt Leira och Huyres. Jag var säker på mina örter men fick aldrig ett erkännande från min lärare om det. Nu så många år sedan vet jag att det var örterna som hjälpte kvinnan och barnet, men den kunskapen hade vi inte då.

För de onda andarna var inga andra än Conquistadorerna som härjade i vårt land och inte bara dödade folket med vapen utan också med sjukdomar som de tagit med sig från en avlägsen kontinent. Det som Leira och Huyres led av var fläcktyfus och brygden som jag av en slump blandade ihop innehöll så pass mycket naturlig antibiotika så det räckte för att stoppa upp tyfusen.

Men jag är säker på att Arami-Kuras väsen vakar över mig än idag och vet att jag hade rätt denna vinter i Upas Ganha.


När jag här slutar min berättelse sitter Mike Chamber med öppen mun och stora ögon, filmaren ser chockad ut. Jag ler och säger att ni ville ha ett annurlunda fall och det fick ni. Mike Chamber rycker till, tittar på sin kameraman och frågar - Fick du med detta. Kameramannen nickar och visar tummen upp. Det blir en lång tystnad och till slut frågar Mike, Hur gammal är du egentligen?
Jag ler och säger, - Troligtvis äldre än du.

Mike skakar på huvudet och packar ihop sina saker och går iväg, efter några meter vänder han sig om tittar på mig och säger,
Om du är så gammal som jag tror ska nog inte detta sändas i TV.

Anmäl
2007-12-02 02:16 #45 av: Brokenfether

#44 FörvånadFörvånadFörvånad Jag bara gapar.....vilken historia du skapat! wow Skrattande

Anmäl
2007-12-02 23:07 #46 av: Millex

#45 Tack. det var riktigt kul. Har inte skrivit en story sedan gymnasiet, drygt 25 år sedan.

Anmäl
2007-12-02 23:19 #47 av: Brokenfether

#46 Då var det på tiden..Skrattande Det är roligt att skriva,bara man får en ide´först,sen rullar det bara på...Flört Lycka till,vi får se vem Inga-Lena väljer som vinnare...Skrattande

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.