Samhället gör sig påmind med att så många känner sig så ensamna. Så detta blad handlar om "Livsmod".
Det är så bistert och kallt i vårt stressade samhälle. Alla stänger in sig och lever själva med sina tankar.
Ett påklistrat leende ges under dagen till alla människor som möts. Ingen har ens tid med att titta efter och se att personens ögon inte glittrar som vanligt.
Dag efter dag nöts på med att bara försöka att hålla hakan över en viss nivå, för att hålla sig flytande.
Sorgen och vanmakten har byggt sitt bo i vissa människors bröst. River och sliter och söndrar allt mer, den utmärkta fasaden.
Drömmar och nattvak tär på psyket och felaktiga tankar kommer och går mest hela tiden.
Så liten och ensam många känner sig!
Vem ska dom vända sig till, när alla, inte har någon tid alls?
Proffsig hjälp, känns som att det är det sista dom vill söka och får dom då, ens rätt hjälp?
Rädslan för att bli övergiven är för stark, för att individen ska lyckas tas sig ur sitt getingbo. Samtidigt som någon erkänner för sig själv, så här kan jag inte ha det längre!
Vissa ropar obemärkt på hjälp och till slut, så kanske någon ser dig i din situation som du befinner dig i.
Det känns befriande med att få någon som lyssnar på dig och någon som cementerar upp hela dig.
Fast en medmänniska kan inte leva någon annans liv, utan kan endast komma med goda råd. Ingen kan säga, vad någon annan bör och ska göra, men däremot vända denna sorgsna själ till att tänka helt andra tankar.
Nya tankebanor och med ett påhejat mod från sin medhjälpare, kan även få den svagaste att repa sig mod och förändra hela sin situation.
Nu kan vi inte hjälpa alla, utan vi måste vidarebefordra dem för en sakkunnig hjälp!
Men många kan vi stötta genom att vara en medmänniska som ser och känner med vårt hjärta.
Glöm för allt i världen inte av, att se personen in i dess ögon för att undvika onödig smärta.
Var uppmärksam var du än befinner dig, på jobbet, i hemmet, ute på nätet eller i din telefon för att höra hur det verkligen är.
© Spanaren