Resultaten av en studie vid Imperial College of London, kan kanske hjälpa patienter med kronisk yrsel.

Hur ofta har man inte undrat över hur skridskoåkaren eller balettdansören kan göra piruett efter piruett och snurra så fort att de ser alldeles suddiga ut - utan att falla eller ens se särskilt groggy ut. (Själv kan jag inte ens se en bild på en karusell.🤦‍♂️😛)

Studien jämförde dansare med en kontrollgrupp. Man fann att dans-gruppens hjärnor lärt sig bemästra snurrandet. Särskilt var det två hjärnområden som skilde sig åt: Cerebellum (lilla hjärnan) och cerebrala cortex, en del som är ansvarig för själva uppfattningen av yrsel.

För dansarna var cerebellum-området mindre, vilket antas bero på att de lärt sig anpassa sig till rörelsen. Hjärnan kan lära sig dämpa signalerna och "vet" när rörelsen avstannat.

En annan faktor som skilde sig var korrelationen mellan ögonrörelser och snurrande. När man testar en patient med yrsel tittar man på ögonrörelserna, där ögat oftast rör sig fram och tillbaka sidlänges när man upplever yrsel. 

Hos dansarna var ögonrörelserna inte korrelerade med det faktiska snurrandet. Detta får man i fortsättningen ha i åtanke när man ställer diagnos på yrselpatienter. De kan vara yrsliga trots att inte ögonen flappar….

Dessa ökade kunskaper kan förhoppningsvis hjälpa människor med kronisk yrsel.