Mörkerrädsla är samtidigt en fobi så visst kan du testa hypnosterapi! Annars är bästa sättet att bota en fobi, att möta rädslan.

Om du tänker efter: är det mörkret eller din egen reaktion du är mest rädd för? Att det är "mörkt" förändrar ingenting i omgivningen, eller hur? Och rädsla uppkommer av att vi upplever ett hot, men finns det ingenting i mörkret som utgör ett hot så behöver vi alltså inte känna rädsla. Vi skapar själva hoten! Därför känner vi rädsla.

Man känner alltså inte rädsla för någonting som INTE finns, men om vi skapar sånt som KAN utgöra ett hot ( i vår fantasi), så blir vi också rädda. Det är alltså du själv som skapar den här rädslan.

Det är ditt undermedvetna man tar kontakt med i hypnosterapin. Ditt undermedvetna är "klokt" nog att inte gå på vad som finns i fantasin, det ser bara det som verkligen finns att vara rädd för! Ditt undermedvetna har inte heller samma kritiska tänkande som ditt medvetna jag, sorterar inte inte in saker i fack, utan allt bara är som det är och som det uppfattas här och nu. Allt följer en logik utan tillkrånglande analyser.

Gå in här så får du veta mer, och träffa en person som är proffs på det här! www.sseah.se

Lycka till! :)

Att möta ens rädslor är ju något av det värsta som finns. När strömmen går, när proppen går osv, situationer som för mig slutar i att jag oftast springer hyperventilerandes tills jag når en typ av ljus.

Rädslan tar över och jag har försökt att utsätta mig för det under kontrollerade former. Helt enkelt genom att släcka lampan. Men det sätter stopp, rädslan är för påtaglig.

Jag har nyligen flyttat till en annan lägenhet och där märker jag av min rädsla på ett annat sätt. När jag bodde hemma för ett år sedan hade jag utarbetade vanor och strategiskt placerade lampor, min först lägenhet var bara ett rum och den hade ytterbelysning så jag kunde gå till bilen i ljus och så. Nu bor jag i en tvåa och jag måste tända längst bort i hallen, se till att inte katterna är i närheten, springa ut o tända i trapphuset och sedan springa in med skor o allt i hallen o sen skynda mig ner för trapporna för att det inte ska hinna släckas. Det tar så mkt energi att hela tiden gardera sig för "det mörka". Alltid tänka, vart är ljuset OM det skulle bli strömavbrott, OM någon släcker fönsterlampan utan att tänka sig för, OM någon skulle råka stänga av tvn och den ger det mesta av ljuset och så fortsätter det i all oändlighet.

Jag vet att jag är fjantig och jag är 22 år. Jag vet att det är min fantasi som skenar iväg, även om jag inte har någon aning om vad jag tänker på. Direkt när det blir mörkt tänker jag bara på att jag måste fly. Sover fortfarande med nattlampa fast jag har en sambo 1 mm ifrån mig. Kan inte sitta i ett rum fullt till längden och bredden av mönniskor om det inte är tillräckligt med ljus. Tänka på att jag inte kan vara inknöad för jag måste hinna ut fort om det skulle bli mörkt.

Nu blev det väldigt långt men svårt att förklara en så oförklarlig rädsla för någon som inte vet eller så. Ska absolut kolla länken och tack för du skrev! :)

Man undrar vad mörkret står för egentligen, för dig? För en så stor rädsla är ju handikappande.

Tills du kommer underfund med det så kanske en liten ficklampa i fickan kan göra susen, då har du alltid en reserv ljuskälla med dig Om det skulle bli mörkt på vägen ner för trappan osv.

Man måste finna praktiska lösningar, så att livet fungerar för en, tills man finner en permanent lösning 😉

Så bra att du har en sambo i din närhet! Då kan du göra följande test, som samtidigt blir en liten utmaning:

Ha din sambo bredvid dig, beredd att krama om dig och ge dig all den trygghet du behöver i mörkret. Släck lampan, den som finns inom räckhåll förstås, och släck endast några sekunder till att börja med. När lampan släcks så kramar din sambo om dig, det kan han göra innan du släcker också, och ger dig fullständig trygghet. Tänd sedan lampan igen efter endast ett par eller tre sekunder.

Träna, träna och träna och försök att hålla lampan släckt något längre för varje gång, men inte förrän du upplever att mörkret INTE är något hot. Det vill säga, får du panik första gången så tänd lampan på en gång, men försök igen och igen tills du själv inser att det inte är farligt. När du kommit så långt kan du låta lampan vara släckt ytterligare en eller två sekunder. (Och ALLTID när lampan är släckt så kramar din sambo om dig.)

Fortsätt så tills du känner dig "bekväm" med mörkret. Öka sedan på tiden succesivt, men bara när du känner dig bekväm med den tid du just har testat.

Ett annat bra sätt är att "vänja sig" vid sin rädsla. Känn efter vad det är som händer i kroppen, utforska rädslan och tala om för den att "du minsann inte tänker ge dig för DEN!"😎"Jag är MYCKET starkare än du och inbilla dig inte att jag tänker krypa för DIG!" Utmanar man rädslan på det sättet så håller den inte i sig så länge utan avtar allt efter som, för DU är ju FAKTISKT den som bestämmer över vad du vill och INTE vill känna! Var BESTÄMD! Och även då skall du ha din sambo intill dig så att du kan få stöd av honom, en extra kraft så att säga.❤️

Testa och återkom gärna!🙂

Tack för alla tips och råd. Tyvärr skulle det inte fungera om man sambo kramar om mig då jag känner mig instängd då och det blir värre. Antagligen främst för att det stoppar min "flyktväg" och även om jag har kontrollen över att tända och släcka är jag rädd att jag skulle skada honom. Har hänt förut men nära vänner och nybekanta.

Vill ju inte att min rädsla ska påverka någon annan negativt också :/. Det hela känns som en stor balansgång med att försöka nå framsteg men ändå inte "kräva" något för någon annan. Jag är väldigt sån att mina problem är mina och ingen annans.

Min största undran är egentligen hur det blev så här, jag har ingen aning om varför jag är mörkrädd eller när det uppstod. (Mitt första minne är från när jag är 11-12.) #3 Ja jag märker det mer och mer för varje vecka som går. Och jag längtar verkligen efter sommaren, det gör nog hela Sveriges befolkning, men inte för att de ska slippa samma långa mörker utan snarare varma dagar på stranden. Det känns så jäkla löjligt alltihop. 

Kan även tillägga #3 att jag hade en ficklampa i fickan förut, sen tog batteriet slut i ett nervöst skede och paniken blev ännu värre. Jag skulle tro att det berodde på att ljuset "svek" mig. Ungefär som om ens kompis inte skulle ställa upp i ett avgörande skede. Jag hade lampa på min telefon förut och det var väldigt bra men just nu har jag ingen telefon alls.

Jag ska i alla fall testa att stänga in mig på toaletten och leka med lyset. Kommer återkomma i nästa vecka om resultat. En sådan här stark rädsla löser inte upp sig på någon vecka men jag känner att det inte är hållbart att leva såhär begränsat längre. Wish me luck! ^^

Tillbaka till huvudfrågan så länge, tills exprimentet fått någon form av resultat ;) Någon som har någon erfarenhet av hypnosterapi? Oavsett om det varit mot depression, sluta röka eller tidigare liv regressioner?

Ja detta med rädslor så bygger ju rädslorna på våra egna tankar och skapas av vårt logiska tänkande.

Så en hypnosbehandling eller mental träning  och stöd från en terapeut är en oerhörd hjälp i detta att komma över sina rädslor.

Jag har själv sökt hjälp nu för min extrema tandläkare skäck.

Jag vet att det inte är farligt och är inte rädd för smärta för jag vet att det finns mycket bra bedövningar.   

Men även om jag vet så är det en enorm ångest och rädsla varje gång jag ska besöka tandläkaren och bara att sätta mig i stolen.

När jag för första gången på 15 år var tvungen att gå till tandläkaren.

Så när tandläkaren kom ut och hämtade mig så var jag helt kallsvettig skakade och började gråta.

Tandläkaren bara kramade om mig strök mig på kinden  och sa vi sätter oss i ett annat rum och bara pratar  så tar vi det med tänderna  längre fram.

Sedan fick man söva mig med narkos för att jag skulle fixa detta med undersökning och lagningar.

Samma när jag skulle till tandsköterskan så var jag tvungen att ta starkt lugnande för att  sätta mig i stolen för att få informtation.

I morgon ska jag besöka en psykolog för att få ett skriftligt intyg på min rädsla .

Sedan ska jag få gå hos en expert inom tandvården och det ingår bland annat hypnosbehandling i denna behandling för tandläkare skräck.

Lasse

Så otroligt skönt att se att det är fler än jag som har ologiska rädslor! Hoppas du får hjälp och att rädslan åtminstone blir hanterbar i framtiden! Du kan väll berätta om vad psykologen sa och så? Jag kanske bör ta upp detta med min psykolog också.. Kanske finns någonstans hon skulle kunna hänvisa mig eller något.

Som tur är för din del kan man väll säga, är att tandläkare inte kan dyka upp överallt. Men det är samtidigt ett MÅSTE att gå dig om det skulle vara något allvarligt fel med ens tänder. Jag MÅSTE inte utsätta mig för mörker om jag hela tiden "förebygger" det.

Tack igen för jag fick lite.. sällskap i ologisk rädsla ^^

#7

Jo då tandläkare kan faktiskt dyka upp helt oväntat när man inte räknar med det.

Kan berätta en historia som då inte var så rolig  då men som jag kan skratta åt i dag.

Jag hade en mail kontakt med en tjej på en  kontakt sajt för några år sedan.

Hon var jätte trevlig och efter ett tags mailande och chattande så blev det en date och ett restaurang besök.

Det var en jätte trevlig kväll med mycket skratt och en helt underbar tjej på alla sätt och vis.

När vi beslutade att fortsätta kvällen på annat ställe och  vi skulle betala notan.

Menade hon på att hon kunde stå för notan eftersom hon hade ett rätt så fett representations konto.

Så jag frågad då vad hon sysslade med jo hon var tandläkare och försäljare av tandtekniska prylar.

Ja blev helt blek tackade för mig och åkte hem.

När hon ringde och mailade  mig så tog det långtid innan jag svarade  och jag berättade då om min tandläkare skräck.

Men detta med hypnosterapi så prata med din psykolog om den själv utför hypnosterapi eller kan rekommendera  någon annan psykolog som utför hypnosbhandlingar.

Andra gången jag gick in i den där välkända väggen och vägrade att medicinera med antidepressiva läkemedel.

Så fick jag en remiss till en psykolog som sysslade med hypnosbehandlingar.

Vilket va helt ok och har väl delvis hjälpt mig att kunna säga nej och kunna begränsa mig.  

Lasse

Lite lustig historia men så synd att det blev som det blev! Och vad snopen tjejen måste ha blivit ^^ Inte vanligt att vara så pass rädd så att säga. Jag ska på samtal på måndag så får hoppas jag orkar ta upp det och om det blir läge :) Känns ju iaf som att det är värt och prova. Tar så mycket energi av att gå och oroa sig och tänka på det hela tiden, som du vet ;) Hoppas du slipper gå till tandläkaren på ett bra tag :P

Jag var hos psykologen i går men eftersom detta med tandläkaren var inplanerad. Ville han lägga in det till nästa vecka o fortsätta med hans planering i går. 

Men tandvårdsförbundet har redan så mycket om mig så det ska inte vara några problem. Nu sist när jag skulle göra tandundersökningen var jag så jäkla rädd o jag hade ont om pengar för fick inte det gröna tandvårdskortet beviljat. 

Jag hade helt enkelt inte råd  med att betala 800 kr för ett halvt glas narkosmedel för att klara av undersökningen. 

Så jag ringde sjukhustandvården och frågade om jag bedövade mig annat om det var ok. 

och fick svaret att om jag bara kunde stå på benen och inte var otrevlig och kunde stå på benen så var det ok bara jag kom dit. 

Tänkte att jag får en mycket god Whiskey för 800 kr. 

Nu träffade jag en gammal kompis i parken i stället så blev 1 g xxx och 2 tabletter xxxx för  200 kr i stället visserligen illigalt men ungefär det samma som tandläkaren gett mig för den 4 dubbla kostnaden. 

jag var helt borta o kommer inte i håg undersökningen precis som av tandläkarens glas av narkosmedel. 

så även om de sa att det var ok från början så blev det ju lite   protester o jag fick mitt gröna kort beviljat igen. 

Så tandläkaren sa att det ska inte vara några problem för att få min tandläkare skräck beviljad. 

Så dessa okontrollerade rädslor kan få personer att göra och inta saker det aldrig skulle tänka sig i normala fall. 

Lasse

Så sant det du skriver så. Tänker på alla långa omvägar jag gått bara för att jag måste ha gatlampor, som när man gått hem från fester eller krogen. Liftat med främmande människor, sprungit över vältrafikerade vägar bara för att nå ljus etc.

För oss är det lite på liv och död, vad som helst för att hindra, stoppa, undvika, fly och förminska rädslan. Känns samtidigt svårt att bevisa att jag är mörkrädd "på riktigt", min mamma exempelvis påstår att hon är mörkrädd men det är inte mörkret hon är rädd för. Hon kan vara rädd för o vara ensam hemma, gå själv utomhus på natten och sådana saker. Jag är inte rädd mitt i natten så länge jag har ljus, jag är inte rädd för att vara själv, så länge jag har mitt ljus. Sen kan jag givetvis vara rädd när det är mörkt runt om mig och jag kanske bara har en ficklampa eller liknande men det är bara för att jag är rädd att mörkret ska.. omsluta mig.

Ditt sista inlägg visar tydligt vem du har "ärvt" din mörkerrädsla från. Din mamma har påverkat dig, så nu vet du det.  En bra start! Då gäller det att övertyga ditt medvetna jag om att så är fallet och då är hypnosterapi perfekt att ta till! Det pågår en kamp inom dig, ditt medvetna jag är skräckslaget inför mörkret, medan ditt undermedvetna jag redan har förstått sambandet. I hypnos låter man det undermedvetna ta kommandet, även om det kräver några sessioner, och lyfter istället fram vad som är orsaken till din rädsla. Man talar till dig på ett sånt sätt att du själv förstår att mörkret inte utgör något hot och eftersom du då befinner dig ett totalt avslappnat tillstånd, så är det lättare för ditt medvetna jag att "ta till dig" det. (Just då känner du ingen rädsla och ditt avslappnade tillstånd gör att du kan acceptera det som sägs.)

Som hjälp på vägen kan man sedan ge s k "posthypnotiska suggestioner", det vill säga man ger dig suggestioner som skall hjälpa dig att bemöta rädslan under den tid som kommer efter hypnosbehandlingen, fram till nästa besök.

Du bör absolut be om att få hypnosbehandling då den är otroligt effektiv vid just såna här tillstånd! Psykologbehandling (KBT) kan också hjälpa men då får du antagligen gå under månader, för att inte säga år, för att nå samma resultat.

Lycka till! Och du, var inte rädd för att be din sambo om hjälp, det är det man har varandra till - bland annat..

Även om mammas rädsla egentligen är för att vara själv, o inte själva mörkret? Verkar svårt o hitta någon hypnosterapeft här i närheten men ska kolla med min kurator nästa gång jag träffar henne :) Tack #12 för mer ingående förklaring hur själva behandlingen går till :)

Jag har väldigt svårt för att be om hjälp när det gäller allt ;)