# Tävlingsbidrag 1/ Shigne Author: shigne **VÄGEN TILL MIN INRE KRAFT** Det här inlägget kommer att handla om den inre kraften som vi alla bär med oss och om våra signalsubstanser i hjärnan som styr vårt välbefinnande. Det är ett väldigt stort område att skriva om och jag kommer bara att snudda lite här och där. Varför är jag så intresserad av just själen och dess krafter? Det har att göra med min barndom, min uppväxt och min första del som vuxen, som kvinna, maka, mamma. Vi har alla sår från vår barndom som präglas oss livet igenom, Vissa kan objektivt sett, bära på tyngre börda i sin så kallade "ryggsäck" än andra. Det handlar om hur just Du upplevde saker och ting utifrån dina erfarenheter och din hemmiljö, i din barndom och din uppväxt. Saker och ting som hänt i Din barndom som Du tyckte var jobbiga, kanske skulle kunna ses som en kärlekshandling i mina ögon. Vi är alla olika och upplever likadana händelser på olika sätt - just precis som jag skrev förut, pga. av de erfarenheter och inlärda beteenden som vi har med oss för att möta livet. Jag delar gärna med mig av mina erfarenheter, av min barndom, uppväxt etc., men jag går ogärna in på detaljer. Jag växte upp i en missbruksfamilj, far alkoholist, mor som misshandlade oss både fysiskt och psykiskt, och med en barnaskara på 6 barn. Jag är den näst yngsta. Min far var en snäll man, när han var nykter, arbetsnarkoman, så vi barn såg sällan till våran far. Mor, hemmafru, aktiv inom kyrkan, duktig på att sy och pyssla om hemmet, men i allt detta så glömde hon bort att vara mamma!! Vi barn var ett hinder, ett onödigt ont och det gällde att visa upp den "fina fasaden". Hon ville visa omvärlden vilken fantastisk maka och mor hon var. Ge med ena handen och slå med den andra - jag tror det var hennes livs motto gentemot oss barn. De sår som jag bär inom mej efter min barndom och uppväxt, de har läkt, men de kliar och vätskar emellanåt. De minnen som finns i själen och inte i mitt medvetande, gör att i vissa situationer kan jag reagerar helt ologiskt. Min barndom och uppväxt har även inneburit situationer som jag både minns, och har förträngt, men som finns som ett minne i själen, ; misshandel, både fysiskt både utan och med "vapen", samt psykiskt (oduglig person, oönskat barn, ingen ville att jag skulle leva vidare). Övergrepp är också en del av min själs minne, det var genom hypnos en gång i tiden som jag fick kännedom om detta. Tyvärr genomförde jag inte hela terapin, det blev för smärtsamt. Idag känns det inte som ett behov att genomgå detta igen, utan det okej att veta att det finns där som ett minne. Förlåta sej själv, situationen och gå vidare - det känns helt rätt att göra så. Min fd man är alkoholist och jag levde med honom under många år, med allt som där hör till. Det klassiska med detta är att jag sökte mej till ett förhållande som jag kunde hantera = en verklighet som jag var uppvuxen med. Allt detta kan kännas sjukt, men är ändå på något vis logiskt bara man kan se sammanhanget; orsak och verkan. Livet är en gåva med en ständigt pågående dynamik. Du har möjlighet att i varje givet NU (eller sekund om du vill) välja hur du vill förhålla dig till och leva ditt liv. Att leva i det förflutna/förgångna och låta sig plågas av gamla traumatiska händelser skapar inget utrymme för förnyelse i ditt liv. Detta eftersom det oläkta såret alltid kommer att göra sig påmint och hindra dig från att leva ett helt och glädjefullt liv. Du kan aldrig ändra på det förflutna och få det ogjort men för din egen skull så kan du konfrontera det, bearbeta det, acceptera det och förlåta det som behöver förlåtas. Detta är nödvändigt för att du ska kunna gå vidare och njuta av livet som kan vara helt underbart och fantastiskt om du väljer det. Jag tror att det är viktigt att anlägga ett högre perspektiv och se svårigheterna som möjligheter för att man ska utvecklas som människa och bli starkare som person. Idag, när jag fått perspektiv på mitt förflutna, kan jag se hur allt som hänt haft en högre mening. Detta är något som jag tidigare varit oförstående inför. Oavsett hur grått och mörkt det än kan tyckas vara så lyser solen alltid där uppe - även om vi för stunden avstår från att se den. Ljuset finns alltid där om vi bara väljer att se det. Jag har valt att tro på ljuset... Så du ser - det finns många sidor av fenomenet vår egen inre kraft. Det bästa Du och jag kan göra är att se till att Vi mår bra. Att vi ger själen näring, en näring som vi mår bra utav i framtiden. Tänk att vi Alltid har ett val!! Det finns många vägar att gå för att hitta sinnesro, att hitta just Din styrka och din livsgnista. Alla är vi olika och någonstans finns vägen till din inre styrka - det tror jag på! Jag har alltid varit en sökare och jag sökte min kraft omkring mej - inte inom mej! I ungdomen hängde jag med på alla möjlig aktiviteter för att hitta något/någon att hålla fast vid. Något/någon som kunde ge mej den styrka som gjorde att jag orkade leva vidare. Med tiden har jag lärt mej, även om det blir bakslag emellanåt, att hitta min egen trygghet, min egen kärna, där min inre frid och alla mina inre resurser finns - Det är styrka! Den kraften kan jag finna än idag - om jag tar en promenad ute i naturen, lägger mej ner i soffan och "mediterar", lyssnar på musik....och under de åren jag bodde på Gotland, var havet det ställe där jag kunde återhämta mej. Bara någonting som gör att jag kan stilla mitt inre och komma till ro. Det blir en läkedom för själen, som balsam för en trött människa - en inre healing. För mej har det tagit många, många år att hitta mitt sätt att komma till "kärnan", att våga lita på min inre kraft och lyssna på hjärtat. Några ex. på hur man kan hitta tillbaka till sin inre kraft; Meditation Healing Självhypnos Reiki Akupunktur Promenader Bön Och många, många fler..... Tillvägagångssättet för att hitta min inre kraft styrs av de situationer jag befinner mej i - men jag ser alltid en möjlighet att leta mej fram. Inte alla gånger jag kan ex. meditera eller ta en promenad. Om Du har hittat Din väg till Din inre styrka - har Du funderat på hur den vägen ser ut och i vilka sammanhang? _Här nedan hittar du lite fakta om vad som händer i vår hjärna, och vad som styr det emotionella._ **MEDICINSKA SYMTOM PÅ OBALANS I CENTRALA NERVSYSTEMETS ÄMNESOMSÄTTNING!** **Signalsubstanser** är livsnödvändiga ämnen i **centrala nervsystemet** vilka bland annat reglerar vårt **känsloliv** och våra **ångestreaktioner**. Signalsubstansen **serotonin** har till uppgift att balansera våra känslor och styr mående som hunger, glädje, irritation, ilska, välmående, livslust med mera. **Dopamin** styr bland annat vår rörelseförmåga och motivation men är också kroppens belöningssystem. Tobak aktiverar dopaminnivåerna och en sorts tillfredsställelse skapas därmed. Vid Parkinsons sjukdom är dopaminet för lågt och vid psykoser är dopaminaktiviteten för hög! **Noradrenalin** har betydelse bland annat för vår grad av vakenhet och uppmärksamhet! Vid stress stimuleras noradrenalinsystemet för att göra oss uppmärksamma på fara - vid långvarig stress blir noradrenalinreceptorerna överkänsliga och systemet hamnar ur balans med symptom som ångest som följd! **Balansen mellan dessa signalsubstanser är avgörande för vårt psykiska mående!** ([http://www.serotonin.nu/undersida\_nev1.asp](http://www.serotonin.nu/undersida_nev1.asp)) Avslutar med ett citat som jag gillar helskarpt och som för mej betyder så mycket, samt en bön; "Det är som att simma på ett öppet hav. Min högre makt håller tag i min krage och jag lyckas hålla näsan ovanför vattenytan. Men jag vet att jag måste simma själv av all min kraft och uthållighet om jag skall lyckas ta mig iland. Ibland tar krafterna slut och jag trampar vatten för att inte sjunka. Min inre kraft, mitt mod och min tro pendlar likt vågorna fram och tillbaka. Mellan ena stunden en djupt förtvivlad uppgivenhet för att sedan åter finna viljestyrka och inre själslig kraft." _okänd författare_ **SINNESROBÖNEN** "Ge mej sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden!." // Shigne ## Comment 1 Author: Tuva-Lena Åhh shigne, ditt bidrag gör mig helt andlös! Det var fantastiskt fint skrivet, och att du efter alla svåra trauman har blivit denna fina tjej som sprider glädje här på forumet är också en bedrift  sig! Jag förstår att du har lyckats hitta balansen, men nu skall jag fråga dig när det gick upp för dig att du var inne på fel spår då..? Jag förstår att det måste ha hänt senare i livet - och vad hände just då som gjorde att du förstod att du "valt fel" tidigare? ![Flört](http://www.alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 2 Author: shigne Jag har nog aldrig riktigt begripit att jag faktiskt hade ett val - att jag kunde vända ryggen precis när som helst och gå den rätta vägen istället! Alla vägar är inte spikraka och på nått sätt så finns det en mening i min historia. Det fanns allra helst en gång, när jag inte stod ut längre och var på vippen att avsluta mitt liv... Det var nog den gången som den där styrkan kom till mej, den styrkan som faktiskt alltid har funnits inom mej! Att jag "förstod" vad allt handlade om. Kanske inte någon bra förklaring, men det får räcka tror jag... ## Comment 3 Author: MaMaMade Jag håller med Tuvan; så \*underbart\* skrivet. Informativt o lättläst förutom att det är väldigt gripande. Tack för att du delar med dig! ![Kyss](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 4 Author: [Borttaget] Känner igen mig i en del av det du skriver - just det där att man faller för män som man "kan hantera" som liknar dom man växte upp med. Tyvärr gör jag det fortfarande. Det var jättefint skrivet och att du ville dela med dig var helt fantastiskt! ## Comment 5 Author: Tuva-Lena Jag känner också igen mig lite - är ganska less på att vara morsa.. trots att jag aldrig haft några barn, men det kanske är det som är anledningen till min barnlösa tillvaro.. ![Obestämd](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")![Tyst](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst") ## Comment 6 Author: shigne \# 4 - Sinnesrobönen har varit och är, ett bra redskap för mej.... Att våga släppa taget! Ingen är felfri och man gör misstag varje dag! Men jag försöker tänka att jag lär mej, varje dag, oavsett hur gammal jag är! När jag står inför något svårt har jag alltid ett val, hur oresonligt det än kan tyckas, så har jag alltid ett val! ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 Javisst är det så, mitt problem är att jag är så impulsiv, skulle behöva lära mig att tänka efter först, men är diagnoserad adhd, så jag har ju mina problem med det. Den där sinnesrobönen ska jag nog ta och skriva ner på ett papper och läsa lite då och då. Tack tack... ![Flört](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 8 Author: Pagan Tack så mycket Shigne!! Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver. Blir så glad över att höra att du funnit din väg och din inre kärna. För visst är det ju så som du skriver att vi alla har ett val och att svaret vi letar efter finns inte "där ute" Det är ju bara så bekvämt ibland att leta fel hos andra och syndabockar överallt. Ibland blir man så trött av att vara stark![Tungan ute](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 9 Author: shigne **Pagan** Det är inte alltid styrka att vara stark!! Att visa, åtminstone för sej själv, att det är helt okej att vara liten och svag - det är också en styrka! ## Comment 10 Author: Pagan Så sant som det är sagt.![Flört](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 11 Author: Tuva-Lena Förutsatt att det accepteras då.. och inte nonchaleras, eller..? ## Comment 12 Author: Pagan ja det är väl frågan det. har vi skämt bort vår omgivning med att alltid finnas där, då blir det svårt att finna acceptans när vi vill vara svaga. Är det så du tänker tuvan? ## Comment 13 Author: Tuva-Lena Ja, precis så är det, och så upplever jag det. Du med antar jag..? ![Flört](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 14 Author: Pagan jepp![Skrattande](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 15 Author: shigne Är det inte så, att den acceptansen måste hittas först och främst hos oss själva? Att våga visa den sårbara sidan hos mej själv - hos mej, som varit den starka, trygga och hon som fixar allt!! Så var det för mej, och kanske nångång även nu, att verkligen tillåta sej själv att vara just liten o svag! Under min "resa", har jag lärt mej att en förändring aldrig är lätt och att det börjar hos mej. ## Comment 16 Author: Clary Underbart och berörande skrivet. Tror att vi är många som känner igen oss i din text, Shigne Att våga visa den sårbara sidan eller först och främst erkänna den, det är svårt. Kanske hinner jag lära mig det men det ligger mycket i det Pagan och Tuvan skriver, alla har vant sig vid att jag är den starka.... ## Comment 17 Author: [Borttaget] Fint du skrivit shigne ![Glad](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 18 Author: tilja65 Oj, vilken gripande och utlämnande text du skrivit Shigne! Jag blir verkligen tagen av den. Livet är verkligen ett sökande och precis som du skriver finns det många olika sätt som vi kan söka styrka, kraft och vila i. Så härligt att du idag funnit din kraft och använder den ![Glad](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 19 Author: Indiania Vilken gripande och stark artikel du skrivit Shigne. Jag beundrar både ditt mod och din styrka att finna dig själv. Så fint och mänskligt du skriver ![Kyss](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Kram Indiania ## Comment 20 Author: shigne Tack alla! Det går åt mycket energi och jag tror man måste vara en "liten" tjurskalle vad gäller att hitta den rätta vägen. Det var en gång en terapeut som sa till mej (under en av mina utb.) att Du vet när det är sant och rätt för dej, för då har ditt hjärta och din hjärna fått kontakt! Det glömmer jag aldrig....och just de orden har varit en av mina ledstjärnor. För visst har jag tvivlat på mej själv många gånger.. Tja, det är ju inte för intet det har tagit så lång tid för mej att hitta mitt inre. Det här med att omgivningen har svårt att acceptera den förändring jag genomgick - naturligtvis är det så. Det är alltid det lättaste att flyta med och låta allt vara som det alltid har varit! Min förändring har burit med sej; * skilsmässa * min fd har aldrig ringt el diskuterat med mej om det har hänt barnen något (tack o lov så är det stora nu) * vänner som tidigare fanns är borta * mina båda "bonusbarn" har vänt mej ryggen * Mina egna barn har varit jätte, jätte besvikna på mej Jag är på G att bygga upp förtroende med mina barn just nu, det får ta den tid det tar.... De vet att jag älskar dem och jag finns här för dem. Jag tror innerst inne att de vill ha en mamma som är harmonisk, glad och trygg. Så om jag är under en förändring och min omgivning inte accepterar den, ska jag då bara ge upp det? För att det inte passar mina nära o kära? Jag gör det för att bli en harmonisk personer, jag gör det för kärlek till mej själv och till dem! Det där kan vara en svår fråga.... ## Comment 21 Author: [Borttaget] Tack För en mycket fint skrivet Artikel Shigne! Känner igen mig, Förändringar kan ju kännas skrämmande, men vågar vi bara lita till vårt inre, så hamnar vi rätt till slut. Just detta med förändringen som sker inom en i samband med den egna inre utvecklingen,, brukar ju vara väldigt turbulent,, eftersom andra människor påverkas utav den...Åtminstonde var det så för mig. Vi förändrar ju inte villkoren bara för oss själva i och med detta. Vi tvingar även andra att ta ansvar för sig själva. Jag kommer ihåg hur himla livrädd jag var när insikten om Egenansvaret,, dvs, mitt ansvar i mitt egna varande, visade sig för mig. #20. Nej du ska inte bara ge upp det som är äkta och sant för dig! (Säger jag bara så där![Skäms](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms")) För om vi gör det, så överger vi oss själva och kärleken som vi funnit. Då måste vi ju kliva in i de gamla rollerna igen och vill vi göra det? Är det verkligen värt det? Förändringen börjar inom oss själva och förhoppningsvis så kommer  omgivningen ifatt oss. Ibland tar kärleken och förståelsen från våra nära och kära tid på sig. och vice versa, Men i det långa loppet så tror jag ändå att det är värt det Kärleken finns ju där och leder oss. Det blir ensamt stundtals,ibland flera år, men var och en av oss har vår tid att mogna.,, och förhoppningsvis kan vi en dag försonas,,,, Lite tankar från mig. ## Comment 22 Author: [Borttaget] Mycket, mycket intressant och bra! ![Flört](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 23 Author: shigne **Rore** Jag håller med dej helt och fullt! Visst kan det vara ensamt och det känns så hårt i hjärtat när de man älskar vänder en ryggen, just bara för att man inte gör som man brukar göra. Man viker sej inte utan försöker stå för det man känner är rätt... Tack för din kommentar! ## Comment 24 Author: mayolica Jättebra skrivet. Tack för att du delar med dej om din traumatiska uppväxt. ## Comment 25 Author: shigne #24 Tack själv! Idag kanske jag inte ser det som en belastning av mitt förflutna, utan kanske mer som en resurs... Tänker ofta att om jag inte varit med om det jag varit med om, och kunna använda min inre styrka till att göra något positivt - ja, då hade jag inte varit den jag är idag.... Å handen på hjärtat!! Jag duger precis som jag!! Vissa dagar är tuffare, o vissa dagar känns det som man skulle kunna ta hela världen i sin famn! Jag försöker vara positiv, se möjligheterna, dela med mej av min erfarenhet och visa att kraften och kärleken finns inom var och en av oss! ## Comment 26 Author: MaMaMade Det är bara så synd att de flesta av oss tar större delen av livet på sig att komma på att man duger som man är o att det liv man lever faktiskt är helt normalt! Allt kan inte gå på räls hela tiden, vad är det för liv då, vad ger det för erfarenheter!? Man behöver inte vara "perfekt" hela tiden för då är man inte människa. Om man ser till hur ytterst komplext allting är till sin uppbyggnad så är det väl inte underligt att man har sina kriser...hur lätt ställer inte en liten hormonsvängning till det i kropp o psyke för oss! Tänk på allt som ska samarbeta o klaffa i slutändan för att man ska må bra. ## Comment 27 Author: shigne Att livet går upp och ner, det tror jag hör till livet - det är att leva! Men sen tror jag inte att det behöver bli såna vansinniga toppar och dalar. Det vore kul att höra fler berätta vad de gör för att hitta sin egen inre kraft och kanske den sinnesro som man suktar efter! ## Comment 28 Author: [Borttaget] #27 Det var när jag en gång för alla bestämde mig för att ta i tu med mitt förflutna,,,,, Jag var så innerligt less på att famla i blindo och bara försöka överleva dagarna som gick. Jag mådde pyton och insåg att jag inte bara ville leva mitt liv för att överleva.   Jag ville Leva mitt liv utan detta tunga motstånd. Jag var så trött på alla mina försvars mekanismer,, och jag förstod på allvar att enda lösningen var att be om hjälp. Jag började gå på ACoA-möten och sakta men säkert började jag förstå, att för att jag skulle kunna få ett rikt och meningsfullt liv. Så var jag tvungen att kliva ur min offerkofta och kliva i mig själv. Ojoj, den insikten sved rejält,,![Skäms](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms"). Men det var värd svedan![Tungan ute](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Det var absolut ingen enkel match och det tar den tid det tar, men undan för undan,, vaknade insikten ( och gör fortfarande) om mitt egna ansvar för mig själv och mitt välmåeende. Livet har sina toppar och dalar,, det är en del utav att vara människa,,,, _Och precis som du också skriver: " Idag är det ingen belastning, utan mer som en resurs"_ Det var inget som jag trodde var möjligt för ett X antal år sedan. Oj, blev långt detta![Skäms](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms"),, Slutar NU. ## Comment 29 Author: MaMaMade Vad är SCoA? ## Comment 30 Author: [Borttaget] #29 Adoult children of alcoholics = Vuxnabarn till alkoholister (eller andra dysfunktionella familjer) Ett tolvstegs program för medberoende,,, ## Comment 31 Author: MaMaMade Aha, tack för förklaringen. Känner bara till "Minnesota-modellen" som den kallades på den tiden den var omskriven. Har en bekant som var på några möten pga sitt syskons missbruk. ## Comment 32 Author: [Borttaget] MaMaMade! Varså god!![Glad](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 33 Author: shigne SCoA är en del av Minnesotamodellen - de följer de 12-stegen anpassade till den grupp som det gäller! Än idag heter det Minnesotamodellen, eller i vardagslag 12-stegprogrammet. **Rore** - tack för att du delar med dej! Känner så väl igen mej....det tar tid att förstå, att få den där kontakten mellan hjärna och hjärta! Det är så lätt för omgivningen att utnyttja svagheten att vara för snäll, undvikande etc. Bara för att man på nått konstigt sätt, inbjuder till utnyttjande. Men så skönt att kunna säga nej utan dåligt samvete, att stå där med rak rygg och näsan i vädret, stå upp för sej själv! Så stark man blir! Å vilken känsla att våga se mej själv i spegel och säga "Du duger precis som du är" och verkligen mena det! Våga lita på mej själv, att dela med mej av mina misstag och framgångar, dela med mej av min egen livsberättelse... ## Comment 34 Author: [Borttaget] Ja Shigne! Det är en härlig känsla,när tilliten till det egna varandet vaknar och börjar slå rot,,,![Glad](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 35 Author: shigne Javisst Rore.... att äntligen hitta hem!! Men vägen dit är inte lätt och inte heller spikrak! Ibland kan jag tyckas ha hittat världens bästa recept på att hitta till mitt inre, så går det en stund och sen funkar det inte lika bra som förut..... Förut var jag lite irriterad över detta fenomen. Men nu kan jag tänka så att jag utvecklas fortfarande som människa och jag behöver olika stimuli för att gå framåt.... Vissa dagar är jag på topp och kanske inte behöver mer att stanna upp en liten stund, andra dagar är jag väldigt nere och behöver mer för att hitta min "sinnesro", min kraft - kanske jag måste lägga mej ner, tvinga mej att stilla mej och verkligen gå in på djupet.... ## Comment 36 Author: [Borttaget] Jo Shigne! Så är det även för mig... Men när jag faller idag,, så är känslan inte alls så handlös och skrämmande som den var förut,,, för på någotvis har jag lyckats hitta min plattform,som jag landar på, Vet inte hur jag ska beskriva det på annatvis. Jag skriver en hel del också när det kör ihop sig,, det är fantastiskt befriande,, Pennan i handen och orden bara flyter fram,,, Kanske inte så himla lätt med det samma,, men rätt vad det är så är det mer som handen skriver av sig själv...Det är som mitt logiska tänkande går åt sidan och låter mitt hjärta tala,,, Jag vet att det låter hur skumt som helst,, men för mig funkar detta, för det mesta. ## Comment 37 Author: shigne Det är inget skumt alls!! Var tacksam för att du hittat ett sätt... Alla är vi olika och har olika sätt att lösa problem på. Å jag känner så väl igen mej när du skriver att "när jag faller idag,, så är känslan inte alls så handlös och skrämmande som den var förut". Tack Rore! Tack för att du påminde mej. Det är helt okej att falla ibland, för det gör inte ont längre - jag vet att jag kan resa mej igen ![Flört](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört"). Jag har mina verktyg och jag vet hur jag kan använda dem! ## Comment 38 Author: [Borttaget] #37 Härligt shigne,![Glad](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Och ja,, jag är tacksam över de verktyg som jag funnit![Kyss](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss").