# Dagens fråga/Mobbing Author: Tuva-Lena Mobbing förekommer inte bara i skolorna, det förekommer också dagligen på våra arbetsplatser runt om i landet - tyvärr, men man talar inte så ofta om just "jobbmobbing". Vad tror du är anledningen till att en person blir ett mobboffer? Finns det något typiskt drag/typiska drag hos en sån person som andra har svårt att acceptera, tror du? Skriv gärna ner dina funderingar i tråden! Har du någon gång känt dig mobbad, eller trakasserad - på jobbet eller tidigare under skoltiden? ## Comment 1 Author: KaiPon Jag var extremt mobbad i grundskolan. 4-5an som värst, då var till och med lärarna med på det. Eller kanske inte med på det, men läraren jag hade då mobbade mig på mitt eget sätt. Kom med kommentarer om att jag får skylla mig själv om jag är mobbad, då jag som tjej ville spela fotboll med killarna, att killarna som förföljde mig på rasterna aldrig skulle kunna göra så för hon hade känt dom sen lekis och en massa annan skit. Detta gjorde att jag så klart drog mig tillbaka och låste in mig själv i min egna lilla drömvärld. Där jag fortfarnade finns, även om jag försöker ta mig ut i verkligheten så mycket det går. Deprimerad blev jag också, men jag höll det inne, sa att det var mig det var fel på. Ätstörningar fick jag också, då jag konstant blev kallad tjock och ful. Självkänslan och självförtroendet kördes i botten, och det kommer ta många långa år innan det är återuppbyggt igen. ## Comment 2 Author: Farwuq Rysligt. ![Rynkar på näsan](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 3 Author: shigne Mobbing finns överallt - tyvärr! Men det är bra att det uppdagas mer och mer. Frågan är väl om det försvinner helt och hållet någonsin? Skulle inte tro det! Under tonåren var jag mobbad och mobbade själv också för den delen. Idag kan jag inte förstå mitt eget agerande - jag gjorde mot andra precis som de gjorde mot mig, medveten hur sårande/kränkande det var! Ätstörningar här med - vid ca 14 års ålder vägde jag som mest 38 kg till mina 170! (Det var då det....nu är det överviktig som gäller!) Gymnasietiden och studier efter det har det aldrig varit några problem. Sen råkade jag ut för både mobbing och utfrysning på en arbetsplats för 12 år sedan - där var jag kvar i 2 år, men sa upp mig och började plugga igen.... Men jag glömmer aldrig de 2 åren, det var det mest jävulska jag varit med om! Det var inte alls mobbing från arb.kollegor, utan från arbetsledningen! Skulle jag se nått sånt på nästa jobb, eller i andra sammanhang, tror jag nog att jag skulle lägga mig i på ett eller annat sätt! ## Comment 4 Author: Elpida #1 Man blir ju alldeles kall när man läser hur du haft det! Jag hoppas innerligt att du har god stöttning på din väg tillbaka för du vet väl att just du är värdefull - unik - och älskvärd!!!! Ang. det här med mobbning på arbetsplatser så handlar det kanske ofta om någon som inte passar riktigt in i de sociala normerna. Någon som har ett udda intresse eller kanske en lite udda personlighet. Det där som andra inte riktigt förstår sig på och kanske blir skrämda av.. .eller skrämda att förknippas med..![Obestämd](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 5 Author: abbis Tro det om ni kan...Jag har varit ett mobboffer .. Började i 6:an då vi flyttade till den beryktade byn Bjästa..där man ser mellan fingrarna när folk våldtar på toan,hände tror jag 2010.. Fortsatte sen när vi flyttade tillbaka till rötterna (bytte skola igen).. Allt handlade nog om att jag va rätt söt som tonåring.. Det fortsatte sen på mitt första jobb inom vården(sjukhem) Där gick mobbingen ut på att INTE prata med mig för jag va outbildad pottslusk.Dom som jobbade där fjäskade bra sen när jag vann olika tävlingar flera år senare.. Efter det har jag varit egen företagare..Min största mardröm är att behöva ta ett jobb med kvinnliga medarbetare.. Andledningen att man blir mobbad är att folk ser en som ett hot eller så ska man visa sin makt och då ger man sig på dom svagaste..Har sett "rödhåriga och fräkninga", "feta" osv få ta smällarna för dom gav sig inte bara på mig.. Det roliga var nog att i den sista skolan jag gick i hade dom en liten kille med urusla hemförhållande som aldrig pratade ..HONOM va man såååå omhändertagande  med och klassen ville hävda att  hos dom förekom INGEN mobbing..JO TJENA..Vi va 2 och vi blev kompisar och är det än idag.. ## Comment 6 Author: Tuva-Lena Att det var så pass många som har upplevt det där hemska trodde jag inte. Framför allt du#1, som inte har hämtat dig från mobbingen, förresten vem gör någonsin det? jag hoppas att du kan få hjälp att komma tillbaka, för visst är det som Elpida säger, att du är _lika värdefull_ som någon annan! Jag håller med dig abbis, att jobba på en kvinnlig arbetsplats, i synnerhet inom vården, är som att hamna i en ormgrop om man inte alltid har ingått i teamet. Är nog olika på arbetsplatser också, men jag har samma erfarenhet som du - tyvärr. Visst, jag sticker ut, men inte för att jag vill synas men kanske för att jag vill behålla min självrespekt. Det godtas inte på alla ställen, det att man inte ställer upp på vad som helst, eller vill utplåna sig själv inför chefen. Jag säger ifrån och har egna synpunkter - typisk "obekvämt element" antar jag. Det värsta var nog ändå när jag blev utsatt för mobbing av min, som jag trodde "bästa väninna", när hon hade hittat nya "bästa väninnor", som dessutom kunde heja på henne, Fy f\*n vilka höns! Som tur är kan jag svara för mig, även om jag var väldigt ledsen inombords, för att inte säga chockad. Min syn på "bästa väninna" ändrades snabbt efter den händelsen och jag har aldrig haft någon sån efter det. Shigne! Kram! ![Kyss](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")Abbis! Kram!![Kyss](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 7 Author: KaiPon #4, #6 Tack så mycket. Det är en lång väg kvar för mig, men jag är påväg. ![Glad](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 8 Author: Tuva-Lena Lycka Till KaiPon! ![Kyss](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 9 Author: KaiPon #8 Tackar tackar ![Skrattande](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")![Kyss](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 10 Author: MaMaMade Var får gränsen? Jag var sjukligt blyg o ofta sjuk som liten, talade med samma röstvolym som en mus o hade öht inget självförtroende. Detta gjorde att jag var (är fortfarande ibland) mkt känslig för vibbar o kommentarer. Självklart mådde jag jättedåligt när klassens självsäkre clown gjorde kommentarer om att jag "skolkat" när jag varit hemma o varit sjuk...el att han inte hörde vad jag sa. Bagateller kan tyckas men jag mådde jättedåligt av att inte bli sedd o respekterad för den jag var. Tror att det viktigaste är att vi alla går in för att lära oss att alla är lika värda oavsett utseende, personlighet osv. Självklart kan jag i backspegeln se, i de premisser jag ovan skrivit, att jag själv mobbat. Detta genom att se snett på andra som fortsatt i min bana när jag själv tuffat till mig lite. Det man tänker på när man säger mobbing...det tycker jag man kan sätta rubriken misshandel på! Sådana personer (till skillnad från mina nedrackare) är själv människor med förkrympt själ, rädda för olikheter, är själva utsatta/inte sedda...det är synd om dem o helst skulle de behöva sanslöst mkt kärlek o vård... ![Obestämd](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 11 Author: KaiPon #10 Måste bara tacka för nallen du skickade ![Kyss](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") Det var väldigt trevligt att få. Och själv tycker jag att mobbning är det om det är nånting som upprepas och om den 'utsatta' blir ledsen/mår dåligt av det. Sen är det olika från person till person också. ## Comment 12 Author: LottaO Jag håller med #11! Precis så (kram förresten!!!) Visst finns det mobbing som är utstuderad och där folk helt medvetet gör andra illa, men jag tror att det mesta är lite som MaMa beskriver. Små gliringar här och var och utestängning som den mobbade hör och tar åt sig av men som ingen annan egentligen märker. Och inte alltid den/de som mobbar heller. Har ju valt mansdominerat yrke. Men nuvarande arbetplats är vi 50/50 och det är roligast och trivsammaste gäng jag jobbat med! ## Comment 13 Author: abbis **jag** vart alltid vald sist i lagsporterna på gympan...det blev till slut att någon sa-Ja hon får väl vara oss då !! Slutade med att jag alltid "glömt" gympakläder eller hade väldigt låååånga blodiga mensperioder...fick i alla fall en 2:a i gympa he he he.. detta är oxå mobbing ## Comment 14 Author: LottaO Såklart det är abbis! ## Comment 15 Author: MaMaMade Vi kunde ha gjort varandra sällskap abbis! ![Glad](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag hatade idrott...skolans o idrottsklubbens alltså. Åkte mkt skridskor o skidor privat men det där att jaga runt på tid o alltid satsa på att vinna hatade jag. Pga att jag ofta var sjuk var ju flåset lika med noll o det kändes som om jag skulle gå åt varje lektion. Tyckte dock att basket var roligt...men jag var ju inte tillräckligt snabb o gåpåig...o så var det volleyboll som gällde. ## Comment 16 Author: Tuva-Lena #10 Nej, då talar vi inte om mobbing, då är man helt enkelt överkänslig och ofta vet man nog det med sig det också. Jag tycker att det räcker med att man känner sig kränkt av att folk går in för att få en att tappa fattningen, eller känna sig mindervärdig. Det är en sak att råka slänga ur sig nåt som någon drar upp i näsan, men en helt annan sak när någon eller några av ren och skär elakhet vill psyka ner en. Det är den formen av mobbing som jag talar om. Precis det du säger MaMa, psykisk misshandel. ## Comment 17 Author: abbis Min pappa älskade psykisk misshandel..Man pratar om barnmisshandel idag men den psykiska är lika svår som den fysiska..Den psykiska syns inte på samma sätt! ## Comment 18 Author: Tuva-Lena Nej, det har du rätt i abbis, men den sätter minst lika djupa spår. Och den syns inte utåt, det vill säga chansen att man skall få någon hjälp med sånt, är minimal.. ![Gråter](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") ## Comment 19 Author: julklappen **Jag blev mobbad , från första klass upp till 8,a,(jag slutade då och fick ett arbete istället )Men blev även där på arbetet mobbad.Jag tror att de som mobbar andra, inte har det så bra hemma och mår inte själva så värst bra.** ## Comment 20 Author: Forgetful Jag har också blivit mobbad... i min första skola var det tydligen pest och pina om man tvingades vara med mig.. det var enstaka "kompisar" som jag kände genom föräldrarna som var med mig ibland och då kunde resten av barnen tycka synd om dem. Mina föräldrar skiljdes och min mamma hittade en ny och det slutade med att vi flyttade till blekinge. Där började jag ny skola och för en gångs skull ville alla va med mig, det är den bästa skolan jag någonsin sett!! Dem hade verkligen lärt sig från grunden att mobbning är fel! Alla i klassen var med varandra :) dock var ju tiden "hemma" mycket..mycket värre.. min mamma mådde dåligt då mannen hon flyttade ihop med var som sten och han brydde sig bara om sig själv och allt han gjorde var bäst. Hon hittade en lägenhet i smyg och en dag fick hon nog och vi hyrde ett släp och åkte till lägenheten. Jag började i en ny skola - igen Nu var jag ju "bonde" flickan som kom från landet och blev genast mobbad. En speciell kille i paralell klassen var extremt elak, han slängde ut mina skor och la snö i dem (detta var ändå i 6:an). I högstadiet slapp jag honom, men istället kom man i världen mest indelade klass och jag och mina kompisar var ju "töntarna" i klassen. Ett år efter att jag slutat där hade jag verkligen blivit en annan människa och jag ser att en av de i högstadiet (en "populär") har lagt upp ett klassfoto och kommentarerna syns, det är flera som säger "de där töntiga tjejerna haha" -.- för första gången ryter jag till på dem och undrar vad f\*n jag har gjort dem. Då svarar en "du finns". Jag har aldrig gjort dem något dumt och ändå tycker dem att jag förtjärnar det?.. jag vet vad jag tycker om dem iaf och jag vet vilken j\*vla nivå dem ligger på, de är bara människor som inte kan ge andra en chans och de går miste om en bra vän. I gymnasiet  tog jag inte emot skit från någon, det fanns vissa som kunde slänga ur sig dumma kommentarer men för en gång skull kunde de inte nå mig. Jag har istället träffat de mest underbara vänner som alltid stöttar mig, det är väl mitt pris för att jag har fått stå ut med dessa idioter i flera år :) ## Comment 21 Author: MaMaMade Heja Forgetful! Glad för din skull! /en annan "Tönt" ![Glad](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 22 Author: Tuva-Lena Jättebra agerat forgetful! Och du behöll din självdistans, och antagligen vad det just det som räddade dig från att få framtida men av dina elaka klasskompisar. ![Kyss](http://alternativbehandlingar.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 23 Author: Forgetful Tack #21 och #22 x) det har ändå gjort mig till den jag är idag och det är väl en bra sak :) idag jobbar en av de mobbarna på mc donalds och då MÅSTE de vara trevliga mot en ;) det slår tillbaka mot dem och jag tror faktiskt en del skäms lite idag när man möter dem, dock inte alla men några x) man reagerar ju olika när man blir mobbad, i den första skolan såg jag det inte på så stort allvar (jag var ju typ 10 så förstod inte bättre). Men när jag kom till högstadiet tog det hårt på mig. När jag började gymnasiet såg jag det som en ny start och tänkte att jag ska inte vika mig. De som villa mobba där, visst gööör det, det är ändå ni som krymper i andras ögon av det! Man ha väl förhoppningar om att det ska bli bättre i skolor men jag tror tyvärr inte att all mobbning kommer ta slut för sådana människor kommer det nya av hela tiden med :/