Ett gott skratt förlänger livet..
.. men får vi skratta så ofta då? Inte bara ett förstulet leende alltså utan ett rejält skratt som motionerar magmusklerna - och ansiktsmusklerna.
Jag kan inte påstå att jag skrattar varje dag, ler ja visst, men det där sköna skrattet som känns ända ner i maggropen kommer mer sällan, ska vara när jag tittar på AFV då, Americas funniest homevideos. Annars blir det nog dom dråpliga vardagssituationerna - som inte bara drabbar mig själv då…
Vi behöver skratta så nu tänker jag fråga Dig: Hur ofta skrattar du så att det känns efteråt att du har motionerat ansiktsmusklerna..?
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Inte så ofta kryssade jag för. Beror förstås på vad jag möter i vardagen för som sagt, oftast är det olika vardagssituationer som skapar dom spontana skratten.
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Jag är en sån som skrattar åt folk dråpligheter..typ när man får en container över sig å sånt..Sen kan jag sitta och gapskratta åt saker som säg på radion som jag lyssnar på var dag..
Men jag har en ganska svår humor..gillar inte alla ståuppare t.ex eller som på p3 guldgalan när en kille kommer in och pratar om bajs när han ska dela ut guldmicken HUR JÄLA ROLIT ÄR SÅNT..
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
Håller med dig Abbis. ..hur roligt ör sånt! Lite roligare än Det får det allt vara för att tilltala mig.
Jag skrattar ganska ofta, jag är en glad skit. Vi är ganska bra på att bjuda på oss själva här hemma, sen har vi ju även valpen Billy som just nu är mer än dråplig emellanåt.
Påprackad humor på tv kan jag oxå ha svårt för ibland. Det ska vara hjärtligt!
"Du har alltid två val"
Medarbetare på Spiritualism iFokus
Jag skrattar alldeles för sällan! Men jag hade en period då jag var på en arbetscenter för långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna. Jösses vad mycket vi skarattade då!!! Deltagarna varierade under de åren jag var där, men för det mesta var det mycket skratt där. Visst fanns det energitjuvar som bröt all skratt, men när de inte fanns på plats kom glädjen tillbaka och vi skrattade så vi höll på att kikna! Roligaste tiden i mitt arbetsliv, även om det var den tiden då jag var arbetslös! På min nuvarande arbetsplats finns inte mycket skratt. Däremot mycket skitprat! Jag trivs inte alls där, men hittar ingen väg ut därifrån.
Med dagens arbetsmarknad kan man inte bara säga upp sig…
Håller med dig abbis; dom i förväg uppgjorda skämten är oftast dom sämsta - man vet ju vad som kommer att sägas! Hur roligt är det? Och stå-uppare gör sig oftast bara rolig på andras bekostnad, sedan ska det ju skrikas jämt också, så där desperat så man tycker att dom egentligen borde söka hjälp. Det man skrattar åt är saker som man själv stöter på i vardagen, det må vara idiotiska saker som andra eller man själv gör, man känner liksom igen sig men ser man andra göra samma tokigheter så blir det ändå väldigt mänskligt..
Jag har nog ganska svart humor och det uppskattas inte av alla, så dom banala skämten kan jag dra på munen åt men inte mer. Kommer det däremot en liten rökbomb ur stjärten på en liten unge, som precis har fått stjärten pudrad, ja då kan jag skratta gott åt det "oväntade" i den situationen.
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Skrattar ganska ofta, men inte så där så jag får ont i magen. Men så att det låter i alla fall någon eller ett par gånger om dagen.
Både arbetskamrater och barnen är goda källor till skratt.
Dansa kan man alltid göra!
Försöker nog skratta så mycket jag kan varige dag :-)
Sajtvärd på spiritualism.ifokus. Min hemsida www.lyztran.com "Jag Är"