Annons:
Etikettandligt-shamanism
Läst 1636 ggr
Ians
11/7/15, 1:37 PM

Själen vs kroppen

Vi talar ju mycket om alternativa metoder här, och mycket handlar om kroppens välmående.

Men det finns en annan dimension i välmåendet, nämligen själens! Länge inriktade man sig enbart på det fysiska när man behandlade svåra sjukdomstillstånd, men mer och mer insåg man att själen och kroppen följer varandra i processen. Numer vet vi att en kropp inte kan må bra utan att själen gör det. Och hur viktigt själens välmående är för utgången av ett sjukdomstillstånd.

Hur tänker ni runt detta, och vad får er att må bra i själen? Och kanske må bättre fysiskt än ni egentligen "borde" göra?

Det finns ju faktiskt en möjlighet att må bra trots att man inte är helt fysiskt frisk, om man bara kan mobilisera sig själsligt! Har träffat människor av båda sorter i mitt jobb, människor som egentligen skulle vara helt "över sig givna" men som ändå tar det med jämnmod, för att de har en inre styrka. Och andra som skulle mått Så mycket bättre om de bara kunde skrapa ihop lite inre kraft.

Annons:
Magi-cat
11/7/15, 2:23 PM
#1

Absolut att måendet i stort är viktigt för läkning och välbefinnande under tiden!

Tänkte på boken "Kärlek, medicin och mirakel" av dr Bernie Siegel där han betonar att man måste se hela människan, inte bara sjukdomen.

http://www.2000taletsvetenskap.nu/gammalt/siegel.htm


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Loris M
11/7/15, 2:45 PM
#2

#0 Så sant och så intressant!❤️Roligt att du tar upp det här för det var också av den anledningen som jag hamnade på den här sajten för några dagar sedan. Just för att se vad ni tänker om kropp och själ och hur man blir frisk utan de traditionella metoderna.🙂

Kropp och själ hör oupplösligt samman. Jag har alltid varit frisk och aldrig använt några mediciner. Tar kanske en Alvedon när jag absolut måste (ex. vid jobbig huvudvärk) men för ett par månader sedan gick jag in i den berömda väggen. Det var helt enkelt ett resultat av en mångårig tuff period med mycket stress och motgångar. Det i kombination med att jag efter många års hårt arbete äntligen fick mitt drömjobb. Jag gör inget halvhjärtat och jag gick in i det här nya med hela min kropp och själ, jobbade både dag och natt och till slut blev det helt enkelt för mycket av det goda. 

Efter en natt på akuten diagnosticerades jag med utmattningssyndrom och något som jag både förvånades och förfärades över var att jag direkt erbjöds flera olika mediciner. Jag fick lugnande direkt och sen ville läkaren att jag även ska sen byta ut dessa mot antidepressiva samt tabletter mot sömnsvårigheter. 🤪Jag totalvägrade och efter det började en flera månaders kamp mellan läkaren och mig där hon menade att enda sättet för mig att må bra är att gå med på medicineringen. Till slut och efter samtal med arbetsgivaren fick jag igenom att gå på en mindfulness kurs som skulle ingå i min rehabilitering. 

Mindfulness, meditation, skogspromenader med fika och en god vän, att inte sjukskriva mig helt utan jobba deltid och kunna gå till jobbet och känna att man gör nytta, träffa kollegor, prata, dansa zumba, umgås med bara de som jag verkligen tycker om och inte umgås av pliktkänsla, läsa, sitta i tysthet, skratta med mina barn, lyssna på kroppen när den säger ifrån och ta pauser….. det var dessa saker som fick mig på banan igen. Inte mediciner. 

Precis som du skriver, tror jag också: Om man inte mår bra i själen kan kroppen ta skada. Om kroppen inte mår bra så påverkas det psykiska måendet. Men jag tror också om man lyckas med att vända tänket och må bra i själen, så kan även en trött eller sjuk kropp bli bättre. Nu förstår ju jag att det finns människor som är beroende av mediciner och som inte skulle kunna leva eller ha ett fungerande liv utan mediciner. Men jag tror när det kommer till stress eller psykisk ohälsa så är läkare lite för snabba att "åtgärda" själen med mediciner som många gånger får oss att känna oss ännu mera deppiga och trötta.

Nu blev ju det här lite personligare och längre än jag hade tänkt mig. Men det får jag bjuda på. 🙂

NiklasTyreso
11/7/15, 7:29 PM
#3

Själen är en del av kroppen.

När jobbiga saker händer, inte bara olyckor utan även socialt i relationer då blir man stressad och för mycket stress riskerar att utlösa sjukdomstillstånd. Arbetsstress kan även göra det (utlösa sjukdom) om man har mer arbete än man hinner återhämta sig från. 

Vi behöver en lagom stimulans av kropp och själ för att bygga upp oss i kombination med lagom återhämtning/vila och rekreation.

Jag har varit tvungen att sätta gränser mot några i min släkt och ta avstånd från ett par personer och det har minskat min livsstress, förbättrat min fysiska hälsa och energi och förbättrat mitt psykiska välmående. Själen är en del av kroppen.

Ians
11/8/15, 2:31 AM
#4

Vilka bra tankar och fina inlägga från er! Bra tips Magi-cat!

javisst är det så att man inte kan skilja på kropp och själ. Tyvärr är sjukvården så specialiserad idag, att var och en enbart ser sin Del, vilket gör att många både får lida onödigt och onödigt länge!

Det gäller ju att få rätt remiss i handen 😉Bra Loris M att du lyckades utverka en mindfulness kurs som rehabilitering!

Och NiklasTyreso, ibland måste man skala för att kunna må bra! Även om det blir släktingar som får stryka på foten. Först av allt maåste man se till att man har förutsättningar för att kunna må bra, innan man faktiskt kan göra det.

Tack för ditt fina pm också Niklas, skriver svar när jag vaknat, såg det först nu ❤️

Upp till toppen
Annons: