För mig betyder öde att någonting redan är förutbestämt. Min förståelse är istället, att baserat på vad som tidigare inträffat, skapar detta en riktning vart ens liv är på väg. Det är när man ersätter gamla val med nya som en nu riktning skapas.

Ja, det är vad öde brukar betyda. Borde deffat mig här eftersom jag lägger in lite annan betydelse i ordet.  Återkommer med den.

Men om jag omformulerar lite: Kan man veta varför man lever, vilken som är ens rätta väg att gå i livet och liknande. Kan man känna till sånt? (Lite det jag menar också med ordet Öde).

Det var detta som diskuterades i annan tråd - därav frågeställning.

#2, Mandråparen, Du menar om det finns en förutbestämd mening för alla individer på planeten? Har jag förstått dig rätt då?

Ja, om det finns någon generell mening med livet överlag, typ varför är vi skapade?

Och om det gör det - vem har bestämt den?

Och om det finns någon individuell mening, som är mer personlig, med varje persons liv?

Och om det nu gör det - vem har isf bestämt den?

#4

Vi är inte skapade. Vi har utvecklats under flera miljoner år.

Det finns en bok jag läst som ger en väldigt bra insikt i det du frågar om. Det är ingen religös bok som representerar en religion som en del tror när de ser titeln. Det var i alla fall vad jag trodde första gånger à jag kom i kontakt med boken. Istället lär oss boken hur vi kan sluta döma såväl oss själv som andra. Boken lär helt enkelt ut hur det är möjligt att leva ett mycket mer harmoniskt liv. Hur det är möjligt att hitta sin inre harmoni. Vad boken heter? Samtal med gud. Skriven av Neal Donald Walsch.

japp, har läst den….men jag vet inte om det svarade på frågan. gjorde det? :)

Vi är inte skapade. Vi har utvecklats under flera miljoner år.

spelar ingen roll…varför uppstod livet? och varför utvecklades människan?

#7, Det finns en uppföljare som heter gemenskap med gud. Om jag minns rätt är det i den boken det står. Ett helt kapitel. Men jag är som sagt inte helt säker. Det finns några böcker i den serien. Vill inte förta läsningen av boken heller. Så jag skriver inget mer om vad det är som förmedlas.

jag har läst dem allihop…och jag förstår inte vad du syftar på om du inte utvecklar det hela lite :)

Jag är mycket intresserad av detta. Har dock inte läst dessa böcker. Tror att man har en livsplan som bestämts innan jordelivet. En plan där jag själv tillsammans med Gud, guider m fl. har bestämt vad som passar just mig för att jag ska lära mig det jag behöver. Den följs om man lyssnar på sitt inre, vad man brinner för.. Men sedan har vi ju även vår fria vilja som kanske kan ändra på planen lite grann om det behövs? :)

Evolutionen har som syfte att förfina livet och livskraften, jag tror att det gäller även oss som ju är en del av hela universum, eller naturen/tillvaron om man vill kalla det så. Därför tror jag att även vi har ett syfte med att leva, vad man sedan gör utav livet kommer till stor del an på oss själva men verktygen för att veta har vi i form av vår instinkt, vår förmåga till insikt och inte minst vår intuition. 🙂

#12 Instämmer till hundra! Det är en viktig resa för utveckling. Sen vad man gör med sina chanser är upp till en själv.

"Gudarna" eller vad man ska kalla dom…planeterna kanske…vill att vi svettas lite också. Skulle vi resa i en gräddfil skulle ingen utveckling ske.

#8

Det spelar stor roll! "Varför" blir i ljuset av detta faktum en totalt meningslös fråga, eftersom ingen skapade oss!

 #15 av I-I-I

Då vet vi det👍
Vi kom till av en slump. Härligt med svaret på denna eviga fråga. Inget mer existentiellt grubbel behövs alltså!🥳

#15 av I-I-I 

Tja, det beror på hur man ser det. Vi är ju skapade AV något, dvs någon typ av materia - och däri kanske döljer sig mer än vad man vill tro.

#17

Du är skapad av dina föräldrar, som i sin tur skapades av sina föräldrar, ända ned till den första encelliga organismen.

Så ligger det till med den saken, och det finns inte plats för mening och öde där, eftersom det från början är helt planlöst.

#18

Allt beror väl lite på hur man ser det. Vi har olika tankar om detta, det är ju helt klart!

Själv ser jag det som sparkle* redan skrivit om i inlägg #11 .

#19

Nej, jag är övertygad om att det på inget sätt handlar om tyckande. Det finns ingen plats för ödesföreställningar då ingen har skapat oss och ingen har menat för oss att finnas (förutom våra föräldrar).

Om allt var upp till tyckande så hade allting funnits på riktigt. Du får hålla med om att det är ett väldigt ohållbart sätt att resonera.

Livet är meningslöst eftersom det utvecklas.

Hade någon menat att vi skulle finnas så hade det också funnits spår av en skapare. Nu finns inga sådana spår över huvud taget och alla evidens pekar åt samma håll; vi utvecklades från enkla organismer till det vi är i dagsläget. Utan mening, utan mål.

#20 av I-I-I För att vetenskapen säger så, eller hur? :)

Visste du att hela Jorden från början var feminin och fortplantningen skedde genom kloning?

(Inte för att det hör till frågan. Bara lite nyfiken.)

För övrigt tror jag nog att det finns många människor, inklusive mig själv, som anser att det finns "evidens" på "en skapare" av något slag.

#20 "Livet är meningslöst eftersom det utvecklas."

Hur menar du här? Hur kan slutledningen av att livet utvecklas vara att det är meningslöst? Det ena påverkar väl inte det andra?

#20 av I-I-I

Skriver som Mandra, att det finns mängder med saker som tyder på en skapare, för den som vill se det.

Och själv har jag många gånger sett tecken på att det finns krafter som är utanför vår påverkan som rör runt i grytan emellanåt. Men allt är vad man gör det till, man kan se det "gudomliga" eller skylla på slumpen, ett val man gör själv med sin fria vilja, som någon skrev om innan. Att livet utvecklats är inte något som går stick i stäv med det jag tror. Tänker på när handarbetar tex., så utvecklar jag grund idén helatiden, gör om och filurar ut nya lösningar, tills jag når en modell eller något som känns perfekt, sedan utvecklar jag och filurar ut ännu mer perfekta lösningar eller modeller.

Något som stagnerat är påväg mot sin död…..vem orkar sitt och sticka 100 likadana sockar? Då är man som en maskin, och det kan man överlämna åt dem som har maskiner som tillverkar saker.

Så jag tror att just utvecklingen är svaret på den fråga jag ställer mig ibland, vad är meningen med livet. Meningen är lite olika för olika individer för att vi befinner oss i olika utvecklingsstadier helt enkelt.

Det finns inte EN mening med allt, det finns miljoner meningar, och just därför kan vi inte finna ETT svar.

#21

Ja, det visste jag. Är det ett evidens för att livet på jorden är skapat? Absolut inte.

#22

Jo, det gör det, eftersom evolutionen är utan mål. Eftersom den inte har ett mål så är det också rimligt att dra slutsatsen ingen har menat för evolutionen att äga rum. Den är mållös; utan egentlig mening.

Evolutionen sker helt utan ingripanden från någon styrande hand, och den sker hela tiden.

#23

Den som påstår att evolution är slump är väldigt dåligt insatt i ämnet. Det är bara religiösa människor som tror att evolution är slumpmässig.

Du verkar dessutom ha missförstått min poäng.

Mening i det här fallet är inte "något individuellt, vad som alla känner är meningen med sina egna liv", utan något som NÅGON har menat. Annars kallat "öde". Det finns inget som helst som pekar på att någon skulle ha menat för oss att existera. Däremot så pekar många evidens på att vi har utvecklats utan mening och utan mål men efter omständigheter.

#25 Men mållös är väl inte samma sak som meningslös? Och evolutionen är väl inte samma sak som livet?

Och hur vet du att evolutionen är mållös?

#27

Om det inte finns något mål, någon tanke med utvecklingen, så finns det heller ingen mening med den. Hur jag ska kunna uttrycka denna logiska giltighet enklare vet jag inte.

Jag vet att den är mållös för att jag har tittat på evidensen.

Tycker du verkligen att det är en rimlig tanke att hela universum skapats i ett syfte? Tanken är från början väldigt orimlig, och evidensen för exempelvis evolution motbevisar starkt en sådan tanke eftersom evolution sker. Om någon hade menat för oss att finnas så hade denna menare rimligen också ha skapat oss i vår nuvarande form.

Nu tog det istället flera miljarder år innan människan uppstod. Således helt meningslöst.

Tror nog att det både finns mål och syfte med allt! 😉

#29

Har du några evidens som stödjer din uppfattning eller är det bara en önskan från din sida att det ska vara så? Varför tror du det, med andra ord?

Själv baserar jag min uppfattning på evidens, vilka pekar på att evolution ägt rum och detta helt utan ingripanden på något sätt från någon högre makt. Vi kom inte till av en slump, däremot. Det är en vanlig missuppfattning.

Men ickeslump betyder inte automatiskt skapare eller mening.

#28 Jag har ingen aning om ifall universum skapats med ett syfte eller inte. Det spelar heller inte mig någon större roll. Jag tycker fortfarande inte att ditt resonemang är logiskt. Vad vet jag, det kanske var meningen att evolutionen skulle finnas och att saker och ting skulle utvecklas efter hand som bättre lösningar uppstod?

Sedan är väl inte utveckling samma sak som liv? Lika lite som att evolutionen=livet.

Att gå från påståendet att det tog flera miljarder år tills människan uppstod och till att detta därför skulle vara meningslöst, det ser jag inte logiken i. Vad har de två sakerna med varandra att göra?

#31

Eftersom att vi vet att saker utvecklats efter omständigheter så blir föreställningar om meningsfullhet med denna utveckling helt onödiga.

#32 Que? "Utvecklats efter omständigheter"?

#30 De evidens som jag anser mig ha är högst personliga, och inget jag vill få sönder plockat i molekyler här. Jag vet det jag vet pga de erfarenheter jag haft.

Och eftersom jag inte företräder någon speciell tro eller predikar att Mitt sätt att se på livet innan, nu och sedan är det rätta för alla, så har jag full rätt att ha min personliga tro. Att jag däremot påpekar att jag tror likadant, när jag finner människor som delar eller delvis delar detta synsätt är något helt annat.

#33

Allting utvecklas utifrån föreliggande omständigheter. Utifrån behov, utifrån omvärldens förutsättningar. Anpassning.

Anpassning hade inte behövts om någon mening fanns. Eller hur?

#34

Jag frågade "Varför tror du som du gör?", du behöver inte bli helt defensiv och insinuera att jag vill ta ifrån dig din rätt att tro.

#35 "Anpassning hade inte behövts om någon mening fanns. Eller hur?"

Jag förstår verkligen inte hur du kommer fram till den slutsatsen. Hur kan anpassning och mening ha något med varandra att göra? Mening kan väl finnas trots utveckling/anpassning?! Förklara gärna hur du kommer fram till denna slutsats.

#37

OM det fanns en mening med vårt liv, så hade vi också skapats PRECIS som vi är. För det hade varit meningen då att vi har de egenskaper vi har och ser ut som vi gör.

Eftersom evidensen istället talar för att vi UTVECKLATS efter OMSTÄNDIGHETER (anpassning efter geologiska förhållanden) så kan vi också dra slutsatsen att det inte finns någon MENING med vår existens.

#37

Ja men vi har väl skapats precis som vi är?!

Att vi sedan har utvecklats efter omgivningarna och andra förhållanden är väl inte så konstigt, det är det som utveckling innebär. Vad detta har med mening eller inte mening kan jag inte se.

#39

För att vår existens skulle ha MENING krävs att NÅGON har planerat detta.

MEN…

Evolution sker PLANLÖST, utifrån rådande OMSTÄNDIGHETER. Detta finns det MÄNGDER av evidens som verifierar. INGEN mening tycks ligga bakom varför saker utvecklas.

Att tala om MENING med vår existens blir således helt överflödigt. Den är från början helt utan mening. Ingen menade att vi skulle utvecklas från encelliga organismer till komplexa livsformer över miljarder år.

Om du fortfarande inte förstår varför "mening" utesluts av faktumet att vi utvecklats så kan jag inte hjälpa dig.

#36 För att jag anser mig ha evidens nog i mitt eget liv för det jag tror på.

Det du talar om i inlägg #37 är anpassning som skett under århundraden och miljoner år, inte en anpassning efter klimat etc som skett i varje människas liv. Klimatet på jorden har förändrats under den tid som människan har befolkat den, vilket gjort det nödvändigt även för oss att  utvecklas efter omständigheterna.

Men jag ser ingen direkt anledning till att det ena utesluter det andra, bara för det. Det är med andra ord bara Ett sätt att se på det, men som bekant finns det ju även en andra sida på allt. Det finns inget som är ensidigt, sen kan man kalla det fram sida eller baksida, sida A och sida B.

Allt har en balans i att ha två sidor, för jämnviktens skull. Inget kan så lätt förklaras med bara ett svar. Och så säger man "Så här är det punkt slut" 🙂 Livet är så mångfasetterat att det inte går att dra sådana slutsatser i mer en ett hänseende och då handlar det om från vilken vinkel man tittar på det, inte om att man har hittat det absoluta svaret.

#41

Du kan inte hålla med om att det blir överflödigt att hålla sig med föreställningar om att saker skulle vara menade att existera, när vi faktiskt vet att saker utvecklas?

Det sistnämnda utesluter det förstnämnda ganska hårt, skulle jag vilja hävda.

#40 Jag tror att vi har olika definitioner av "mening".

Jag anser inte att existensen skulle vara utan mening för att det inte finns någon som ligger bakom det hela. Det vet jag ju inte om det gör, det är fullständigt omöjligt att veta.

Jag anser att det finns en mening med utveckling, utveckling är meningen med utveckling. Vad som är start och mål i det hela spelar ingen roll.

Du verkar använda ordet "mening" lite mer som "vilja" (högre vilja eller vad man ska kalla det).

#43

Aha, du tror det är hållbart att resonera i cirklar…

#43 Cykliskt tänkande tilltalar mig mer än linjärt. Det känns lite mer organiskt.

Men cirkelargument är en annan sak. Du vet, lite som när man säger att för att existensen ska ha mening så måste någon ha skapat denna och eftersom ingen har skapat denna så kan det inte finnas någon mening..

http://sv.wikipedia.org/wiki/Cirkelresonemang

#42 Svaret på din fråga om det är överflödigt….osv Är nej, jag ser det inte som överflödigt att räkna med att allt har mer än en sida. Och att livet på jorden är så mångfasetterat att det i sig själv talar för att det finns mer att upptäcka, mer att förstå etc

Så att låsa sig vid en sida av saken känns ologiskt och lite inskränkt, för mig iaf

Sedan finns det ju många som tror så, och det får stå för dem, alla har vi vår rätt att tro vad vi vill. Den dag vi vet exakt, så lär inte detta bli ett problem för någon av oss 😉

Det finns många sätt att se på det här.

En gång i tiden då jag var väldigt deprimerad, så hade jag svårt att finns någon mening med livet, hur jag än försökte. Då sa en klok man till mig:

Det finns ingen mening med livet - den måste du skapa själv!

Det fungerade jättebra för mig just då. Jag slutade att leta efter en mening och försökte istället sätta igång med att skapa en egen. Det väckte upp mig lixom. För även om det finns en mening, så är det också så att vi måste agera, skapa vårt eget liv, vår egen framtid.

Detta funkar bra, även om det finns någon mening eller inte.

Men idag är jag ju övertygad om att det också finns en djupare mening, men det fråntar mig inte ansvaret att agera och forma mitt liv själv.

Det var kanske en liten utvikning, men ändå. Tycker det är ett bra tips för den som har problem med att se någon mening med sitt liv. :)

Mandra, just så är det man måste agera för att hitta den djupare meningen. Sitter man bara där o väntar och "rullar tummarna" så händer inte mycket.

#45

Det du själv säger är, att meningen med livet är meningen med livet.

#49 Nu skrev jag väl förstås att meningen med utveckling var att utvecklas. vad meningen med livet är tror jag upp till var och en att komma fram till. Meningen med sitt eget liv alltså.

För att förtydliga: Jag tror inte att utveckling är samma sak som livet. Men vi utvecklas genom livet. Och det är som det ska.

#50

Du skrev att meningen med utveckling är utveckling. Däri ligger ditt cirkelresonemang. "Det är för att det är".

#10 Mandra,

tror det är kapitel tretton i boken gemenskap med gud. Där föregående kapitel avslutas med frågan vad vill gud?

Nästföljande kapitel är tomt på text. Gud vill alltså ingenting. Det är människan som ställer frågor, som gör att vi själva skapar svar på vad vi tror är svaret på vad människan vill, på vad gud vill.

Så fort man ställer en fråga ser man inte hela bilden. Man är därmed i avsaknad av en fullständig överblick. Det är min uppfattning att skaparen har fullständig överblick. Det är min uppfattning att människan saknar fullständig överblick.