Etikettandligt-shamanism
Läst 3294 ggr
Ians
2014-12-23, 08:35

Hur ser ni på meningen med livet?

Fick ett pm som fick mig att tänka på detta.

Själv ser jag livet som evigt, men inte just här. vi kommer någonstans ifrån och vi återvänder dit när tiden är mogen. När vår "mission" här är slut och vi gjort vårt, när vår resa är slut helt enkelt.

Varken födelsen eller döden är något definitivt, utan en del av våra eviga liv, bara olika faser. Dem vi möter på vår väg här, är ingen slump utan en del av det vi skall lära oss, eller lära andra. vi är alla en bricka i både vår egen utveckling och en hjälp för andra att förstå och lära sig något. 

Så ser jag på det hela, hur ser du på det?

[VSK]
2014-12-23, 08:48
#1

Jag förstår inte meningen med livet alls om jag ska vara ärlig.

Magi-cat
2014-12-23, 09:03
#2

Universum tittar på sig själv genom oss.


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

Tuva-Lena
2014-12-23, 09:57
#3

Meningen är en evig utveckling i samklang med universum tror jag. Vi "tror" att allt kretsar kring oss små själar här på jorden, neeej det tror inte jag. Vi ingår i ett nätverk som hela tiden utvecklas åt ett håll som egentligen ingen vet vart åt det bär, mer än universum själv då. Vi är endast en av de viktiga länkarna i den eviga utvecklingen.

Om det finns någon mening med det? Inte som man ser det utifrån vår "balkong" kanske, men i ett betydligt större perspektiv. Kanske får vi svaret på det, när vi har lämnat "rädslan" att gå miste om det som egentligen inte har  någon betydelse i det stora hela.🤔

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Toyan
2014-12-23, 21:29
#4

Ser också livet som evigt. Kan helhjärtat instämma i det Ians  och Tuvan skriver.

Nog undrar man många gånger varför man träffar vissa personer, varför man spontant tycker om en del och andra känner en omedelbar antipati mot?

 För min del tror jag det både handlar om pesonkemi och att vi har mötts i tidigare liv.

Ians
2014-12-24, 10:05
#5

Precis Toyan!

Visst har man känt många gånger att man känner någon, trots att man precis mött dem.

Och det där med personkemi tror jag är själarnas kommunikation med varandra, de kommunicerar mycket snabbare o rakare än vi gör med våra ord. Och de vet i ett ögonblick vad som gäller, sedan försöker Vi rätta till och tillrättalägga många gånger, man vill vara social och trevlig, gud bevars. Och inte vara den som dömer!

För att i slutänden ändå stå där och just det man kände i det där ögonblicket,  är det som var riktigt. Positivt eller negativt.

Man kan kalla det intuition eller vad som, din själ har gett dig en varning eller en föraning om vad som komma skall av detta eller denna person. De känner ju redan varandra, själarna, sedan mycket länge tillbaka o har varit med förr i mötet med denna själen o vet vad den är kapabel till 😉

NiklasTyreso
2014-12-24, 15:48
#6

Meningen med mitt liv är att skapa ett gott och trevligt liv för mig, min familj och för mina medmänniskor i aktning för miljön på vår jord. Det innebär att jag inte ska bidra till bråk och konflikter utan fokusera på att göra vad jag kan (inte nog ibland) för goda relationer till andra och jorden. Misslyckas jag leva efter meningen med mitt liv, så jag kränker eller förstör, då får jag tillfälle att tänka igenom och öva mig i att göra bättre nästa gång.

Upp till toppen