Ja, det beror väl i vilket syfte man ger massage. Jag vill inte gärna dela ut "Kärleksförklaringar" till alla mina patienter - det kan ju missuppfattas…  och sen tar jag ju betalt. Fast visst ligger det nåt i det du säger, kanske en kärleksförklaring till livet då, som har gett oss förmågan att bota med händerna. Men smek och massage är väl inte samma sak, eller hur menar du..? Beror på vem man ger massage kan vi säga. ;)

*S* självklart är det beroende till vem… Jag tänkte mest på sitt lilla barn, sin partner…

Man kan väl åtminstone säga att ta emot massage är en kärlekshandling till sig själv! Det är ju ytterst kärleksfullt mot sig själv att ge sig själv den tiden och den avslappningen, för att inte säga allt det frigör av glada hormoner mm. Kanon! Hade jag mera pengar skulle jag gå på massage mycket oftare eller jag kanske skulle säga skulle jag gå på massage…

Min sambo är utbildad massör…så tjatar jag tillräckligt mycket så får jag en helkroppare..

Den perfekta mannen….tycker om att laga mat och duktig massör….mmmmmm VAR FINNS HAN?

#5 Hos mig,men han är min

Men min är perfekt utan det där… och en massa andra fel har han så det stänker om det… men han är perfekt ändå för han älskar mig mer än allt annat och hans kärlek är som en stark orkan :)

Hoppfull: Din tacksamhet över din man låter verkligen äkta och sann! Jag blir glad över det du förmedlar  Sann kärlek!

Hihihi, jo jag hade den enorma turen och gåvan att få träffa en man som har sådan stark kärlek så att jag häpnade! MEN han hade INGA av de egenskaper jag faller för hos en man!! Han var tvärtemot alla de män jag fallit för innan!

Det här tror jag är en viktig sak… vi faller för en typ av män, och det är ofta sådana som vi egentligen inte passar så bra ihop med… ofta gång på gång med hjärtesorg till följd. Jag hade aldrig fallit för honom om han inte slitit som en galning för att få mig på fall :) Visserligen kan hans envishet driva mig lite lätt galen ibland men det hade inte varit vi utan den :)

#6 Tiia…om den mannen är hos dig,så är det inte den perfekte mannen för mig..*S Lyckost där..

#9 Ja du Hoppetossa, du har en poäng i det du skriver. Jag faller tydligen alltid för fel män….men skam den som ger sig..*L

Mmm, jag har sett det hos många kvinnor, inklusive mig själv… ja hos män med för den delen…

Vi har en killkompis som bara faller för pyttesmå, supertaniga, superblyga tjejer som inte pratar och inte har några egna åsikter direkt (utåt). Jag tror att han har någon form av beskyddarinstinkt och det är lätt att få med de tjejer han faller för. Saken är den att han gillar inte det i längden… han vill ha en tjej som vet vad hon vill och som inte blir beroende av honom (vilket de ju alltid blir eftersom han "tar hand om dem" när de är så rädda av sig) så efter ett par år så orkar han inte vara "pappa" åt dem längre och så spricker det… men nästa gång är det exakt samma typ av tjej han fallit för igen…

Så här gör kvinnor oxå.. och istället för att tänka om och försöka satsa på någon som är motsatt det man brukar falla för så fortsätter man gå på nitar om och om igen. Lustigt faktiskt!

Jag faller ofta för män som har ett charmigt och lite spexigt sätt. Dels för att jag tycker om det så,men oxå för att han då drar bort uppmärksamheten från mig själv bland folk. Jag kan lixom "vila" på hans bekostnad….hoppas ni fattar det rätt nu..*S Jag är ingen ledartyp även om truten går mellan varven..*L Usch! Detta blev konstigt..

Mmm, jag fattar precis! Jag har varit likadan (fast inte för att vila på utan för att de är kvicka och roliga)!

Grejen är att de flesta som är så (både män och kvinnor) har enorma behov av bekräftelse, de är liksom bara ego. Så att bli sedd och älskad och uppskattad av den typen av män kan man oftast glömma! Allt handlar om dem och att alltid bli sedda och få uppskattning… själv förvandlas man ganska snabbt till ett trist tillbehör som de mer eller mindre struntar i!

#13 Precis så är det! Därför går det åt pipan oxå….

Japp!

Min sambo är en sådan som aldrig står i centrum, han finns i bakgrunden.. han tar inte en massa plats och vitsar och ska synas. Men han är en klippa som alltid finns där, trogen stabil och verkligen någon att vila emot! Han sätter vår kärlek först i ALLA sammanhang och jag behöver aldrig tveka på att han finns där för mig.

Alltså, tvärtemot, det man tror att de där charmknuttarna har att erbjuda är egentligen bara ett tomt skal medan de som utåt kan verka lite trista har enorm glöd och passion innanför ;)

#15 Jammi….glöd & passion…det e mitt liv de se..*S Broken ska börja spana i buskarna efter en blygis…

Why not!! Man har ju inget att förlora precis ;)

#17 Inte mycket nej..*L Tack för insikten….blir att tänka om ordentligt….schyyyy…-Vad var det?……är det brölloppsklockor jag hör där borta i framtiden för Broken….…HAHAHAHAHAHAAH….

Förr föll jag för idrottsmän, alltså killar som idrottade och utstrålade "kraft" och "styrka", kanske för att jag alltid själv har varit träningsatlet, men på "äldre dar", efter 40 kan vi säga, så blir det dom där killarna du beskriver Hoppis. Killar som finns där i bakgrunden, och som inte behöver höras för att synas, s a s.. Dom killarna har en inneboende säkerhet ändå, och behöver därför aldrig hävda sig i vardagliga sammanhang. Dom har en styrka och en självrespekt som dom kan dela med sig av - och därför behöver dom inte suga energi ur mig. Ändå ser jag humorn som nåt väldigt viktigt i ett förhållande, en kille utan humor är som en bil utan ratt. ;)

#19 Just så och utan ratt blir det svårt att hänga med i svängarna….mera rakt fram och ner för stupet..

Hahaha, jag hör klockorna jag med… ;)

Håller med till 100% Inga-Lena!! Doldisarna är underskattade så att det skvätter om det!

Humor ja :) den behöver vi allihop… både i vänskaps och kärleksrelationer. Jag är nämligen likdan i mina vänskapsrelationer, faller för de där charmiga, utåtriktade personerna som egentligen bara är intresserade av sig själva… och vips så är man lämnad, dumpad, bortvald osv. Medan de diskreta lite osynliga är orubbliga vänner som prioriterar vänskap på ett helt annat sätt.

#21 Då får jag hoppas att inte jag går under den kategorin… Charmig, Utåtriktad och Odiskret… för det lät inte bra alls….

Hahaha, jag är oxå charmig  (åtminstone enligt andra…) utåtriktad och odiskret… MEN jag månar enormt om mina vänner och ser till att hålla kontakten och bry mig om dem. Hur mycket man engagerar sig i andra väljer man ju själv :)

Vi är oerhört barnsliga,min gubbe o jag….men,det är bara kul.Vi skrattar ofta,men kan också gråta.

I ett lyckligt förhållande,tycker jag, att man måste  både ge och ta också,att kunna lyssna på varandra….

#24 Du verkar ha det perfekta förhållandet Tiia. ;) Blir liite avis måste jag säga. Det du beskriver upplever jag nog mest med hunden..

#25 Det tog mig många år att hitta honom.Visst har vi också lite motgångar ibland,men det har stärkt våra band till varandra.Jag tror att det underlättar att vi kan prata med varann om dem

Jag är säker på att vi levt  tillsammans i ett tidigare liv

#26 Den känslan upplevde jag med en kille jag träffade för 12 år sen, är det nu ja… Ingen macho typ, men snygg fast lite djup, generös, snäll och omtänksam, till och med mot sin gamla mamma.. En rikitig juvel i mina ögon, och ganska smågalen, men dessvärre gick han bort för två år sen..

Och då undrar man ibland, vad är det för mening med att träffa "den rätte", när han försvinner innan man utvecklats färdigt tillsammans.. Saknar honom varje dag..! 

#27 Tuvan,jag hoppas från hela mitt hjärta att du får uppleva den rätte igen.Jag förstår att du undrar vad det var för mening…ibland finns det inga svar,ibland kommer svaren långt senare.En bamsekram till dig,ge inte upp hoppet.