Vet inte om du ska käka Johannesört då du har kvar medicinen i kroppen…Har ett vagt minne om att det inte kan vara bra…Ja, nåt med levern eller så…

Jo, jag äter själv flouxetin, och har även jag varit med om ett brake i behandlingen då jag inte hade pengar att hämta ut dem med..*S*

Huga, jag är nog inte den bästa attkomma mer råd, då jag inte kan fixa mitt eget mående…

Men försöka att vara ute så mycket som möjligt iaf…Fast, jag själv kan ha skitsvårt att ta mig ut, drar för gardinerna i stället *S*

Kommer jag på nåt humörspiggande så återkommer jag..

Kram kraaam/ Pia

Pyssar i  kramar kan ni iaf få från mig…här kommer de i massor! 

Hej,

jag klarar mej numera utan zoloft genom att meditera och använda mej av 'närvaro', väldigt enkelt och tydligt beskrivet i Eckhart Tolles 'lev livet fullt ut'. Jag är stenhård med att så fort känslan av hopplöshet och 'svarthet' kommer, vara i NU. Inget av det som är roten till min depression finns i nuet, allt finns i det förgångna, och det finns inte!

Låter det flummigt? Det är det faktiskt inte. Jag tillåter mej inte att bli deprimerad längre, jag har fått nog. Jag vill ha några goda år innan jag dör. Det är bara NU som finns, basta!

Konichiwa: Mycket av min depression står min barnlöshet i som grund tyvärr.

Så min grund är just i nuet :-(

Jag kan inte stoppa depressionens mörkhet när den väl kommer, hur mycket jag än vill.

Vi (Min man och jag) försöker med allt när vi märker att jag sjunker ner i mörkret.

bybo: Ja skriv allt du kan komma på om du kommer på nåt. Kram på dig

 Mamamade: Tack så mycket, det behövs!

#4 Jag är som Bybo…klarar inte heller riktigt av att hantera min depresion och ångest. Äter Cipramil och behöver troligtvis öka upp dosen lite. Min dos är så låg nu. Mycket tror jag handlar om att acceptera sin situation och göra det bästa av den….att acceptera att man mår skit,men inte låta det ta överhanden. Har fått lära mig att jag aldrig ska försöka motverka en ångestattack,utan låta den ha sin gång,sen är den över. Att inte fastna i den utan att endast konstatera att -Jaha,nu hade jag ångest och ok…inget hände och sen gå vidare. Jättevårt,jag vet,men klarar man av det så ska det bli mer  och mer sällan man känner sig nere. Ioma….jag vet inte din bakgrund till din barnlöshet,men om den är bestående..dvs att du inte kan få barn,så finns det ju ingen annan utväg än ett accpeterande. Vet flera stycken som haft problem med att få barn för dom varit så "maniska" och koncentrerade på att dom "måste" lyckas. Inga barn blev det. Efter att dom slutat att tänka på det hela och skaffade sig en hundvalp så dröjde det inte länge innan frugan va gravid…*L Men då måste man ju givetvis ha kommit till den punkten att man har gett upp i tanken på att få barn. Det räcker ju inte med att gå och köpa en valp..

Kram…/Broken

Vi har försökt i 8 år och på grund av cancer inte fått bli gravid senaste året men har nu fått börja försöka från och med februari.

Under det året "körde vi på" som vanligt utan preventivmedel och tänkte inte ens på graviditet men det funkade ändå inte.

Så att slappna av och låta det komma som det kommer som vi gjort de senaste 5 åren funkar inte.

Under 5 år har vi tagit det som det kommit men inget har kommit.

#6 Med andra ord så, skulle du alltså kunna bli gravid? Men det vill sig ändå inte. Ingen rolig situation alls för er,men det enda jag kan råda dej till är att om du ska bli kvitt din deppresion så får du nog acceptera er barnlöshet. Låter grymt,men vad annat skulle kunna få dej att komma ur din nedstämdhet annars? Ja,förutom en graviditet då…*L Konstatera,acceptera och gå vidare. Jag önskar verkligen ni hade fått er önskan uppfylld…och vem vet…en vacker dag så kanske det bara ..poff…*L

Kram Broken

Ja jag hoppas det blir bara "poff" så är h*n här.

Jag ska prova de saker jag inte provat hittils o funkar inte det så är det nog som du säger att jag måste acceptera det och hoppas det blir "poff" i framtiden bara sådär istället.

#8 Go for i´t girl..*L  När du väl accepterat,så ska du inte gå och hoppas nåt mer….blir det så blir det,annars har du ju inte släppt din tanke…*L

Jag har inga barn, men jag har accepterat det och gått in för andra saker istället. Livet är så mycket annat, det finns där utanför och bara väntar på dig. Barn är viktigt, men om man inte kan få egna barn, så finns det tusentals barn över världen som bara längtar efter att få egna föräldrar. Då gör du dessutom en viktig insats för ett barn som annars kan få leva i både svält, fattigdom och utan kärlek..

Om fluoxetinet så tror jag att det ska sättas ut i etapper. Men svårt om man inte har pengar till ny medicin. På apoteket kan man få betala av månadsvis - en delbetalning på ett år så att det inte blir så dyrt.

Vad jag vet så ska ALLA antidepresiva piller trappas upp och trappas ner för att man inte ska få en rejäl ångestattack i slutändan eller djup deppresion. Vet av erfarenhet hur det gick när jag själv sluta rakt av  pga pengabrist….fy säger jag bara.
Javisst kan man delbetala sin medicin på apoteket.

Ja orsaken till att jag inte haft hemma är att jag glömt att förnya mitt recept. I morgon får jag dock ett nytt och hämtar en ny omgång för jag måste nog ha dem ett tag till känns det som, om jag inte hittar någon alternativ metod.

Jag kan tyvärr inte adoptera då jag har en kronisk sjukdom och har man det så får man inte adoptera :-(

Har redan gått igenom det där :-(

#13 Kanske vi skulle testa TFT som Tur_Budda berättade om? he he…man vet ju aldrig..

Tänkte på det…du hade kanske passat till dagmamma på halvtid….till små bebisar så du får lite av saknaden mättad?

Kram…ska nog knalla i säng här strax…så det får bli gonatt och sov så gott till er alla…

#13 Har ni funderat på att bli familjehem? De flesta kommuner söker m ljus o lykta efter familjer som kan ta emot barn. Man kan säga att man vill ha en uppväxtplacering så slipper man en skilsmässa. Ring din kommun el grannkommunerna o fråga lite om det vettja!

Ännu mer pyssar o kramar!

(Du kan få låna mina m jämna mellanrum annars…säger bara *puh*! )

Hehe har kompisens tvillingar jag tagit ut min barnlängtan på men det är inte samma sak när det inte är mitt egna.

Det fattas mig…

Jag vill absolut bli biogravid…

Helt inställd på att det kommer att ske i framtiden.

Helst nu men tror det kommer ta ett tag till.

Ioma, har ni genomgått utredning så att ni vet att det inte finns några fysiska fel på nån av er. Och har ni hört efter om ni inte kan få genomgå provrörsbefruktning. Om ni har fått avslag så kanske kolla upp om ni inte kan göra det i danmark eller finland då. Visserligen får ni ju då bekosta allt själva men kanske en utväg. Vet inte om dom har rena provrörsbefruktningar för utlänningar men har för mig att lesbiska har kunnat bli insiminerade både i danmark och finland.

Hej ANNIA.

Jag gick igenom en fertilitetsutredning 2001 eller om det var 2002 men inga fel hittades mer än min övervikt och de sa att de inte ville hjälpa mig förrän jag gått ner.

Nu har jag istället gått upp 20 kilo sedan dess på grund av cancern i sköldkörteln så nu är det kört.

Jag pratade med maken om att jag vill att han ska lämna prov men har inte lyckats få honom att dra ur den där berömda tummen i asch*et *karlar*

Du får ta brödkaveln och svinga över huvudet på han, kanske "hota" det känsligaste "huvudet" så han ser till och lämnar prov för det kan ju vara att hans spermier är för få eller simmar lite för dåligt och då är det ju bra att veta. Hoppas du lyckas gå ner i vikt så att ni kan komma ifråga för provrör (eller ev insemination) om det blir aktuellt. Ibland tror jag att män inte vill lämna prov för att det blir en liten knäck på deras ego om det visar sig att felet ligger hos dom.

HAHAHA ja hade jag en brödkavel hade jag allt höttat med den hihi

Han har lyckats få mig gravid så vi vet att det fungerar egentligen.

Det första led till abort vilket jag nu ångrar in i oändligheten och resterande gånger har det lett till "plums i toan/duschen".

Fått flera missfall alltså.

Så några simmare är bra i alla fall…..

Nä han får allt lämna prov inom kort… Annats blir det stekspaden eller nåt istället. MOAHAHAHAHA

Tråkigt att höra att du fått missfall. Ännu tråkigare eftersom du genomgått en abort och förstår dig att du idag ångrar dig.

Vet inte om det går och i så fall hur dom gör, men det kanske går att kolla om ni passar ihop (kemiskt) så att inte din kropp motarbetar hans spermier för det finns ju personer som det nästan lögn i helvete för att bli gravida. Nånting med kvinnas antikroppar att göra. Lyssna med barnmorska eller gyn för det kanske finns nån medicin som gör att din kropp kan acceptera dom små från hans sida.

ja det har jag faktiskt inte tänkt på att det faktiskt kan vara så.

Tack för det tipset, det ska jag ta med mig dit!

*kram*

Fy så ledsamt Ioma!

På oss hittade de inga fysiska hinder till att vi skulle kunna bli bio-gravida men än har det inte "tagit" o vi har kört oskyddat i 21 år nu o förra året hamnade jag i klimakteriet trots mina "bara" 44 år så…men det räcker så gott m de 3 ligister vi har. Fast det är en sorg att aldrig ha fått prova på att vara gravid. Det närmaste jag kommit är 14 dagar efter en IVF vi gjorde.

Tack o lov passade vi in för att kunna adoptera o valde att gå den vägen istället för att fortsätta m IVF:er. Det kändes för osäkert o skulle ha blivit jättedyrt då vi fick betala allt själva. Det är dyrt att adoptera också men man vet att man får ngt i slutändan iaf o då min man är adopterad så var det liksom aldrig några tvivel.

Håller tummarna o kniper m resten för er!

Ioma, jag hade heller inte en tanke på det tills du tala om att du haft flera missfall, då trilla en polett ner att ni kanske har problem att passa ihop kemiskt.

Hoppas det löser sig och att du får alla barn du vill ha.

#23 Vad underbart att ni passade för adoption! Grattis!

Jag vill göra allt för att bli biogravida först och främst sen får man se vad tiden bestämmer.

Kramis och tack för tummarna!

#24

Ska absolut kolla upp det där för som du säger så trillade poletten ner när du sa det.

Kanske det faktiskt kan vara så.

Hej Ioma!
Jag såg att du har varit under utredning för barnlöshet, har de testat om du har PCOS? jag tycker att dina symptomer stämmer så väl in på det. Förmodligen har läkarna redan kollat det men det var bara en tanke som jag inte kunde släppa sedan jag läste ditt inlägg för några dagar sedan.Du kan gå in och läso om det på netdoktorn.
Jag har nyligen varit iväg och tagit prover på detta men inte för barnlöshet utan för berikad hårighet och andra problem.

Jag är lite emot antideppresiva mediciner,skulle nog ha behövt tagit dem ibland men har kämpat själv. Tycker att de inte "botar" utan ger tillfällig lindring och man skjuter problemet framför sig.Om de nu hjälper överhuvud taget. Har en närstående som de inte hjälpte för så hon slutade och det har tagit lång tid att bli bättre men medicinering funkade inte för henne. ( hon fick också Flouextin bla).Nu är alla människor olika och om man mår bättre av tabletter så tycker jag att man ska ta dem, men under förutsättning att man får komma till psykologer eller någon annan som håller koll hur man mår. För där jag bor finns det inte så mycket av den hjälpen, skriva ut mediciner gör de men ingen uppföljning.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att du mår bättre snart och framför allt att din önskan slår in snart.
Kramar från Tatsu.

Hejsan Tatsu.

Nej de gjorde aldrig något test för PCO eller PCOS men jag ska ta itu med detta nu när jag lärt mig mer om sådant.

När jag gick på utredningen kunde jag inte mycket om PCO/S så då visste jag inte vad jag skulle fråga om och be dem göra osv.

Jag håller helt med dig om detta med mediciner, man måste gå till botten med sjukdomen som man med mediciner tar bort symptomen från.

Jag försöker med allt att slippa medeciner men klarar mig inte utan smärtstillande vareviga dag :-(

Jag går på utredningar och ingen finner grunden förutom övervikten.

Depressionen har grund i min ungdom tror jag.

Kram på dig

PCOS är en hormonrubbning som ger övervikt, ökad behårighet, svårighet att bli gravid mm.
Det blir små blåsor på äggledarna tror jag det är och man utsöndrar manligt könshormon. Jag är också överviktig och är extremt hårig det var därför som jag fick ta prover, de tar blodprover för att testa hormonerna och gör ultraljud på äggledarna. Jag uppfyllde tydligen inte alla punkter som PCOS "sjuka" har, för man skulle inte ha ägglossning eller mens eller långt emellan perioderna som den kvinnliga läkaren sa, men det har inte varit något  problem för mig jag har istället haft rikliga blödningar och för ofta.

Aha… Jag har HAFT väldigt oregelbunden mens, typ 1 gång om året och ibland ännu mer och ibland mindre.

Nu är det dock ganska regelbundet igen.

Jag har skäggstubb på hakan *suck* men inte så jättemycket behåring mer än midjelångt hår ;-)

Jag ska absolut göra dem uppmärksamma på det hela så får vi se vad de säger.

Tack för info.

kram

Ioma, om du säger att nuet ÄR problemet har du verkligen inte förstått vad Eckard Tolle förmedlar i boken Lev Livet Fullt Ut  (Eng:The Power of Now). De känslor du upplever NU har (om du inte just nu är utsatt för något akut) inget med nuet att göra, de är ekon av det förflutna, obearbetade känslor som du förträngt under årens lopp som nu blivit så många att du inte längre kan ducka för dem lika lätt.

Det finns ur mitt perspektiv lite förenklat två saker att tänka på.

1) Fokusera på det du vill ha mer av, tänk på tillfällen i livet och saker du mått bra av och fyll dessa minnen med tacksamhet. När du upptäcker att du tänker på hur dåligt du mår och hur saker inte sker som du vill, återgå till att tänka på de tillfällen då det gick som du ville eller när du mådde bra mm.

2) När känslorna blir för starka så att det inte längre är möjligt att välja att tänka på något trevligt, dyk då istället rakt in i känslan och upplev alla aspekter av den fullt ut. Då kommer den att klinga av och försvinna eftersom det är dina känslor och du som lyssnar på dem, vilket gör att du inte längre behöver tjata med på dig själv med känslorna när du väl fullt ut accepterat att de är där genom att  "lyssna på dem". Upptäcker du att du börjat reagera eller tänka pga känslorna välj då att sluta med det och bara uppleva dem istället.

Man kan snabba på processen med TFT, eller andra behandlingar, men principen är densamma. fokusera på det du vill ha mer av ,dvs inte barnlöshet, fetma och depression utan, "peace of mind", vara i fysisk trim och graviditet.

De problem ditt gamla sätt att tänka skapat kan bara lösas med ett nytt sätt att tänka. (Inspirerat av Einstein)

Istället för antidepressiva: D-vitamin!!! Det har hjälpt mig ur min utbrändhet/nedstämdhet, och det tog bara två veckor efter jag börjat äta det.

Länkar till Läkartidningens artikel som jag läste i februari, och som gjorde att jag provade äta. Artikeln är väldigt lång, och om ni hellre vill läsa en kortare variant så finns den här: Holistic under D-vitaminburkstexten. Det är Holistics d-vitamin som är den bästa också, om ni blir intresserade (näe jag är inte köpt av dem ;o) endast det bästa är gott nog för mig *S*)

Om ni vill läsa andras erfarenheter av d-vitaminätande kan ni kika in här på Kolhydrater iFokus.

Kram på er!

Puttar upp denna pga en ny tråd ang deppresion…/B

#31 Jag är mycket deprimerad på grund av min hälsa så det har inget med tidigare att göra, utan nuet. Sen är ju barnlösheten ett gissel för oss.

Men sen har jag ju en brokig bakgrund som säkerligen spelar in i grunden då jag var 13 avsade min far mig som sin dotter mm.