Är depressionen rent kemisk eller är den orsakad av yttre faktorer?

Man har trott kemisk men det finns yttrefaktorer också..

Aha, svårt att säga men det kan ju bli bättre om man behandlar de yttre faktorerna. Vad har du testat hittills? (har själv haft problem…)

Hej, Cecilia!

Den typ av depression som man får vid bipolär sjukdom kan vara mycket vansklig att behandla med alternativa metoder.

För vissa räcker det med ett högt intag av omega 3 för att trigga igång en hypomani eller i värsta fall mani!

Jag förstår så väl att du vill komma ur din depression, men jag vill ändå råda dig att ta upp detta med din behandlande läkare innan du provar något för det kan bli väldigt fel annars.

Kram/Citronmeliss!

 jag vill ge ett tips. mest ett tips för er som har oro och inte svår depression…för det måste man nog behandla på annat sätt. Men för mig har det hjälpt med naturläkemedlet johannesört. Det är så enkelt, inte så allvarliga bi effekter, och det hjälper verkligen.  man skall inte kombinera med antidepressiva eller läkemedl eller prev. medel. men om man inte använder sånt så går det ju bra. Jag har funderat på det och det kanske bara är så att våra hjärnor funkar annorluna med allt vad serotonin o det innebär. detta har hjälpt mig. Jag känner hopp. jag mår kanonbra. ett tips från mig till er som har milda deppigheter.

kram/L

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article264984.ab src="http://angestsjukdomar.ifokus.se/Images/Buttons/linkArrow.png" alt="Länken öppnas i nytt fönster" />

http://www.helhetsdoktorn.nu/tipsv13.htm src="http://angestsjukdomar.ifokus.se/Images/Buttons/linkArrow.png" alt="Länken öppnas i nytt fönster" />

http://www.nyfikenvital.org/?q=node/1455 src="http://angestsjukdomar.ifokus.se/Images/Buttons/linkArrow.png" alt="Länken öppnas i nytt fönster" />

Hej Livelive, Ja, Johannesört är ett bra tips vid nedstämdhet om man ej tar annat preparat mot depression samtidigt, annars överbelastas levern lätt! ( som du också påpekade)

Kroppen får även en nyttig förhöjning av serotonin samt dopamin nivån av en rask promenad dagligen i ca 30-40 minuter! Plus att dagsljuset gör gott för oss som är deprimerade!

Och alla andra också förstås

Jag vill också tala om att jag själv använder mig av Reiki healing för att må bättre. Jag har gått kurs och behandlar mig själv för precis som du Cecilia skriver så kan jag också må "dåligt" av att få massage och samma är det med Reiki när annan person ger det till mig! När jag mår som sämst klarar jag inte av att Reika mig själv heller utan det är när jag mår skapligt som det funkar allra bäst för annars brukar en viss oro infinna sig!

/Citronmeliss

Ceciliaolucifer, vad säger din diagnos? Det är där man måste börja känner jag… vi är så många med så många olika erfarenheter av depressioner men just din historia är avgörande för dig. Innan vi vet den kan vi inte ge några råd alls…

Jag har sedan åtta dagar tillbaka tagit Johannesört. De första dagarna var jag väldigt trött. Jag är inte deprimerad i den bemärkelsen utan har nog mera känt lite oro. Nu har det inte gått så lång tid men jag känner att min kropp tar emot detta naturläkemedel mycket positivt. Kroppen vet oftast vad den vill ha ;-)

Tillfällig nerstämdhet är ju en naturlig del av livet. Livet ger en smällar lite då och då och detta är inte något konstigt. Tiden läker alla sår, det är sant. Man ska nog inte tro att lösningen på ens problem finns i dessa sk "lyckopiller". På nittiotalet verkade det dock som om dessa lyckopiller skrevs ut för glatta livet till höger och vänster, antingen de behövdes eller inte.

Finns det någon anledning till depression så ska man kanske rikta in behandlingen på någon form av terapi istället för medicinering, eller en kombination av båda. Det där beror naturligtvis på vad det är för slags depression.

Håller med Hoppfull här, att det är jättesvårt att råda när man inte känner till bakgrund.

Jag är helt överrens med er båda, Hoppfull och Ayena om att det är jättesvårt och att man inte kan eller bör ge råd om man ej vet diagnos!

Att jag skrev det jag gjorde till dig Cecila gjorde jag baserat på inlägg  i en annan tråd där du berättat om din diagnos och mediciner du ätit under åren som gått.

Jag är själv bipolär och är väl insatt i risken med "självbehandling" och /eller faran i att bryta ordinarie medicinering utan behandlande läkares vetskap och stöd!

För oss bipolära/manodepressiva kan det vara lika med katastrof och ett råd i all välmening från någon som inte känner till sjukdomen så väl, kan ibland tyvärr få ödestigra konsekvenser då vi inte alltid reagerar på samma sätt som andra på olika medicner och behandlingar!

/Citronmeliss!

har du prövat att äta D-vitamin? Det kanske inte är någon lösning men den kanske piggar upp dig men inte ger dig några negativa sideffekter. 100 mikrogram/dag. Det är många som reagerar positivt som har depressioner av olika slag av tillskottet tydligen.

#3 Antidepp och psykolog samt läkare på psyk.

#4 Jag är biopolär och jag känner inte att jag får ngt gehör från psyk numera. Det är mediciner och psykologkontakt som jag känner sänker mig istället för att höja mig. Men visste du att man kan vara biopolär hela livet utan att det bryter ut? :/ utan att det finns vissa faktorer som kan trigga det. Precis som du säger. En medicin som jag fick just för det biopolära triggade manin instället. Så den äter jag i betydligt mindre dos idag och jag har ingen mani överhuvutaget. jag visste inte det där med omega3, är det annat man ska behöva vara rädd att få i sig som man inte bör? :( förutom johannesört som jag visste..

#5 Tyvärr har jag svår depression.

#7 Generaliserad ångest, panikångest, depression biopolär heter det så fint. Sen finns det 3 olika typer av biopolär och det vet jag inte vad jag är. Men jag undrar hur dem har kommit fram till vad jag är egentligen. Det enda jag själv kan se är att jag har generaliserad ångest ( ångest varje dag), är inne i depression just nu och jag har panikpångestattacker ibland. Det biopolära dvs manin uppkom när jag åt en medicin som var till för mandodepressiva. Och när jag slutade med den så försvann all tillstymmelse för det.

#8 Det finns inget som heter lyckopiller. Jag blir så irriterad när jag hör det ordet. Inte för att det kommer ifrån dig! Men att det används i den bemärkelsen som att allt skulle bli bra om man gav ngn ett piller eller två. Allt beror på hur man ser det, vad är lycka för den som vill ha piller? piller som gör en hög? eller som sänker en? eller som får en att somna in för gott?. DET är den riktiga innebörden av ordet lyckopiller. För det den gör för den enskilda individen och dens behov. Om det fanns piller som verkligen gav lycka så skulle ingen må dåligt idag.

Tillfällig nedstämdhet i livet hör till, det kommer och går. Men tyvärr stannar den ibland för vissa och då finns det inte alltid några logiska förklaringar till varför den stannade just då och för den personen. Tiden läker inte alla sår - det är ett fint sätt att säga det på, men i själva verket så döljer tiden alla sår i många fall. Det ska mkt till att sorg och sjukdom ska läka.

Även om dem skrev ut hit och dit så gav dem ingen effekt om ingen behövde dem. Alla hade ett eget val mellan att ta dem eller inte. Antagligen kom dem på 90talet för att man var säker på att man kunde hjälpa folk som mådde dåligt pga signalsubstanser. Om han hittar ett botemedel mot cancer nu, ska man bortse från det? för att om 10 år kan någon säga att man skrev ut det för glatta livet? oavsett sjukdom eller vilket rykte det far med sig så får man inte dömma själva sjukdommen och placera den i ett alllvarligare fack än ngn annan. Man kan överleva cancer, men man kan även dö av depression. Lyckopiller borde väl alla mediciner till alla sjukdommar heta? men varför sägs den bara när det kommer till oss med psykiska sjukdomar?

men absolut inget illa mot dig.. men fingrarna fick sitt eget liv…

#9 Förstår vad du menar och din välmening, och det är därför jag frågar. För att jag vet att erfarenheten finns där ute hos ngn som har det jag själv har och har försökt göra ngt åt det också.  Därför sökte jag mig till det här forumet men även healing.ifokus .

#10 jag äter tillskott för kvinnor men vet inte vad det är i allt det där.

tack för all hjälp alla!

#11 - Begreppet "lyckopiller" är inte mitt. Jag använder ordet här som en kritik just mot detta ord, eftersom man gått ut och presenterat dessa tabletter som man verkligen skulle bli lycklig. Som om dessa tabletter skulle lösa alla ens problem.

Detta uttryck började användas på nittio-talet då det hela kom från USA. "Prozac" var ju det preparat som det reklamerades mest för. I Sverige heter detta Fontex eller Fluoxetin.

För övrigt kommer jag inte att skriva något mer i denna tråd eftersom jag inte vet någonting om bipolära sjukdomar.

Inte jag heller kan särskilt mycket om bipolär sjukdom, har två i min bekantskapskrets med diagnosen, både behandlas med litium med lyckat resultat. Fast båda de två har sin tyngpunkt i manin, den ena går in i omfattande psykoser när medicineringen av någon anledning inte fungerat.

Jag kan inte råda dig alls mer än att du bör byta läkare om de inte bryr sig om dig! 

Önskar dig all Lycka!!

Kram

#12 Jag vet!!! Jag blev bara så arg när jag läste det för jag kände mig så förtvivlad över det ordet. Så det var absolut inte riktat mot dig. Jag är glad och tacksam att du skrev. För det kändes väldigt bra att få ur mig allt jag skrev igår. Jag ber så hemskt mkt om ursäkt om du tog åt dig. För jag ser själv alla hårda ord! Förlåt!

#13 Men jag har ätit Lithium och blev förgiftad. Jag har inte ens någon läkare. Allt är omorganiserat och allt går via min psykolog som fixar allt vad mediciner heter. Jag känner mig inte komfortabel med henne men kan inte byta.

suck..

tack för all hjälp

Usch vilken knepig sits du hamnat i. Men hur kommer det sig att du inte har någon läkare? Alla har väl rätt till läkare? Och att gå hos en psykolog man inte har tillit till låter ju inte alls bra, det kan inte direkt hjälpa dig att må bättre. Vad betyder det att du inte kan byta?

Nej jag har förstått att Litium inte hjälper alla, men det är den enda varianten jag som helt oinsatt privatperson känner till.

Har du ingen som kan hjälpa dig? Som en förtroendeman eller något? Jag har för mig att de pratat om sådant inne på skuggfolket iFokus. Du känner säkert till det och i ditt fall låter det som om du skulle behöva någon som kunde stötta och hjälpa dig för att få bättre vård.

Det finns en sajt som heter "Ångestsjukdomar" - kanske du kan få mer hjälp därifrån.

http://angestsjukdomar.ifokus.se/

Hej alla!

Lider själv av djup ångest och depression. Äter Cipramil nu och börjar sakta komma uppåt. Har ätit denna medicin i 10 års tid och gått i genom snart alla behandlingsformer psyk har att erbjuda. Inget hjälper nämnvärt. Kom att tänka på när jag fick öronakupunktur vid ett tillfälle när jag mådde som sämst och tro det eller inte…jag kände mig lugnare och mindre nedstämd efteråt. Har ni inte testat det innan så gör ett försök. Det räcker dock inte med endast en behandling utan man bör helst få det varje dag i några veckor för att sen går ner till kanske 2 ggr i veckan.

För övrigt håller jag med #11 i vad hon skriver.

Mvh Broken

intressant broken! jag ska på öronakupunktursutbildning till veckan….

#18 Va roligt korseett Hur lång tid tar det att få den utbildningen?

Undrar oxå lite över det här med massage? Hur kommer det sig att man "kan få" ökad ångest av det? Är det något speciellt ställe man inte ska massera då för att undvika det eller gäller det över hela kroppen?

Jag skulle kunna tänka mig att det handlar om att beröring ofta kommer i kontakt med dina (allas) känslor… och känslor KAN skapa ångest. Ångest är väl inte alltid orsakat av känslor men det är nog ändå inte helt ovanligt att det är känslorna som ger ångest.  

När jag har fått intuitiv massage har det rört upp så mycket skräp så jag varit alldeles slut efteråt, så för mig känns det ganska naturligt att massage kan skapa eller dra igång ångest.

#21 Vi har kanske "ångestpunkter" på vår kropp? Vissa punkter ger vissa tankar som ger vissa känslor obehagliga eller inte. bara en tanke..*L

Jag hade med nöje velat gå på en "fjäderterapi" finns nog inget sånt om man inte har en gubbe som kan utföra det..*L Blir som en zombi och helt lealös i kroppen när någon drar med fingertopparna på huden (kille då). Det ger en total avslappning och en underbar rysning i hela kroppen..*L  Ångesten hade säkerligen lyst med sin frånvaro just då i allafall..*S Någon som håller med..*L

Det låter ljuvligt…

den utbildningen är på fyra dagar broken

#24 Ja visst gör det! Eftersom jag inte har nån gubbe så säger jag -Välkommen små flugor i sommar att krypa på Broken.

#25 Aha,och sen får du lov att sticka nålar i öronen på folk? Det var en snabb utbildning..*L

"26 Själv har jag ju både Gubbe, påskfjädrar och nålar så vi kanske kan få till en riktigt munter och glad fortsättning på Påsken här hemma, fast helst utan flugor..

Skämt åsido, min man som är fd bussförare har en dålig rygg och har därför gått i sjukgymnastik under många år. I slutet av 80-talet träffade han en sjukgymnast som var mycket skicklig akupunktör. Hon hade många års utbildning i USA och var väl - som jag förstått det - lite av en föregångare vad gällde att praktisera akupunktur inom olika områden (här i obygden)

I vilket fall så hade den regelbundna behandlingen en otroligt positiv effekt på allmäntillståndet och psyket fast det egentligen var ryggen behandlingen gällde!

Jag fick därför lite av en aha upplevesle nu när du nämnde det för när sjukgymnasten gick i pension och flyttade utomlands, då blev det inte någon fortsättning med akupunktur för min man, så jag hade helt glömt bort det!

Nu fick ju min gubbe nålar i hela kroppen men vi kanske ska leta upp dig Korseett och åtminstonde få några i öronen…*ler*

Lycka till med utbildningen. Det ska bli spännande att få höra hur den avlöpte…

#25 Vad intressant Korseett! Och roligt! Hoppas att du vill berätta lite mer om utbildningen sedan..?

#22 Du är inne på rätt spår Broken. Vi har punkter på kroppen som är kopplade till vissa organ, som i sin tur står i förbindelse med våra känslor - enlig TCM då alltså. ;)

#28 Ja,men jag tänkte mer på direkta ångestpunkter. Eller så är det bara så att mår man inte bra så ger vissa punkter ångestkänslor som dom kanske i vanliga fall,om man mår bra inte hade gett. Under massagen. Kroppen är underlig. Organen i sig borde väl inte ge ångest? Det är ju våra tankar som ger ångest i första hand.

Kram

snabb å snabb utbildning… det behövs inte så många timmar för att lära sig att sticka i öronen med allt som hör till. Det finns fortsättningskurser med.

Ångest vid massage?

Ni som säger att ni får mer ångest av massage, jag undrar om ångesten kommer under eller efter behandlingen?

Jag har fått lära mig, och själv upplevt att när muskelspänningar släpper så kan den känsla som gjorde att spänningen satte sig där från början, komma upp till ytan. Massagens syfte är ju att få muskelspänningar att släppa. Det är viktigt att känna till att känslorna kommer fram för att lämna så därför skall vi tillåta dem. Jag tror inte att vi har generella ångestpunkter utan att den punkt som vid beröring utlöser ångest är individuell för var person. Vi sätter våra känslor på olika ställen i kroppen.

Öronakupunktur.

Det finns alternativ till nålarna. Vi använder plåster med ett litet frö i. Plåstren får sitta på tills de trillar av eller så sätter man på nya en gång i veckan.

/Susanne

är det som kallas för kulplåster Neroli?

# ja, det sitter en liten kula i mitten.

Jag hoppas ni får lära er NADA. Det är ett 5-punkters program ursprungligen använt för behandling av missbrukare i USA. Vi använder det för behandling av alla sorters stress och oro. Jag letar mer information, kommer snart . . . .

jo de lär ut NADA också och det var egentligen den jag ville gå men då rekommenderade de mig att börja med grunderna, 100 punkter, för att sedan gå NADAkursen med.

Här finns den som jag ska gå hos Kajsa Landgren

Haa, nu kan jag sluta leta. Här stod ju om NADA.

Kulplåster fick jag i öronen efter varje behandling. När jag kände oro skulle jag trycka lite på kulorna så stimulera det så oron skulle dämpas. Det hjälper faktiskt.

En vännina i Frankrike fick hypnos och ett band med sig hem som hon skulle lyssna på innan säggående. Hon blev frisk.! Nu vet inte jag ur djup hennes depression var!

#29 Har du tänkt på att ångest kan uppkomma utan någon som helst synbar anledning? Men där den uppkommer, kan senare förknippas med framkallande av ångest. Det blir som man säger en betingad reflex. Sedan kommer tankarna: varför får jag ångest av det eller det, eller när jag gör si eller så? Då har ångesten blivit sammankopplad med vissa situationer eller tankar. Trots att ångesten kanske i inledningsskedet kan ha en fysiologisk orsak. Vi vill ju gärna sammankoppla ångest med psyke, men den kan som sagt ha en fysiologisk orsak ifrån första början - utan att man vet om det. Oron över att ångesten skall sätta igång, blir istället det som triggar igång ångesten - och då tror man att orsaken är psykisk,  om du förstår hur jag menar..?

#38 Du har en  stor poäng i det du skriver. Jag förstår precis och jag har oxå dom tankarna när det gäller min ångestsituation. Men efter otaliga utredningar så anses jag fullt frisk så mitt psyke triggar igång min oro i kroppen som sen ger olika fysiska reaktioner som i sin tur skrämmer livet ur mig. Det hela har bara blivit värre dom sista 2 åren.

#39 Har du prövat att besöka en terapeut med TCM som specialitet? Dom kan göra en lite annorlunda bedömning av kroppens status, och hur olka organ kan påverka det psykiska tillståndet genom att vara i obalans. Och obalans behöver inte betyda att det är någon sjukdom, det kan bara vara en obalans mellan olika organ - och yin/yang. Vid obalanser kan det t ex råda brist på något viktigt ämne/hormon/protein eller vad som helst. Det måste ju vara fruktansvärt jobbigt at ha det som du! Speciellt som man inte har någon fungerande behandling att erbjuda. Känner så för din situation vännen.

Här håller jag verkligen med Inga-Lena, det som i början var en sak kanske senare blir en känslomässig betingelse…

Broken, även jag känner starkt med dig!!

*kramar om!!*

#40 och #41 Tack snälla,goa tjejer…jag blir rörd. Nej jag har inte provat TCM men är snart öppen för allt som jag hör. Jag äter ju som bekant B12 sen snart 1 år tillbaka och provet visar att jag har fått upp B12 bristen till normalt igen. Men eftersom jag äter dåligt så tror jag oxå att det kan handla om obalns. Ja,det är ohyggligt jobbigt.

Kramar om er tillbaka..

Men du gumman, om du äter dåligt kanske även du skulle må bättre av näringstillskott??

Jag tror jag skulle behöva en helg under droppflaskan på hospitalet…så JA garanterat Hoppetossan..*L

Hahaha, men din humor är "görfrisk" :)

Allvar då, jag äter nästan ingen mat nu (INTE att rekommendera) utan mest näringstillskott. Men jag mår bättre är gladare och piggare än jag varit på fler år… då är de värt de 250:- det kostar/månad (eller nå't)!!

Hej, jag har lite bra tips tror jag, Ljusterapi är JÄTTEBRA!!!! Om det finns, här i Borås är det nedlagt…

Johannesört är ju bra,

L-tryptofan har också fungerat bra för mig och i höstas åt jag en tablett som heter
5-htp
serotoninhäjande men inte "beroendeframkallande" googla och läs :)

Jag har inte ätit "vanliga" antidepressiva mediciner. 

Hoppas ni hittar er bästa väg :)

Jag tipsar om d-vitamintillskott. Inne på Kolhydrater i fokus finns det en hel tråd om det, inklusive en länk till Läkartidningen i trådstarten. Här är tråden om nån vill läsa =)

Jag är tacksam för alla förslag…*L Allt som kan vända skit till skitbra…

Jag har verkligen blivit hjälpt av d-vitaminet. Det är en sån förändring så jag blir förvånad själv varje gång mina 'normala' (dvs eg onormala) reaktioner numera uteblir. Och det tog bara två veckor innan jag märkte av det efter att jag började med d-vitamin. Andra märker skillnad redan efter 4-5 dagar.

#50 Det där tål ju att tänkas på. Är det bara D-vitamin då eller ska jag köpa en burk med alla vitaminer i?

Den bästa du kan köpa är Holistics d-vitamin. Kolla om du har den på hälsokosten eller fråga om de beställer från Holistic, då kan du slippa betala porto. Annars går det att beställa från nätet. Den kostar 135 kronor för 90 kapslar i alla fall. Och jag tar 2 om dagen.

Den mängd d-vitamin som finns i vanliga multipreparat är så pytteliten att det inte skulle bli nån skillnad. Holistics har 50 microgram /kapsel och i multipreparat ligger dosen på 5 microgram… Lite skillnad ;o)

En tråd till ang deppretion…

Vi får ladda upp med D-vitamin till hösten tjejer! Jag har aldrig testat det, men visst känns det ovanligt tungt när vi kommer in i november nånting…

*S* Jag skrev just i nya tråden om depression om att äta d-vitamin ;o) Jag tar alla chanser jag får att sprida info om det

#55 Måste man inte kolla upp först om man har brist på D-vitamin? Måste säga att jag är frestad att prova…

Personligen tycker jag läkare är slarviga på att kolla om man har någon brist innan dom skriver ut sina lyckopiller..

#56 Förut har de sagt att man får absolut inte äta mer än 5 microgram/dag av d-vitamin för att det är fettlösligt och kan bli för mycket i kroppen etc etc. Nu har de kommit fram till att överviktiga, dvs de med mycket fett i kroppen, en en av de grupper som har störst risk att få brist på d-vitamin….
Den d-vitamin som de varnar för är dessutom en som är kemiskt framställd.

Men hur gör man med de som bor i solen på sommaren då? Då borde ju de vara d-vitaminförgiftade vid det här laget. Men näe, i solen ska man vara så mycket som möjligt för att fylla på sitt d-vitaminförråd. De motsäger sig själva alltså.
Naturligt d-vitamin, dvs D3-vitamin (Holistics d-vitamin är D3), är alltså något man kan äta mycket mer av. Läkaren som forskade på bristen säger att man kan lugnt äta 50 microgram/dag utan att riskera nån förgiftning.

Hur mår då en person som jag som varken gillar att vara i solen eller tål värme? Dvs en som bor inomhus på sommaren om det är för varmt ute, och sitter i skuggan om det är lagom varmt med alldeles för mycket sol. Jo, då blir det inget naturligt tillskott av d-vitamin genom huden = det blir till slut brist i kroppen.
Att jag hade brist var inte så konstigt. Jag som förut hade jobbat utomhus på somamren, trots att jag inte mår bra när det är för varmt, hade börjat jobba på ett café där jag är tvungen att vara inomhus. Och när jag var ledig gick jag inte ut heller. Det tog två år att få symptomen på det, plus att jag brakade in i väggen också till på köpet (september 2006). Började arbetsträna i november 2007 men fick ett återfall i december (fattade det dock inte förrän i januari. Hade tydligen inte lärt mig nåt…)

När jag började med tillskott sista februari i år så hände det saker. Jag åt då 100 microgram/dag för att verkligen få fart. Det tog 12 endast dagar innan jag märkte att det hänt nåt.
Jag hade ett halvår innan väggbesöket inte kunnat gråta alls (avstängd, avtrubbad och apatisk), och efter väggbesöket grät jag vid minsta motgång (i över 1.5 år). Hur liten och löjlig motgången än var. Helt plötsligt sitter jag, i mitten av mars, och får ett trist besked och sitter bara och rycker på axlarna åt det och känner att 'äsch, det ordnar sig'. Tio dagar tidigare hade jag suttit och storgråtit. Helt plötsligt hade den normala, optimistiska Tess kommit tillbaka från att ha varit en negativ pessimist till allt i över två års tid!

Det var en sån konkret och stor skillnad att jag kände att jag rent mentalt tappade hakan *S* Jag kunde inte själv fatta att det gått så fort och att det var så enkelt! Jag hade vägrat äta ssri-preparatet som läkaren skrev ut i januari också, eftersom jag ansåg att det bara skulle göra det värre för mig och dessutom skriver tyvärr läkare ut dessa preparat utan att ens låta patienten träffa kurator eller psykolog innan. Det retar mig nåt enormt Särskilt som jag fick dem utskrivna för att jag hade sömnproblem och ingen direkt depression vid återfallet i vintras…
Jag är glad över att jag inte lyssnade på min 'käre' läkare, som bara ville skriva ut tabletter, utan lyssnade på mig själv istället. Visserligen tog det en stund innan jag upptäckte d-vitamin efter att jag vägrat äta zoloften, men jag hittade melatonin mot sömnproblemen och fick i alla fall sova normalt till att börja med.

Så jag kan utan minsta tvekan säga att det är D-vitamintillskottet som gjort mig frisk. Jag är visserligen fortfarande ytterst stresskänslig och händer det nåt som jag inte kan styra över så är det nära att jag klappar ihop. Men i de allra flesta fall, 9.5 gång av 10, så är jag frisk! Jag kan numera leva som en 'normal' människa. Jag kan söka jobb igen, utan att känna att jag inte skulle klara av dem etc etc. DET mina vänner är så otroligt skönt att ni kan inte tro't =)

Upps… Det blev visst lite längre än jag tänkt

Är du "utbränd" (mycket dåligt ord men ändå) eller deprimerad eller både och blodtopp?

#59 Jag var utbränd/vidbränd/uppbränd med depression när jag brakade in i väggen. Jag hade dock ingen regelrätt depression sen under sjukskrivningsperioden. Jag var däremot långt ifrån mig själv och hade ångestproblematik 'istället'.

Numera räknar jag mig som tillfrisknad till 98% och inte fullt 100%'igt frisk, eftersom jag fortfarande är så himla stresskänslig. Särskilt om det är mental/psykisk stress. Fysisk stress klarar jag bättre, men mår inte jättebra direkt ändå.

Läst igenom hela denna tråd och fått en massa tankar och funderingar. Ser mig själv både här och där i era kommentarer.
Jag har mer eller mindre haft problem med rädslor, ångest mm.
Sökt hjälp många gånger både hos familjeläkare och psyk.
Oftast har det blivit ingenting. Jag ser ju så glad och pigg ut….
Hade dock en jättebra kontakt på psyk som jag tyvärr fick lov att avsluta pga av att kontakten flyttade. Ville inte ha någon ny. Vi hade diskuterat att jag ev skulle prova att äta medecin mot min nedstämdhet. Var tveksam. Det blev till slut så att jag bestämde mig för att prova och jag mådde bättre, blev mindre rädd och orolig. Skönt!
För ca tre år sedan blev jag sjuk, utmattningsdepression. Var sjukskriven lite hit och dit, fick piller dosen ökad osv. Det kändes som om jag inte blev riktigt trodd. Jag mådde så j***a dåligt att jag fick tvinga mig själv att överhuvud taget kliva ur sängen. Men fick titt som tätt höra att jag var så klar och redig och såg så glad och pigg ut….
Vid ett möte med läkare, försäkringskassa och arbetsgivare blev jag i princip ställd inför följande val; gå jobba eller säg upp dej.
Jag sa upp mej! Och fick en jättegå arbetsförmedlare som såg hur jag mådde och jag fick vara i fred. Hade ett helt år för mig själv. Precis vad jag behövde. Inte som läkaren sa vara bland människor. Jag behövde egen tid.
Mår förhållandevis bra idag tror mig om att kunna börja jobba.
Jag har funderat mycket kring mitt mående. Vet att mycket beror på yttre omständigheter, inlärda tankemönster osv. Men funderar också på detta med brister i kroppen som gör att jag mår dåligt.
Letar efter alternativ till landstingets vård men vad? Jag vill må bra! Slippa min medecin. Går omkring och känner mig öde, tom, varken glad eller ledsen. Tänker att det kan ha med tabletterna jag äter att göra men innan väggen var det inte så.
Suck! blir snurrig av alla tankar och sökande efter boten. 

Blev nog vimsigt det här. Skrivit av mig det som dök under läset i alla fall.

ja jag gör som blodtopp, rekommenderar D-vitamin varmt och starkt! Och inte behöver man testas inte före. Det är bara att börja äta och märker du förbättring inom 14 dagar sisådär så var det brist. Kanske du ska prova Broken? Gör det nu och inte innan det blir som mörkast.

lanns, jag tänker direkt att det kan ha med medicinen att göra. Just för att du beskriver att känslorna av tomhet, öde och likgiltig (som jag uppfattar. varke glad eller ledsen) kommit i samband med den. går den att fasa ut eller vill läkaren att du ska fortsätta med den?

Jag har för mig att du skrev att du var fysiskt okej och det är ju ännu ett tecken på att det handlar om medicinen. kan man minska dosen och se vad som händer?

Sköt om dig!

#62 Ja…jag skulle kanske ta och prova… D-vitamin kan man väl ta fritt utan att det krockar med andra mediciner va?….är petnoga med sånt..*L

nej det ska inte ge något problem. Om man inte vill äta extra tillskott så får man äta mycket lever istället

Lever älskar jag men tillagar det inte själv. Många år sen jag åt det. Då ska jag köpa D-vitamin och prova…

det finns ett recept på kycklinglevermousse på kolhydrater som jag gör och det blir en kanongod leverpastej. Kan äta av den bara rakt av och så är kyckling-, kalv- och ungnötslever bland de mildaste

Leverpastej äts flitigt hos mig…*L Hemlagad kan jag bara tänka mig hur god den är..

jag har lagt up den nu i receptsamlingen

fel av mig angående innehåll av D-vitamin i lever. Det är såklart mest A-vitaminer som finns där och ska man ha i sig mycket D får man äta sik, gös, strömming, ål eller nejonöga som innehåller mest D enligt fineli

Att låta solen lysa på huden en stund  är också bra

#71 javisst men det är bara under sommarmånaderna vi kan producera D-vitamin här uppe i Skandinavien och då ska vi vara mycket avklädda, ute mitt på dagen i solen utan solskydd. Idag är det inte många som klarar av det för huden tar skada och vi behöver skydda oss. Det är alltså inte tillräckligt för att vi ska kunna ha och lagra under vintern tyvärr. Så alla vi som skyler oss för solen producerar i stort sett inte mycket.

#71 Jag klarar dessutom varken av för mycket sol eller värme ens, så hur fungerar det då? ;o) Jag stannar liksom inne på sommaren när det är för varmt ute, och då blir'e inte mycket sol på mitt bleka skinn = d-vitaminbrist. Så för mig är tillskott bäst =)

Är verkligen ingen expert, men under mina år i företaget Marja Entrich hade vi många föreläsare om bl a vitaminer, t ex Matti Tolonen som är hur bra som helst på sådant. Han berättade mycket om hur viktigt det var att ta reda på exakt vad var och en behövde och hade brist på. Han hjälpte många att få bukt med envisa symtom som t ex eksem.

Fick också höra vad gäller A- och D-vitamin så finns det animaliskt och vegetabiliskt och att om man intog det vegetabiliska så kunde kroppen göra sig av med ev överskott man intog. Som sagt - är ingen expert, men ville dela med mig av vad jag lärt mig.

Vad gäller ångest o bipolära sjukdomar, så vet jag inte tillräckligt mycket för att uttala mig något djupare om detta.

Vågar mig på att rekommendera filmen What the bleep do we know. Fantastiska rön vad gäller vad som händer i våra celler med våra tankar, och dessa rön har jag sedan fått verifierat när jag tagit det av alla nya rön från kvantfysiken.

Man kanske kärleksfullt får hjälpa sig själv till bättre mående från olika håll. Jag har i alla fall den absoluta uppfattningen är att inget, inget är hugget i sten!

Filmen tror jag man kan se numera på nätet. Annars finns den bl a på Vattumannens Bokhandel i Stockholm. Om någon skulle vara intresserad.

Scott Gerson-citat: Glöm aldrig att bakom varje sjukdom ligger alltid, alltid en själslig och/eller känslomässig orsak. (Ayurvedaläkare och "vanlig" läkare med stor kunskap)

Det bästa vi kan ha inom oss är nog övertygelsen om att jag är på väg mot något bättre - hela tiden.

#10 + 48 Jag var hos en ny läkare för några dagar sedan som rekommenderade D-vitamin. Jag fick recept på det men han hade läs en del studier och frågade om jag var villig att pröva. och det ska jag göra :)

#75 Wow! Har du fått recept från läkaren? Härligt! Hoppas han skrev ut rätt sorts d-vitamin bara ;o)

Jag håller tummarna för att du också blir hjälpt av det, med tanke på att det är en sån enkel och naturlig sak i jämförelse med alla läbbiga kemiska preparat som finns.

alltid roligt med läkare som vågar testa. Vilken dos har du fått utskriven Ceciliaolucifer?

#76 Kalcipos - D forte. Tyvärr äter jag många kemiska preparat.

#77 500mg/800 IE,
1tablett morgon och kväll

Vad tror ni? är det rätt? och en vanliga dos?

ingen aning faktiskt men i läkartidningen rekommenderades doser på 50-100 mikrogram/ dag, alltså 2000 IE/50 mikrogram stod det. men det kan ju gå med den dosen du har med.

jag förstår inte, har jag enligt tidningen för låg eller hög dos?

för låg men det behöver inte vara sanningen för din del. Det är bara att tuta och köra så får du se om det blir en förändring.

Lite lågt ligger det allt, men 20 microgram är bättre än inget alls. Skillnad borde det göra ändå, men det kanske tar lite längre tid än vad det gjort för mig och för många andra. Jag åt 100 microgram ibörjan och 50 microgram nu.

Men jag håller tummarna jättehårt för att det ska bli skillnad för dig!