Ja du Inga-Lena! jag har jobbat med min fobi av ormar.O jag har blivit mycket betre.Tycker jag.Men det är något som ligger så himla långt innom mig så det går inte att beskriva.

Jag är född med orm skräk.När jag var pytte liten så hadde mina föräldrar ett himla jobb, med att ruska sängkläder o madraser, jag kände hur dom kröp över mig.

I dag 52år kan jag se dom i en tidning.

Men jag går inte för bi en ute, jag vänder.

Kan denna metod användas för andra typer av fobier oxå, eller handlar det bara om djurfobi?

Småkryp. Usch! Lekte kurragömma när jag var liten och dök bakom en sten. Rakt i en pissmyrestack. Lovar det var ett svart streck som sprang och skrek ner till sjön. Hade myror överallt och då menar jag överallt. Kunde inte ens kissa. Tack och lov var det hos min sommarmamma. Hon såg till att jag kom till läkare för undersökning. De hittade myror inne i mig, nertill om jag så säger. Öronen. Ja, överallt. Sedan dess får jag panik av myror.

Usch

#3 Har inga fobier för myror men när jag var i 10 års åldern, så skulle jag lägga mig en kväll och hittade en myra i sängen…då gick jag och hämtade ett par underbyxor och satte på huvudet så inte myrorna skulle krypa in i öronen om där fanns fler…hahaha…smart ju…när det finns hål i trosorna till benen och dom hålen hade jag vid öronen..*S Min mamma skratta gott åt det..vad min tvillingsyster tyckte ska jag inte nämna…

Vilken syn.

#5

Jag har fobi för spindlar,klarar inte av att vara i samma rum.Blir svettig bara av att tänka på dom.Usch!

Jag har ormfobi. Bara jag ser svansen av en orm blir jag stel av skräck.

Min fobi handlar om Tvestjärtar och skalbaggar. Inte rappsbaggar utan dom större. Steklar ligger inte bra till heller. Fast det kanske inte är fobi igentligen utan bara att jag får ett sånt obehag i hela kroppen av dessa insekter..örk! Gråsuggor gilla jag inte heller när jag var yngre, men efter ett TV program om dom, så gick jag ut och tog upp några i handen…dom bits inte och det killa så gött i handen..*L

#9 Inte bra. Det är ju fullt med tvestjärtar iår

#2 Metoden går att använda även till andra fobier; höjdskräck och torgskräck o s v… Det gäller väl som med allting annat, att man måste först medvetandegöra vad problemet egentligen består av. Ofta har man ju projicerat/överfört en otäck upplevelse eller känsla till någonting som "man kan förstå", alltså att man i medvetandet kan förstå rädslan, och därför överför man den ofta till någonting som det finns fog att vara rädd för, spindlar, ormar, höjder - alltså någonting som verkligen kan framkalla fara. Och vid rikitig fara så regaerar kroppen på samma sätt som vid fobiattacker: man svettas, får hjärtklappning, utsöndrar adrenalin, kan bli yr o s v.. Vi lurar alltså kroppen genom att överföra vår ursprungliga rädsla till någonting som inte har med den rädslan eller obehaget att göra.

Men det är inte lätt att göra. Skräcken finns där och kroppen skakar av rädsla. Det är ju så att man behöver hjälp med sådant. Kan inte göra det själv.

Har en granne som är hysteriskt rädd för fjärilar. Hon fick in en i somras och jag hörde in till mig hur hon skrek.

#12 Ja självklart behöver man hjälp, för du själv är ju så involverad i problemet så det kan vara svårt att förstå det på egen hand. Själv hade jag torgskräck när jag var yngre, men jag tog saken i egna händer och tvingade mig själv ut på stan i värsta fredagsrusningen. Började med att smyga i utkanterna, men sedan ökade jag på svårighetsgraden och gick längre in i "lejonets kula" allt eftersom. Jag gllar fortfarande inte trängsel, men jag slipper de där hemska symptomen på svettningar, hjärtklappning o s v. Ormfobi har jag också haft, men har tvingat mig att stanna till när jag sett en orm och pilla lite på den, och se hur den reagerar - och tack var det så har den fobin också försvunnit. Började förstås med att tvinga mig att se dem på TV, och sedan ökade jag på svårighetsgraden även där.  Det går om man tar det försiktigt i början och inte utsätter sig för värsta skräcken direkt.

min fobi är sniglar, maskar, larver och sånt . skriker rätt ut om jag blir överraskad av en stor äcklig slemmig snigel. det finns massor av mördar-sniglar och skogs-sniglar här på vägarna särskilt  regniga somrar.   jag skulle inte vilja lära mej att ta i dom.

det var jobbigt när vi hade hund , vågade nästan inte gå ut med den när det regnade,fast jag var tvungen och fick göra det ändå med stor fasa.         ormar har jag aldrig varit rädd för ,dom kan jag hålla i ,men dom torra , inte blöta och kladdiga.

Småkryp, alla sorter men mest spindlar. Har kommit så långt att de riktigt små, max 5 mm, kan jag känna mig något oberörd av. Håller koll på dem men springer inte.

De större är hemska. Skulle lägga mig för någon vecka sedan och slet av överkastet. Tyckte mig se något på makens täcke… usch, blä! Jodå, en riktigt stor fet äcklig spindel!!! Från fot till fot 10 cm i diameter, det var inte någon tunnis heller. Jag gick, och stängde efter mig och beslöt att vänta till maken kom hem. Men den vår store grabb kom hem efter 10 minuter, bad honom om hjälp. Han gillar dem inte heller men är ju karl  så han skrattade lite smått och gick in… och kom ut igen tomhänt. Han skrattade inte längre… han sa: behöver papper, de va ju en STOOOR jävel…

Men han blev min hjälte för dagen!

Kommer jag inom en meter från dem så rycker det i en nerv vid munnen… otäckt.

Det värsta är ändå getingar. Men det beror på att jag är allergisk. Har provat att sitta helt still. Det slutade med att mitt ben var stort som ett hus och snabbt till sjukan blev det. Allergichock. Så jag tror inte på det att man ska vara stilla. Jag springer så fort rollatorn går.

Spindlar har jag alltid tyckt varit väldigt obehagliga och faktiskt livrädd för dem, alltså vanliga svenska spindlar. Numera har jag lärt mig att flytta ut en om jag hittar en inomhus med ett A4-papper och glas. Även perfekt att fånga getingar med.

Men klappa en spindel - aldrig i livet!

Jag vill alltså inte ha dem klampandes omkring i min säng, huvva!

jag börjar bli lite rädd för fästingar också  men det beror på att jag fått borelia två gånger en nu i sommeras så det är egentligen inte nån fobi.

Jag har en del fobier men mot djur tror jag inte att det är så stora problem, det ska vara ormar då.
Hisskräck, lite torgskräck, rädd att vara ensam (börjar bli bättre). Det är säkert något mer också, jag har läst mycket om KBT och försökt att tvinga mig till saker men tiden räcker inte till och då undviker jag saker istället för att konfrontera dem.

Jag har gått i KBT terapi från o till under 8 månader. Hade jag haft en terapeut jag känt mig trygg med, hade det kanske fungerat till viss del…jag förstår resonemanget i terapin men vi kom aldrig igång ordentligt. Finns en vassare sort av KBT kombinerat med något jag nu inte minns, som jag skulle få gå i,men det har inte hänt något på den fronten än.

Lite pinsamt,.. men daggmaskar är min största skräck!

#21 Waara lilla….det finns inga pinsamma fobier..alla fobier är otäcka vad dom än må handla om. Batsta!

Säger du det..? hm. men du förstår väl att jag skäms *ASG* Älskar ju jorden.. blommorna o allt, men med handskar på om det ska grävas.. ha ha ..

Kackerlackor är min skräck,ändå vill eller kan jag inte döda dem,de har ju rätt att leva,men jag vill inte se dem….då börjar Tiia skaka

#23 Jag gräver i jorden med bara händer och råkar jag på en larv så klöks jag nästan och viftar med häånderna i luften…tvi. kackelackor är hör till min fobi..skalbagge äckel. Dödar man en kommer snart ett helt gäng dit för att sörja. Jo,dom gör ju så dom små äcklen.

Inga djurfobier här, men äcklas av spyflugor - man vet ju aldrig var dom har varit.

#26 Det vet Broken..…en ledtråd….muuuu…gnägg….vovv vovv….

På kossor, hästar och hundar..? Aha, men hur kan spyflugorna bli så äckliga av det?

vet ni att fästningarna spyr upp maten,därför får man borrelia,läste det nånstans.Spyfästningar..haha

Tar ni maskarna ^^.. så fixar jag tvestjärtarna, spindlar, skalbaggar & kackerlackor , spyflugor o kryp… jag lovar!

#28 Dom sitter ju på deras skit Tuvan….basselusker…Ökki

#30 Jag tar gärna alla daggmaskarna….Waara,,,no problems…*L

#29 Spyfästingar….fy fasen….

Urk! Tur man inte äten den maten.