för det första så är det orimligt att du och din mamma ska ska behöva bo på det viset. inte ens en varsin säng att ligga i .

det verkar oxå som du har tagit på dej lite väl stort ansvar för din mamma.visst ska man bry sej om sina föräldrar,men har du något eget liv? du behöver dela ansvaret med någon,du borde kunna få hjälp genom komunen.

du oroar dej väldigt mycket,det verkar som du har hamnat i en ond cirkel  oro föder oro . kan det vara du själv som trissar upp oroskänslan i magen för att du är rädd att något ska hända din mamma. hur uppstod dödstankarna från början?  kanske det har med katten , din mamma ,dina tankar på förra livet och hela din pressade situation att göra.

ibland kan man få föraningar om att något ska hända,om något händer är det inget du kan göra något åt . men offta brukar man skapa såna känslor själv som då ger ångest. man tänker på det och målar upp det värsta, tror bara det värsta. man förväxlar offta sin egen fantasi med föraningar i det läget, och då känns allt  ännu värre.

du skulle nog behöva någon att prata med . en kurator eller terapeut så att du kan få stöd och hjälp, att komma tillrätta med din jobbiga situation.

jag önskar dej jättemycket lycka till .

Jag undrar varför din mamma inte kan gå till AF eller Soc..? När man lever under såna omständigheter som ni gör, så har man rätt att få hjälp av kommunen, om inte annat. Det står ju inskrivet i lagen..?

Att leva under sån press som du gör just nu, och även din mamma för den delen, skapar självklart oro och frustration, och det är nog lätt hänt att din oro förväxlas med den där känslan om att något otäckt kan hända. Det är ju svårt att hålla isär dem båda. En knut i magen känner man ofta när man lever under ekonomisk press, och samtidigt kryper andra obehagliga tankar inpå en.

Ni måste nog först och främst försöka göra nåt åt er påfrestande livssituation, och du måste börja ställa krav på din mamma, så att hon också tar sitt ansvar för ekonomin. Hur orkar hon engagera sig i ideellt arbete när hon inte har ork att bidra till att ni själva kan leva ett någorlunda anständigt liv? Det borde ha högsta prioritet, för där har ni samma ansvar tycker jag. Lite egotripp tycker jag att det är, när hon engagerar sig i andra människor, samtidigt som hennes dotter skall må dåligt p g a att hon inte lägger manken till för att lösa problemen hemma.

Finns det nåt utrymme för hur du känner dig? Eller är det bara hennes mående som tar plats? Jag får nästan den känslan. Du berättar att hon är deprimerd, men hur mår du då..? och får du något utrymme, för att berätta hur du upplever er situation?

eftersom hon inte vill lägga ner sitt företag. Hon måste det om hon ska få hjälp hos AF o soc. Hon vägrar.

Vet ni vad som är det bästa? Igårkväll ringde hon, hon hade tagit fel på dag och således missat sitt flyg från Madrid till Peru. Så nu sitter hon där och leker martyr. Jag sa t henne att ta in på hotell en natt (hon har ju lånat pengar t peru av en kompis, ta de pengarna). Men nej, hon ska sitta vaken på flygplatsen, kommer inte hem förrän på tisdag (ombokat sin biljett)

Nu ringde jag henne o sa att SAS flyger imorgon för 1200 kr, ta in på hotell nu o sov tills SAS går, de måste ju finnas diskar på flygplatsen där man kan boka. Nej, då börjar hon snacka om att SAS inte flyger från Madrid, men det gör de ju, det står ju på hemsidan! Så börjar ho sucka o säger att hon kan inte vara där längre, men ska hon betala 6000 kr för en enkelbiljett hem idag då? Hon suckar o suckar o suckar o suckar, sen tog batteriet slut för henne.

Jag ORKAR INTE!

dödstankarna bara kom som ett brev på posten. Katten dog ju för 3,5 år sen så det var ju ett tag sen.

Jag? Ett liv? Nej det går inte. hur ska jag ha råd med det?

Jag får sms från flygplatsen nu "det går inte, detta kncäker mig", "jag kommer ju inte hem", "jag har inga pengar"…. FÖR HELVETE GÖR NÅGONTING DÅ!

Men Jonnis…Kramar om!! Kan inte läsa allt ni skriver, men förstår att du har det svårt, stackars stackars dej,styrka & energi till dej,.. har problem med datorn här, kan knappt läsa & urskilja vad som står på en lånedator modell "går knappt att hantera".

Var rädd om dej.

#4 Nu måste du ta i med hårdhandskarna mot din mamma Jonnis! Att hon sitter fast på en flygplats utan pengar är ju knappast någonting som hon kan lasta dig för!? Det var hon som tog fel på dag när flyget gick, och hur kan hon då begära att du, som sitter flera hundra mil därifrån, skall lösa hennes problem?! Neej, nu måste du sätta hårt mot hårt, framför allt så skall hon inte utnyttja din snällhet som hon gör - du är ingen sophink där hon skall tömma all sin frustration, som hon dessutom har varit med om att skapa själv.

Inte underligt att du mår dåligt, om du dels skall försöka tackla ditt eget illamående, men dessutom på heltid skall vara uppmärksam  och ansvara för, hur din mamma mår. Hennes mående måste hon ta itu med själv, det är hennes eget ansvar och ingen annans. Och det är bara på det sättet som du själv kan bli riktigt frisk - med dina magproblem och i själen.

Säg åt henne att avregistrera firman, för "endast då är du beredd att hjälpa henne i fortsättningen". Hon kan regga firman på nytt senare, då ni har kommit på fötter igen. Idag är det egentligen du som driver firman, för det är ju du som får stå för kostnaderna att ha den. Att ni inte får några bidrag p g a hennes firma blir ju en kostnad för dig istället!

Stå på dig, nu utnyttjar hon din goda vilja, och du får bara otaksamma kommentarer tillbaka - utöver att din hälsa också drabbas.

Kram till dig Jonnis!

I #1 å #2 står altt, Snälla sök hjälp! Lycka till kramar!

Usch Jonnis! Låter som en jobbig tid just nu!

Men jag instämmer med Inga-Lena här! Din mamma är en vuxen människa och inte ditt lilla barn. Hon måste ta ansvar för sitt liv och sina beslut, det kan inte du göra.

Hon väljer ju att behålla sin firma och därmed inte få någon hjälp, hennes val, inte ditt! Du har inget skyldighet att låta henne leva av och på dig för att hon tar sådana beslut. Hon behöver kanske få ta ansvar för det beslutet så att hon inser vad det faktiskt innebär. Hittills har ju du sett till att hon inte behövt göra det.

Börja fokusera på dig själv istället Jonnis. Du måste orka med ditt liv och det är ofta fullt tillräckligt!

Ta hand om dig nu!

Kram!

Jonnis ..om din mamma inte kan driva en firma eller ens ta ansvar för sina handlingar så ska hon lägga ner den..

Håller med Inga-Lena…huvet på spiken

du ska inte behöva vara mamma till din mamma.  låt henne få ta ansvar och försörja sej själv. vad ska hon med en firma som inte fungerar till? jag trodde att hon var allvarligt sjuk ,eftersom hon inte klarar sej på egen hand. men det verkar bara som hon utnytjar dej.

du måste lära dej att säga ifrån,utan att få dåligt samvete. håller med Inga-Lena , det är verkligen inte ditt ansvar att hon klantar till det. låt henne lösa det själv.

du är värd att få ha ett eget liv . du behöver ta hand om dej själv , och reda ut dina egna problem. dom kraven din mamma ställer på dej är helt orimliga,hon har inte rätt att stjäla ditt liv på det sättet

det skulle nog vara bättre för dej att inte bo tillsammans med din mamma, som tömmer dej på din energi. hon beter sej mycket illa mot dej.  det är hon som borde ha dåligt samvete ,inte du.

ta hand om dej.

oavsett måste jag få tag i 3000 kr så hon kommer hem. familjen är krackelerad, bråkat med min bror som skiter i allt.

hur får man tag på 3000 tills…NU?

mobillån? en j-a ränta men det går snabbt

#11 Nej Jonnis, oavsett så skall inte du fixa 3000 spänn. Låt din mamma reda ut den knipa hon själv har försatt sig i. Det kan vara det första steget mot din frihet dessutom.. Hårda bud kan tyckas, men här är det bara hårda bud som förändra din hopplösa situation.

försent, jag har fixat ett lån. men imorgon ska jag säga t henne på skarpen när hon kommer hem. Jag ska ringa soc oxå. så får vi ett slut på detta…

tack alla!

förresten, min dödskänsla är borta. Så fort mamma sa att hon inte skulle åka till Peru försvann den. Det kan ju ha ngt med det att göra..

Håller tummarna för dig! Och behöver du peppas så titta in hit till oss! Vi är beväpnade till tänderna!  Kraaam!

ni är bäst!

kram

15. skönt att känslan är borta.

stå nu på dej ordentligt,och ta inte åt dej om hon försöker ge dej dåligt samvete.

lycka till , och många styrke-kramar till dej .

jag borde skriva en bok om dnna helg….

imorse ringde mamma  o sa att det finns en bokning men biljetten är inte betald. Fel på mitt visakort. Jag fick prata med spanair på plats och konfirmera kort osv.

Iaf, panik (igen), ringde banken, de kopplade mig vidare, fick prata med en. Det visar sig då att spanair reserverat beloppet (det såg jag med) men att de sedan försökt dra beloppet 3 gånger. Alltså första gången ett belopp, sen vet jag inte varför men de försökte dra beloppet + hundra kr extra andra gången. O istället för att bara dra mellanskillnaden så drog de hela beloppet igen vilket inte gick för jag hade inte så mycket pengar. Den första reservationen gick ut den 13e.

Banken gjorde så att reservationen försvann, jag fick ringa Spanair igen o de drog. Sen sa de "the ticket is confirmed". YÄY! Men inte vågar jag lita på det, jag litar inte på ngt förrän mamma är hemma innanför dessa dörrar!

Helt sjukt otroligt vilken helg! Skulle man berätta detta skulle alla tro att man ljög.

Sen ka ni ju ana vilken chock det blev när jag vaknade imorse o såg att jag hade gul, blått hår…hahahahahahahaha

Kanske försöker livet säga dig något… om hur mycket tid, kraft, energi, ork och pengar din mamma tar från dig?

Dags att ta hand om dig själv nu Jonnis!

Lycka till!

jonnis ..det kanske finns en orsak varför din bror backat …fundera på det!

japp, jag ska bara få hem henne först

och sen sätter du dig själv i första rummet. hon är för tusan vuxen och kan ta hand om sig själv!

Lycka till!!! kram

Det är dags för dig att ta hand om dig själv i första hand.kramis Jonnis

min bror har backat hela livet. Han bryr sig inte om ngn, hans viktigaste mål är att ha den snyggaste lägenheten o bästa lönen (vilket han gärna ringer mig varje dag om o berättar hur mycket pengar han tjänat osv).

#26 Då tycker jag att du överlåter problemet "mamma" på honom ett tag, så att du får hämta andan.

han vägrar!

men nu är hon iaf hemma o jag kan soooova!