**Inom den kinesiska medicinen används olika diagnostiska metoder, bl.a. puls- och tungdiagnostik.

**Enligt den kinesiska medicinens synsätt är det inte sjukdom i sig som är av primärt intresse, utan personen som uppvisar vissa sjukdomssymtom.

Både individens konstitution och tillstånd undersöks. Konstitutionen återspeglar utvecklingen i moderlivet och de faktorer som påverkat fostret under den tiden, men även sådant som påverkat utvecklingen under uppväxten. Det temporära tillståndet kan ge information om biologiska förändringar och felfunktioner - ofta medan de är under utveckling, innan de manifesterat sig i bestämda problem. Den yttre formen avspeglar det inre livet - såväl tidigare erfarenheter som framtida tendenser.

Människan påverkas hela tiden av ett otal inre och yttre faktorer: miljöinflytanden, sociala faktorer, väder och vind, tankar och känslor m.m. Invärtes och utvärtes betraktas som en helhet. Varje stresstillstånd eller obalans påverkar kroppens samtliga funktioner och kan ge sig till känna i ett karakteristiskt drag, ett fysiskt kännetecken.

Diagnostiken syftar framför allt till att bestämma i vilken riktning de uppvisade störningarna avviker från den optimala funktionen, dvs. vilka faktorer som hos just denna individ framkallat vissa störningar och hur prognosen ser ut för framtiden. Alla sjukdomar börjar med en funktionsrubbning, och det är denna förändring man vill upptäcka redan innan det blivit en manifest sjukdom av den.

En patient undersöks på fyra olika sätt inom traditionell kinesisk medicin (på senare tid har även moderna diagnostiska hjälpmedel tillkommit):

1. Att se (bo-shin)
Hållning, rörelser, benbyggnad, hudfärg etc. ger information om patientens konstitution. Människotypen är viktig, då det i första hand är sjukdomens "terräng" som skall behandlas och inte sjukdomen isolerat för sig. Detaljer i ansiktet visar det aktuella tillståndet. Varje område och drag i ansiktet återspeglar ett organ eller en funktion.

Ett exempel är tungdiagnostik. En frisk tunga skall vara lite fuktig, sakna beläggning och inte darra när den sträcks fram. Genom att observera beläggningar, skåror, tandintryck, blåsor m.m. på olika områden av tungan kan man få en uppfattning om olika organs och kroppsfunktioners tillstånd, som vart och ett återspeglas på sina särskilda zoner på tungan.

2. Att Lyssna (bun-shin)
Genom att lyssna på patientens röst - klang, tonhöjd, tempo samt eventuell hosta, hicka, rapningar etc. - kan störningar lokaliseras. Även lukt av olika utsöndringar kan ge information om problemens karaktär.

3. Att fråga (mon-shin)
Att fråga patienten ger viktig bakgrundsinformation samt patientens syn på sina problem. Lika viktigt är att lyssna på det som inte sägs.

4. Att känna (setu-shin)
Ett viktigt diagnostiskt instrument är att känna på patientens hud, muskler, på diagnostiska punkter längs akupunkturmeridianerna, känna kroppstemperaturen och genom att ta pulsen.

Pulsdiagnostiken är den kanske främsta diagnostiska metoden inom den kinesiska medicinen. Det är den radiala pulsen (handledspulsen) som tas. Det finns 12 olika pulser att känna, en för varje organmeridian. Pulsen tas med tre fingrar på varje handled, med djupt tryck för de sex yinmeridianerna och lättare tryck för de ytligare yang meridianerna. Vid stömingstillstånd blir pulserna oregelbundna och olika kvaliteter kan kännas: hårdhet, stillhet, tecken på över- och underenergi m.m. Det talas om 28 olika slags pulser som kan kännas, med hundratals variationer. Det krävs mångårig erfarenhet för att lära sig pulsdiagnostikens konst.

Källa: Alternativmedicin.se