Jag är lite som du Clary. Nu har ju jag varit uppe på nätterna bara för att jag är sjuk och sover mest om dagarna.

 När jag jobbar lägger jag mig alltid mellan 21-22. Skulle det bli senare, då blir jag extremt trött och får ta igen sömnen genom att lägga mig nästa kväll kanske redan vid 19 tiden.

Oj jag har alltid haft stort sömnbehov och mått bäst när jag sovit 9 timmar/natt. Jag har dessutom blivit fysiskt sjuk om jag sovit för lite. Så den här utmattningen eller tröttheten jag går med är egentligen bara en försämring av hur det alltid har varit.

Jag är kvällsmänniska och måste disciplinera mig själv ytterst hårt för att ta mig isäng, för tar jag mig inte isäng blir jag som sagt fysiskt sjuk eftersom jag måste gå upp på morgonen och få iväg tösen till skolan.Jag mår som bäst när jag får sova till 8.00 - 8.30 ungefär.

Jag har min tyngsta sömnperiod mellan ca 03-07 och eftersom jag tvingas bryta den varje dag (vi måste gå upp 06.30 för att hinna med skolbussen, sedan får tösen gå utomhus i 40 minuter, kyla, regn eller vad i väntan på att skolan ska börja) får jag aldrig sova riktigt ordentligt på den tiden jag behöver det.

Jag har alltså blivit fysiskt sjuk varje gång jag ammat eftersom jag inte fått sova. Ingen förstår detta… inte heller jag!

Det sägs ju att man inte kan sova igen förlorad sömn men jag håller inte med. När jag jobbade som värst 10-16 timmar per dag tog jag en kväll som jag la mig runt 19-tiden för att orka med så det blev ju 10-13 timmar jag sov då. Kan få såna ryck nu med om det har varit mycket omkring mig men då handlar det om att sova för att slippa verkligheten, inte att jag är så trött.

Visst är det lite märkligt att man kan sova sig igenom dagen när man är sjuk men inte på natten? Varför vänder vi på dygnet då?

Det är olika för mig. Är det en natt där jag vaknar ofta för att kroppen får för sig att nu ska vattnet ur kroppen väck, så behöver jag mer sovtid. Men annars så ligger mitt sömnbehov runt 8 timmar. Kan sova som längst 6 timmar i sträck men måste sedan upp på toa och sen kan jag sova några timmar till.

jag brukar behöva sova många timmar,särskilt på vintern när det är mörkt.

jag sover som högst 4 timmar. Sen är jag uppe och jojjar. Vanans makt. Har aldrig sovit mer i över 45 år.

Jag är morgonpigg och nattuggla. Spelar ingen roll vilken årstid det är. Jag älskar natten, speciellt om det är månljust, och jag älskar morgontimmarna, speciellt på våren när fåglarna kommer tillbaka och dom kvittrar "God morgon" till mig. Har inte så stort sömnbehov heller, oftast sover jag ca 6 timmar, men ibland kan jag gå i däck på eftermiddan om det har varit en jobbig dag, och då tar jag en lur efter promenaden. Som ni vet så är det på natten man kan samla sig när det har blivit lugnt, och när jag pluggade så jobbade jag alltid på natten. När jag gör hemsidor så sitter jag alltid på natten - natten ger mig inspiration och jag älskar den.

Då är du som mig, tuvan. Men du sover mer än mig.

Måste ha 7-8 timmar. Funkar bäst om jag får sova till 7. Min barnmorska sa till mig att timmarna före tolv på natten är de viktigaste.

Kram Åsa

Då skulle jag bli som en sömngångare. Sover högst 4 timmar. Det räcker för mig. Vaknar alltid glad som en lärka.

nu ska jag klä på mig och gå ut med Tatsja. Om hon behagar kliva ur min säng.

Kramiz

#10 Jag tror att det är konstnären i dig Tatsja. Många konstnärer arbetar bäst på natten när det är lugnt, inget som stör tankeverksamheten, inga måsten från omgivningen, utan man är avslappnad och vet att man kan ägna sig åt det kreativa helt ostörd. Jag planerar alltid hemsidorna på natten eller sent på kvällen. Sedan när jag vet hur jag skall lägga upp det hela så kan jag sitta när som helst på dygnet. Men den där nattkänslan överträffar allting annat; "bara jag och natten.."  Och i det begreppet ligger väldigt många olika väsen, såna som man inte träffar under dagen. ;)

Visst kan det vara mysigt att sitta uppe på nätterna när det är tyst och ingenting stör men det funkar inte längre för mig. Däremot händer det som sagt att jag tassar upp vid 4 för att få njuta av stillheten.

Att ta en liten tupplur på dan är inte fel när man kan. Det kan till och med räcka med en kvarts microsömn eller också en kort meditation för att jag ska gå igång igen

Jag behöver 7-9 timmars sömn. Kruxet är att mitt dygn är längre än 24 timmar. Dessutom är jag nattuggla och har mycket svårt att komma isäng före midnatt. Jag får verkligen skärpa mig varje natt att komma isäng. Det är också så att när det börjar bli läggdags, ja då vaknar min kreativitet. Finge jag bestämma så skulle jag måla på nätterna, men jag vill också uppleva dagen och inte sova bort den.

Attans också att man behöver så mycket sömn, när det är så mycket kul som man kan göra………

#13 Håller med dig Gilla, jag får ångest nästan när jag ser hur tiden rinner iväg, och alltid när man har kommit igång s a s..

#12 Numera kan jag lägga mig på spikisen en stund, somnar alltid och känner mig som en ny människa när jag stiger upp.  Den är toppen för att slappna av.

Jag har ju arbetet i 25 år natt, så jag tror det kommer därifrån också. Sen har jag aldrig sovit mycket. När jag var liten, fick jag lov att sova med ett öga öppet, på grund av hemförhållanden

Jag är oxå en sådan egentligen… som fungerar allra bäst på natten alltså, åtminstone fram till 03.00 Men mitt liv fungerar ju inte på det sättet längre, vare sig pga alla barn jag satt till världen eller kroppen (som ju brakar just på grund av graviditeterna) Så jag har fått förändra allt och det fungerar ju det med, även om jag saknar det som "är jag" väldigt mycket emellanåt!

Än fungerar jag så. mellan 2 -4 timmar har det blivit ett bra tag nu.

jag måste sova 9-10 timmar varje natt. Jag jobbade natt innan men efter 2 år gav kroppen upp.

Jag är mest produktiv mellan 19 och 22, när jag pluggade var det alltid den tiden jag läste.