Jaa du.. Det kan man undra.. Jag förstår ditt tänk mkt väl.. Vet inte riktigt hur jag ska skriva mer, hmm.. Jag tycker iaf att man inte ska pocka på en annan människa en sanning som inte är en sanning för den människan oavsett om man håller med eller inte, det viktigaste är att man inom sig själv känner att det här är sant o rätt för mig, ingen annan avgör det..

..å nu kräver du ett tydligt o distinkt svar av mig/oss ? :- )

Ibland tror jag vi alla ..längtar efter ett rakt  oomkullrunkligt svar (i vissa kris-situationer)

Jag funderade lite..jag tror det finns flera typer/sorter av tvärsäkra personer,dels de som har den ..debatt-tekniken,"akademiska" och dels de som inte vill/orkar eller kan ta en debatt/dialog..

den förra kan väl vara mer lärorik,du måste skärpa dina argument o tankar,verkligen tänka/känna efter hur du menar.. (jag tycker att jag själv fattar mig själv bättre,när jag läser/hör mig själv)(opps  vad jag själv upprepar mig)

men,det är lite tröttsamt att för ofta ..ha det som en tävling,o inte ett samtal..att dela tankar..

andra gruppen,är väl mer som att trampa vatten,mycket sprattel utan att komma någonstans,värst kanske är en kombination av bägge ?

det är nog fel-tänk av mig,men jag kan bli..sårad av en annan sorts tvärsäkra,de som bara vet vad som är fel,men inte har något eget "rätt"  ..

,,de ska man ju inte fortsätta "mata" ! *släpp* o gå vidare

inte bara a.hitler,de vore inte politiker om de inte var(verkade) övertygade om sin sanning o pekade med hela handen…det är ju oxå bekvämt tycker många,slippa ta ansvar,bara hänga med o kunna klaga på ..dom där (vi alla har röstat fram)

eller:enhet.se ? :- )

penke

Det där tycker jag är lite svårt att svara på, vi människor är ju så olika i tänkadet.

Ofta tror jag de som är tvärsäkra och säger så är det, har behov av att hävda sig och kanske har dålig självkänsla.Jag var själv så där tvärsäker i ungdomen ( det bottnade i att bli sedd )Ju äldre jag blir desto mer ifråga sätter jag saker och ting.

Tror att vi alla har något att lära sig av varandra, det finns ofta för och nackdelar i saker man diskuterar och ibland kan båda ha rätt på var sitt vis.Det beror på hur man ifråga såtter och vinklar frågan.

Kan hålla med dig där " penke "att man kan bli sårad av att en del bara vet vad som är fel men inte har något eget rätt som du skriver.

Tänk om vi möttes på halva vägen när vi har åsikter om än det ena och än det andra, vad mycket trevligare det skulle vara då.

#1 jag håller med om det du skriver också " Soffe " det är bara vi själva som kan känna vår egen sanning.

Kram

Javisst är det svårt! Det var dock inte alls menat att ni skulle komma med några sanningar eller färdiga svar jag undrade mer hur ni tänker och hanterar sådana människor.

Det ligger nog en hel del i det där med självkänslan, men jag tänker oxå ibland att en del har svårt att se och förstå hur andra uppfattar dem. Alltså de är så inne i sin egen "präktighetsbubbla" så att de kan inte ens tänka tanken att deras sanning inte skulle vara sann för andra. Och det tycker jag är helt okej så länge man då inte går i strid/attack om någon säger att de tänker annorlunda (vilket den typen tyvärr ofta gör då de blir väldigt ilskna över att de kanske inte lever helt perfekt).

Jag håller helt med dig penke om att det är tröttande med människor som bara vill duellera, som inte vill utbyta tankar, vidga sina vyer och lära sig nytt. Utan som bara är ute efter att vinna en debatt. De byter ofta fokus och ibland till och med ämne under diskussionen då de egentligen inte är intresserade av ämnet utan bara av debatten som duell.

Jag håller oxå med dig Soffe om att det är fel att pracka på andra sina sanningar! Det hjälper vare sig dem eller mig.

Jag hade en rolig debatt i fredagskväll som blev jättehet och vi till och med skrek åt varandra. Men den blev aldrig personlig eller dum, vi höll oss båda till själva frågan och det var den vi diskuterade. Och efteråt skrattade vi båda gott åt hettan, som var bara just hetta och inget annat.

Du känner säkert till att man kan rubba en persons trygga invanda tillvaro genom att ifrågasätta eller komma med obehagliga sanningar. Jag tror att det är mycket vanligt att såna människor försvarar sin ståndpunkt in i döden om så vore, enbart för att dom inte skall tappa fotfästet=tryggheten. Därför kan dom också agera väldigt cyniskt och elakt i sin argumentation - men förståeligt eftersom dom försvarar hela sin tillvaro.

Jag brukar tänka som så, att ju mer orubblig en människa är i sin "övertygelse", desto mer otrygg och osäker är den i sin egen roll.

Det tror jag stämmer bra, fast jag tänkte nog egentligen först och främst på dem som gör så helt oprovocerat. Alltså som använder ett sådant språk ofta, inte när de blir ifrågasatta utan bara om allt hela tiden…

jag pratar omkull dem för jag vet ju bäst

jag har agerat så och jag kommer säkert att agera så nån gång i framtiden med. Är jag helt övertygad om något så är är jag sådan i förälskelsefasen, dvs i början av tiden då jag blivit tvärsäker. Sedan lugnar jag ner mig och var och en blir salig på sin tro

#7 Härlig inställning korseett!  Jag är nog lite sån jag också, har ju begåvats med välsmort munläder - he he.

Jag försöker ändå att inte pracka på folk min sanning, men skulle dom däremot ansätta mig för det jag tror på, ja då kommer tigrinnan i mig fram, och hon backar aldrig!

Jag tycker oxå att man ska stå upp för sin egen övertygelse, annars är den kanske inte så mycket värd.

Min tanke i TS var mera på sådana som bara utifrån ingenting gör sådana uttalanden som "är sanna". Utan att någon frågat och utan att någon ifrågasatt. Det är de jag tycker är svårast.

Personligen tror jag att det finns en provokativt syfte i många av dem. Som att gå in och skriva på en sajt att man vet att det man ägnar sig åt på den sajten är dåligt… eller fel… eller inte fungerar. Eller om någons relation… eller om en person som man uttalar sig om att den ÄR si eller sån utan att ens veta vem den människan är i verkligenheten (över nätet menar jag här). Och sedan stå helt oskyldig och låtsas att man inte alls förstår varför människor tar illa upp eller blir upprörda.

Det här ser man upprepat om man surfar och hänger runt (men även bland människor man möter) och jag tycker att det är så konstigt beteende. Visserligen får man mycket uppmärksamhet men den är ju uteslutande negativ. Och jag har inte uppfattat sådana människor som osäkra, de brister snarare i självinsikt och förmåga att tänka kritiskt.

#9 Jo jag förstår hur du menar Hoppis, men jag tror också att ett sånt beteende blir deras eget problem i längden, för vem vill ha nåt med en så person att göra? Många provocerar medvetet för att få igång en debatt, uppfattar medvetet inläggen felaktigt bara för att få spy ur sig sin egen frustration mot någon som egentligen inte har med deras illamående att göra. Alltför vanligt Hoppis, men oftast så ringer en klocka när sånt visar sig, och då är det bara att ignorera personen.

Jag håller med dig Tuvan helt och fullt fast jag fattar fortfarande inte riktigt varför man agerar så… samma personer brukar säga att det absolut inte begriper varför folk blir så arga på dem och att de alltid är missförstådda… att de aldrig gjort något… att andra kan säga vad som helst utan att få reaktioner medan de själva inte ens kan öppna munnen osv. Till slut borde det ju ringa en klocka hos dem själva, men det verkar inte riktigt så.