Jag tänker som så, att även poliskåren består av enskilda individer som av en eller annan anledning har valt fel yrke, eller slunkit igenom intagningsproven alltför lättvindigt.

Tänk om vi skulle nagelfara våra politiker på samma sätt - dom som skall vara våra representanter, och stifta dom lagar som skall värna om vår rättssäkerhet? Bäva månde både "svensson" och alla skvallertidningar!

Ja så hoppas man ju och vill tro att det är.

Jag tycker dock att det är rätt att man nagelfar de som ska upprätthålla ordningen i samhället, för om de som är förebilder tillåts prata och göra som dessa så okejar man ju det bland andra med. Det gäller politiker med som jag ser det! Liksom lärare, läkare och präster mfl… de är "bara" människor men jag vill då inte ha en lärare till mina ungar som säger apejävul eller blattejävlar vare sig på jobbet eller på sin fritid till svenskar som är födda utomlands (obs bara vissa andra länder)… eller som anställer strippor på sina fester eller gör andra olaglia och icke acceptabla saker!

Visst är dom mäniskor som alla andra.Med sina åsikter och uppfattningar.Men tyvärr fins det alldeles för många som valt fel yrke..Sa det häromdan till en vän.att detta samhälle kan inte bli annat än vad det är eftersom dom som ska styra och hålla ordning själva har så dålig kunskap och faktiskt jör stora brått själva.De är mycke elände inom polisen tyvärr.Visst fins det bra också,men det är ju en gruppmentalitet så dom håller varandra bakom ryggen.Tror mörkeltalet är stort om vad som händer de vi får se i tidningar e bara en droppe i havet..Tycker dom som inte kan hålla isär ordning å rätt,utan blandar inn sina egna värderingar på arbetet ska byta yrke.Psykologi kunskap har dom innte,och det borde va mycke mer sådant dom skulle lägga in i utbildningen…Om jag tycker dom gamla är i vägen å kostar pengar,skulle jag passa till att arbeta med dom då..?? Vad givet inte.Men tyvärr är det likadant överallt.. Fel folk på fel plats.

Jag tänker även att det finns större och mer övergripande saker som skapar den här situationen. Dels så förändras samhället i snabb takt och de som förr var absoluta auktoriteter har inte alls den rollen längre. Dels så har utbildningsmöjligheterns förändrats radikalt så att många har möjlighet att utbilda sig utan att man ordentligt tar reda på hur de fungerar under stark press, för att nämna ett par saker.

Att vi går från ett samhälle styrt av auktoriteter mot ett samhälle styrt av kunskap skapar i viss mån förvirring. De som är lite äldre vet inte hur de ska förhålla sig till den nya "slappa" stilen och de unga vet inte riktigt hur de ska förhålla sig till de äldres förväntningar. Det glappar mellan uppfostran och samhällsförväntningar, vi ska uppfostra våra barn individuellt till ett individualiserat samhälle där alla är lika mycket värda och alla ska visas respekt, samtidigt som det bland de äldre fortfarande finns en attityd av att unga ska visa dem större respekt än de behöver visa de unga. Ingen konstigt egentligen då det är två diamitralt olika system som krockar.

Men att försöka lösa problemen med att gå bakåt i utvecklingen och försöka få de unga individualisterna att lyda auktoriteter (som de är lärda att ifrågasätta och vara jämlika med) får självklart negativa konsekvenser. Detta pekar oxå forskningen tydligt på, att de mest framgångsrika metoderna handlar om att gå vidare framåt, ökad pedagogik och färre autoriteter snarare än tvärtom men lika fullt kämpar många för att behålla de gamla systemen.

De är bekväma system, för det finns inget som är så lätt som att hunsa till lydnad, att skrämma så att man får "tysta, snälla" barn/ungdomar. Att vara en inkännade medmänniska kräver mycket mer av oss!

Jag tror personligen på att visa mer respekt, ge ökad frihet och ansvar till unga och utstötta grupper. På det sättet ökas deras möjligheter att själva forma sina liv och leva på det sätt de vill.

Jag tillhör dem som tror på viss auktoritet däremot. Unga människor har inte den erfarenhet som behövs för att fatta rätt belsut i svåra situationer, och då måste det finnas en trygg hand som kan hjälpa/stötta såna gånger. Jag är ingen vän av "skrämsel-lydnad", men när man idag ser hur en del ungdomar bollar med vuxna - t ex så kallade curlingföräldrar - som sitter inne med både kunskap och livserfarenhet, då förfasar man sig över hur en framtid för såna besserwissrar skulle kunna te sig. Förr eller senare hinner livet ikapp och då måste man, vare sig man vill eller inte, underkasta sig dom auktoriteter som förkommer i övrigt ute i samhället.

Jag talar delvis av egen erfarenhet eftersom jag alltid har fått klara mig själv, och inte haft någon vuxen i min närhet då jag växte upp. Den trygghet det innebär att ha en vuxen person att vända sig till, innebär också att man är beredd att följa deras beslut. Därmed menar jag inte att man om vuxen skall utnyttja sin auktoritet, det är lika förkastligt det som att ungdomar skall fatta beslut dom inte är mogna nog att ta.

Att vara en god ledare och vara auktoritär är inte samma sak i min värld. Och det är det jag menar. Föräldrar behöver ha självförtroendet och självkänslan att orka vara just goda ledare, men det är inte samma sak som att barn ska lyda utan att ifrågasätta (vilket ju är vad som efterfrågas just nu) eller att hårdare straff ska minska brottslighet. All forskning pekar på att det är helt fel väg att gå och att sådant skapar mer problem snarare än tvärtom.

Curlingföräldrar är ett sorgligt kapitel sen är ju de då i sin tur ett resultat av sina föräldrar och sin samtid…

Det jag var ute efter i mitt inlägg är att när auktoriteterna beter sig som polisen gör kan de verkligen inte förvänta sig att någon annan ska bete sig bättre. Det här är det viktiga tycker jag, vuxna och äldre är förebilder och de kan aldrig förvänta sig bättre bemötande och beteende än de själva uppvisar.

Barnen och de unga är ju resultatet av hur vi vuxna är och hur samhället är. Så gillar vi inte det vi ser, är det hos oss själva vi ska börja söka efter felen, inte hos de unga.