Tråkigt att höra om din situation bronzom. Men det jag skulle säga är att en bra samtalsterapeut, healer- medial eller eller ej, tror jag är mer grundläggande för din syn på det som komma skall för att du ska kunna känna dig bekväm i det du har framför dig. Själv är jag övertygad om att vi slussas vidare till nästa steg i utvecklingen och att vi får leva många liv på jorden. Min ganska nyligen bortgångna väninna har jag redan fått bevis av att vi står i kontakt även efter det att hon gick vidare.

Healing kan hjälpa dig att komma till ro med den obekvämhet som jag förstår att du har inför döden. Men jag tror även att taktil massage/taktil beröring kan hjälpa dig. Kanske också kranosakrial terapi.

När man vet att livet närmar sig sitt slut så omvärderas allt rätt abrupt. Sådant som var viktigt förr är det inte längre. Jag vet inte hur du lever, om du är ensam eller har familj och ibland är det inte viktigt heller för man kan vara ensam i en familj och inte vara det fastän man inte har någon nära. Kan du få på pränt hur du tänker idag och vilka frågeställningar du har och prata om dem med dina nära eller om du vill fundera på den själv. Den sanning du kommer fram till är din sanning.

Det finns en hel del böcker som du kan läsa också, sök på biblioteket eller i bokhandlar.

Du har din modigaste tid framför dig nu. Tänker på dig med värme.

Kram Karin

Jag har en mamma som är mycket dålig, även hon cancer, och jag kan bara säga att även jag tror att en healer och taktil beröring skulle kunna vara något för dig. Det är en fin form av massage/ beröring som gör en lugn och trygg. Många tankar går till dig, även mina. Ta hand om dig/ Viktoria

Tack snälla ni för era råd. De var faktiskt en healer som jobbar med massage/ beröring, vars behandling jag deltog i som observatör(för att kalla de någonting) Jag blev verkligen "tagen", och berörd. Kanske skall jag ta kontakt med henne ?  Jag är inte ensam, har en sambo, som är mer skräckslagen än jag. Vissa kan inte ta detta med döden på ett vettigt sätt.Man förskuter de och vill inte tala om de, sån är min sambo. Vilket gör att jag känner mig ganska ensam, om mitt problem.

Så jobbigt det låter för dig bronzom!

Jag tror oxå att beröring är bra och healing kan man ju testa och själv känna om det känns rätt eller ej. Men det låter även som du behöver en samtalsterapeut, är det inget som sjukvården kan bistå med? De brukar väl ha kuratorer och du om någon borde få sådan hjälp! Självklart måste det ju snurra oerhört mycket tankar när man är i din situation och ditt behov av att få prata, vända och vrida på dessa är viktigt att du tillgodoser. Din sambo kanske inte orkar med detta nu och då behöver du själv se till att även du får dina behov tillfredsställda.

Jag skulle förstås även föreslå min nuvarande hjälte Markus Gårdbäck som gör fantastiska behandlingar. Man kan prata med honom om saken och höra vad han tänker om det. Här finns hans hemsida.

Jag tänker på dig och din sambo med stor värme! Ta hand om dig och er!

Jag har talat med kurator redan, de gav absolut ingenting. De var mest jag själv som styrde samtalet och efter detta samtal kände jag mig jättebesviken. Va de allt ? Tänkte jag. En duktig och förstående läkare är viktig, men så svårt att få behålla samma läkare, tyvärr.

Har tittat på Markus hemsida och det verkar intressant. Men jag bor i Stockholm och kan inte komma till honom så lätt.

Trevlig helg !

Trist när inte kurtaorn kan hjälpa, någon annan kanske? Att få tala om dina känslor låter i allra högsta grad viktigt tycker jag. Men man måste ju själv känna att det känns rätt, annars ger det förstås inget ändå.  Vad skulle du själv vilja om kunde välja fritt i den situation du är i?

Markus reser ju runt så han kanske kommer till Stockholmstrakten framöver?

Ta hand om dig!

Hej Bronzom. Känner med Dig. Nej det är nog ingen annan som kan förstå. Men Du verkar ha en livsglädje och det känns bra. 

JAg tror också taktil massage skulle passa Dig. Det  är oftast varma goa människor som pysslar med det.  När Du bokar tid säj gärna till dem att det skulle vara skönt att ta en pratstund också. De jag varit hos har varit bra på det. Sen är det skönt att bli ompysslad.

Du skrev om kuratorn. För min vännina och hennes man var det likadant. Det blev liksom tvärstopp. Kuratorn bara satt där och glodde och väntade på att de skulle prata. . Nej de skulle aldrig  mer gå dit. men de lyckades bli övertalade att byta och det blev en helt annan sak. Hennes man kan säja nu att det var tur de hade den kuratorn.

Jag är ju frisk , men har en likadan gubbe som Din. Det tog nog 4 månader efter det  min vännina fått sin diagnos innan han följde med hem till dem. Vi satt mycket och prata , jag och min vänninna och det hon tyckte var jobbigt var att så många inte vågade ringa eller komma.  För min vännina räckte det ju med att nån  vågade gå fram och ge en kram om de möttes. Det är kanske inte orden som är så viktiga utan  känslan av omtankte.

Vi finns här om Du vill prata. Kram på Dig och hoppas Du får en fin helg.

Hoppfull !

Vad jag skulle göra i min situation om jag kunde välja fritt , frågar du. Ja de är ju därför jag ber er om hjälp, jag vet inte vilken behandling eller metod som lämpar sig bäst i en situation som min. Jag har skrivit till Markus, avvaktar hans svar.

Jag förstår, jag tänkte bara att du kanske hade egna tankar om vad som skulle kännas skönt och bra för dig. Men då hoppas jag att du får massor av bra tips härinne! Här finns massor av superduktiga människor.

Bronzom, som du själv skriver i #0 så visar du att du försöker göra allt du kan för att hålla sjukdomen "stången". Jag tycker att du skall fortsätta på den vägen. Tankens kraft är enorm, och om du börjar tänka i andra banor, förbereda dig för att sjukdomen tar över, så har du på nåt sätt redan accepterat det.

Ja tycker att du skall fortsätta på din inslagna väg, kanske också kontakta Gitte_L på Personlig utveckling.ifokus, personlig coach till yrket som har många bra tips att ge dig då det gäller att övervinna mörka tankar, eller tankar som gör att du känner dig "förlorad".

Det finns också olika hälsokostpreparat som stärker ditt immunförsvar. Vid cancersjukdomar så har immunförsvaret blivit försvagat. Gör därför allt du kan för att stärka det.

Många varma tankar till dig och styrkekram!

Ps För att få extra styrka att hantera din situation så kan du också, om du känner för det, anmäla dig till våra healingkvällar här på AB på tisdagar. Varje vecka i god tid i förväg så lägger vi ut en tråd där du kan anmäla dig.

Instämmer i ovan rligtvis så skall Bronzom fortsätta hålla sjukdommen stången. Och det tror jag kan gör. Han vill bara känna en ro, kanske frid över att när den dan kommer ( och det gör den för oss alla) då vill han känna sig trygg inte rädd.

Sen kan ju ingen av oss,som inte själva är i en sån situation,ta till oss de funderingarna man kan ha när man är sjuk. Hur gärna man än vill.

SJälv bär jag med mig en ro inför den dagen det är min tur, men så är det inte för alla och det kan ju ändrar sig.

Ha en fin dag allesamman.

#1 Så är det Signemo. Har man familj och anhöriga så kan också en oro för dem finnas med i bilden, man oroar sig för hur dom skall kunna hantera situationen. Det finns många vinklingar på det här.

Och självklart kan inte vi, som själva inte är drabbade, föreställa oss hur det kan vara att leva vid "livets utpost", om jag får uttrycka mig så, men bronzom har själv valt att fråga oss som medmänniskor och då svarar vi utifrån vad vi tror kan hjälpa i hans/hennes situation. För oss blir det mer ett sätt att bry sig om, något som jag tror är viktigt för den som befinner sig i en sådan svår livssitaution.

Det stämmer Tuva-Lena. Inte ens om man finns bredvid kan man  förstå. Jag menade inget illa.  Minns så väl  de samtal  jag hade med min vännina och hennes man. Alla tankar som flyger. Oro inför framtiden både för en själv liksom för familjen.

Tycker det känns bra att Bronzom hittat hit, för här är ett ställe som man trivs på och får många goda råd i. Precis som du säjer är det viktigaste att någon bryr sig och orkar lyssna. Kramis

Tack alla för alla värmande ord. Jag blir faktiskt riktigt rörd för all omtanke.De betyder mycket för mig.

Ja visst är det så att det inte är lätt att sätta sig in i hur vi cancerdrabbade mår. Men som signemo bland annat skriver, de viktigaste är att någon bryr sig och orkar lyssna. Ock kommer med små tips om de finns. Efter Era inlägg har jag nu lite saker på gång, vi får se vad det kommer ut av de. Men fortsätt gärna att skriva. Vad tycker ni om det där förslaget om "masshaeling" eller vad jag skall kalla de ? Är lite nyfiken, och jag har ju inget att förlora.

Bamsekram till alla !

anmäl dig till healingen här på sajten bronzom

Det tycker jag också att du skall göra! Lovar att du blir väl omhändertagen..  Nu har mayolica lagt in anmälningstråden ikväll så du kan anmäla dig där om du känner för lite extra omtanke.

Jag har nu anmält mig ! Hoppas jag blir den utvalde, om mayolica kollar upp vem jag är.

Kram och trevlig måndag alla !

H….. bronzom

Jag har vart inne på en sida som heter immun.se, dom säljer lite olika hälsoprodukter.

En av tjejerna som har den sidan, var svårt sjuk i cancer, då började hennes kompis att leta efter bra prod, till henne,och de gick bra. jag ska inte skriva mer utan de är bättre att du läser på deras sida själv, verkar de intressant, ta kontakt med dom

Hälsn Carina

Här är en länk till sidan.

Hej Bronzom.

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag är själv på jakt efter ett alternativ eller rättare sagt komplement. Fick besked i aug-08 att jag har palliativ pancreascancer. Orättvist tycker man. Jag har också försökt med kurator, men det kanske inte är när man träffar henne som det känns tungt. Man behöver nog någon nära hela tiden. Tankarna kommer inte på beställning. Något som däremot stärkte mig både fysiskt och psykiskt var 3 v. vistelse på vidarkliniken i vintras. Där fick jag personlig omvårdnad, och även svar på många av mina frågor. Dom har även olika terapier, som t.e.x målning, massage m.m. Dom fokuserar mycket på att bygga upp immunförsvaret och att överhuvudtaget stärka kroppens övriga organ som kanske är försvagade. Ibland undrar man hur länge man ska orka med behandlingarna, det är som sagt inte bara sjukdomen som tär på kropp och själ. Du får berätta sen om hur du upplevde masshealingen som du kallade det. Jag kanske ska anmäla mig nästa gång. Kram Lena