nej jag lever inte som jag hade tänkt mig om jag utgår från vad jag tänkte i övre tonåren. Men visionerna har växlat genom åren och jag tror nog att jag är rätt tillfreds med det liv jag lever idag. Visst finns det mycket som jag önskat hade fallit ut annorlunda men så är inte fallet. Just nu när jag andra visioner som jag hoppas att jag kan få uppfylla men känner inte att det är riktigt läge för förändring.

Ja ,jag lever som jag önskade när jag var liten,Enda som inte stämmer är färgen på huset önskade ett rött med vita knutar men har ett som är  blått med vita knutar

Jag är nöjd med mitt liv

Nej , jag lever inte som jag tänkt mig.Men jag jobbar på det!!!!

Inte jag heller lever som jag drömde om. Har ju ingen familj och hade tänkt mig en tre fyra barn..  Sedan sambon som är bortrest så mycket, så jag är för mycket ensam som jag upplever det men man vänjer sig. Jobb och fritid däremot är jag väldigt nöjd med.

Jag drömde om att bli bondmora med 5 barn. Så blev det ju inte, men 2 barn fick jag.  Jag är nöjd med mitt liv idag.

När jag var liten drömde jag om att bli kirurg… hehehe! Men det liv jag drömde om med många barn, hus på landet osv var ju helt orealistiska utifrån den person jag är/var.

Jag vet inte själv vad jag ska svara på min egen fråga riktigt… jag bara lever liksom… jag har haft fullt upp med min egen överlevnad och livet runt omkring har liksom bara tuffat på. Min fysiska kapacitet räcker inte till både för eget liv och ta hand om familj och ändå har jag skaffat mig tre barn (och en ex-man)! Så just nu är mitt eget liv satt på "vänt" tills barnen är utflugna och det kanske blir en aning energi över till mig själv.

Så nej, jag lever nog rätt långt ifrån det liv jag tänkte mig då… men det livet har jag prövat med helt fel förutsättningar och då blev det en katastrof. Jag har fortfarande inte klart för mig heller hur jag vill leva mitt liv, de senaste åren har jag ägnat åt att förändra mig så att jag åtminstone har förutsättningar att leva livet och inte bara överleva. Så nästa steg kanske blir att hitta saker för mig som får mig att känna mig levande med.

Nej jag lever inte som jag vill. Mitt liv är på en knagglig resa och kommer så att vara en tag fram över, men jag skymtar ett ljus i tunneln och tackar dem jag sökt hjälp hos för att de visar mig vägen.

Jag hade ingen aning om för 6 år sedan att jag skulle bli den jag håller på att bli idag. Ville bara hålla på med hästar och inget annat.

Idag kan jag önska att jag haft fler ambitioner och mål i livet (både stora och små) när jag var yngre. Har upptäckt på senare år att jag har ju faktiskt inte alls tänkt i dom banorna - vad vill jag osv. utan man har bara flutit med och nu upptäcker man att oj, livet går ju, tiden står inte stilla, och vad har jag gjort av det..? Har fått en släng av åldersnoja. Hur som helst så önskar jag i alla fall att jag hade tänkt efter lite mer vad jag ville ha ut av livet, men bättre sent än aldrig va  jag har ju börjat nu!
Men kan ju hålla med #7 om att det definitivt är en knagglig resa…