Nej, promenaderna är heliga för mig, ingenting får förstöra den där dagliga återhämtningen för mig då jag hämtar ny kraft och inspiration. Så har jag hållit på i mer än 30 år nu. Ändå har jag en kondition som säkert många avundas mig.

Som en parentes kan jag berätta att jag höll ihop med ett joggingfreak ett tag, som ville att jag skulle haka på när han var ute och sprang, Okay sa jag, om du lämnar tidtagaruret hemma. Till hans förvåning så sprang jag lika snabbt som honom, som späkade sig tre/fyra ggr i veckan, medan jag alltid "bara" hade promenerat samma sträcka, men då varje dag. Jag kunde dessutom kosta på mig att stanna till och äta blåbär eller bara sitta på en stubbe ett tag för att njuta och uppskatta livet.

Man behöver alltså inte jämföra sig med någon annan för att få bra kondition, det räcker med att få frisk luft i lagom tempo, och dessutom njuta av att man har ben som bär en.

Det är kontinuiteten som ger bra hälsa - både fysiskt och psykiskt, inte att man flår runt några enstaka månader under sommarhalvåret, för att sedan sitta inne och förbanna kylan.

Nej att man inte behöver jämföra tror jag att de flesta vet… frågan är nog snarare hur mycket vi ändå gör det utan att ens reflektera över det.

#2 Det vet vi nog innerst inne isåfall. Har man ett behov av att jämföra sig med andra, då gör man det i alla sammanhang tror jag, och inte bara då det gäller promenader eller fysisk aktivitet. Vet man dessutom med sig att man slarvar med just detta, så är nog behovet ändå större - då "bräcker" man dem som inte kommer till skott genom att vara "duktig" själv. Det gäller att vara ärlig mot sig själv när man ställer sig den här frågan..

Men eftersom jag alltid har motionerat så behöver jag inte fundera över dom här sakerna - det är lika naturligt som att borsta tänderna varje dag.

Njuta!!Promenaden för mig i skogen, är det som gör att jag återhämtar mig o styrker mig löser problem   Jag gämför mig inte med någon Man skall röra sig i sin egen tackt…

Det kan nog hända att man kanske jämför sig med någon ibland. Men i så fall blir det väldigt flyktigt, som att "jaha vad den och den är energisk då, hu"… Däremot brukar jag känna behovet av att komma ut och röra på mig, mer som en drift i kroppen, och inte nåt som påverkas av vad andra gör. Det är nåt man mår bra av och som kan ge så mycket. Vissa dagar känner jag för att pinna på ordentligt och andra dagar så behöver jag bara få komma ut i naturen och "rensa" mig lite. Skulle jag ge mig ut bara i syfte att få upp så mycket flås som möjligt så skulle jag nog tappa sugen snart. Nu kommer kondisen mer som en bonus… Om jag funderar över hur långt eller fort jag gått så är det bara i jämförelse med mig själv, för att ha lite koll för skojs skull.

Ja mina funderingar kommer ju dels ur mig själv och mitt sätt att tänka men även ur att jag hela tiden ser och hör andra säga att de måste hinna gå "sin runda" eller att de gått sin runda fast de inte orkade eller att de mår skitdåligt om de inte orkat gå, cykla eller vad det nu är någon dag.

Och för att känna dåligt samvete måste man ju jämföra med något eller hur? Det man brukar, det man tycker att man behöver, det andra gör eller det man borde… Så därför dök frågan upp, hur mycket reflekterar vi kring saker vi gör och varför. Gör vi dem för att vi vill eller av andra skäl.

Att jämföra sig med andra är nog något naturligt.. Jag jämför mig med andra ibland, men det har väl med självkänslan att göra..

Hmmm, ja det där dåliga samvetet har man ju faktiskt ibland! Jag jämför ju egentligen med vad jag tycker att jag "borde" göra, att si eller så mycket behöver/borde jag komma ut varje vecka, när jag tänker efter… och när det inte har blivit något på några dar så känns det inte riktigt bra. Men en sak som jag inte gör är att ge mig ut även om jag mår dåligt en dag eller något, bara för att jag ska. Äntligen har jag lärt mig att man har mer att vinna på att lyssna på kroppen då, och vila när det inte känns bra. 
Det där med att ifrågasätta om man gör något för att man vill eller av andra anledningar skulle man behöva tänka på i många sammanhang tror jag.

Ja det var den tanken som slog mig, reflektion.

Sedan tror jag att jämförelser är som Soffe säger något vi måste göra med. Det är ju genom att jämföra saker vi gör, säger, hur vi mår och så vidare med andra som får oss att utvecklas. Om vi inte jämförde utan levde i en bubbla där vi var helnöjda skulle vi inte komma särskilt långt i våra liv. Men det är väl när jämförandet smälter ihop med vad vi borde som det ställer till problem emellanåt?

Jag har aldrig haft något intresse av att träna eller presstera,har heller aldrig haft dåligt samvete för det för andras skull,eller jämfört mej med hur andra människor som tränar.

Däremot så är jag lite irriterad på att jag har svårt att komma ut på promenader för min egen skull. När vi hade hunden gick jag vanligtvis 3-4 promenader promenader om dagen,med hunden pluss att jag gick eller cyklade till stan och handlade.

Jag har alltid tyckt om att vara ute,både att cykla och promenera omkring och uppleva naturen. Så det borde inte behövas en hund som ursäkt för att ta sej för att komma ut.

Jag är nog lite som du mayolica. Jag har heller aldrig haft nåt intresse att jämföra mig med någon annan eller dennes prestationer. Däremot så har jag alltid haft dåligt samvete för att jag rör på mig för lite för min egen skull.

Nu har jag visserligen blivit lite bättre och tar promenader  och cyklar till jobbet  och hem igen varje dag och jag känner hur mycket bättre jag mår Jag är piggare oc h orkar göra mer hemma t ex. Förr var det så att man slo knade i soffan så fort man satte sig efter en arbetsdag.

Nej, jag jämför mig inte med andras prestationer, jag gör det jag kan men även här dyker det dåliga samvetet upp när jag heller sätter mig med en bok istället för att ta en promenad. Egentligen borde det ju inte vara så, om kroppen säger "sätt dig och njut"

Människor är olika…motionera usch och fy när man kan dreja*L* sån är jag….tralala la

#12 #13 Precis rätt tänkt! Du skall ägna dig åt sånt som du njuter av att göra, inte späka dig i aktiviteter som bara tar energi av dig - då lär inte den aktiviteten bli särskilt långvarig heller. Njuter du av det du gör så bygger du samtidigt upp en bra grund för god hälsa. Sedan skadar det förstås inte med lite frisk luft heller!  Öppna fönstren på vid gavel nu när våren kommer!

jag har funderat på den här frågan och jag känner inte att jag jämför mig så värst mycket direkt med andra människor. Men visst gör jag det.

Alla jämför ju, men det är ju som många av oss sagt när jämförelserna leder fram till att man gör saker som man kanske inte skulle ha gjort utan jämförelser, som det är av ondo.

Jag tolkade frågan mer som att man det handlade om vad man presterar i förhållande till andra,tex att man är ute och springer för att andra man känner gör det även om man avskyr det. Det kan då bli en tävling om att försöka vara duktig,iställe för att man tar en långsam promenad och njuter av att vistas i naturen utan att känna krav att prestera. Eller gör något annat man trivs med.

Att jämföra olika situationer eller vad det nu är med något annat är nog ett medfött beteende,men om man värderar för mycket och strävar efter andras mål istället för sina egna kan det bli fel.

Jag jämförde mig själv med andra i allt tidigare.

Det finns alltid någon som är mycket duktigare.

När jag sedan blev sjuk och var förpassad till att inte kunna göra   

nästan någonting, utan blev helt  bunden i hemmet eller lasarett för operationer eller vård kände  jag efter  ett par år ,att jämföra mig med andra människor friskare eller sjukare inte var det rätta .

Jag kan aldrig mer tillåta mig att göra mig själv så illa.

Idag har jag vänt det där. Jag är tacksam att JAG ÄR och för  det

JAG KAN.

Jag promenrar varje dag 2-3 ggr. vissa dagar är promenaden 5-10 min men jag går, oavsett hur jag mår eller hur värkande o stel kroppen känns. ibland bara runt villakvarteret.

Andra dagar är kroppen i bättre skick då är det härliga skogspromenader för Svea och mig.

Jag gjorde ett val

Att vara lycklig och leva bara inuet.Det enda som räknas är nu och

att vara tacksam för den jag har blivit.

Nilla