Texten är skriven av "attvaraellerintevara"..

Snödropparna tittade upp på den lilla grässlänten bredvid järnvägsrälsen i Sävenäs idag.

Jag stod och väntade på pendeln ifrån Göteborg till Alingsås, gick sakta längs perrongen och mediterade efter ha suttit vak vid min fars bädd och blivit avlöst av min bror och svägerska.

Väntetiden var ca 25 min. och det var skönt att komma ut,solen kunde ej bestämma sig,om den skulle stråla och lysa eller hålla sig bakom molntapparna. Då syntes bakom den lilla kolonistugan,rader av snödroppar..

Våren ..men ack så kallt..men livet går vidare. Min åldrige far lämnar snart jordelivet bakom sig för att vandra vidare till nst. dimmension..var? Så mycket som jag  har talat med min far under de här dygnen vid vakbädden, har jag ej gjort under hela mitt liv. Varken som barn,tonåring eller vuxen. Vi har gått igenom mycket,både negativa händelser och positiva sådana. Tårarna har runnit sakta nerför de fårade magra kinderna på min far ,så även på mig, hans äldsta och därmed förstfödda dotter.

Vad jag förstår så har mina syskon också pratat om ditt och datt och vädrat ut sina innersta tankar.. precis som jag. 

 Det känns som om mitt inre har blivit vårstädat ,kvasten har sopat rent totalt och fönstren har öppnats på vid gavel och vädrat bort alla dammråttor …som inte skulle finnas där,gått igenom en riktig stortvätt och reparerats och smörjats för att åter komma i gång igen…

Kan det vara så?

Vi har inte alltid kommit överens far och jag, vi har haft hårda duster med varann. Tyvärr mycket på grund av min fars återkommande perioder av alkohol.

 Detta har satt djupa spår i min och mina syskons barndom och uppväxt.

 Mor och far tog avsked igår,då stod tiden stilla…det var ett vackert farväl mellan de två som kämpat ihop över 60 år.

 De vita.sköra,stolta nyfödda snödropparna stod där i grupp ,tittade blygt upp mot de grå molntussarna,trånande efter solens strålar och de såg ut att säga. nu är våren här,kom igen nu lite ljus vill vi ha, det var ej så enkelt att forcera jordens hårda kalla skorpa.. Ge oss en chans att glädja någon vintertrött själ och tina upp ett fruset hjärta!

     Och tårarna trillade..det frusna  hjärtat  tinade upp!

                                       Astrid,Birgitta

Ps

precis när jag skrivit ner dessa rader så ringer telefonen och det bekräftats att far är på väg att lämna detta jordeliv.

I tankarna ser jag konturerna av en ängel,svävande ovan sängen,ser hans avlidne lillebror Svenne och lillasyster Majbritt ta honom i händerna och gå sakta iväg ,igenom tunneln mot ljuset 

                                                            Ds

Kommentera inlägg Avskedets ögonblick och eftertanke.

Åhh Astrid, det är ju underbart skrivet! Vilken kärlek och vilken klarsynthet! Du är en sann ordkonstnär min kära vän!

Många kramar och tröstande tankar i din svåra stund!

/ Tuvan