kalorier struntar jag i, det är inte viktigt för mig. Jag äter kött och fett och ibland nån liten grönsak till. Jag äter när kroppen säger till och slutar när den är mätt. Jag bryr mig heller inte om vilka tider på dygnet jag äter utan är jag hungrig 10 på kvällen ja då äter jag.

Bör kanske tillägga att när jag är helt i fas med mig själv på det sättet mår jag bra.

Ja sån är jag och nu är det säkert många som säger usch och fy men om jag inte gjorde så, vilket jag heller inte gjort under en längre period nyligen, så mår min kropp heller inte bra.

#1 Sund inställning korseett!  jag håller inte heller koll på vad eller när jag äter. Jo, middag äter jag ungefär vid samma tidpunkt, annars är jag en sån där skåpis ni vet, som tar mig nåt när jag känner mig sugen. Ibland kan det gå en hel dag och jag glömmer bort att äta! Men då blir jag mer sugen dagen efter istället, så det verkar som kroppen själv reglerar det där..

Det har varit så många olika bud om hur när och vad man ska äta,med olika dieter hit o dit så man blir lätt förvirrad av allt.

Jag tror inte att övervikten bara handlar om matvanor,utan mer hela livsstilen. Jag märker tex att jag har gått upp endel i vikt sedan hunden gick bort.

Samma sak har jag märkt att dom perioder som jag haft bil,så har jag oxå gått upp en del. då handlar det bara om vardagsmortion i mitt fall eftersom jag inte tycker om att träna.

Jag tror att var och en får försöka hitta sina personliga matvanor som man trivs och mår bra med.

Jag är övertygad om att man kan äta allt med måtta bara man rör på sig VARJE dag!

Brukar säga när folk säger att dom är feta..Ät som en mygga och skit som en elefant*L*

När jag var uppe i mycket jobb, fysiskt, så testade jag att äta GI-mat i två dagar och jösses vad fettet rann av mig, men jag kan inte göra så särskilt ofta för då orkar jag inte jobba. Hade jag inte barnen skulle jag nog fokusera mig på att äta mera GI.

#4 Inte kan du göra det som du jobbar abbi!? Då krävs det att man gör tvärtom skulle jag tro. Ha ha!

#5 Men om man inte orkar jobba om man äter GI, då måste det ju vara nåt fel i näringsinnehållet, eller..?

Jag slarvar mycket med maten, men däremot motionerar jag dagligen. Jag är som korsett, äter när jag är hungrig oavsett vilken tidpunkt det är. Jag tror oxå att kroppen reglerar behovet.

#6 När man jobbar behöver man en massa energi eller hur. Då behövs kolhydraterna. När man inte jobbar så behövs inte lika mycket kolhydrater. Jag tycker att det var ett ganska tydligt exempel på när kolhydraterna behövs. Annars gör man ju inte av med dem utan lagrar dem i kroppen som blir till fett så småningom. Och som jag skrev så kan jag inte äta GI när jag jobbar så ofta. lite grann då och då för att bränna ut fettet.

#6 GI kan jag inte uttala mig om för då äter man fortfarande kolhydrater men LCHF har en omställningsperiod när man går över från kolhydratdrift till fettdrift. Då kan man bli trött men det är övergående. Oftast är de som få kraftiga känningar av övergångsbesvär de som tvärt lägger om till LCHF. Fasar man däremot in kosten brukar de flesta inte känna så mycket.

Efter en sådan övergång så blir man desto piggare. Min övergång nu i mars har jag fortfarande inte känt av och då drog jag igång hårt men så är jag ju van. Jag sover bättre och arbetar bättre på den kosten plus att min hälsa blir bättre och bättre. Och jag är pigg som en lärka!

Jodå, dieter i all ära, men det var kanske inte riktigt det jag funderade kring. Utan att man ju mer och mer fastslår idag att det hur man än vänder och vrider på det till slut handlar om hur många kalorier man äter/dag i förhållande till hur många man gör av med (även inom LCHF räknar man ju kalorier för att gå ner).

Det som förvånade oss var alltså att vi båda är överviktiga men bevisligen äter mindre än man ska för att hålla vikten. Det går ju inte ihop… Jag har ju varit hos dietist som egentligen bara räknade mitt dagliga kaloriintag och konstaterade att jag borde vara mager som en sticka, min ämnesomsättning är oxå mätt och den fungerar kanon enligt sjukvården. Så alltså funderar man ju kring hur detta hänger ihop. Har vi sänkt vår ämnesomsättning genom att äta för lite hela tiden?

Även människor som inte rör på sig, som inte ens kan röra på sig, kan ju hålla vikten… men inte vi.. vi har ju hund med så vi kommer ju ut varje dag flera gånger men det hjälper inte ett smack!

Glömde säga att jag skulle aldrig få för mig att säga usch och fy åt hur någon annan äter så länge de mår bra av det!

Men vill och behöver man gå ner i vikt så handlar det ju tråkigt nog om kalorier så då får man ju liksom börja nysta där…

För ett antal år sedan vägde jag mer än nånsin och mådde rätt dåligt av det. Har aldrig haft problem med vikten utan kunnat äta vad jag velat men inte efter en djup kris då allting vändes upp och ner. Det året gick jag upp 7 kg. Normalt förlorar man vikt vid glutenintolerens,men det här var innan jag visste om min glutenintolerens. Jag började på viktväktarna och upptäckte att jag åt för lite! Jag gick i alla fall ner 12 kg. Även om jag sedan hade svårt att hålla min idealvikt, men det berodde ju på intolerensen. Kan också berätta att jag gick upp 20 kg med mitt första barn, men gick ner under tiden jag ammade. Med nästa barn gick jag upp 23 kg och har sakta blivit av med det också Just nu bryr jag mig inte alls i vad jag äter. Blir bara sjuk så fort jag börjar träna och konstigt nog väger jag inte mer än 3-4 kg över min idealvikt fast jag slarvar.

#12 Så skönt att det börjat funka för dig!

Jag upptäckte oxå först med VV att jag åt för lite. Jag fick i mig ca 12-13 points/dag en vanlig dag… när jag skulle ligga på 22 för att gå ner… så mycket som 227dag har jag aldrig lyckats få i mig i hela mitt liv, och inte nu heller. Så hade jag ätit under många många år. Problemet är att äter jag mer går jag upp ännu mer i vikt.

Att man går upp i vikt när man mår dåligt känner jag igen. Så har det varit för mig med och gissningsvis är det så att min kropp håller kvar detta tills jag hittat rätt i djungeln av behandlingar och inre kringelikrokar.

Jo men hoppis. Får kroppen för lite näring reagerar den med att hålla igen, dvs du går inte ner mer bara för att du stryper mer på kalorierna. Kroppen är finurlig och fattar detta och säger "nono det där går jag inte med på, för att överleva och må bra behöver jag mer näring och kanske en bättre näring. Så nu stryper jag så bara de viktigaste organen får det den behöver. Vadå behöver du orka något också? nä men av mig får du ingen ork av förrän du ger mig det jag kräver. Då kanske ska jag fundera på det"

Jojo det vet jag, men de senaste åren har jag ätit "normalt" plus stora mängder av kosttillskott så det handlar definitivt inte om näringsbrist längre. Men kroppen blir inte bättre för det…

Du en del inne på KiF berättar om att de får äta kopiösa mängder mat ett tag för att övertyga kroppen om att den är inte på svältkost och för de flesta fungerar det. De som det inte fungerar på verkar de flesta ha nån typ sv sköldkörtelshistoria när de testat sig. De personer som får äta så mycket är oftast de som tidigare har använt sig av olika dieter som i princip går ut på att äta snålt och ensidigt.

Jo så kan det säkert vara, men nu äter jag ju ett kraftfullt kosttillskott som ger kroppen allt den behöver + att jag äter så fort jag är hungrig och precis det jag är sugen på (eftersom jag ändå inte gick ner på något vis alls så la jag av att ens försöka). Så har jag levt i flera år nu (åtminstone fyra, förutom min LCHF-sväng då)men det har inga effekter alls på kroppen ännu så länge.

hmm men det kanske kan höra ihop med ditt mående i övrigt som du nu jobbar på med Gårdbäckarna? Den kanske inte vill förrän det börjar bli färdigt?

Antagligen är det en alldeles korrekt analys :)

Jag har alltid haft problem med vikten..Den enda gången jag gick ner 8 kilo utan att själv göra något var när jag slängde ut sista karlssloken..Så ska jag minska får jag slänga ut karlar en gång om året minst

tuvan …Jag borde motionera mera trots mitt jobb..Det är inte alla dagar som är tunga ..jag sitter vid skivan alldeles för mycket och det är inte speciellt krävande*L*

#16 Jag har definitivt haft sköldkörtelproblem. Har aldrig testat mig, men flera i släkten har det. Gjorde en regression för ett tag sedan över min dåliga kommunikation och efteråt snurrade chakrat igång så att min terapeut kom av sig t.o.m.Var snurrig i en vecka efteråt då chakrat och hormonerna m.m. ställde in sig. Behöver inte äta som jag gjort de senaste åren. Balanseringen av mna hjärnhalvor plus solar plexuschakrat har också varit till hjälp. Framför allt det senaste.

#21 lustigt att du skriver det… när jag slängde ut mitt ex (för andra gången) tappade jag över 20 kilo och hela kroppen fungerade som en kropp ska, för första och enda gången i mitt liv.

#22 Intressant, jag är övertygad om att min sköldis jobbar lite efter behag om man säger så… men då kommer den säkert att tuffa igång lite mer frekvent den med när jag kommer till den punkten hos Markus och Eva