vill du läsa om hur diabets fungerar finns det massor av info inne på kolhydrater. Just nu hinner jag inte svara mera men om ingen rett ut det hela inna jag kommit tillbaka så skriver jag senare

Jag har ställt frågor inne på KiF om lågt blodsocker innan (som ju är huvudfrågan) men inte fått ett enda svar. Det övriga i diabetes har jag nog greppat men det där med lågt blodsocker undrar jag kring.

Varför jag undrar är för att jag har för lågt blodsocker, mitt blodsocker ligger på samma nivå som diabetiker ligger på när de får insulinkänning och därför försöker jag förstå hur det hänger ihop.

Allmänt

Insulin är ett hormon som reglerar halten av socker i blodet. Om man får typ 1-diabetes har kroppen slutat tillverka insulin och det gör att man får för mycket socker i blodet. Eftersom brist på insulin leder till att man blir allvarligt sjuk, måste man tillföra kroppen extra insulin varje dag.

Det finns flera olika typer av diabetes. Typ 1-diabetes brukar komma tidigt i livet och kallas därför också för barn- eller ungdomsdiabetes. Sjukdomen kommer snabbt och kräver behandling direkt.

Typ 1-diabetes är delvis ärftligt och går inte att bota. Med modern behandling går det att leva ett bra liv trots sjukdomen.

Symtom

Typ 1-diabetes brukar utvecklas inom en månad, men små barn kan få allvarliga symtom inom ett dygn. Det är vanligt att man har haft en infektion i kroppen precis innan sjukdomen bryter ut.

Om man får typ 1-diabetes är det vanligt att man

• behöver kissa ofta och mycket
• blir väldigt törstig
• är ovanligt trött
• mår illa
• har ont i magen
• luktar aceton ur munnen
• ser suddigt
• snabbt går ner i vikt.

Behandling

Om man har typ 1-diabetes behöver man ta insulin varje dag, antingen med sprutor eller insulinpump. Man får gå på kontroller flera gånger varje år, hos sin läkare, diabetessköterska eller hos ett diabetesteam som finns på flera håll i landet.

Diabetes är flera sjukdomar

Diabetes är ett samlingsnamn för flera sjukdomar som har olika orsaker. Gemensamt för alla former av diabetes är att den som får sjukdomen har för mycket socker, glukos, i blodet. Därför har diabetes tidigare kallats sockersjuka. Typ 1-diabetes går också under namnet barn- och ungdomsdiabetes.

Läs mer om andra former av diabetes i 1177.se. Länkar finns i kapitlet Fördjupning och länkar.

Insulin är viktigt för att cellerna ska få energi

Kolhydrater är kroppens främsta energikälla. Exempel på kolhydratrika livsmedel är pasta, potatis, ris och bröd. En stor del av de kolhydrater som man får i sig genom maten bryts ner till socker i tarmen och tas därifrån upp i blodet.

Hur mycket socker man har i blodet brukar anges med ett mått som kallas blodsockervärde. Sockret transporteras med blodet till kroppens olika organ, och fungerar där som energikälla i cellerna.

För att sockermolekylerna ska kunna gå över från blodet in i kroppens olika celler behövs hormonet insulin. Man kan likna insulin vid en nyckel som öppnar en dörr i cellväggen så att sockermolekylerna kan passera in. Insulin produceras i bukspottkörteln av speciella celler som kallas betaceller. När insulinet lämnar betacellerna i bukspottkörteln kommer det ut i blodet. Om det finns för lite insulin stannar sockret kvar i blodet och cellerna får för lite energi.

Kroppen slutar tillverka insulin

Typ 1-diabetes beror på att betacellerna i bukspottkörteln har angripits av kroppens eget immunförsvar och förstörts. Då kan kroppen inte längre tillverka sitt eget insulin. Bristen på insulin leder i sin tur till att sockret stannar kvar i blodet och blodsockernivån stiger. Samtidigt "svälter" cellerna eftersom de inte får någon energi från sockret. Cellerna tar i stället sin energi från kroppsfettet.

När fett förbränns i stor omfattning bildar kroppen en typ av syror som kallas ketoner. För mycket ketoner är skadligt för kroppen och kan leda till att man får syraförgiftning, så kallad ketoacidos. Det är ett akut tillstånd som kan vara livshotande.

Typ 1-diabetes utvecklas oftast under kort tid och kan leda till allvarliga symtom inom några dagar. Om man får sjukdomen måste man därför snabbt få behandling med insulin.

Vanligast bland barn och ungdomar

Man brukar få typ 1-diabetes tidigt i livet och därför kallas sjukdomen ibland för barn- eller ungdomsdiabetes. Oftast börjar sjukdomen under barndomen upp till de tidiga tonåren. Den vanligaste åldern att bli sjuk är 10-12 år för flickor och 12-14 år för pojkar. Det finns numera barn som får typ 1-diabetes redan före ett års ålder.

Sverige har, näst efter Finland, världens högsta frekvens av barn som får typ 1-diabetes. Varje år får omkring 700 barn i åldern 0-14 år och omkring 400 personer i åldern 15-34 år sjukdomen.

Man kan få typ 1-diabetes när man är äldre, men inom den åldersgruppen är det vanligare med typ 2-diabetes, som också kallas åldersdiabetes. Det blir allt vanligare att även unga människor får typ 2-diabetes som en följd av fetma och för lite fysisk aktivitet.

En delvis ärftlig sjukdom

Typ 1-diabetes är delvis en ärftlig sjukdom. Man ärver antagligen en benägenhet att utveckla ett immunförsvar som angriper och förstör de celler i kroppen som producerar insulin. Det är miljöfaktorer som sätter igång processen, men det är inte klart vilka förändringar i miljön som medför att diabetes hos barn blir allt vanligare.

Av 100 barn som har en förälder med typ 1-diabetes får två till fem barn den här typen av diabetes. Om pappan har diabetes är risken ungefär dubbelt så hög att barnet får diabetes än om mamman har diabetes.

Allmänt

Insulin är ett hormon som reglerar hur mycket socker man har i blodet. Om man får typ 2-diabetes har kroppens celler blivit mindre känsliga för insulin, och det insulin som kroppen producerar räcker inte till. Det gör att man får för mycket socker i blodet, vilket på sikt kan orsaka att man bland annat får skador på njurarna, ögonen och nerverna.

Det finns flera olika typer av diabetes. Typ 2-diabetes är vanligast och kommer oftast i vuxen ålder. Sjukdomen kan vara ärftlig, men kan också bero på vilka levnadsvanor man har. Till exempel kan övervikt, stress och rökning öka risken för att få typ 2-diabetes.

Genom att motionera och äta hälsosamt kan man förebygga och i viss mån behandla sjukdomen.

Symtom

Om man får typ 2-diabetes är det vanligt att man

• är trött både fysiskt och psykiskt
• blir mer törstig
• kissar oftare.

Man kan också få klåda i underlivet och börja se dimmigt. Symtomen kommer ofta långsamt, men en del får inga symtom alls och då är det svårare att upptäcka sjukdomen.

Behandling

Ett första steg i behandlingen är att man ändrar sina levnadsvanor, främst genom att börja motionera och äta sund mat. Man bör också sluta röka. Om inte det räcker för att sänka blodsockervärdet kan man behöva läkemedel för att sänka sockerhalten i blodet och minska risken för följdsjukdomar.

Diabetes är flera sjukdomar

Diabetes är ett samlingsnamn för flera sjukdomar som har olika orsaker. Gemensamt för alla former av diabetes är att den som får sjukdomen har för mycket socker, glukos, i blodet. Därför har diabetes tidigare kallats sockersjuka.

Runt tre av hundra personer i Sverige, mellan 300 000 - 350 000 människor, har diabetes. Av dessa har de allra flesta, nio av tio, typ 2-diabetes. Sjukdomen kallas även åldersdiabetes.

Läs mer i 1177.se om andra former av diabetes. Länkar finns i kapitlet Fördjupning och länkar.

Insulin bildas i bukspottkörteln

För att kroppen ska fungera behöver man bränsle i form av energi. Energin transporteras i blodet framför allt i form av druvsocker. Socker i blodet kallas vanligtvis blodsocker.

När man har ätit tar tunntarmen upp socker från maten. För att socker ska kunna tas upp av olika celler i kroppen, till exempel i muskler och lever, behövs hormonet insulin. Det bildas i bukspottkörteln framför allt efter att man har ätit. Överskott av socker i blodet tas upp och lagras av cellerna i lever och muskler för senare behov. Några timmar efter att man har ätit kommer det inte längre socker från tarmarna. Levern kan då släppa ut lagrat socker i blodet. Det är viktigt att blodet har rätt koncentration av socker.

Nedsatt glukostolerans - ett förstadium

Typ 2-diabetes kännetecknas av att kroppens olika celler blir mindre känsliga för insulin, och man får så kallad insulinresistens. Trots att det kommer mer insulin från bukspottkörteln räcker det inte till. Blodsockret tas då inte upp av kroppens celler, utan i stället ökar halten av socker i blodet. När halten har nått en viss nivå kallas det nedsatt glukostolerans. Det är ett förstadium till typ 2-diabetes. Om utvecklingen får fortsätta stiger blodsockervärdet ytterligare och når till sist den nivå som kallas typ 2-diabetes.

Sjukdomens orsaker

Den exakta orsaken till att typ 2-diabetes uppstår är inte känd, men förutom att sjukdomen oftast är ärftlig kan de levnadsvanor man har påverka risken att man ska få den.

Allt för mycket och onyttig mat kombinerat med brist på motion gör många människor överviktiga. Då får man oftare insulinresistens och typ 2-diabetes. Rökning medför också ökad risk att få typ 2-diabetes.

Om man är utsatt för höga krav och samtidigt har liten möjlighet att själv påverka sin situation ökar mängden av stresshormonet kortison i blodet. Kortison ökar bukfetma och minskar insulinkänsligheten i musklerna.

Hur vanlig är sjukdomen?

Typ 2-diabetes blir allt vanligare världen över i takt med att levnadsstandarden ökar. Världshälsoorganisationen WHO räknar med en fördubbling av antalet fall från början av 2000-talet fram till år 2025.

I Sverige har omkring 270 000 personer typ 2-diabetes. Ökningen är avsevärt lägre i Sverige än i större delen av världen, men däremot lever allt fler länge med typ 2-diabetes. Med stigande ålder ökar risken att få sjukdomen.

Möjligheter att själv förebygga sjukdomen

De flesta som får typ 2-diabetes har långsamt fått allt sämre insulinkänslighet i främst muskler och lever. Försämringen kan pågå i över tio år. Det är viktigt att vara medveten om att man hela tiden har möjlighet att bromsa den här utvecklingen genom att sluta röka, röra på sig mer, stressa mindre, gå ner i vikt och äta sundare.

Läs mer om kostens och levnadsvanornas betydelse när man har typ 2-diabetes i kapitlet Vård och behandling.

Om sjukdomen försämras

Om man har typ 2-diabetes brukar blodsockervärdet långsamt öka med åren. Den här försämringen av sjukdomen beror på att kroppens celler blir mindre känsliga för insulin, men också på att bukspottkörtelns produktion av insulin minskar. Bukspottkörtelns förmåga att bilda insulin skadas om man har för högt blodsockervärde under lång tid.

Hur snabbt försämringen går varierar mellan olika personer. Det beror på vikt, kost, motion, eventuell stress och rökning men även på ärftlighet. Läkemedel kan bromsa försämringen något.

Komplikationer i stora blodkärl

Den allvarligaste konsekvensen av att ha typ 2-diabetes är att man snabbare får åderförfettning i pulsådrorna. Det kan då uppstå en förträngning av pulsådern som gör att blodflödet minskar. I hjärtat kan det leda till kärlkramp, och i benen till så kallad fönstertittarsjuka.

En annan fara med åderförfettning i pulsådror är att det där lättare bildas små blodproppar. De kan helt stoppa blodflödet och ge upphov till hjärtinfarkt. Om det fastnar en propp i en pulsåder i hjärnan kan man få en stroke. Det är framför allt hjärtinfarkt och stroke som ökar risken att dö för tidigt när man har typ 2-diabetes.

Det finns ett samband mellan typ 2-diabetes och högt blodtryck, bukfetma och en skadlig sammansättning av blodfetterna. De här tillstånden förekommer ofta tillsammans hos samma person och kallas då metabolt syndrom. Det medför kraftigt ökad åderförfettning och risk för hjärt-kärlsjukdomar.

Komplikationer i små blodkärl

Det finns även risk för att man kan få komplikationer i små blodkärl. De är sällan livshotande på samma sätt som komplikationerna i stora blodkärl kan vara. Men de kan leda till skador på ögats näthinna, njurskador och skador på nerver som kan ge känselnedsättning, oftast i fötter och ben. Dessutom kan män ibland få sexuella problem i form av impotens.

Om de olika typerna har jag hämtat informationen från www.1177.se

Kort sagt. Typ 1- då har du för lite insulin för att ta hand om sockret i blodet. Typ 2- då räcker inte insulinet till för att cellerna har blivit resistenta mot det.

Det kan också förekomma att man producerar för mycket insulin som gör att sockernivån i blodet blir för låg.

Båda typerna har med stor framgång hjälpts av med kolhydratreducerad kost.

Kolla hoppis om de frågor du undrar över finns i texten och gör den inte det så ställ den igen så ska jag försöka svara

Även folk som inte har diabetes brukar ju kunna få blodsockerfall:fast då kan det vara att man inte har ätit på länge,eller bero på vad man äter som tex snabba kolhydrater som kan göra att blodsockret åker berg och dalbana.

 Jag som kan vara lite slarvig och glömma att äta ibland har åkt på riktigt kraftigt blodsockerfall på stan några gånger så jag blivit alldeles skakig och yr, kännt mej lätt svimfärdig då har jag gått in på närmsta ställe och köpt druvsocker.

Men om du har funderingar på om det att det kan vara något som inte stämmer med ditt blodsocker kanske det kan vara vettigt att kolla upp det med läkare. Det finns ju oxå dels olika typer av diaetes,men även olika svårighetsgrader.

här är en länk in till en artikel på kolhydrater som är intressant ur metabolt syndrom och diabetes

Kostdoktorns info om diabetes

Sådär då har ni nåt att läsa om

Förresten kostdoktorn har mycket info om "hur funkar det"

Tack korseet, den texten har jag läst tidigare. Som jag skrev förut så vet jag hur traditionell diabetes fungerar, det jag funderar på är alltså lågt blodsocker. Det är alltså så att en diabetiker får för lågt blodsocker pga för mycket insulin i blodet?

Hur är det då med oss som inte har diabetes men ändå har för lågt blodsocker? och kan man göra något åt det? Min fråga utgår ifrån mig och min familj som har detta problem och jag försökte förstå kemin genom att fråga kring diabetes.

När det gäller LCHF är det en helt kass metod om man har för lågt blodsocker och ej är diabetiker. Har du för lågt redan från början och sedan äter en kost som sänker det ytterligare blir du sjuk (det vet jag ju själv) så deras metoder är inte applicerbara på någon med för lågt blodsocker som behöver kolisar för att hålla det på en normal nivå.

ja man behöver inte vara diabetiker för att få ett sjukligt högt insulin om jag förstått det hela rätt. Då ska man tydligen göra ett insulinprov. Du kan ju mejla kostdoktorn och fråga för han har bättre koll på läget. Jag ä rinte helt enig om att LCHF inte skulle vara bra att äta eftersom kroppen läker sig själv men att man behöver äta medicin ändå.

Hur mäter man insulinnivån då? För enligt de diabetiker jag känner kan man inte mäta insulinmängd utan bara blodsocker.

Här fann jag nåt på wikipedia om analys av insulin

Ok, ja det där är nog knappast något någon lär göra åt mig som endast ligger på den undre gränsen till för lågt blodsocker.

Problemet är ju om man har ett kostant påslag av insulin, alltså en överaktiv bukspottkörtel, då är ju det enda man kan göra hålla sitt blodsocker jämnt hela tiden. Å andra sidan är det inte säkert att det är det som är problemet heller och då är det ju hopplöst att veta.

Det enda jag vet är att innan jag började med LCHF hade jag 4,2 i fastesocker och efter LCHF hade jag 3,5 vilket för en diabetiker motsvarar insulinkänning (på ett ungefär) och det hämtar inte upp sig. Så något blev väldigt stört i min kropp av den kosten så den ger jag mig inte på igen.

det är nog inte det enda sättet att mäta insulin på idag tror jag men om du kräver att de kollar upp en överaktiv bukspottkörtel så kan de väl göra det. Om inte bara för att lugna dig om det nu inte skulle vara problemet. Undrar om det finns privata labb som gör sådana prov?

Nej de kollar inte, jag vet det eftersom jag går hos endokriolog och han anser att det är helt normalt att ha så lågt fastesocker (gränsen går vid 3,5). Har redan försökt diskutera det med honom eftersom jag vanligtvis slocknar sittande eller stående efter en måltid (och det var ännu värre med LCHF) men han viftade bara bort det.

Jag ska kämpa på med behandlingarna hos Gårdbäckarna istället eftersom jag tror att organstörningar har andra orsaker som inte sjukvården kan hjälpa ändå. Jag var egentligen mest nyfiken på själva kemin nu eftersom jag är dålig på den biten och inte hade koll på hur det hänger ihop riktigt. Tack för ditt fina engagemang korseettan

Fasteblodsocker hos en frisk person, dvs utan diabetes är normalt mellan 3mmol och ända upp till 7mmol, dock brukar man gör flera upprepade tester om fasteblodsockervärdet är högre än 5.5 mmol.

Ok, då har man kanske lite olika gränsvärden eftersom min edokrinolog sa 3,5 som undre gräns till mig.

Det är iofs inte så viktigt eftersom jag är mest nyfiken på hur detta med lågt blodsocker fungerar, vad det beror på och om man kan påverka det själv (alltså inte genom maten).

"Lågt blodsocker" får du p g a att cellerna inte kan ta upp det glukos som blodet transporterar runt, och som cellerna behöver för att fungera tillfredsställande. Glukos tar cellerna upp genom cellmembranet, som har massor utav små håligheter/"transportportar" på ytan. Glukos är "bränslet" i cellernas ämnesomsättning, och får dom för lite utav det så uppkommer brister av olika slag, och enorm trötthet, plus då törst. Cellerna drabbas av "utbrändhet" skulle man kunna uttrycka det. Det i sin tur påverkar hela organismen eftersom cellerna utgör kroppens byggstenar. Det som händer när man producerar för lite insulin är att transporten genom cellmembranet -utav glukos- hämmas eller hindras helt, och stannar i blodbanorna. Därför tillför man insulin för att underlätta transporten.

Missuppfattade det du menade med "lågt blodsoker" Hoppis. Trodde det gällde sockernivån inne i cellerna..

Lågt blodsocker i blodbanorna kan du få utan att ha diabetes. Det räcker med att du äter för lite/glukosfattigt en dag då du anstränger dig fysiskt. Då får också cellerna för lite bränsle för att fungera normalt. Du känner dig yr och blir matt. Äter du någonting sött så går symptomen över för då har sockernivån stabiliserat sig igen. Det är därför det är så viktigt att få i sig tillräckligt med kolhydrater bl a, som sedan omvandlas till glukos och går ut i blodbanorna. Om man GI bantar t ex, så skall man vara försiktig med alltför ansträngande fysisk aktivitet, då kan man drabbas av "lågt blodsocker".

Ok, men om man konstant har lågt blodsocker då? Trots att man är ganska ordentlig med sina matvanor? Vad kan det bero på?

Hur är "ganska ordentlig" då?

Nej, men äter du en näringsriktig kost och tillräckligt mycket, men ändå har för lågt blodsockervärde så kan man misstänka att tarmarna saknar tillräcklig uppsugningsförmåga. Det betyder att en del av näringen går förlorad. Det är i tarmarna som näringsutbytet från maten sker, och fungerar det inte tillfredsställande så får du inte i dig tillräckligt med energi heller..

Aha, nu börjar vi komma någon vart så att jag kan ana ett samband. Det har jag ju misstänkt ganska länge men eftersom jag är överviktig utgår mag-tarmläkaren ifrån att jag tillgodogör mig, annars skulle jag tappa i vikt menar han. Det tror jag ju inte på själv eftersom övervikt precis lika gärna kan indikera näringsbrist, kroppen är ju inte dum utan behåller ju så mycket som möjligt om den inte får fatt på tillräckligt.

Hahaha, ja med ganska ordentligt så är det i mitt fall frukost, förmiddagsknäcke, lunch och middag varje dag plus näringstillskott (som innehåller allt man behöver) innan varje måltid. Jag lagar all mat själv från grunden och är ingen fika- eller godistyp.