Jag tror att det handlar om vårt ego.. Jag tror.. Att om man inte alls håller med någon annan och försöker få den att hålla med ändå.. Då gör jag ju det för egen vinnings skull.. Inte för den andra personen.. Jag ser inte upp till den andra personen och accepterar dens åsikt.. Det tycker jag inte är schysst..

Ja jag tror oxå att det handlar om detta. Men det är så konstigt tycker jag när man kommer till saker som personlig och andlig utveckling där det nästan blir som en manual som alla måste följa och tycka. Där borde man våga släppa taget och låta var och en ha sin egen känsla. För vem kan bevisa eller vara säker på att just deras lära är "rätt"? Det kanske finns människor här bland oss som hämmas i sin egen utveckling av att den läran begränsats av den som uttryckt den osv.

Ja.. Ska det kallas personlig och andlig utveckling kan man ju undra vart vi är på väg isåfall.. Det finns inte bara rätt eller fel.. Var och en får ha sin tro och sin sanning.. Det jag tycker är rätt kanske inte är rätt för dig.. Jag tycker det är viktigt att respektera varandra.. Det kommer man väl långt med i en relation eller samspel med andra människor överhuvudtaget.. Om vi människor hela tiden ska stå med pekpinnar på varandra tror jag inte att man kommer så väldans långt i sin utveckling..

Ja när det handlar om personlig,anlig utveckling så är min uppfattning att alla ska få lov att göra sin egen prsonliga resa, annar blir det ju någon annans personliga andliga utveckling.

Det kan vara mycket givande och utvecklande att diskutera och byta åsikter med andra,men det blir inte särskilt utvecklande om mågon tror sej ha den enda riktiga sanningen med färdiga svar på allt och försöker pracka på andra sin tro som den enda rätta sanningen.

Kan det inte vara så att dom allra flesta människor inte ordentligt tänkt igenom sina åsikter/sitt tyckande? Och att det är därför dom vill övertyga en annan om samma sak? Vet att när jag frågar människor om hur dom kommit fram till den åsikten eller det tyckandet, alltså när man inte nöjer sig med första svaret utan frågar vidare, då visar det sig väldigt ofta att dom "lånat" åsikten/tyckandet från någon annan.

Och kanske är det så att om man då lyckas övertyga fler om samma åsikt så känner man sig styrkt och säker i att man har rätt. Dessto fler som har samma åsikt dessto mer makt har dom ju.

Och att vi som tänker själva, tänker annorlunda, är ett hot mot "etabissemanget". För börjar man ifrågasätta saker så märker man väldigt snabbt att det inte är mycket som tål att bli synat i sömmarna.

#5 Ibland kan det kanske vara så,men jag tror inte att det behöver vara så alltid. Det kan nog oxå vara så att folk lånar lite bitar här och där,det är inte ovanligt att man läser eller hör något som man tycker är bra och tar till sej vissa bitar ifrån som känns rätt.

Men vi människor är ganska olika till sättet,för endel tycks det vara väldigt viktigt att andra tycker och tror likadant,medans andra kanske har sin tro utan att man nödvändigtvis har behov av att alla andra oxå tycker och tror på samma sätt.

Sen tror jag att det handlar om hur man förhåller sej till människor som försöker pracka på en sin tro o sina åsikter,man behöver ju faktiskt inte haka upp sej så mycket på andra och deras sätt .Kanske det är bättre att bara låta människor få vara som dom är och försöka värdera lite mindre.

Ja jag tänker kanske mera på färdiga läror så att säga, med både böcker och anvisningar i hur man ska leva och vad som är sanning och inte.

När det gäller egna åsikter och tankar tror jag nog att det är som du säger ChallisQ emellanåt.

Men när det gäller just olika skolor eller läror inom dessa områden så upplever jag faktiskt ganska ofta att åsikterna är fastlåsta vid det som några specifika ledare lär ut. Och deras ord är lag… säger man emot eller tror att det kan vara på det sättet men även på andra sätt eller att de faktiskt inte KAN veta exakt hur det är så får man ofta en ganska hårdnackad attityd tillbaka. Eller så hänvisas man till att själv studera just dessa läror eller läromästare för att komma till insikt.

Jag upplever detta som begränsande och har väldigt svårt för detta med att man fastnar för en lära/läromästare och denna ifrågasätter man inte. Personligen tror jag inte att någon kan veta alla sanningar och se hela bilden klar för sig, så annorlunda tankegångar är nyttiga och viktiga för att få en större och helare bild.

Visst är det så mayolica att man ska låta bli att haka upp sig på andra människors sätt, men när de inte tillåter att man har egna åsikter för då går de väldigt hårt åt en och ibland blir både oförskämda och otrevliga, i vissa fall tar till rena lögner för att bevisa att det vet "mer" eller rätt, så måste jag reagera tycker jag. Man kan ju hålla sig borta från alla diskussioner kring andlig och personlig utveckling men det låter ju oxå lite skumt om man ska behöva för att ge andra utrymme.

#6 Du skrev bl.a i sista stycket ………..kanske är det bättre att låta människor få vara som dom är och försöka värdera lite mindre.Det tog jag till mig, det viktigaste tror jag är att hitta sin egen identitet, sin egen sanning och inte hänga upp sig om andra tycker tvärs om.Det som känns rätt för mig kanske är helt åt skogen för andra men att respektera varandra är alltid bra.

Vad det gäller personlig utveckling kan ingen annan " pracka på" vad man skall ta tag i……Det gäller nog att känna in vad man vill åstadkomma och vilka rädslor man vill ta itu med, det är ju ens eget liv man vill förbättra.

Visst är det nog så att alla råkar ut för såna människor som inte vill tillåta folk att tänka på sitt sätt,men ingen kan tvinga någon att tro eller tycka på sitt sätt. Man behöver inte hålla sej borta från alla diskusioner kring andlig o personlig utveckling,men man kan välja hur man vill förhålla sej till vad andra skriver och om en diskusion inte känns givande behöver man ju inte delta.

Många gånger tycker jag att det är intressant att lyssna på vad andra har för synsätt även om jag inte delar deras åsikter,jag har läst många saker som jag inte alls håller med om. Även om personer som tror så är mycket bestämda och anser att det dom tror är sant så har jag aldrig tolkat något som att jag måste tro och tycka så, bara för att andra är övertygade om att det dom tror är sant.Det jag tror på känns rätt för mej,men jag har inget behov av att alla måste tro så,jag känner heller inget behov av att ändra det jag tror efter andras önskemål.

Jag håller med dig helt och fullt mayolica.

Men frågan när jag startade tråden var kanske inte kring hur man förhåller sig när detta händer utan varför det är så här.

Det är ju ganska vanligt och på de sajter/sidor där man diskuterar just den här typen av frågor (nu utgår jag inte från iFokus specifikt) är det ganska återkommande med just lite otrevliga tonlägen när människors åsikter inte passa in i läran eller mallen och det var väl mera det jag funderade på.

Ja jag har oxå sett att det offta blivit otrevligheter ibland för att folk har olika åsikter,såna diskusioner känns offta ganska meningslösa.

Det är förmodligen ett medfött beteende att det inte ska gå att hålla sams. istället för att lyssna vad andra har att säga går människor offta till försvar och mothugg när någon tycker annorlunda.

#7 Men det var lite så jag menade. Att man "lånar" åsikter ifrån andra tex andliga ledare. Alltså har du inte tänkt dig själv fram till en åsikt/tro utan du hittar ett koncept och anammar det utan att ifrågasätta. Då är det skönt att veta att det finns andra som tycker/tror som jag, då blir det mer "sant" och då behöver jag inte tänka själv, någon annan har ju redan gjort det åt mig

Jag tycker det är väldigt få människor som faktiskt tänker själva och som inte bara sväljer vad vetenskapen, media, religion mm säger är sant eller riktigt.

Ja det kanske ligger något i det. Tråkigt är det i alla fall eftersom den typen av diskussioner snarare borde öppna upp och låta allas tankesätt vara tillåtna.

Men jag får även en känsla av att det här stängda vetandet, alltså att man liksom låser sig i vissa föreställningar är orsaken. Man blir inte töjbar i tanken längre, man stagnerar inom sin "tro". Man slutar leta efter andra sätt att tänka eftersom man blivit övertygad om något.

Det påminner mig lite om politiska åsikter. Man hittar ett fack och där stannar man och då slutar man lyssna och ta in kritiska åsikter som utvecklar och vidgar seendet. Just den biten kanske handlar om trygghet, att hitta sin plats och där är man nöjd och vill stanna.

Men de här erfarenheterna gör att jag inte på några villkor vill tillhöra någon lära eller inriktning. Jag läser lite här och lite där men finner ofta det som finns otillräckligt och just slutet, inramat, färdigtänkt, och jag behöver mer och annat. Jag kanske är hopplös i det avseendet men jag känner mig verkligen instängd och begränsad när det finns en lära eller liknande som visar vägen.

#13 Jag tänker i samma banor som dej om den andliga utvecklingen Hoppfull jag kan inte heller tänka mej att tilhöra någon bestämd lära,för mej inneär andlig utveckling att utveckla min egen andlighet och känna själv vad som känns rätt Det är skrämmande om det går för långt med andlighet som inte får ifrågasättas,där man har större tillit till andliga ledare än till sina egna inre känslor och tankar.

Inget fel att lyssna på vad andra tycker och tänker,men det är viktigt att tänka själv och inte köpa allt rakt av.