Jag tror att det beror på hur känslig min kropp är för socker, reagerar den negativt = låt bli/var försiktig……. Lika individuellt som med alla födoämnen !!

Lär känna din kropp

Enligt fruktdiskussionen så ska man äta minst 28 äpplen om dan för att få bukfetma. Men, ……..herregud, vem äter såna mängder!!!!Äter man normalt med frukt så är det bara nyttigt.

Själv äter jag lite olika, ibland kan jag smälla i mig 2-3 bananer på en dag och ibland ingenting. Vindruvor, äpplen och päron gillar inte min galla, så det blir mest bananer och apelsiner.

Jaa jag tror som ni!

Mat/föda efter kropp och kroppstyp måste man klura ut själv! Vi verkar fungera så himla olika allihop och det tror jag beror på våra blockeringar, var och hur det tar stopp i kroppen. men därför måste man jobba indivduellt med sin egen kropp och sina egna känslor för att hitta vad som fungerar för just mig/dig!

Jag äter ganska lite frukt, fast sedan jag slutade med både mjölkprodukter och all säd så har jag fått lov att börja med lite mer frukt. Men det känns bara bra!

Jag äter frukt i omgångar,ibland kan jag vräka i mig lite mer,sen går det ett långt tag när jag inte äter frukt alls.

Min kropp känner detdär,när den blir sugen på frukt

tex om jag kännt mig trött och hängig,då blir jag sugen på det

att frukt skulle vara ohälsosamt tror jag inte på, isåfall skulle man äta väldiga mängder, men det gäller väl vad som helst som man överkonsumerar….

jag själv äter ganska mycket frukt, jag tycker jag känner i min kropp när det är stopp, har lite svårt med äpplen ibland, har haft gallproblem.

har en råsaftcentrifug och pressar ganska mycket egen juice av alla möjliga frukter och grönsaker och bladgrönt, blandar vilt, kan ibland ta en heldag med bara juice och vatten, det är skönt att vila magen om det har varit för mycket gottis.

ja vad säger man om Tord? han såg ju frisk och pigg ut, lite väl mager kanske, att bara leva på frukt tror jag inte är att rekommendera över lag, det måste vara speciella personer som klarar detta, jag vet inte hur, det finns väl några människor tror jag,som bara lever på ljus ?? jag vet inte hur mycket kroppen kan ställa om sig att leva på, men intressant är det tycker jag……

Jag äter ganska mycket frukt i perioder, särskilt under sommaren blir det massa frukt, sallad o grönsaker.

Frukt är naturligt,det som inte är bra är gifter från besprutning. Försöker att välja ekologiskt om jag har möjlighet. Jag tror att det är nyttigt med frukt i stort sett,om man inte är allergisk eller känner att man inte mår bra av någon frukt. Men det gäller ju inte bara frukt utan allt vi stoppar i oss,det som är nyttigt för nån kan vara skadligt för någon annan.

#5 jo det finns människor som lever åtminstone tidvis (dock månader i sträck) på bara ljus så det går.

#8 hur då? det låter mysko…

Ja det är andliga människor som på något sätt kopplar upp sig mot den starka energin i universum och genom meditation lever av den energin.

# 10  Wow! imponerande….

äter ingen frukt utom melon som är mindre kolhydrater i. Blir bara hungrig av frukt.

Frukt kan jag äta i perioder, hemma blir det inte lika mycket som när jag är i mitt "andra" hem. Jag mår bra av att äta det.

Det här med att leva på ljus var väldigt mycket på tapeten på 90-talet men det visade sig att man stoppade i sig lite ett och annat "bara" för att vara social. Jag hade en bok om det som är ute på långtidslån  vet inte om det tillkommit något nytt, kan inte säga att jag tror på det men får väl undersöka lite  vore praktiskt vilket litet matkonto det skulle bli

Jag läste lite om det för något år sedan och det finns människor som levt på enbart ljus längre tider. Grejen är väl den att man måste vara i medtativt tillstånd mest hela tiden för att tillgodogöra sig ljuset och det fungerar inte så bra när man har familj

#14 Jag är inte så säker på sanningshalten i det och som du säger, hur sjutton ska det fungera med familj och det övriga livet. Men, helt klart ska jag kolla om det kommit några nya "fakta", tyckte det var spännande när jag först läste det. Undrar hur många kilon man tappar då

Ja jag vet att det fungerar då jag var i kontakt med människor som höll på. En man skrevs det artiklar om i Danmark och har levde på ljus eller energi ska man ju säga under en tid. Han drack inte heller vatten.

Sedan tror jag nog att det finns många som vill väcka uppmärksamhet som inom allt… men oavsett om man petar i sig några korn här och där så är det fantastiskt om kroppen klarar sig så pass bra på den högre energin!

Intressant, det får bli kvällens undersökande verksamhet

Han gick ner massor i vikt i alla fall Fast det är ju ganska självklart om man helt slutar att äta.

Det kan hända att det finns gamla trådar inne på AU om detta, för det var under min tid där som det här ämnet kom upp.

Jag har efter 3,5 månaders LCHF-kost slutat med frukt för jag blir nästan aldrig sötsugen, inte ens på frukt.

Det ligger en del i att inte äta kanske mer än en frukt om dagen för det är iaf socker i men mycket nyttigare än vanligt raffinerat socker förstås.

Men jag tycker att man ska äta som man vill och känner att man mår bra av.

Ja det är ju det viktigaste!

Luftig smalmat

Publicerat i Folkvett nr 3-4/1999. Utskriftssida.

Leva på ljus. Jasmuheen. Regnbågsförlaget 1999.

Jasmuheen är en australiensisk mamma med en ovanlig egenhet. Sedan 1993 har hon enligt egen uppgift levt på enbart luft - eller ljus som hon själv säger. Hon är breatharian eller lufterian/luftian.

Med en viss klentrogen nyfikenhet öppnar jag hennes bok, Leva på ljus. Boken rör sig mycket kring nyandliga föreställningar, men eftersom ljusdieten är det centrala temat och det enda vetenskapligt testbara, så uppehåller jag mig vid den.

Lever hon på enbart luft? Hur beskriver hon sig själv? Hon måste ju få sin energi någonstans ifrån.

Efter två år på "i stort sett" bara vatten, te, lätt buljong och lite utspädd soppa för sällskaps skull, fick hon en dag en inre ledning till att hänge sig åt kaffe och en bit ostkaka av "sociala skäl". Sedan började hon med små munsbitar, som "inte gav någon näring, eftersom det ofta var en chokladkaka eller något med mycket smak". Munsbitarna blev till potatischips, sega råttor och annat godis. Det framgår inte klart hur frekventa dessa munsbitar är, men så här har hon tydligen levt i sex år. Bland dryckerna återfinner vi fruktjuice, katrinplommonjuice, te med honung, kaffe och cappuccino. Under tiden har hon också haft en potatisperiod, längd eller mängd framgår inte.

Så var det med den luftbubblan.

Jasmuheen hänvisar till ett behov av att känna smak i munnen. Men varför väljer hon bara smaker som följer med energität mat? Om hon botaniserar i vilket köksskåp som helst kan hon finna något av detta: kardemumma, kanelstång, kummin, anis, fänkål, curry, mejram, timjan, basilika och oregano. Några korn borde tillfredsställa smaklökarna. Även ute i naturen kan hon finna en mångfald smaker, särskilt från träd, t.ex. tallbarr och eucalyptusblad.

Jasmuheen säger sig vara trött på en typisk reaktion från många människor: "Jag trodde att du inte åt, det där kan du ju leva på." Hon tycker att det är både cyniskt och dömande på ett häpnadsväckande sätt.

Vad hade hon väntat sig? Man behöver ingen naturvetenskaplig utbildning för att känna tvivel inför någon som säger sig leva på luft. Det räcker med den erfarenhet vi alla har under årtionden av dagliga måltider, ibland överhoppade eller fördröjda med hungerkänslor som följd.

Hon refererar själv till en läkare som ansåg, att Jasmuheen antingen var ett mirakel eller vilseledd. Då vilseledda människor synes mig vanligare än mirakler, är det lämpligt att börja söka i den gruppen.

En vanlig typ av över- eller undervikt är den, där man har en orealistisk uppfattning om hur mycket man äter. Jag minns en ung dam, som inte förstod hur hennes extrema övervikt uppkommit: "Jag äter bara som en liten fågel." På kafferasten såg jag denna fågel äta. Det skulle närmast vara en kolibri, som under en dag kan äta mer än sin egen vikt.

Slutsatsen ligger nära till hands att betrakta Jasmuheens ljusdiet som en tidigare icke beskriven form av ätstörning.

Det här vore väl inte så mycket att spilla krut på, om det inte vore för att Jasmuheen reser världen runt för att lära ut hur man lever på luft genom en treveckors process. Den innebär första veckan helt utan mat och vatten (!) och resten av tiden utspädda fruktjuicer. Sedan är processen klar och man kan leva på luft livet ut. De flesta återgår dock till att äta av "sociala skäl" eller på grund av "tristess". Jag kan tänka mig en mer biologiskt förankrad orsak.

Det går visserligen att leva helt utan mat och vatten i en vecka eller något längre om man är fullt frisk och har ett normalt hull. Kroppen producerar dagligen ett par deciliter metabolt vatten under förbränningen. Om man vilar mycket i ett svalt klimat, kan det möjligen räcka till en basal funktion, men intorkningen blir ändå en belastning på lever och njurar. Jasmuheen medger också att ett dödsfall inträffat under processen. Den siffran har stigit sedan boken skrevs.

En viss megalomani kan spåras i boken. Hon och hennes ambassadörer, som hon kallar dem, arbetar på ett Manifest med syfte att stoppa världssvälten genom att sluta äta. Manifestet skall "senast i slutet av 1999 ha sänts ut till de stora inflytelserika organisationerna, t.ex. FN, UNICEF, WHO samt utvalda representanter för världspressen och olika regeringar." Ett barn skulle kunna berätta för henne att det bara blir ett slag i luften.

Kanske missförstår jag Jasmuheens budskap? Men läsarens intresse fokuseras gärna på hennes påstådda icke-ätande, som väcker vissa tvivel när hon beskriver en ljusdiet som närmast liknar ett vanligt tilltugg framför TVn på lördagskvällen.

För att dock ge Jasmuheen en ärlig chans skulle jag vilja föreslå henne ett sex månaders experiment:

• Under två månader för hon dagbok och väger allt som hon stoppar i munnen. Det lär inte bli särskilt betungande om hennes uppgifter stämmer. Sedan beräknar vi energiinnehållet. Om detta är försumbart går vi vidare.
• Successiv nedtrappning av kaloritillförelsen till noll under två månader.
• Så själva experimentet. Hon accepterar att bo två månader i ett plomberat, larmat laboratorium på okänd ort någonstans i världen. Enbart kranvatten. Badrum. Tillgång till TV, video, kassettradio med CD-spelare, telefon, dator med ordbehandlingsprogram och internetuppkoppling. Ingen egen utrustning utom väl kontrollerade böcker får tas med. En rimlig lön under tiden. Daglig vägning och regelbunden medicinsk provtagning sköter hon själv under videoövervakning. Kontakt med experimentledaren genom telefon. Till sist är vi generösa och bjuder på en välvillig inställning - plus en röd panikknapp.

Två månaders "isolering" kan tyckas långt, men stämmer det hon säger vinner hon lätt igen den tiden flera gånger om i sin verksamhet. Det borde således ligga starkt i hennes eget intresse att ställa upp på ett väl kontrollerat experiment.

Det vore festligt med ett mirakel mitt i denna kausalt lagbundna tillvaro, men det lär nog dröja. Jag har en känsla av att Jasmuheen drar sig ur kontrollerade experiment.

Lennart Lidfors

#13 har själv läst hennes bok någon gång i slutet av 90talet, har den själv någonstans tror jag, verkar inte som det gått så där väldigt bra sedan dess…….

är nog bättre att leva på det man mår bra av

Hahaha, ja sådana finns självklart med. Men de jag läste om levde verkligen enabrt på ljus, fast inte i flera år utan veckor eller lite mer.

I andliga kretsar tror jag inte att man emotsätter sig denna vetskap, men det kanske kräver hög andlighet och renhet i den fysiska kroppen för att det ska fungera. Jag har i alla fall inga planer på att testa