Hade du en speciell relation till din faster, eller var det efter hennes död som ni fick "riktig" kontakt..?

Jag började min andliga bana när jag var mycket ung - gick på en religiös folkhögskola, var en sökare som ändå inte hittade det jag sökte där heller. Lärde mig TM - meditation alltså på 70-talet, studerade TCM på 80-talet - kinesisk medicin, och under 90-talet läste jag allt jag kom över av böcker om yoga, meditation, Tai CHi o s v.. jag måste säga, att det är inte förrän nu sedan jag började kursen på ÖN, som jag kan stå upp och erkänna att jag tror på någonting - kärleken till nästan och ett liv efter döden. Men det tog ca 30 år att komma så långt, och ändå är jag långt ifrån färdigutvecklad.

Tänkte inte berätta nåt övernaturligt just nu, bara säga att jag har varit in på din hemsida och gillade den. Kommer nog att gå in där igen.

Jovisst var det nog din faster som kom och hälsade på.

#1 Nej,jag hade nästan ingen relation till henne alls,det är konstigt.Först efter hennes död.Jag tror hon gick med mig ett tag..som nån sorts ledsagare.Jag kände det så starkt.

Jag tro inte vi någonsin blir färdiga.Det tog 30 år för dig,men jag tror allt ändå har sin mening.På andra sidan finns ingen tid,tror jag.

När jag var mindre ,ville föräldrar ha mig som nattare till sina barn.De förstod inte hur jag kunde få ungarna att sova,t o m på dagen,när dom inte kunde det.

Jag satte alltid handen på barnens panna, då visste jag inte ännu att det kallades healing.

#3 Vad gulligt Tiia! Ja, vi andra har också förstått att du har speciella gåvor, och kankse var det det som din faster ville förmedla till dig? Säkert hade hon det själv också och valde ut dig till sin efterträdare..

Min bana börjad eantagligen när jag föddes om inte innan *L*.. men jag vet att i tonåren började det hända mycket för mig men sedan tog jag paus (inte som jag tänkte på  själv utan livet blev väldigt mycket ändå …) Men det kom ikap mig för 3-4 år sedan då min far gick över. Och sedan har  "allt" bara hänt och jaghar känt mig ofantligt trygg med det! Det är skönt att utveckla sina förmågor, dessutom så tror jag att alla kan utveckla det. Det är inget speciellt utsett för en vissa människor

Min andliga bana är i startgroparna. Jag vill gärna undersöka mitt andliga och utveckla det. Det svåra är att jag inte vet vart jag ska börja och vad jag ska göra av det.

Det händer att jag ser och hör saker som ingen annan i samma rum gör. Så har det varit så länge jag kan minnas, men jag har aldrig tagit tag i det. Nu vill jag börja undersöka det och helst göra bra saker för andra.

#6 Gissa om det blir en spännande resa miffo!  Jag började för ett år sen min nya bana, och hittills är det bara positivt det jag har upplevt - sedan jag lärde mig att "öppna upp".

#5 Kan du inte berätta lite mer Catarina, jag blir såå nyfiken på hur du har kommit in på det mediala och så…Vad var det som fick dig att ta beslutet att ägna dig åt det..? Förutom att din pappa hjälpte dig på traven då..

Intressant tråd  Kanske jag oxå berättar lite någon gång  Kram på er!

#7 Låter härligt, har börjat med meditation och får förhoppningsvis vägledning där

Läser era upplevelser, intressanta, tack,.. det får mej att fundera över hur det började.. blir djupsinnig,.. ska ta kvällen till att fundera över det o hur det utvecklade/utvecklar sej..

#8 Berätta nu Soffe, det är så intressant att få veta hur ni andra har halkat in på den här banan! ;)

#9 Ja, meditation är ett bra sätt att bli "invigd" på. Har mediterat jättemycket nu på kursen och det har inneburit att mycket har öppnat sig. I have seen the light, du vet..;)

#10 Blir spännande att få ta del av hur det har utvecklat sig Waara! Du är en tänkare du, det märker man, för du behöver alltid den där stunden av tankeverksamhet innan du avslöjar nånting. Ha ha  

Vilken söt nurna som tittar fram på din Avatar..! ;)

#11 Berättar en annan dag ;-)

#12 Det är okay Soffe, lite tankeverksamhet typ Waara skadar inte.. ;)

Åh, va kul att läsa Skriver säkert själv sen när jag kommit på hur det började

min bana började när farmor dog, jag va 6 då, hon besökte mej och talade om jag jag inte skulle vara rädd för döden.

Sen har jag av olika anledningar kämpat imot min natur i måååååååååånga år! Tills gummiklubban slog i skallen…och jag måste tänka över mitt liv. Sen hittade jag HEM hos häxorna och vidgar min avyer nu, och är hos er……sanndrömmare jag är och helare och mycket mer som jag int ha en aning om….Jag är i tjänst hos en högre makt……

#11 Mmm.. jag funderar än, ska nog skriva ner det oxå *S*
Fin tankenöt Tiia gav oss där…  gillar djuptänket, ..bra med eftertanke.. Du läser mej väl vännen.. ;)

Det var tack vare min kära sis Tiia som jag halkade in på denna bana. Annars hade jag nog aldrig ens tänkt tanken. Är fortfarande nybörjare inom healing och har svårt att tro på mig själv många ggr, då peppar sis mig.

#17 Du peppar ju alltid mig med

#18 Det känns bra att vi kan göra det.

#7 Ok, här kommer min story: Som jag skrev förut (#5) så finns det en längre bakgrund men när jag medvetet aktivit satte igång (det var nog inte jag som "pushade" utan de från andra sidan) det hände en nyårsaftons natt. Jag och min man hade gått och lagt oss efter att ha titta på alla raketer. Lite vin hade jag druckit men inte särskilt mycket.

Min man arbetade på ett företag som producerade bland annat ljudböcker. En vecka (ca) innan nyåret hade en kollega till honom gått över, de hade inget nära arbete tillsammans, men hade träffats för att min man skulle få en helhetssyn på produktionen.

Iaf, väl där i sängen så hände att jag hörde o kände något. Och jag började "bara" prata på. Jag sa till mn man det är något konstigt, jag vet inte vad som händer men detta är vad jag "får" till mig och så berättade jag om hans kollega som så tydligt jag såg i mitt huvud (jag hade aldrig träffat honom) jag fick hans namn, jag beskrev en specifik händelse som ägt rum då han och min man träffades (jag var inte som sagt med). Jag kunde berätta om hans asisten osv… Alla uppgifter kollade min man upp dagen efter och allt stämde.

Då bestämde jag mig för att göra något åt detta, jag ville utveckla mig mer! Jag hade tidigare under året varit hos ett medium för att få lite info om lukten jag hade känt (det som är min far på andra sidan). Så det var självklart att jag tog kontakt med henne (Melissa Rasovic) igen då jag känder/känner ett enormt förtroende för henne! Så då började jag på intuitionscirkel, sean under den våren gick jag min första mediumkurs. Och idag så är jag tränande medium och om andevärlden och min lärare vill så blir jag certifierad någon gång :)

Det var min story!

*puttar upp eftersom Soffe fortfarande inte har berättat! Kom igen nu Soffe-vännen!

Du är ju kul du Tuvan!

Jag kan berätta lite då'rå..

Jag upplevde ju lite när jag var bara barnet, men sen hände det inte så mkt, tror att det stängdes av under uppväxten.. När jag gick gymnasiet, bodde på internat.. Där upplevde jag en del och märkte redan då att jag var lite öppen, för annars hade jag inte sett det jag såg och det jag kände.. Men sen när jag slutade där så kommer jag inte ihåg att jag upplevde något mer så, utan det var på sparlåga typ.. Men.. När min pappa gick bort, då märkte jag igen att jag var lite öppen och jag fick kontakt med honom tidigt efter bortgången.. Året efter började jag med Reiki 1, sen 2 och då märkte jag att jag fick starkare intuition och jag blev mer öppen.. Efter det har jag ju gått ett par mediala kurser och det har gått bra.. Idag är jag väldigt öppen och mottaglig.. Nästa år planerar jag att gå minst 1 kurs inom det andliga, får se hur det blir.. Healingen står mig närmst nu och även Djur..

Är du nöjd nu Inga-Lena ;-)

Trevligt att läsa alla inlägg :-) kram på er

första gången jag upplevde ngt blev jag så skräckslagen att jag knappt vågar ta upp det ännu… fy fasen vad hemskt det var

Jadå Soffe, nu är jag nöjd. Vad intressant att få läsa om dina upplevelser!

#24 Usch då Jonnis, det lät inte trevligt. Har du tagit upp det på ÖN, med Elisabeth? Hon kanske kan hjälpa dig att bena upp allting?

tror jag skrivit det där…jag vet nu att det inte var/är farligt, men är man 10-11 år och springer för livet och "de där" inte släpper utan faktiskt springer efter, och man ser sig om och de kommer där i en klump, så har man (jag) lite svårt att släppa in "förmågan" igen…Jag vågar inte öppna dörren igen så att säga

#25 Trevligt Tuvan :-)

Väldigt intressanta upplevelser

Och jag kan väl tillägga till min story att jag blev certifierat spiritualistiskt medium den 27/9. En dag utom all lycka. Jag var så fruktansvärt nervös att tänderna skallrade av sig själv, men efter alla "hjärtsvikter" och prov och allt så fick jag mitt cert i hand av min lärare Iris Hall och Anders Åkesson.

#29 försenade grattiskramar till certifikatet

#29 Va kul Catarina! Kram & Grattis! :)

Tack!

Jag grät av lycka när jag fick ta emot certet.. Jag var så övertygad om att jag inte klarade mig (ligger i min natur att tänka "inget är klart förens det är färdigt") Så när jag först fick mitt gratulationskort  visste jag att jag inte klarat mig men blev glad över de fina ord mina lärare sa, och sedan när de räckte mig diplomet och certet då ramnade himlen för mig… En obeskrivlig lycka för mig!

Jätteroligt! Stort grattis från mig med!

Grattis Catarina! :-)

Grattis CatarinaJ

Tack så hjärtligt!

Stort GRATTIS Catarina, så roligt

Samma här. Har alltid varit en sökare och andligt intresserad men efter min pappa dog i fjol så har det fullkomligt exploderat med min andliga utveckling och har hunnit så många trappsteg högre på bara ett år än jag hade på 33 år innan.

Jag har alltid varit en sökare och haft en massa andliga upplevelser.

Jag har en lång erfarenhet av healing gick min första kurs 1993 för Matthew Manning som jag anser är den största healern, sen började det hända en massa saker som jag kan ta upp mer personligt för dom som är interesserade. Det var inga roliga saker det kan jag lova det är därför jag försöker hålla detta på en rimlig nivå.

Visst kan man ge ljus och värme, men i den fjärde dimensionen där alla subtila väsen håller till så är det lätt att man hamnar snett, man måste lära sig att urskilja vad man får kontakt med.

Jag trodde att jag hade fått kontakt med dom finaste väsen eftersom dom utgav sig som det ! Men dom tippade av mig i det värsta ni kan tänka er. Så detta är ingen lek att hamna i koma och inte ta sig ur och få hela sin familj att att uppleva (spöken, väsen, polstergeist etc….  Fast jag enbart fokuserade på kärlek och ren healing.

Detta är min erfarenhet och jag vill bara att alla skall veta vad det är man ger sig in på. Det har varit jobbigt att ta sig igenom så jag stängde av i många år och blev helt ointeresserad, men nu börjar det poppa upp igen och jag känner mig redo på nytt att ta tag  i den andliga resan igen !

It`s only love !

#39 ??? Jag upplever att om man är rädd/känner rädsla samtidigt som man söker på djupare vatten så kan man dra till sig lägre väsen. Händer t.ex ibland med de som leker anden i glaset, inte riktigt tror på det och sen blir skräckslagna när nåt händer, ja eller ägnar sig åt nåt annat "på skoj". Man måste lära sig känna när man är redo att gå vidare. Höll på att få kundaliniresning när jag ej var redo och kände direkt av de lägre energier, det har tagit emot att göra vissa djupare former av meditation och då har jag stannat upp och väntat ut tiden tills jag känt mig redo igen. Nu har jag klivit upp ett par pinnar, men man får ta det lugnt. Tyvärr är det inte alla som kan se sina begränsningar. Även i den här världen kan det ibland vara svårt att urskilja människor vid första anblick om de är "goda" eller "onda". Man måste lita på sin intuition och lära sig att känna igen dem innan man går djupare in på vänskapen, så är det i de andra dimensionerna med.

Hamnade du i koma, fick psykos eller vad? Vad hände? Känner att jag blir nyfiken ju!

#0 Den bilden har jag till en dikt.

Matthew Manning - min första inspiratör och den som fick mig att börja fundera på andlighet vs himmelen.

Jag funderar ochså på detta att vi tydligen ärver mediala egenskaper av våra föräldrar. Vad innebär det ? Är det en lag att vi även andligt är en fortsättning på våra föräldrar och det är både dumt och lönlöst att försöka förneka vår gemenskap ?

Oj det var inga lätta frågor. Personligen tror jag att vi alla har mediala gåvor men beroende på vad vi ska uträtta, lära oss, utveckla under vår inkarnation är de olika framträdande. När det gäller föräldrar så säger man ju att vi som själar väljer föräldrar utifrån vad vi ska lära oss så det tror jag inte alltid stämmer att vi är en ren fortsättning av dem. Däremot så växer vi ju alla upp som människor och formas därför oerhört starkt av våra föräldrar och i den bemärkelsen är vi ju en förlängning av dem. Men det här är mina tankar bara, de andra kanske vet och kan mer och bättre

Det går inte att köpa en kropp den måste växa från mamma och pappa. Ursprungligen så var hela kroppen en del av mamma och pappa.

Man menar själens skola Hukanson, och att själen bosätter sig i en kropp som vi "ärver" av mamma och pappa. Man anser också att utifrån dom erfarenheter själen skall göra här på jorden, så väljer den också sina föräldrar. Det handlar alltså om att själen reinkarnerar..

#44 Aha så du pratar om din fysiska kropp när du skriver att du, eller vi, är en förlängning av dina/våra föräldrar?

Våra mediala förmågor sitter inte i den fysiska kroppen som jag ser det, så vi utvecklar nog fysiska kroppar utifrån en högre mening om vad vi ska kunna se, förnimma osv under varje inkarnation. Tror jag.

Jag tror inte att vår andlighet är en förlängning av våra föräldrars andlighet. Men jag anser inte heller andlighet och medialitet är ett och detsamma. Man kan vara andlig utan att vara medial och tvärtom.

Om det är så att vi reinkarnerar i en kropp så inkarnerar vi alltså i en kropp som vi fått som en syntes av våra föräldrars kroppar. Med vi menar vi då vi Själar. Människosjälar. Gudomliga varelser med rätt att ta ansvar för sina ande-kötts-materiella misstag. Kanske det blir en viss lika söker lika. Men jag tror också att familjen har en andlig personlighet typ. Familjen har eget ansvar, egen karma. Det är inte bara en kropp man ärver det är mycket mer ande-kött-materialitet. Och föräldrarna har i sin tur egna föräldrar och vi har i vår tur bildat egna familjer. Med tanke på det tror jag att änglarna uppskattar stabila familje-släkt-förhållanden och denna singelkultur kanske måste betalas nånstans..men hur ärva medialitet..att se spöken eller att ha en god vän i osynliga världen..skyddsångel på högre nivå..grupp av välgörare..så att man kan leva med ett medvetet andligt perspektiv på tillvaron. Jo men det tror jag är möjligt.

Jag håller med dig så långt jag förstår. Jag tappar dock bort dig vid vad änglarna uppskattar och detta med singelkultur… du får gärna förklara mer så att jag förstår.

Jag tror (förstås) att den andliga världen med skyddsänglar mm finns omkring oss alltid, men det är inte alltid vi är gagnade av att se eller ha kontakt med den, det var så jag menade.

Syftade rent trivialt på min generations tendens att leva ensam eventuellt med barn utan någon fast familjebildning. Huruvida den trenden är bruten för länge sen vet jag inte så noga.

Änglarna torde väl vilja för dina barn samma andliga medvetenhet som du har. Vilken större evig glädje kan föräldrar önska ? Barn behöver föräldrar dock för att förstå med kärlekens ögon. Hur skall de inskolas till hälsosam andlighet varsamt och med respekt för deras frihet ? Jag vet att Waldorfskolor försöker.

Jag tror inte på teorin att vi reinkarnerar i en kropp. Jo, det gör vi förstås genom att själen bosätter sig där, men annars reinkarnerar vi med själen, men kroppen blir vårt redskap för att kunna skaffa nya erfarenheter.

Du är en djuping Hukanson och jag hängde inte heller med i svängarna riktigt.  Sedan vet jag inte om föräldrar alltid är dom som blir någon hjälp för att nå större medvetenhet inom det andliga eller för att "förstå med kärlekens ögon".. ofta upplever jag att barnen faktiskt besitter en större medvetenhet på det planet - i mogen ålder då vill säga.

För snart 6 år sedan påbörjade jag min andliga bana på riktigt utan att jag visste om det. Var väldigt ångestfylld, mådde dåligt, kraschat in i väggen otaliga gånger, depressiv m.m. Började gå massagekurs på häst, träffade en föreläsare som var lärare på en annan skola med fler inriktingar. Jag började på denna skola för att bygga på min utbildning. Den läraren har gett mig grunderna om kropp och hälsa. På denna utbildning träffar jag min homeopat som jag fortfarande anlitar. Han känner den terapeut jag går hos fortfarande. Hos min terapeut börjar jag att lösa upp mina känskor/blockeringar. Börjar gå en utbildning i kraniosakral terapi 2007, mina "kanaler" öppnas här. I somras startade mitt liv på nytt. Jag vaknade upp ur en 12-årig dvala i vilken jag undrade vart jag tagit vägen, kände inte igen mig själv. Den här hösten och vintern har jag löst upp hundratals blockeringar. Har löst upp mycket djupa blockeringar i olika chakran som samtidigt ger mig förståelse för olika människors problem.

Jag visste inte att jag var medial, att jag kunde prata med djur, att jag kan se saker. Jag ville bara bli en bra terapeut och samtidigt må bra, bli av med min ångest. Intuition har jag alltid haft. Har alltid trott på andar. Vetat att det finns något som jag inte kunnat se, men vad? Sedan sommaren 2007 började min utveckling ta ordentlig fart, sedan i somras lite mer ändå och i år lite till. Givetvis fanns det en anledning till att jag hittade hit, så mycket stöd och peppning man får här och allt man kan öva sig på i lugn och ro utan kritik.

I en av de senaste regressionerna kom det upp att jag börjar bli hel och ni anar inte hur skönt det känns. Börjar få ro. Om du läser detta Kent så tänker jag inte så mycket längre heller

Har varit så trasig så länge…

Kram på er

Åsa

#49 jag är så krass så att jag tror att det är en ren följd av vår samhällsutveckling att så många är ensamma. Det är en nödvändig frigörande loop vi ska igenom så att det blir ett eget val på ett annat sätt än det varit innan, huruvida vi väljer att leva i familjekonstellationer eller ej.

Detta med medialitet tror jag som sagt att själen väljer utifrån vad den ska lära sig under just denna inkarnation. Det är inte säkert att det är den banan som är aktuell för de läxor man har just denna gång. Andligheten finns ju alltid i alla, men är olika framträdande beroende på våra läxor.

Jag håller med Tuvan om att barnen är mycket friare och har ett naturligt förhållningssätt till andlighet och jag tror snararer att föräldrar lätt begränsar dem genom att föra över sina egna föreställningar om världen. Jag tror att man som förälder kommer långt enbart genom att själv visa enorm ödmjukhet gentemot natur, djur och andra människor. Vörda andra så finns där en alldeles naturlig andlighet inbyggd.

Andlighet vad är det , går det att skilja från samhällsutveckling ? Att ha andliga erfarenheter är ganska likt samhällserfarenheter vad jag kan förstå . Men mer individuellt har man väl haft några pärlor i sina dar . Då menar jag inte så utan upplevelser av osynliga makter som är större än en själv . Både i religionens värld och i det dagliga livet .

Hade några besvärliga år då jag gick igenom det som kallas själens mörka natt . En jobbig resa till ljuset . Såg ljuset rent och heligt tyckte jag och fick en "upplysning" av andens heliga kärlek . Det glömmer man inte . Kände i samband med detta att jag skulle kunna bli healer men upplevde också att okända människor dök upp och nästan störde mig på ett sätt som var obehagligt . Så det fick bero i tio år . Sedan blev jag reikihealer i alla fall och det kändes så bra som jag trodde att det skulle bli .

Känner att jag skulle vilja försöka "bena upp" mina funderingar om detta lite men är rädd att inte hitta de rätta orden om vad jag "tror" om andlighet…tror jag på andlighet öht?

Jag har nog grubblat mkt o över mkt i hela mitt liv. Anser mig vara en lat människa men hjärnan går oftast på högvarv. Söker situationer o vrider o vänder på reella o eventuella händelseförlopp. En del skulle kanske kalla det för dagdrömmeri el överdrivet kontrollbehov…själv ser jag det som ett behov av att förstå. Naturligtvis krockar detta m det dagliga livet, dagens moderna värld m krav på produktion, "mode" o familjeliv. Inte undra på att jag gått in i väggen! I backspegeln ser jag att jag nog mått bättre om jag tagit tag i mitt funderande i unga år o aktivt läst om andlighet. Kanske m religion o filosofi som en början…

Vad jag kommit fram till vara den vettigaste förklaringen ang själar (märk väl, tror…inte övertygad) är den att våra själar inkarneras i kroppar, vi väljer vilka andra själar vi ska "jobba med". Allt för att prova på nya erfarenheter o lära oss. Inte nödvändigtvis inom samma familj men att vi kanske känner större samhörighet m vissa som vi "jobbat ihop med" tidigare.

Vi lär oss av varandra, både bra saker men även dåliga. "Fädrens synder…" från bibeln klarnade för mig när min mamma dog. Fick veta mkt om hennes barndom som hon aldrig berätta för mig i helhet. Förstod varför hon agerade som hon gjorde o kunde se hur det hade präglat mig. Nu är det upp till mig att försöka bryta det negativa mönstret. Det känns jobbigt, stressande men jag gör så gott jag kan.

Som människa känner jag naturligtvis stress över att livet går utan att jag finner tid o ro till att ta tag i den djupare delen av mina funderingar. Jag finner dock en viss tröst i att ha kommit fram till ovanstående tankar. Är det så som jag kommit fram till har jag all tid på mig…kroppen förgås men själen består. Men för en otålig människa som mig…

Har inga mediala gåvor. Tycker att jag läser av "känslostämningar" hos andra väldigt lätt, jämfört m många andra men vad vet jag om det. Banala saker som att höra bildörren smälla igen 1 h innan guben kommer hem…vanligt innan det blev för stökigt runtomkring mig…förmodligen också den biologiska kl som sa till. Tror att vi alla har en djupare förmåga till att "känna av" omgivningen men att den går förlorad när det blir för mkt brus runtomkring oss. Tar inte saker för givna, gillar forskning o vetenskap men anser att det finns mkt som vi inte ser/vet/kan förklara o försöker vara öppen för det mesta…även om det skrämmer mig…o då mkt är inriktat på godhet så blir det lite jobbigt då jag kan vara en riktig…ursäkta mig…satkärring. Vet om det…försöker jobba m det…