Jaa visst är det så

Tack för dina fina ord April

Tack själv och för att du tar dig tid att läsa dessa ord. Ha en fin dag. Kram

#2  

ja visst är det så- tänk att känna sig obehövd!

Alla behöver vi kanna det annars vore det ensamt.

Tack april ! ( du behövs )

Hm, det här var konstigt… för mig känns det snarare tvärtom… jag längtar till den dagen ingen behöver mig utan jag får finnas bara för mig själv. Fast jag kanske menar beroende mer än behov…

Hur som helst: tack för tänkvärda ord april

#6 kan du tänka dig den dagen då dina barn vänder dig ryggen och inte behöver dig alls, inte ens hälsar på?

#6 Men Hoppfull du finns väl för dig själv nu också?

Men att vända någon ryggen är väl inte detsamma som att inte behöva en? Det är i min värld två helt skilda saker.

Jo visst finns jag för mig själv men barnen och djuren behöver en ju på ett sätt som man aldrig kan ta ledigt ifrån.

Kan du inte få lite tid över för dig själv på kvällen? Det kan vara skönt att vara i sitt inre för sig själv.Hoppas du förstår hur jag menar.

Måste hålla med Hoppis, ibland kan behövandet bli väl stort och det lämnas väldigt lite tid över för mig själv. Jag har upplevt det, kanske för att jag sätter likhetstecken mellan behövandet och beroendet av någon

Jodå, jag får tid för mig själv, tack för omtanken. Jag tror att det handlar om att man vet att man alltid är på standby för andra på något sätt. Även om ungarna är i skolan och klarar sig själva så har jag liksom ansvar och plikter som måste göras för och åt dem om ni förstår. Jag har alltid andra jag ska göra saker åt och kan aldrig bara släppa taget helt och vara bara för min egen skull.

Fast jag tror att det finns något viktigt i det här, jag har nämligen känt så här ända sedan mitt första barn föddes för 19 år sedan… inte så att jag tycker barnen är jobbiga, de är som de ska vara det handlar inte om dem utan om mig.

Kanske har det med ansvarskänslan att göra? Jag förstår din känsla och hur du känner.

för mig är det att inte känna sig behövd.

Nej, men ibland leder det ena till det andra 

Nej det är nog som ni båda säger, men det är när någon behöver en för mig. Fast det handlar om att det är mitt ansvar… ansvar dränerar mig och jag tror att det var därför jag var så frisk när jag var singel… det låter hemskt och jag kommer inte skilja mig men hela den här familjeansvarsgrejen tar musten ur mig, all min kraft.

Tror att det ligger något gammalt mörtk bakom från när min bror omkom och att jag på något skumt sätt fick ta ansvar för familjen trots att jag bara var fyra år… jag har sedan dessa alltid haft ansvar för deras mående. jag sa upp mig från den tjänsten för några år sedan men det har väl inte tagits emot så där himla bra…

Förlåt april för att jag kraschar din tråd här…

Även om du känns väldigt tolerant april vill jag också be om ursäkt!

Snälla rara inte kraschar ni min tråd inte. Det är ju allas vår tråd. Sen tycker jag det är så intressant och läsa era kommentarer. Kram på er goa vänner

Tack april för tänkvärda ord,

för mig är den största Lyckan att klara mig själv, att känna att jag är behovsfri, får inte missförstås att jag inte vill ha andra människor i mitt liv.

jag förstår precis vad du menar hoppis, om att inte vara behövd, jag har sett så många människor i mitt arbete som blir helt ifrån sig när de inte längre är behövda, vad ska de göra med sitt eget liv? det är skönt att hjälpa andra, men det är oxå skönt att känna sig obehövd, tycker jag!

kramis april och ni andra/lena

#19 Ja, det är skillnad på att hjälpa för att man vill och tycker att det är kul, att vara behövd på det sättet, mot att vara tvungen oavsett om man orkar eller vill.

Kram på dig med!