För min del så är min sjukdom enbart ett hinder i min livsväg på  många olika sätt. Trist, men så är det.

Ja jag tror att man nog ofta upplever det så. Har själv gjort det!

Fast jag har börjat tänka att sjukdom kanske är kroppens sätt att försöka få oss att stanna upp och reflektera över vilka vi verkligen är. Att försöka få oss att hitta vad det är i livet som får oss att må dåligt eller bra.

Många rusar bara fram och stannar inte upp och känner efter förrän de blir sjuka. Jag undrar om inrte sjukdom i viss mån är kroppens sätt att hjälpa oss att förstå det vi bludnar för.

Blir vi ofta sjuka, ja, är det något vi bör se och förändra i vår livsföring? gör vi saker eller äter vi saker som vi inte mår bra av i längden. Lyssnar vi inte på vårt inre.

*tankar från mig*

Det är nog lite både och. Vi har ju ett ansvar hur vi väljer att behandla vår kropp. Så en sjukdom är säkert kroppens sätt att säga ifrån. Men kan oxå va ett hinder.

Jag tror att negativa tankar och all annan negativitet sätter sig fysiskt på kroppen så det blir till sjukdom till slut

när man sen jobbar med sig själv och sina blockeringar kanske det släpper

så tror jag ungefär

Det är att lära sig att leva med vissa sjukdomar och göra det bästa av situationen. Alltså se framåt  så gör då jag/kram Spanaren

Ja, många människor vaknar ju inte upp över hur de lever sina liv förrän de drabbas av sjukdomar av olika slag. Först då tänker de igenom sin livssituation och många gör radikala förändringar i samband med detta.

Att sjukdom hindrar oss från att leva som vi gjort tidigare kanske är jättebra för oss? Om inte kanske vi skulle bli sjuka på ett betydligt värre sätt.

Personligen har jag svårt att bara acceptera sjukdom, jag fortsätter kämpa med mitt levnadssätt för att hitta saker som förändrar sjukdomen och får mig att må bättre. Jag accepterar förstås att jag mår som jag gör just nu, men det betyder ju inte att jag kommer att må så senare.