inte så underligt eftersom det är i sådan situationer man börjar tröstäta och så är man inne i beroendekarusellen

Jag var mobbad hela uppväxten men jag hade kamrater som var bra och jag har fortfarande kvar en del.

Ja det finns nog många olika uttryck för att inte vara omtyckt i skolan. Jag var aldrig populär heller… och jag har inte en enda "vän"kvar från skoltiden.

Skolansvärld är/var tuff och hård, det är inte lätt att passa in den.

Alla ska se likadana ut vara lika tuffa och ha det senaste i klädväg, annars blir man annorlunda.

Skoltiden upplevde jag som jobbig, inte för att jag var jätte mobbad utan för att jag inte ville vara tuff, utan mer var en drömmare.

Har försökt lära mina barn att inte bry sig om att andra känner sig tvugna att spela en roll för att passa in.

Man kan få vänner som är bra mycket finare av att vara den man är, kanske kostar det i popularitet, men vad ska man med den till om man sviker sig själv och andra.

Kan det också vara så att mycket negativ energi riktas mot den mobbade personen som senare sen sätter sig fysiskt….vad tror ni?

#4 Ja jag tror ju att om man är en mottaglig sort, en sådan som tar emot och har svårt att värja sig så kan det mycket väl vara så att man får bära andras negativitet. Och får den sitta kvar i kroppen så tror jag alldeles säkert att den kan utveckla sjukdomar hos oss.

Det är därför det är så viktigt att rensa våra känslor och våra fysiska kroppar/muskler från sådant gammalt skräp. Det är ganska vanligt när man t.ex. från IRT att de känslor som sitter som värk i kroppen inte ens är ens egna utan kommer från en förälder, syskon eller någon annan i ens omgivning.

Det är ofta nästan först när man är medelålders som man kommer på att man behöver jobba med sig själv

Lite svårt att som liten behöva skydda sig mot negativ energi..det går väl inte heller

Hur ska man kunna motverka det?

#6 Vet inte faktiskt, det enda man kan göra som förälder är ju att stötta sina barn och vara öppen. Prata och prata och prata om det här med kompisar och att de, barnen, är värdefulla som de är, att det aldrig är deras fel om de inte accepteras som de är, att de aldrig ska gå med på saker för andras skull eller för att få vara med osv osv.

Sedan får man nog som du säger hantera det själv när man kommit upp i åren en bit.

#4 Jag tror att barn som är utsatta inte bara mobbade barn, som får ta emot negativ energi, och aldrig känna sig trygga i skolorna får den osäkerheten som sedan sätter sig som värk.

Hur många barn är det inte som får magont eller huvudvärk i skolan pga stress.

Var sätter det sig sedan när de är vuxna !

Precis så tror jag med! Man behöver inte vara mobbad för att känna sig utanför…

Kanske det ändå är meningen att vi ska jobba med oss själva allihop när vi blir äldre,nästan alla har ju nåt att jobba med.Sällan att det finns en så kärnfrisk människa….jo,kanske de som verkligen är positiva o glada och vart det hela livet

att vara positiv är nog så viktigt tror jag

Jag tror absolut att vi alla ska jobba med oss själva! det är själva meningen. Att sedan inte alla blir fysiskt sjuka betyder inte att de inte har en massa bagage att ta hand om de med.

Jag tror även att vi har olika benägenhet att placera våra känslor i kroppen eller ej, en del har lättare för att låta saker rinna av medan andra tar till sig och sätter det i kroppen.

Att vara positiv tror jag med är avgörande!

män har lättare att låta saker rinna av än kvinnor,det har jag märkt i alla fall på min man

han tänker som så: att går det inte så gör det inte det,då är det meningen

jag tänker: varför går det inte

#12 Hehehe, så kan det nog vara… vi kvinnor är ju uppfostrade till att hålla sams och medla så det är inte så konstigt att många av oss tar på oss saker som vi inte alls borde!

Ni har så rätt i allt ni säger! Det är först nu när jag är över 40 år som jag insett både det ena o det andra med mig själv o mitt liv. Bl a att jag har varit både stressad o deprimerad sedan barnsben. Lite lagomt sådär så ingen har märkt det mer än att jag varit ensam, blyg o tystlåten. Inte mobbad men…tog åt mig av de tuffares attityder…förflugna ord från barn som inte tänker sig för.

Inte undra på att man mått o mår pest! Det känns iaf mkt bättre nu när jag insett det o börjat nysta lite här o där. Sedan är det precis som ni säger *stooor* skillnad mellan kvinnor o män…o jag är kvinna…om ni inte fattat det, tänkte jag.