Det ligger en hel del i det du skriver för det handlar om människans livskraft och den måste vara någorlunda stark för är den inte det så hjälper inte ens homeopatmedicin.

Det kan vara så att den fysiska obalansen är en följd av andlig obalans; d.v.s. vi tänker tankar som inte är överens med synsättet hos vårt inre/högre jag. Om vi går för länge utan att rätta till obalansen hämmas vårt energiflöde och sjukdomar uppstår i kroppen. Om man då bara läker den fysiska sidan av problemet kommer det förr eller senare att manifesteras på något annat sätt.

Louise Hay har skrivit om det här, och även Abraham (genom Esther Hicks).

#2 Det är precis den tankegången jag är inne på också Mastre! Välkommen in till oss förresten!  Skall vänta och se vad de andra säger men sedan kan jag fylla på med lite till..

#1 Nej, jag förstår Jeremina, så var mina tankar också. Homeopatmedicin är ju inget universalmedel om man inte är beredd att ta reda på varför man mår dåligt själv, eller hur..? Precis som med vanlig medicin då, fast homeopatmedel är att föredra..

#3 Tack . Ser flera intressanta trådar här, så jag hänger nog kvar.

Livskraften inom oss är något som kan vara svag eller stark beroende på hur vi sköter oss. Sköter vi oss inte så hjälper varken örter eller homeopatiska medel som de skulle kunna göra.

Vi måste sköta mathållningen och minska stressen och motionera mm för att ha en starkare livskraft.

När livskraften är stark avvärjer kroppen de stressämnen som kan komma att angripa kroppen, även de som är av allvarlig karaktär. Då kan homeopati fungera mycket bra.

Då livskraften är svag är det inte säkert att kroppen har nog med egen energi för att bekämpa eventuell sjukdom och då kan den försvagas ytterligare. Då kan det ta längre tid och vara svårare att få hjälp av homeopati.

#5   Mycket viktigt inlägg, Homeopatin bygger på att kroppen "hjälper sig själv"..

..-med hjälp förstås..men är du nedstämd, eller inte orkar komma igång med beh.koständring osv..så kan det bli tungt att enbart utan moraliskt stöd,använda Homeopatin.

det är också en stor omställning för våra kroppar som blivit så mycket symtom-dämpande-behandlade..

..att plötsligt ta tag i "hela läkearbetet" för kroppen,"själv"..

Det är också viktigt att vi vet vad, vi äter för homeopati och varför-förstår sinnet, programmerar vi sas kroppen att läka rätt!!

Det är i alla fall härligt att läsa inlägg som helt överensstämmer med det jag tycker själv.  Jag jämför med naturen. Den har en inbyggd buffert som kan motstå obalans till en viss grad, men överskrider man den eller att den pågår för länge, så kommer den obönhörligen att skadas - precis som vår kropp.

Sedan måste man förstås ta hänsym till ärftliga faktorer också. Alla har inte samma buffert att ta till, men desto viktigare är det för dessa människor att tänka på hur man lever så att man inte tär alltför mycket på det inbyggda försvarsmekanismerna.

En bra värdemätare att använda, tror jag, är om man är väldigt infektionssbenägen.. alltså förkylningar, magsjuka o s v.. sånt som innebär bakterie/virussmitta. Fast det är mina egna teorier.

Jag är oxå inne på liknande tankegångar,med ballanser och oballanser. Men jag har inte reflekterat så mycket över dom naturliga behandlingarna förut,har mer tänkt på dom kemiska. Cortison tex har jag uppfattat som något som kan ställa till mycket oballans,men i vissa situationer som vid en akut kraftig allergichock är jag glad att det finns.

Alla är nog inte heller födda riktigt i ballans,jag var tex tvungen att byta blod för att överleva när jag föddes. Har många gånger funderat på hur ssådant påverkar ballans/oballans i helhet.