Ja jag är nog benägen att tro om jag själv eller andra har ont på något ställe i kroppen så är det en signal från själen medvetet eller omedvetet. Kropp och själ hör ju ihop!

Har ofta tänkt på det om jag har några krämpor, har jag trevligt tillsammans med andra ( eller mig själv) så glömmer jag bort krämporna

När jag har som ondast, kan jag inte glömma av smärtan trots att det är trevligt och roligt med andra.

Sedan så beror det också på om det är medfött, en skada eller något annat som orsakar det hela. Eller är jag helt fel och cyklar?!?!

Psyket spelar in mycket men ibland så kanske det finns andra förklaringar också *ler*

Ja, jag tror som du Indiania, men jag vill inte pracka på folk mina idéer. Fast ofta kommer det fram förr eller senare ändå, när dom börjar känna lite förtroende för mig. Ketchupflaskan du vet..

Själv får jag alltid ont i nacken när jag är ledsen eller bedrövad över nånting, inte sällan få jag magkatarr också. Reder sakerna ut sig så släpper nackvärken nästan i samma minut.

Går man alltså enlängre tid och mår dåligt så kan denna nackvärk, eller vad det är för nånting, bli bestående - man spänner sig ju omedvetet. Får man bort spänningarna och det som får en att må dåligt, så släpper också värken.

Värk är alltid kroppens sätt att förmedla att någonting inte står rätt till - i själen eller kroppen.

#2 Visst, det blir annat med medfödda defekter eller direkta trauman -olyckor m m..

Jag vet sen innan när jag var yngre och hade inte så bra självförtroende. Då hade jag rätt mycket värk, Men sen när jag mådde bättre så försvann värken. Men nu pratar jag om mej själva.

Jag har till och från lite strul med min mage/tarm och det beror ju mkt på vad och hur jag äter, men oxå oro för saker o ting i livet.

Jodå det är inget märkligt för mej att tänka i dom banorna,vissa saker känns ganska tydligt anndra saker kan nog vara svårare att se ett tydligt samband.

Dom äldsta minnena jag själv har av att smärta kan sätta sej i kroppen är sedan sju års åldern, efter att jag börjat skolan och gick i första klass. Jag minns att jag då offta oroade mej och var nervös för så många olika saker,jag fick då offta ont i magen och kunde mycket väl känna att det onda i magen var min oro som satt sej i magen och värkte.

Även om det under senare år har blivit mer o mer accepterat att må dåligt i själen,så tänker nog många fortfarande att det är något fult och skamligt att må dåligt i själen. Det är inte riktigt rumsrent och många blir arga och går i försvar om dom får höra att det onda i kroppen har sina rötter i själen.

Det är väll inte heller något nytt att man (omedvetet eller medvetet)kan flytta psykisk ohälst till fysisk ohälsa för att det känns mer acceptabelt.

Nej allting är gammal skåpmat. Men ändå är det först på senare tid som man har börjat ta till sig tankegångarna. Vet ni, jag tror att ekonomiska intressen kan styra vad som är "rumsrent" här i samhället. Psykiska orsaker kan kräva långtgående och kostsamma behandlingar, medan en fysisk orsak kan medicineras bort. Och det passar också "vanligt folk" väldigt bra, för då behöver man inte "gå in i sig själv" och hjälpa till i behandlingsprocessen.

#2 Jag säger som Spanis; det beror på. En fysiskt händelse som orsakar en skada är en sak men stress o oro sätter sig ju som spänningar som i sin tur orsakar felställningar o skador i förlängningen.

Jo jo mycket handlar nog om ekonomiska intressen,tex när läkemedelsbolagen kom ut med dom nya antideppressiva medicinerna blev det plötsligt rumsrent och nästan lite"modernt" med depressioner.

Man märker att synen är förändrad,men vissa saker sitter ändå ganska djupt rotat. Förändringar tar lite tid att genomföra.

Jag har faktiskt ont i korsryggen och i magen….och jag har ofta perioder där själen gråter…så nog har det ett samband alltid..

Nog finns detta samband som nämns .   jag vill svara för min del, att visst gråter Själen ….

Kopplar genast smärta med mitt innre sargade jag….När problemen fylls på i bägaren , där svider det innuti …

Fick igår ett samtal : Fick frågan : har du ett nytt sår innuti din hand?……..

Svaret från mig var : Ja hur kan du veta det ?  …..jo innuti din högra hand vid lillfingrets bas där har du ett öppet sår ….

Jag tittar häpet på mitt lilla sår som svider …..Jo det är där du har en svidande känsla i din onda höft !

Högra handen mot vänstra kroppsidan … oj ..jag säger bara oj ..

Nu måste man lära sig mer … underbart

Sjukdomar och skador som är medfödda är nog svårare att koppla till hur själen mår,likadant om man råkar ut för en olycka och liknande.

jag tror att sjukdomar och krämpor ofta består av själsliga blockeringar av olika slag.Jag har levt med boken " du kan hela ditt liv" av Louise L HAy sedan -95 och även "andens anatomi" och sas iakktagit och fått bekräftat att teorierna stämmer oerhört bra på de allra flesta människor jag möter ( och även på mig själv naturligtvis.)

Sedan tror jag ju också på karma och reinkarnation, så det är inte alltid menat för alla att kunna bli friska detta liv, utan lärdomen i sig ger något viktigt för anden( då menar jag absolut inte negativ,som att sjukdomar är ett straff, utan lika gärna positiv - faktiskt brukar många av de klokaste, mest ödmjuka människorna jag känner ha någon kronisk sjukdom.Kanske just därför…).Men det är min personliga åsikt och jag vet inte hur ni samtalar kring sådant här inne.Komplicerat ämne

Men om jag ska ta några ex på krämpor/ själ:

För min man slår det sällan fel att han får ont nere i ländryggen när han är orolig över pengar.

Min mage är en klocka vad gäller oro - det ger diarré och magkatarr direkt.

Min nackvärk sitter säkerligen fast pga min svaga självkänsla.

Runt skulderbladen finns ett vanligt värkband när man tvivlar på sig själv och att man är buren av livet.Brist på trygghet helt enkelt.

Migrän är ofta förknippat med för höga krav på sig själv, att man pressar sig för hårt och " kämpar".

Dålig hy får jag när jag varit väldigt självkritisk.( jag jobbar som lärare och har ofta sett att ungdomar med svår akne är de som bär på ett gömt självhat, de talar elakt till/om sig själva.)

Oj, jag skulle kunna fortsätta i evigheter på detta tema…

Japp!!Det har jag…

Får svårare och andas om det är något speciellt det kan jag bli irriterad på…

Så som att hästar eller hundar bråkar eller att jag får svårt o andas bara jag vet att jag skall gå ut i kylan o leta hästar.-O Det tror jag är psyket.

Men det är mina tankar det…

Jag tror inte alla eg, tar illa upp
när du blandar in själen i deras ..ryggar
tror mer att det kan vara en reflex/rädsla i första hand om sin sjukpeng,"krångla inte till det o riskera den.."

..det kan oxå vara mer respekt(!?!) i att ha .. jobbat sönder sig..

naturligtvis finns det fysiska skador som orsakas av .."yttre våld"
men jag tror oxå att det kan vara en orsak när man inte lyssnar till själen,till kroppen lyssnar fler..då "får" man ont någonstans.

Alltså:
just nu..märker jag inge värre problem,
men vet om att tidigare..har .."sinnesstämmningen" speglat av sig i kroppen :- /

penke

#16 håller helt med dig i dina tankegångar, många är hellre fysiskt sjuka än att vilja/våga inse att orsaken sitter i olösta knutar på en mer psykologisk/själslig nivå…det är mer accepterat att ha ett fysiskt problem - och så kan man också "skylla ifrån sig", inte ta ansvar för sin livssituation ,om orsaken kommer utifrån….

jag tror oxå att det kan vara en orsak när man inte lyssnar till själen,till kroppen lyssnar fler..då "får" man ont någonstans.

SÅ sant.

#17
tack,jag tror inte på slumpen så..nu fick jag en anledning att leta i bokhyllan,andens anatomi kan jag börja läsa (om) redan ikväll :- )

jag håller med du om de krämpor o orsaker du räknar upp,
tackolov inte alla direkt personliga erfarenheter.. 

jag tycker det kan vara ..störande,när det kan vara så ..tydliga(för mig)
men att ha svårt att göra ngt med dem..(som privatperson)
ibland fungerar det,med att ..händelsevis droppa ett .."redskap/tanke"
å hoppas på att de plockar upp det..
(det är olika,ibland kan jag vara mer direkt) :- )
men,viktigast är nog att vara medmäniska o ..bara lyssna.

penke

Vilka kloka inlägg ni har skrivit, och väldigt ärliga!

Jag förstår svårigheten av att ha ont någonstans, men att vardagen kan sätta spärrar för en att ta tag i orsaken. Ibland kan det till o med innebära att man riskerar sin ekonomiska trygghet. Ett svårt dilemma med andra ord. Har man dessutom gått sjukskriven en längre tid så kan det var näst intill omöjligt att få ett nytt arbete, eller att få komma tillbaka till sin gamla arbetsplats - så är den bistra verkligheten. Man vet vad man har… ni vet.

Då om inte annat, så kan man drabbas av andra smärtor som har en direkt orsak från den otrygghet man tvingas leva i..

Tror ni att man kan förändra sig själv inifrån, så att det går att anpassa sig ändå..? Ett nytt synsätt kanske, både på sig själv och omgivningen..? Szirius tar upp detta med karma och livsläxor t ex..? Skriv ner era funderingar kring det.

Självklart så gråter själen….och hör man inte den gråta så får kroppen lida……

Va fint skrivet outgrundlig!  Eller; …lyssnar man inte till gråten så får kroppen lida.

Ja så sant

(karma,livsläror o reinkarnation)

vissa lär,att .."själen" har kvar "blåkopian" för hur bygga en ny kropp,
fanns det då en skada/sjukdom i förra livet/kroppen..kopieras den vidare i nästa

same,same but different
en bla. en bok jag läst, Weiss:många liv .. (??)
regregerade läkaren sina patienter tillbaka till tidigare liv
där de kunde finna ..orsaken till sina sympton i detta livet/denna kroppen
någon lynchad=kvävningskänsla
någon fula,svårläkta sår= _gammal_ skottskada
osv.

det var när jag läste boken jag gjorde några kopplingar
som barn hade jag många relativt tydliga o stora förelsemärken,
liiite som Grobatjovs eldsmärke i pannan,men mitt var MYCKET  svagare,lite som underligt lokal solning,en färgton, oregelbundna,över hela kroppen,de försvann sent i vuxen ålder.(?)

jag har inte gjort ngn regretion
hade några på egen hand (?)
för flera år sedan hade jag flera ,sammankopplade drömmar
väldigt detaljerade,tydliga
helt olikt vanliga sov/vaken drömmar
de var väldigt starka,då det ..påminde mig om var jag var under andra världskriget,och hur jag blev söndersprängd i slamsor/genomborrad där ..
dvs, alla genomgångshålen/fläckar på min kropp

jag kunde berätta mycket mer om just detta
det är för mycket för att bara rycka på axlarna åt
förlåt mig,men det vill jag ha privat,det är väl där
min livslära ligger  :- )

penke
/knäpp eller fantasifull ?
eller bådeock *ler*

( Tuva-Lena får väl säga FY åt mig om jag blir för OT för allernativ????? ) *skratt*

Själen gråter och hela ens situation märks på kroppen.

Jag har:

utslag i ansiktet som kommer och går mest vid stress!

värk som hoppar runt( igår i benvecket och höger sida i ryggen när jag djupandas) För en vecka sen i skuldror och nacke!

urinvägsinfektion

bara att gilla läget*L*

#23 Mycket sant skrivet Penke och förresten så kul att se dig här inne  /kram Spanaren

#23 Inte säger jag FYYY när du är så ärlig och öppen!  Ja, vad vet man, kanske ärver vi skador från tidigare liv också. Hur blir man av med dom då? Måste man göra en sån där regression då? Och, försvinner symptomen i och med det..?

Jag har t ex funderat över varför jag inte fick några barn i det här livet. Kan det t ex bero på att jag hade tio i det förra men inte uppskattade dom..?  Enligt en astrolog så levde jag vid medelhavet på 1500-talet. Hade "bara" tre pojkar varav alla fick växa upp friska och starka. Var gift med en fabrikör som var notoriskt otrogen, men som avguuudade mig!?  Que vida mis amigos!

#25

Tack,Spanis !
men,jag är faktiskt nygammal här..

*kramen*

penke

#Tuva-Lena

*tihi* *ler*)

(blind) Tro ska man inte hålla på med,tycker jag
och inte heller skrämmas när lärdommar smyger sig på (?)
för mig blev det lite närmare,och ett ahmmmm
jag kunde lättare se en koppling..

i boken .förstod de regregerade roten/orsaken till sitt besvär idag
att släppa/förlåta..,jag minns inte exakt hur de kurerade sig,men att insikten var viktig,minns dock att de flesta i boken blev friska/eller bättre,..med tiden
det lät nästan lite för enkelt..men

ibland kan det väl vara så redan i detta livet,
slutar man vara sin sjukdom/diagnos är mycket vunnet.

…kan inte låta bli att lägga in en fundering,
om karma,det är inget straff,det är ett svar/eko.
vad du ger,är vad du får!

DU är ju oxå,ett svar .. (du ÄR oxå någons karma)
(att du inte har egna barn nu)

jag tro oxå det har att göra med,
att vi ska hinna med att ..gå i många olika skor

Man får inte glömma att leva detta livet NU
ingen annan kan göra det bättre ! *skratt*

penke

.. ja, och man får inte mer än man tål menar du?  Vill till att man är riktigt taggad då när man tittar ut för första gången.

Jag förstår ditt tänk precis, men om det nu vore så att man har en livsläxa att lära sig, då borde man ju ta med sig den lärdomen till nästa liv, eller hur? Och säkert har vi alla levt ganska många liv vid det här laget - varför upprepar vi då samma misstag om och om igen…?  Det kan man till o med göra flera gånger i samma liv!

#0

O ja!

Känner igen detta, just att du skriver om ländrygg och mage.

* Undrar om det var mig du hade i åtanke* Skämt och sido.

Det kändes bara så träffande att läsa. och nog tror jag att det hör ihop.

Jag förstår orsaken till att det blivit på det viset och trots att mycket är utbenat så har jag i perioder väldigt ont. Undrar då om det är fantomsmärtor. (Tänker då på det undermedvetna, som kanske dyker upp) Eller är det bara kroppen som minns.

Går det att göra sig av med detta också?

Kanske behöver jag gå ännu djupare i mig själv?

Intressant att läsa era inlägg. Jag tror också att kroppsliga krämpor kommer från en icke tillfredställd själ.

Att om man tar på sig för mkt så säger kroppen ifrån och man får ont i nacken, magen mm. Ibland kommer det när man inte har haft stressigt utan när det är lugnt på fronten….mer vila och att tänka på sig själv och lyssna på vad man själv vill och känner. Kan va svårt ibland.

Kram Jile

#31 Den tanten verkar i alla fall ha fattat galoppen, men nu behöver hon nog muntras upp efter alla motgångar också.

#30 Jag tror att det är kroppen som minns, men det är min egen teori. Det kan vara situationer som påminner om det som har orsakat traumat och som kroppen omtolkar. Då kanske inte allt är utrett ändå..? Fast helt o hållet mina egna tankegångar.

#32 ja det räcker inte med ett snyggt yttre :-))

Jag har senaste tiden haft väldigt ont i rygg och magen är en enda röra. I mitt fall tror jag bestämt att det beror på att min själ gråter. Jag har en väldigt tung "ryggsäck" att bära på psykiskt just nu

Ja, min själ gråter…

#23 visst är detta intressant!?  En  " seende" person har sagt till mig att jag blivit hängd i ett tidigare liv och att det är därifrån min nackvärk kommer - vad vet man?

I af att det är här och nu man behöver ta itu med situationen….

#26 antagligen behövde du helt andra upplevelser detta liv för att växa.Det finns alltid en gudomlig mening med det som sker oss ( försöker jag trösta mig själv med, som själv försökt bli med barn igen i många år…)

#30 frågor jag också ställer mig.Jag bearbetar o bearbetar, men värken finns kvar och blir tom värre periodvis, ibland har jag som ondast när jag mår som psykiskt bäst - ingen ordning alls! Så jag tror att kroppen minns….

Jag tror att detta är en oerhört komplex fråga.Vissa kan lyckas frigöra sig från kroniska sjukdomar, andra inte, hur mkt de än arbetar med sin medvetenhet…det finns nog en mening som sagt…

Kropp och själ hör ihop och jag har aldrig trott något annat!