jag är inte säker på om det är själva kläderna eller bemötatande de ger,som är skillnaden(?)

Det spelar ju in hur jag växer i vissa eller slappnar av i andra..,
viktigast är väl att jag är ..trygg i de jag bär
annars blir jag bara utklädd

jag är väl lika fåfång,men är inte riktigt lika noga med klädseln numera,tycker det är kul ibland att klä i sig en situation/roll.
..tyckte då det var intressant att se skillnaden i bemötande

det är inte bara kroppen kläderna ska klä
även sinnesstämningen :- )
(tycker jag)

penke

..men kläderna kan vara det som klär upp sinnesstämningen också - som i hennes fall.

Jag går för det mesta i stövlar och jeans, men jag har ju hästar jag skall ta hand om, och sedan ut i skogen med hunden, men jag måste erkänna att jag lever upp när jag får dra på mig nåt som framhäver min identitet som kvinna ibland. "klä upp sig lite när jag åker in till stan för att helghandla" t ex.. Jag är ju inte bara hund-och hästägare i leriga stövlar, det finns en annan sida av mig också.

Jag för min del är beroende av vad jag tar på mig för att må o känna mig glad o fräsch..

Så jag tror stenhårt på att kläder-stil-färg är bara så viktigt för att man skall må bra.

Självklart är det inte kläderna som är det viktiga, en stark självkänsla det bästa i första hand *men* i dagens samhälle ser de flesta till det yttre, iaf vid första mötet, tyvärr.

Jag tror också att de flesta av oss uppskattar det vackra o vill känna sig fina. Jodå, man kan "klä bort" sådant som man inte är så nöjd med o jag tycker att det är helt OK. Vi har ju varit inne på det där med självkänsla i en annan tråd. Visst ska man vara nöjd med sig själv men vi vet ju alla hur svårt det kan vara. Inget fel i att ta till lite knep som gör att man mår bättre…för *sin egens skull*.

Jag är inte så petig, går ju här hemma på landet mest o ingen ser mig. Men nog vill jag klä mig lite fint när jag åker in till stan för att handla el ngn ggn blir bortbjuden. Tyvärr har ju inte ek tillåtit så mkt i klädväg så nu har jag kännt mig som en slusk de senaste åren. Det har def bidragit till min depp känner jag.

Fö gillar jag sådana program…iaf de med Trinny o Susannah!

Klädkontot är litet när man är sjuk och går hemma

Alla vill väl någon gång vara fräscha och fina

Är jag ren och fin och med ett glatt sinne, så blir mina kläder också fina  / kram Spanaren

Jag är en utpräglad "från dag till dag"-människa. Stilen varierar efter humör. Jag står ofta och känner in kläderna på morgonen. Detta har inte så mycket med fåfänga att göra som att man ska känna sig bekväm med sitt val hela dagen.

Jag tror det är jätteviktigt att få känna sig bekväm, då kan man ju känna sig fin utan att för den skull ha "finkläderna" på sig….om ni förstår vad jag menar.

Elpida..Hej…Jag kan bara hålla med..Presic så jag menar.

Har inget med min självkänsla att göra.

Tackar Elpida.

Tillägger att jag köper nästan aldrig något nytt utan det blir på secoenhandsbutiken.

Sen har jag kläder sen jag var yngre, så jag är nästan alltid morden.Modet går ju runt….

Säger som en del av er andra,kläder har inget med självkänsla att göra.

Kläder har inte så stor betydelse nu som förr, däremot är jag noga med vilka färger jag trivs i och det varierar.

Till vardags blir det jeans och nån jumper.Tycker det är kul att klä upp mig lite när det är något speciellt jag skall gå på.

Visst är det så att med rätt kläder känner man sig säkrare på sig själv.

Förr gick jag i dräkt och högklackat på jobbet och bemöttes på ett helt annat sätt än när jag kom i jeans och skjorta.

Idag väljer jag med omsorg det jag köper, hellre ett plagg som jag verkligen tycker om istället för fyra bara för att det är billigt. Har inte någon stor garderob för den rensas ur med jämna mellanrum.

#5 Ha ha, det där var nog en sanning med modifikation Spanaren!  Kläderna kan inte lyftas av ditt sinne, dom är ju 'döda' ting, däremot så kan du vara sån att du inte påverkas av dem. Men att sinnet kan lyftas av kläderna tror jag definitivt på, och då har man valt ut dem med omsorg istället. De behöver ju inte vara nyinköpta dyra modekläder, en gammal "trasa" som någon annan tycker är anskrämlig kan bli jättesnygg på någon annan. Det har med personlighet att göra också… tycker jag alltså.  Kläderna har den 'uppgiften' att dom skall spegla din personlighet utåt som jag ser det.

Ja jag tror visst att man kan franhäva o dölja med kläder. Till vardags bryr jag mig inte så mkt vad jag har på mig eller hur jag ser ut i håret. Hemma då alltså. Men ska jag iväg till affären eller ner på stan är jag lite mer noggrann.

Jag använder kläder jag trivs i, viktigast att man mår bra själv. Tror inte att andra bryr sej, bara man är "hel och ren"…Fast visst kan det vara roligt med kläder ibland, att klä upp sej och känna sej lite finare.

Beror på vad man gör…

Nä det gör väl inget om man inte har tvättat sig på en vecka eller två

Kläder är jätteviktigt för mig.Går omkring i snickarbyxor hela dagarna 6 dagar /vecka.När jag däremot är ute och reser eller på mässor då klär jag upp mig till tänderna och jaaaa det är viktigt för mig att jag trivs och att det sticker ut lite.

Har beställt en kappa som jag bara går och väntar på nu .Jag har ritat modellen själv och det är jätteviktigt att jag kommer få en snygg siluett och inte se ut som en öltunna*L*

Man får väl klä sig som man vill .Men man förstår vädigt ofta att många bryr sig inte .Man tar på sig det som känns bekvämt och som inte sitter så bra alla gånger!

#14 Mmmmm, fast det är just det som är grejen för mig, att känna sig bekväm i kläderna innebär definitivt att det ska sitta snyggt - om det så är jeans och tröja, kjol och blus eller tights och tunika.

En del dagar vaknar man med ballongmage och andra dagar känns det ok, därefter får man välja…Men man vill ju inte att det ska puta ut för mycket här och där….

Det finfina är ju ,som Tuva-Lena skriver, att man kan framhäva, trolla bort och plocka fram en personlighet med hjälp av kläderna…

Abbis, vad härligt att kunna designa sin egen kappa!!

#10 Så klart att jag påverkas av kläderna, fattas bara annat

Men jag får rätta munnen efter min matsäck och glänsa i det jag har.

/kram Spanaren

För min del påverkas klädvalet hur jag mår. Var på färganalys för ca 10 år sedan och fick reda på vilka färger jag ska använda.

Hemma går jag bara i ett par joggingbyxor och tröja, men i mina vårfärger.  Ska jag iväg någonstans klär jag mig i snyggare kläder men är noga med att använda mina färger.

Innan jag var på färganalys inbilla någon mig som inte var seriös att jag var höst. Jag vantrivdes i alla dessa färger jag köpte och tyckte jag såg blek och tråkig ut.

Jag vet att det viktigaste kommer inifrån hur jag mår. Men även hur jag klär mig har betydelse.

Jag skulle absolut välja andra överdelar, med en fetare plånbok som tillåter klädinköp till mej.

Nu köper jag nytt när det är absolut nödvändigt. (trasigt, som inte går & laga)

Pengarna går till mat & boende…till tonåringarnas fritidsintressen & kläder….sambon behöver bra kläder som tidningsbud (ute ca 3,5 tim/natt på moped)

Jeans brukar finnas på maxi för 99 kr emellanåt till mej. Slitstarka ….

Med ett par snyggare byxor, mina nya stövlar med liten klack o lite bling blir jag mkt rakare i ryggen. Känner mig mer vuxen o kan stå på mig bättre. När jag hälsar på vänner har jag mina gamla jeans som håller på att falla isär + ngn t-shirt med små flottiga fingeravtryck som mönster + en tjocktröja/kofta.

Lufsar fram i min systerdotters gamla vinterskor som gått några vändor hos hennes systrar + mamma samt en jätteful toppluva som har några år på nacken. Blåser det ute kör jag med min morbrors gamla fuskpälsmössa. Nja, man möts inte med någon större respekt när man rör sig ute klädd på det viset.

Det skulle vara jättekul att bli "stylad" av ngn som kan det där med att förlänga o dölja. Tom bli sminkad även om jag aldrig gör det annars men det skulle vara kul att kunna till speciella tillfällen. Ibland orkar man inte vara sig själv o vill "smälta in i mängden"…