Jag känner som dig, jag vill leva nära naturen, i ett samhälle där man förväntas vara människa.

Med alla krav på karriär och bra lön och statussymboler osv känns det som om det viktigaste glöms bort. Som om vi förväntas vara robotar istället för människor.

Jag vill leva som Na'vi i Avatar (även om jag skulle ha svårt för att skilja mig från vissa moderniteter… böcker exempelvis.)

Det ultimata borde väl vara att använda ren teknik för att vi ska kunna försörja oss utan att måsta välja bort tid med nära, kära o oss själva.

Jag tror att vi är många som tycker att dagens samhälle rullar på för fort. Människan får snedvridna värderingar pga att vi inte hinner ägna oss åt o lära av varandra. Vi är förslavade under tekniken o har slutat att själva tänka o lösa problem som kan uppstå.

Nej, vet du jag tror att det är din instinktiva urmänniska som protesterar. Vi bär ju alla lite utav urtidsmänniskan kvar inom oss, den som inte går ihop med det moderna samhället. Vissa människor anpassar sig bara och tror att det är nåt annat som saknas i livet. Dom funderar aldrig över det här medan andra, såna som du och jag t ex, mår rent dåligt av att behöva anpassa oss till någonting som känns onaturligt för oss.

Det finns ju inget levande väsen som är så anpassningsbar som människan, därmed inte sagt att hon mår bra av det. Sedan är det individuellt förstås. Kan man nöja sig med ny bil, snygg villa och lite kosing bundna i fonder istället, så funderar man nog inte så mycket i dom här banorna. Du kanske har mer urtidsmänniska i dig än andra p g a att du inte förnekar den sidan av dig själv.  Känn dig stolt över det Jonnis!

Nejnej, jag förnekar inget alls… Men jag kom tänka på det häromdagen, varför vissa strävar efter alla moderniteter och vissa vill dra sig undan det, om det finns ett djupare plan än att bara säga " jag är ingen prylmänniska" etc.

Om det kan vara så att det kanske är "vi" som är mer rädda för förändring än "prylmänniskan"?

Tror inte det har med förändring att göra, att vissa skyr prylar, tror det handlar om att man rätt och slätt inte känner sig lyckligare av sådana saker.

Så är det för mig iallafall. jag ser inget behov i att äga de senaste prylarna, jag klarar mig utan.

ja kanske är det så enkelt, möjligt att min hjärna tänker för mycket..jag hittar aldrig off-knappen

Måtte du aldrig hitta den Jonnis, off knappen alltså.  Du har funnit din väg, den som du känner är den rätta. Följ den så mår du desto bättre!

#0 Du är nog en naturmänniska som känner av vad jag tror är tidigare liv i öppen natur

#6 Join the club