Vilka fina tankar och funderingar du har shigne! Dom smittar av sig på mig, och jag håller med dig om att livet är såå mycket värt bara man "öppnar ögonen och släpper in det".

Visst är det märkligt ändå, att när man kommer på sig med att tycka att livet är värdefullt, så är det nästan alltid natur med i tankarna. Naturen är ju livet självt "förkroppsligad", eller hur jag skall uttrycka det - och naturen har alltid sin givna plats när man känner tacksamhet över livet, visst är det så..?

Visst är det så -

..kom på en sak till så här på småtimmarna; att man bör vara rädd om livet som du skriver shigne, det ska man vara och huvudsaken är att man inte är rädd för livet, förstår du hur jag menar..?

Livet är ju inte bara positiva saker, det innehåller många negativa upplevelser, eller dem som vi upplever negativa. Man får inte vara rädd för det negativa, det är inkörsporten till att man kan uppskatta livet när det visar sig från sin positiva sida.

Vilken vacker bild Tride - livet självt!

Mycket vacker bild Tride!! Där skulle jag kunna hämta kraft..

Förstår vad du menar Tuva - och det var det jag reagerade på när jag googlade…. Hittade så mycket text som handlade om att vara rädd för livet.

Det negativa hör till livet och det är också det som stärker oss! Livet är märkligt och inte alla gånger jag förstår det - men heller inget jag kan "smita" undan!

Jopp, så sant som det är sagt…men inte lätt alla ggr.

Hur gick det…mår mamsen din (o ni andra också förstås)?

#5 Nej, det är en jobbig tid just nu! Han har ett läckage på en tarm, så allt han får i sej hamnar i buken…. Men han är för svag för att opereras, så han ligger bara o väntar på slutet nu!! Å lilla mamma…ja hu, det är tungt!! Hon har förlorat 2 barn, 1 barnbarn och nu hennes man, i cancer och det bara på knappt 3 år!!

Måste säga att livet slår ganska orättvist emellanåt… Kram!

Åh tänker på din mamma shigne - vilka fruktansvärda år för henne! Ibland blir det bara för mycket av sånt som knäcker människan, och nu att mista sin livskamrat..  Varma tankar till din mamma och dig shigne..

Efter min son gick bort har jag blivit mycket rädd om livet och tar vara på dagarna. Dagar, både för mig själv och med mina andra barn och barnbarn. Vi vet inte hur många dagar vi har så därför är det viktigt att inte bara låta dem gå förbi.

Kloka ord - verkligen! Men visst slår det orättvist många gånger som MaMa säger…

#9 Beklagar sorgen, vet inte när eller hur det hände, men det är iaf det mest fruktansvärda som  kan hända nån.

#9 Jaa, det är det. Det är snart tre år sedan….

Vi människor tar varandra alldeles för mycket, för givet. Vi skjuter upp saker. Möten, sammankomster, besök som vi kan göra idag, ska vi inte vänta med tills imorgon…

Väldigt klokt sagt Gunilla. Så sorgligt med din son, förstår att du är rädd om de dina, och att de blir en väckarklocka för att ta vara på den tid man har tillsammans.

Jag är jätterädd om min mamma, den enda familj jag har, eller som jag betraktar som familj. Jag har ändå turen att få ha en pigg och självständig äldre mamma och vi har mycket roligt tillsammans. Bävar för den dag hon inte finns längre..  Hon är samtidigt min bästa vän se..

Åh Gullenilla!

Även om mina 12 år hemma med hus o barn varit jobbiga på sitt sätt känns de väldigt värdefulla då jag fått så mkt tid tillsammans med mina älskade "skitungar". Skulle ngt hända dem el mig så har vi iaf haft maxtid tillsammans under deras barndom…nu tar vi nästa steg i livet då både de o jag ska iväg till "jobbet". Det känns också bra på sitt sätt.

Jag hör ju till dem som tror på att vi finns också sedan vi slutat finnas sas.  Det gör inte smärtan mindre, men det kan ge ett perspektiv.

Du har alldeles rätt Gunilla! Vi tar varann för givet och rätt som det är så är det försent att visa uppskattning och kärlek…

Vi måste nog försöka lära oss det, men så länge allt bara rullar på så fortsätter man i samma spår.

Kram!