Själv skulle jag heta "Månskugga". Eftera att ha varit väldigt mörkrädd och alltid längtat efter att kunna gå ut ensam i månens sken, så har jag äntligen kommit dithän! På köpet har andra rädslor också försvunnit. Dessutom passar namnet min personlighet som är aningen "dunkel" och skygg.

För 20 år sedan - Carrie (ni får försöka gissa, hi hi)

Nu - Jag har varit Ladymoon några år men jag känner att jag vill ikläda mig något annat just nu. Har nämligen märkt idag att Gudinnan kallar på mig. Så jag får vänta tills det nya kommer.

Jag kommer nog att vara MaMa i några år till. Emellanåt kan ni kalla mig för Trötter.

idag - kanske evil eye, fast Pagan som ju är mitt Nick här och på andra ställen i cyberrymden är mer mitt "vanliga" jag denna tid i livet. Fast det är lite lustigt med namn. jag har ett smeknamn på jobbet, ett annat bland vänner och ett tredje här hemma - så jag "byter" namn ofta

Egentligen skulle jag vilja kalla mig Morgaine………

Då borde du göra det Gunilla. Känner du dig som henne..? henne sätter man sig minsann inte på. Min lärare på häxkursen heter Morgana i efternam, säkert samma tanke där. Vacker som en dag är hon i alla fall som du tolkar henne.  Ni är faktiskt lite lika.

# 6 - Mycket av målningens Morgaine/Morgana/Morrigane styrka känner jag att detta finns inom mig. Faktiskt så liknar hon några av mina mostrar som de såg ut när de var unga. Min mormor var svarthårig och hade mörkbruna ögon. Tyvärr så vet jag inte hur hon såg ut som ung. Men jag vet att hon hade en enorm styrka. Hon var ju "klok gumma" som det hette på den tiden.

Jag har hållt tillbaka "kraften" under ett antal år eftersom jag faktiskt blev rädd när jag förstod vilken gåva/förbannelse jag fått. Men jag känner nu att Gudinnan kallar på mig och vill att jag ska komma tillbaka.

Och ingen sätter sig på mig

En så vacker bild, och ett fantastiskt uttryck, Gunilla. Jag hoppas verkligen att ingen sätter sig varken på dig, mig själv eller någon annan här på sajten.

Jag har bytt namn några gånger under livet, bla hade jag ett buddhistiskt namn för ett antal år sedan,  Vajira, som jag fick av min dåvarande lärare.Det betyder diamant.

# 8 - Tack Tride

Jag skulle gärna vilja göra Morgaine som en mogen kvinna, där styrkan och visheten verkligen kommer till uttryck. Men den kommer en vacker dag, när bilden när mogen. Jag har haft detta inom mig en tid.

Det var ett mycket vackert namn- Vajira!

Jag har använt mitt urnamn en del både på iFokus och på andra forum, och även på min hemsida. Ayena är egentligen mitt urnamn som jag fick genom en utomkroppslig upplevelse vid en ritual i mitten på 90-talet. Hon finns naturligtvis här närvarande, men jag vill gå utanför henne nu då jag söker ytterligare en sida av mig själv, kanske en kombination av mina andra tidigare jag.

Gunilla betyder stridsmö - det var det namn som min mormor gav mig. Och jag har stridit i mina dagar, men vill nu lägga ner stridsyxan.

Visst är det helt underbart att man utvecklas på olika sätt genom livet, att man tar emot den period som gäller och vågar kunna lära känna den. För det är ju egentligen ens egen själ som vill ta gestalt för att kunna lära sig.

(blev det svammel nu?)

Vaddå svammel? Du svamlar inte. Du utrycker dig eftertänksamt.Tänk att tjejer alltid skall vara rädda för att svamla. Kan inte erinra mig att nån karl nånsin ursäktar sig på samma sätt, hur mycket de än ordbajseri de än vräker ur sig. Eller har jag fel? Svamlar, kanske

så sant Tride, vi ska ge fasen i att ursäkta oss, släta över, eller förklara, du svamlar ta mig tusan inte alls Gilla - vi fattar precis.

# 10 - Du har helt rätt i att karlar aldrig ens ifrågasätter vad de själv säger eller på vilket sätt de säger saker. De äger inte förmågan att göra detta eftersom de bara ser rakt fram. Det som är sagt är sagt, och så är det bra med det.

Med "svammel" menar jag att jag lätt kan hamna i mina egna tankebanor som ibland kan vara knepigt för andra att förstå. Och jag ursäktar mig inte.

Tja, Elpida är grekiska och betyder "hopp", och det är väl så att jag lever mycket på hoppet. Jag hoppas att alla människor är goda, att världen ska bli en snällare plats, att barnen ska lyckas i livet osv. Skulle vilja säga att jag kommit en bit på väg att skapa min egen framtid…. men jag är inte redo att byta namn än.  Om någon stark och självständig gudinna vill komma och ta plats i min boning är hon mer än välkommen!

hihi, jag tar också gärna emot en stark gudinna i mitt hem. Kanske är jag för ung för att kunna se några milakliv i min utveckling, men visst är jag en annan nu än när jag var 20…å andra sidan kan jag känna att mitt inre är detsamma som det jag alltid varit…

Szirius tog jag som namn här för att min " musikängel" heter så ( en rosaskimrande ängel som ger mig inspiration när jag gör musik) . Jag visste inte ens att det var namn på en stjärna som vissa påstår innebo andliga väsen ;), den infon  har jag hittat först efter vårt första möte.

Jag är så starkt i min "dagskvalitet" alltid, så frågar du mig idag så känner jag mig som ett vilset, överkört troll, men i morgon kan jag redan ha rest på mig och känner mig både vis, stark och fridfull

Kontentan av detta, när jag nu ger mig tid att fundera en liten stund, är att jag nog börjar lämna denna syn att man gör en resa och hela tiden blir klokare och klokare.Det verkar inte riktigt gå till så.Jag känner att det som ger mig största insikten, är att NUET är allt som finns.Så om man lyckas fokusera sin energi på det som sker precis just nu , precis just här, så blir livet mkt enklare.Det är där alla skatter finns.

Precis motsatsen till min " mörka sida" alltså, dvs oro och grubbel och katastroftankar om framtiden.