Kom hit och pärla med mig :) och hjälp mig komma på ett bra mönster :)

Go'morron shigne! Och go'morron Allamej! Kul att du hälsar på också!

Att få vara grinig behöver vi ibland shigne. Jag tänkte bara på ett inlägg jag skrev ang svordomar också. Svär man inte alltför ofta till vardags så utsöndrar kroppen endorfiner de få gånger man gör det, ett utmärkt sätt alltså att lindra sånt som känns jobbigt. Skulle tro att "grinighet" har samma verkan och du är då inte den som "grinar" i vanliga fall!

Jag grinar inte heller så ofta, men svär desto mer. Torde knappast bli hjälpt av det alltså.

Hett och kvavt ute idag. Jag trodde att det skulle rensa luften lite igår eftermiddag, när det kom en störtskur, men det blev tvärt om - kvavt och kvalmigt. fast nu verkar värmen vara på upphällningen och jag kan inte påstå att jag kommer att sakna den här överdrivna vämen.

Det är ingen fara att bli äldre, tänkte jag igår, synd bara att det är så tråkigt. Man förväntas inte ha roligt längre, och jag som är så barnslig och gärna vill göra samma saker som jag gjorde när jag var 20 .. Speciellt när man är kvinna, då är det bara "måsten" man skall hålla på med och helst inomhus. Ibland tror jag att jag har hamnat på fel planet..

Nu skall jag i alla fall ägna mig åt en av de roligare sakerna - umgås med hunden ute i skogen. Kanske blir det ett dopp i älven också..

Ha en fin pingstsöndag allihop!

Bilden lånad från swedenphoto.se

G´dagens!

Tuff kväll igår, tuff morgon idag. G mår pest därute i skogen. Vi vet inte än om saker o ting klarar upp sig. S mådde pest igårkväll. Själv har jag gått ner 2 kg under de senaste 2 dagarna…o jo, mår pest jag med!

Nu tänker jag kolla efter alternativa boenden, söder om stan, på landet, ett hus att hyra o helst gratis! Håll tummarna!

Samma här Tuvan, allt ramlar ur händerna på famljen (utom Guben men han är ju inte hemma) o jag höll på hela dagen igår med sysslor (bl a 3 handdiskar, diskmaskinen är helknäpp). Ser för taskigt ut här hemma men det är väl lika bra det med tanke på fredagens besök, allt som drar ner värdet…

Ha en fin dag!

Godmorgon….

Tråkigt MaMa med er situation….vi får ta en gemensam runda med Micke o gänget på onsdag! …förutom det vi pratar med dem i övrigt!

Här har vi lite moln som solen kikar fram emellan lite nu och då…14.2 grader i skuggan…brrrrr

Men det lär väll stiga under dagen tänker jag!…..

Idag skall min första Amigurumi katt flytta till Elsie en liten tjej som landade igår…Den har väntat här länge nu känns det som…men nu är det dags att bli omplacerad till sin riktiga "matte" 

Jo såg ju det (blir ju skärmlös med jämna mellanrum): *Grattis*! En annan väntar ju på att bli "gammelmoster", i början av oktober…*längtar*!

Försöker samtala med jämna mellanrum men känner mig så okoncentrerad, no connection sas…tror du att ett halvbra o svammel duger åt dem? Mina tankar irrar iväg som löv i höstvinden trots att det bara är försommar än…

#5…De är närmare än vad Du tror MaMa!

Och när det känns som längst bort så är de så nära att vi inte ser dem för det!

Så fortsätt "svammla" och affirmera så öppnar sig dörren snart!

#5 mama, så sorgligt att läsa om hur ni har det, mama. Håller med ians att det är bara att fortsätta o svamla. Änglar hör svammel! En del är som musik för dem. De lyssnar nämligen till hjärtat. Hoppas innerligt att allting ordnar sig för er.

#4 Elsie kommer säkert att gilla sin lilla kamrat. Så fin!

#2 Tuvan, du borde komma med på tangon här. Där trivs alla åldrar i en salig blanding och ingen har tråkigt. Lärarens mamma går på nybörjarkurserna, uppmuntrad därtill av sin dotter, som tycker att morsan ställt upp tilräckligt för andra och nu måste göra lite för sig själv också. I fredags drog de flesta iväg till grönan, dock inte jag, som for hem o bjöd upp katten till en svängom.

Funderar på om det finns något att göra för "fattiga barn" i Sverige. Rent allmänt alltså.Tex bidra med en viss summa varje månad.  Men jag är också skeptisk till sådant som stadmissionen, rädda barnan och röda korset, som tydligen blivit makt-organisationer där vissa klättrar i karriären och vet att sko sig själva. Pust! Girigheten hand i hand med dumheten. Hörde att centerns vill höja barnbidraget med en tusing i månaden för de barnfamiljer som har det sämst. Gör det!

#7…vad menar de m de som har de sämst?

För är det de som får Socialbidrag de menar, så kan det kvitta! Då blir det bara en charm offensiv som skall falla i god jord för dem som verkligen tror att de fattiga får det bättre Nu äntligen….

Sanningen är att de får avdrag på sitt Socialbidrag med tusen kronor isf Så summa kardemumma blev det same shit!

Om man inte tänker sig att höja Socialbidrags nivån också med en tusing! Då blir det något bättre för dem som har det sämst ställt i vårt samhälle!

Visst vi som lever på marginalen får en släng av sleven också om gränsen för att ha det sämst ligger precis över socialbidrags norm…men de som har det allra sämst….får ingen del av den kakan!

Så allt är beeroende på vart de lägger gränsen!

Så det blir bara en tom gest i alla fall, Ians. "Du gamla du fria . . . "

Saken är den att jag börjar bekymra mig för att mina barnbarn har grejer upp till taknocken, leksaker, dataspel, prinsess o prinskläder o det ena med det andra o tredje. Funderar nämligen på att i stället för att bidra till detta slöseri till barn som redan har allt och där släkten är ivrigt engagerad i detta, inte minst på jul o födelsedagar, titta lite på dem som har såpass lite att det knappt fungerar. Till saken hör också att detta materiella överflöd minsann inte alltid har funnits där. Förf ett par generationer sedan hade barnen i den släkten  bara ett par skor att slåss om, tex. Rikedom har kommit ur nöd o fattigdom tack vare flit och envishet och en gnutta tur. Jag börjar tycka att det också handlar om perspektiv, både bakåt, historiskt på individ-nivå och allmän nivå, att se vad som sker nu och att kunna stoppa vansinnet och tänka på balans och bättre fördelning på det hela taget.

#9…Jag är med! Absolut!

Du har helt rätt Tride! Våra barn har en del grejor men det mesta är ärvt, återanvändes således o de är helt nöjda med det. Visst får de presenter när de fyller år o till jul men inte alls i samma omfattning som våra bekantas barn, där ekonomin är bättre.

Jag o Guben har talat mkt om detta o är helt överens. Nog skulle det vara skönt att ha betydligt mer kosing o kunna känna sig oberoende. *Men* vi skulle def inte börja köpa en massa nya saker bara för att vi har råd. Däremot ngt rejält o av kvalitet som håller livet ut o satsa på hemmet o kanske en stuga för familjens rekreation.

Dessutom kan man fundera på vad all denna konsumtion gör för naturen? Alla fabriker som spyr ut diverse otäckheter bara för att göra årets modefigurer i (förmodligen) giftig plast!? Varför köpa plasthinkar när sylthinkar funkar lika bra!?

Vad gör konsumtionen för oss öht? varför är det så kul att konsumera? Jag tänker också dessa dagar på Indien, där jag levt och vistats en hel del. Det är ett par år sedan jag sist var där, men vad jag läser så förstår jag att de flesta problemen kvarstår, ojämlikheten är gigantisk och viljan att verkligen lösa problemen saknas där viljan borde finnas - hos makthavarna, alltså. Mkt prat o liten verkstad. 

Jag skriver en del om detta i min bok, som jag precis har fått färdig. Jag har fler utkast och manus liggande, som jag tänker sammanstsälla till ytterliggare en bok. Kanske två. 

Just nu väntar jag på att förläggaren skall bli klar med utskriften till e-bok så jag kan börja marknadsföra den.

Indien räknas idag till tiger-ekonomierna. Dvs Indien börjar få ekonnomisk makt i världen. Då undrar jag hur det förhåller sig för de enskilda, fattiga  människorna? Jag tycker det är kusligt när det bara är makten som räknas. Vi har varit vana här i vårt land att räknas som ett välfärdsland. Det verkar ju krackelera sen lång tid tillbaka, helt oavsett vilken regering vi har vid styret. Pest eller kolera, vad väljer du? Och vi har sett på Indien som ett u-land som tagit emot bistånd. Nu vill Indien inte längre ha bistånd på de gamla villkoren, tränger sig fram i världen och blir allt starkare, relativt sett. Vad händer när vi måste söka bistånd hos Indien? Skall bli intressant att uppleva. 

indierna har, i många fall, verkligen fått det bättre materiellt. Men de verkar också ha fallit för konsumismen. Fler bilar, telefoner, datorer o sånt. Men pojkar har fortfarande fördel framför flickor i familjerna, trängseln är stor både inne o ute och trottoarerna har stora hål.

Jag läste på nätet att en indisk guru kallade sina landsmän för ett gammalt "slav-folk." Tyvärr ligger det mycket i det. De lyder order. Dvs de som inte har tillgång till utbildning kunskap och pengar.

Kanske är det bättre på någon annan planet därute? Vad tror ni? 

Samma sak i Kina.

Jo. Kina finns jo oxå på denna olycksaliga planet.

God middag

#5 Mama..Vilken jobbig situation för er alla, sänder varma tankar och kramar till er allihopa

Tride och Ians, ni kloka kvinnor, jag instämmer helt  i vad ni säger.

Barnen har drösvis med grejor men är dom lyckligare för det, kanske just när det är nytt men sen lessnar dom fort och så kommer det nåt nytt spel, ny film eller nån annan pryl som dom vill ha.

Nu ska jag inte vara orättvis för det är vi vuxna som köper till barnen och även till oss själva, ny bil, platt-Tv, mobil osv, så vi föregår inte med gott exempel och sopberget bara växer.

Ha en fin kväll vad ni än hittar på

Jag tror att Om man fokuserar för stort så blir det över mäktigt…..kanske skall man börja med sig själv och dem omkring en….

Och som Toyan säger Det är Vi som vänjer barnen vid extravaganta vanor…de föds inte med dem naturligt!

Lära dem tänka Secondhand……inte allt nytt Helatiden…Men också då förklara varför!…

Vår jord klarar inte av alla dessa sopor….och all denna konsumtion skapar sopor i stora mängder…

Visst är det vuxna som lär barnen. Men vi är ju oxå utsatta för trycket från andra vuxna. Minns tex när min dotter berättade att hon varit med brorsan och brorsonen, 5 år, för o köpa stövlar. Lille killen ville ha snygga rosa gummistövlar med tuplanmotiv. Pappan förklarade då att det var tjej-stövlar o inte lämpligt för pojkar. Trots fasterns ivriga försäkran att stövlarna kunde passa lika bra på en pojke. Och att pappan minsann inte bangar för att byta blöjor. Han har tagit pappa-ledigt för båda sina barn och faktiskt riskerat sitt jobb med det. Men rosa stövlar med tulpaner - nej. Där gick gränsen! 

Ians; säg det till mina tösers pedagoger, tack!