En grov och högväxt, aromatiskt doftande ört som kan bli drygt en meter hög. Bladen är två till tre gånger parflikade med breda, grovt sågade bladflikar, basalbladen har trinda bladskaft. Blommar i juli-augusti med små gröngula blommor som sitter samlade i nästan klotrunda flockar. Blomflockarna har kala strålar. Frukterna är något plattade med fem tydliga ryggar men utan synliga oljekanaler, fruktväggen är tjock och är inte fäst vid fröet.

Har sedan lång tid nyttjats som medicinal- eller kryddväxt, den omtalas redan i Olav Tryggvasons saga och i den norska Gulatingslagen från 1100- eller 1200-talet, vilket visar att växten redan då odlades. Var förr också en viktig del i samernas kosthåll och Linné skriver under sin lappländska resa att den användes både färsk eller inlagd i renmjölk.  Kan användas som brännvinskrydda eller till te, unga stjälkar och bladskaft kan kanderas och används i finare konfektyr. Enligt Mabberley (1997) är det denna ört som ger likörerna Chartreuse och Benedictine dess karaktäristiska smak. Förr användes den som grönsak, medan roten har använts i medicinskt syfte.