För mig är det oftast oviktigt att vinna om andra människor är inblandade. Jag har aldrig förstått varför jag ska vinna. Att det är en tävling är inte skäl nog. Det måste finnas ett värde i själva vinsten också och det räcker inte med ett pris. Det måste ge mig något.

Däremot tävlar jag ständigt med mig själv.

Andra människor är alltid inblandade Niklas, även om du "bara tävlar mot dig själv". Din tävlan mot dig själv ger dig ändå "en plats i flocken" beroende på det resultat du uppnår, eller hur?

Det är ungefär som jag ser på det, jag tävlar mot mig själv genom att driva enskild firma, men lika fullt så är det mitt resultat i firman som är vägledande när jag bedöms av andra.

Fast plats i flocken bygger väl på att jag bryr mig om vad flocken tycker? Om det är helt ointressant för mig gör jag ju ändå som jag vill oavsett vad den eventuella flocken tycker om det.

När jag skriver böcker gör jag det för min egen skull. Visst är det roligt om någon läser dem, men jag skriver inte för andra i första hand. Det viktigaste är att jag får skriva. Vilken plats i flocken ger det mig?

Hm, jag måste inte vinna och bli bäst i gruppen - även om det är trevligt - men jag blir absolut galen när jag vet att jag kan bättre och så klantar jag mig. Vet jag att jag är chanslös från början blir jag lycklig för varje framgång, och då är det enbart tävlan för min egen skull… men är det kanske för att jag vet att jag inte har en chans?

Jag tycker det är kul att tävla men jag är inte vinnarskalle ut i fingerspetsarna. Jag kan skratta åt mig själv åt mina misstag och resultat, det bjuder jag gärna på. Jobbigast är det nog för dem som inte kan ta ett nederlag och sänker stämningen med sina utfall och agressivitet.

Säger som Tuvan, att tävla är nog en naturlig instinkt, vare sig man gör det mot sig själv eller med andra.

Funderar vidare lite kort:

Om tävling (överlevnad) är en naturlig instinkt, så är samarbete det också och i lika hög grad inbyggt i oss.

Vi består ju av en mängd celler, organeller, styrfunktioner som alla samarbetar för att upprätthålla hälsa.

Det är inte alltid den starkaste som vinner, utan den som samarbetar bäst.

Rekommenderar en bok: Bruce Lipton, Tro, dogmer och biologi.

Jag håller med om att tävlings instinkten är nedärvd i oss….sedan vår överlevnad berodde på hur bra jägare vi var…

Samarbete är en social skolning! ….och insikt som man behöver lära sig !

usch ja..fy vilken tävlingsmänniska jag är..Åker inte iväg på drejartävlingar utan att ha kollat om jag har en chans*L*

Själv blir jag lika full iskratt varje gång det står en förnumsig ledare och säger till sina besvikna spelare…

Att vinna är inte Allt …utan att man deltar!

Varför tror de att dessa stackars barn kommer plikttroget till sina träningar vecka efter vecka?

Jo, för chansen att få stå på prispallen som sina idoler! Inte för att se Andra stå där…Bara för att de själva skall få vara statister i någon annans dröm!

Inte hör man samma ledare säga till dem när DE vunnit att….tona nu ner Er så inte de andra som Inte vunnit inte blir ledsna….Nej då är det plötsligt uppenbart att Målet faktiskt är att vinna!

Inte att bara delta!

Klart att vi alla vill stå där på prispallen och glänsa!…och det är därför man tränar idogt vecka efter vecka…inte många ungar tränar för att…må bättre…eller få bättre kondition!

Det är sådant vi äldre kan göra när vi inser att fläsket hindrar oss från att komma i kläderna…och tom då är det en tävling…Att kunna komma i de där jeansen…eller att få bättre resultat än väninnan/tränings kompisen….Eller hur..lite är det så även då??!!

Jag tror nog att de flesta av oss tävlar på ett el annat sätt dock inte alltid genom att glänsa i de "traditionella grenarna"; sport, musik, studier, "fina" jobb.

Själv har jag i hela mitt liv försökt att vara en "duktig flicka", tystlåten, förstående o snäll…inte bra, man får fula tankar o brakar ihop till slut.

Just nu tävlar jag i att försöka få vara mig själv, hylla mina egna priciper om hur livet ska levas o våra kroppar skötas. Då dessa i mångt o mycket går emot samhällets vedertagna normer så gäller det att aktivera den där tjuriga tävlingsmänniskan inom mig.

Jag tävlar i att vara så självförsörjande som vanligt, att klara hushållsbudgeten på så lite som möjligt utan att behöva försaka allt, återanvända kläder… Jo, man kan tävla i allt! Även om mina grannar inte vet hur mkt jag tjänar in på vårt leverna så *kan* jag glänsa med det…om jag vill.

Du är super MaMa…! Rätt tänk!