En hjärna, två världar, tre verkligheter.
Vår hjärna är en ännu väldigt outforskad del av vår kropp. Det vi idag känner till är bland annat följande. Den värld vi lever i och kallar för universum byggs upp i vår vänstra hjärnhalva. Den vetenskap vi idag känner till är baserad på den information vi kan observera och studera i detta universum. Dagens vetenskap är således helt baserad på den verklighet som enbart den vänstra hjärnhalvan presenterar för oss. Den logiska frågan att ställa sig då är: vilket perspektiv erbjuder oss den högra hjärnhalvan och hur ser verkligheten ut från det perspektivet?
Tänk dig att den vänstra hjärnan är blå och den högra hjärnan är gul. Den värld vi idag lever i och den vetenskap vi använder oss av blir då en upplevelse av en mängd olika blå nyanser. Dagens vetenskap är en av orsakerna till att vi idag nått väldigt långt om vi så bara tittar 20 eller 70 år bakåt i tiden. Enorma framsteg har gjorts. Ändå är dessa framsteg gjorda med ett väldigt starkt blått fokus. Vilka oupptäckta möjligheter döljer sig i den gula delen som är en i det närmaste outforskad del av vår hjärna?
Jag har sedan sommaren 2003 ägnat väldigt mycket tid kring denna frågeställning. Det var då jag så sakteliga började inse att den blå verkligheten jag blivit uppfostrad till inte var den enda verkligheten som existerade. Det fanns ett till för mig ännu outforskat perspektiv och det var det gula perspektivet. Idag vet jag precis som ett litet barn vet att när man blandar gult och blått så bildas en ny färg och den färgen är grön.
Den gröna hjärnans perspektiv är en blandning av såväl den gula som den blå hjärnans verklighetsuppfattning. Det gröna perspektivet är ett balanserat tillstånd som alla människor har möjlighet att uppleva. När tillräckligt många människor på vår planet väljer att hela tiden agera från ett grönt perspektiv kommer världsfred att råda. Ingen individ som befinner sig i ett balanserat tillstånd kommer att skada vare sig själv eller någon annan. Det är en omöjlighet eftersom balans är ett harmoniskt och fredligt tillstånd.
När kroppen befinner sig i balans kan sjukdom inte lägre vara en del av den verkligheten eftersom sjukdom är ett obalanserat tillstånd. Genom att återställa balansen i en kropp är det med ett grönt arbetssätt möjligt att hjälpa en kropp tillbaka till ett mer balanserat tillstånd där kroppen sedan ges möjlighet till självläkning. Ordet bota existerar enbart i ett blått perspektiv. Balans är ordet som den gröna hjärnan använder sig av. En grön kropp botar sig inte när den läker en grön kropp återställer sin balans.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Ja ja men, så är det nog Kent - även om det kommer en del frågeställningar till mig samtidigt.
I den blå världen heter det också: Den enes död, den andres bröd - ta t ex bakterier: Vissa bakterier är livsfarliga för oss, men för att dom skall överleva så måste det fungera så. Många bakterier är nyttiga för oss, ja dom flesta faktiskt, men det finns både bakterier och djur som gärna mumsar på oss också - hur ser du på den saken?
I den här blå världen är det "starkast överlever" som gäller. Skulle inte vi agera efter samma mönster så är det alltid någon annan/något annat som gärna tar en tugga av oss, det må vara kroppsligen eller själsligen, därför undrar jag om det överhuvudtaget går att leva efter en "grön princip" på jorden. I olika världar gäller olika förutsättningar, som t ex i andevärlden skulle vi inte behöva döda någon eller något för att överleva själva, men i den här jordiska världen är det en förutsättning för vår överlevnad, tyvärr.
Jag ser det nog som en del av vår utveckling istället och att den här världen alltid kommer att fungera på det viset. Vi skolar oss i den här världen för nästkommande värld helt enkelt. Vi kan inte leva "i anden" i en värld som bygger på kemiska och fysikaliska lagar - tror jag. 
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
#1
Det är även sant att i en blå värld ser man endast blå nyanser eftersom gul och grönt förblir för blått en okänd outforskad verklighet.
Det blå perspektivet kommer därför alltid att vara i avsaknad av den balans som uppstår när även det gula perspektivet används. Givetvis kan blå befinna sig i en blå balans men närmare balans än så kommer aldrig blått.
Givetvis går det att skapa mängder med draman om vad man inom blått anser om levande och döda. Den blå miljön är en utmärkt plats att utspela detta drama på. I den blå världen existerar separation som en grundsten i själva konstruktionen av den blå verkligheten. Hur man sedan som person väljer att leva ut sin blå verklighet är upp till varje individ att själv besluta om. Många väljer att lyssna på omgivningen och härma det beteendet för att passa in i en blå verklighet där även många andra befinner sig. För vem vill egentligen vara ensam även om den blå separationen från det gula ust bygger på separation? Hur konstgjort blir det då inte att försöka skapa en blå gemenskap när den ständigt kommer att befinna sig i gungning eftersom någonting inom oss hela tiden är i kontakt med det gula. Men eftersom vi så färgblint vant oss vid den blå nyansen fortsätter vi som vi alltid gjort guidad av det blå ljuset samtidigt som vi fortsätter förneka den gula sanningen inom oss.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Intressanta tankar!
Färgerna i din beskrivning kanske är valda av slump, men just grön är den nyans som människan kan se flest nyanser av.
Hur kommer det sig att vi är så blå just nu, då (även om jag tror att många har grönt perspektiv, om än åt det turkosa hållet)? För så har det ju inte alltid varit.
Dansa kan man alltid göra!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Grönt är min älsklingsfärg!
Förlåt men jag kunde inte låta blir…å andra sidan; vem kan fortsätta att vara arg när man går i skogen!? 
Tuvan; kanske den högra hjärnhalvad är motorleden till vår själ? Om vi bejakar den så börjar vi leva i en annan sfär… Bakterier till trots…kroppar är ju bara ett skal…eller?
Nä, kroppen är väl i allra högsta grad en del av naturen! Eller? Jag tror inte alls att själen är skild från kroppen. Kropp, själ, tanke och känsla är ett! Jag kanske svär när jag säger så, men det är vad kag tror :)
Dansa kan man alltid göra!
#3
Jag ska gärna svara på den frågan men då svaret är långt och redan är utskrivet på min hemsida klistar jag in en länk då du kan läsa hur jag uppfattat att det fungerar. Svaret på frågan omfattar den text som finns på dokumentets andra sida. Under rubriken det veteskapliga perspektivet.
http://kentasp.com/wordpress/wp-content/uploads/2011/07/s%C3%A5-h%C3%A4r-arbetar-jag.pdf
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Har inte funderat sådär ingående på det…finns så mkt att fundera på, synd att man började så sent i livet.
![[asamaria]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Helt lysande förklaring Kent
#7…tiden man haft på sig att förvärva kunskapen säger inget om kvaliten på kunskapen…
Dessutom kan man inte …när man än börjar…sätta sig in i allt! Eller ens förså allt inom ens eget special område..vi kan bara sträva efter att gräva så djupt det går inom det område som ligger oss varmast om hjärtat….Andra gräver i sina och..
Tillsammans är vi en helhet!…det är det som är hemligheten så lita på att Din intution kommer att leda dig dit du skall…och ringakta inte den kunskap Du har på vägen…
Jag får själv komplex när jag läser eller talar med människor som är duktiga på att uttrycka sig…och glömmer då bort allt jag fått och allt jag upplevt…och suktar efter just det, de har!
Att ringakta sin egen begåvning…är att spotta på sig själv och den som gav det till en…Jag/Du är här och nu för ett syfte…..om så bara för att baka brödet som den vise måste mätta sig med för att inte dö….
Allt har ett syfte….och Jag /Du är bäst på det vi gör!..
Att törsta efter mer kunskap för oss framåt…men att sörja den kunskap vi inte har får oss att stagnera….och stagnation är förstadiet till död….
Och funderar manför mycket så blir man knäpp….allt har sin tid…och i lagom portioner blir det bäst!
Och ibland är det så att man plötsligt bara vet något som andra har fått fnula på i åratal….så vem vet vem som blir klokast till slut
Stor kram!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Ojdå! Oroa dig inte för mig Ians…jag varken ringaktar mig själv el tänker för mkt!
#10….. BRA!
Får ibland bara en känsla av att du inte ser din storhet alltid!
kram!
#8
Tack!
Starta ny diskussion