Beror lite på omständigheterna svarade jag. Ett vänsterprassel under vinets inflytande kan jag acceptera, men aldrig när man medvetet går in för det!

Men tänk om man alltid gör så bara för att kunna vara inbitet otrogen..

Det är som att klara sig från mord när man kör över någon rattonykter..Va nån kvinna som körde av sin man ett antal ggr under spritpåverkan och blev inte fälld för det..HON va ju fuller..

Näää otrohet skulle jag aldrig acceptera inte ens om dom är avsvimmade…

Vad är otrohet? Sex, hångel, blickar, tankar? Jag läste/hörde någon som berättade att de talade om för varandra när de träffat någon de ville ha sex med. Men också att de alltid valde varandra. Det tyckte jag var klokt! För jag tycker ständigt man möter människor man blir attraherad av.

Säger som Lotta; var drar man gränsen för otrohet? Är det när det kommer till fysisk beröring el räcker det med blickar o tankar? Alla har vi våra svackor o att inte få uppskatta ngt man tycker är snyggt…var det här el på FB jag fick ett sådant tjusigt julkort?

Jag o Guben kom tidigt överens om att vara tydliga mot varandra *om* ngn av oss känner att vi drar iväg mot ngn annan. Att *inte* gå bakom ryggen på varandra utan berätta i tid. Att ligga med ngn på firmafesten för att man "tagit ett glas för mkt" accepteras ej, man *ska inte* dricka för mkt helt enkelt…man ska veta vad man gör.

Sedan finns det ju fall där sjukdom spelar in. Handikapp som gör att man kanske inte kan ha sex o där måste man nog vara tydlig med varandra om hur man ska ha det. El där en i paret kanske går in i en svår demens väldigt tidigt… Kan tänka mig att man kan skaffa antingen en KK el kanske tom en ny sambo…sålänge ansvar o respekten för den andre finns kvar…men där talar vi om svår sjukdom o boende på instutition.

Svår fråga när man inte är/har varit där själv…

Det finns alltid undantag som bedkräftar regeln.
För mig är det i princip helt omöjligt att fortsätta ett förhållande om min partner varit otrogen men samtidigt tror jag faktistk att det kan finnas en omständighet som man kan förlåta även om man inte accepterar händelsen.
Jag har inget exempel på vad som möjligtvis skulle kunna vara förlåtande men man ska aldrig säga aldrig.

svarade också beroende på omständigheterna

Är i princip totalt emot det och skulle inte acceptera det ens under hur mycket alkoholpåverkan som helst

Men en situation uppdagades nu nyligen, ett gift par, hängt ihop sedan de var tonåringar - de har inte haft sex på 12 år - för hon vill inte. Hon tycker att efter barnen kom så har hon inget behov av det. När han tar i henne så blir hon äcklad. De har tydligen varit i kontakt med flera rådgivare men ingenting som hjälpt. Mannen är inte så glad över detta och nu har han så smått börjat fundera på att träffa någon vid sidan om. Han vet att hon inte skulle acceptera att han var otrogen - men han ser sig nödgad att få sina behov tillgodosedda också. Så i detta fall kan jag ha överseende. De har tydligen valt att fortsätta leva i hop "för barnens skull"

Anser att otrohet inte är acceptabelt på något vis.
Kan man inte hålla sig till den man är tillsammans med, älskar man inte den personen och då är det bättre att gå på varitt hål.

Har väldigt svårt att tänka mig att acceptera ortrohet. Men däremot tycker jag inte det är otrohet om bägge är medvetna om att den ene eller bägge har någon vid sidan om, och man "fått lov" av den andre. Det är när man gör något i smyg bakom ryggen på sin partner som det blir tabu. Så gör man inte!!!

kan hålla med till viss del. Men svårt att sia om vad som håller vissa samman. verkar så mycket bättre för en utomstående att tycka att de borde välja att gå åt varsitt håll. Men ….ja, livets vägar äro outgrundliga

Jag tänker på advokaten i "Den tatuerade änkan"…"mina lustar äro släckta…men fortfarande uppskattar jag en vacker kvinnas sällskap"…el ngt sådant. Han berättar att hans fru är på vårdhem, svårt dement o inte känner igen honom sedan flera herrans år…

Då tycker jag nog att det är helt OK att skaffa ett sällskap…man bör dock kanske upplysa om omständigheterna, även den andra kvinnan är ju en människa med känslor.

Om jag skriver otrohet så menar jag förstås sex. Hur många svar får man inte annars? Svart eller vitt och ingen gråzon alltså. Visst kan man bli attraherad av en annan människa, men samtidigt har man ett moraliskt ansvar mot den person man har valt att leva med. Kan man inte styra sina känslor bättre så är man nog inte lämpad att leva i ett förhållande. Man kan ju alltid välja att vara singel .. Sedan finns det omständigheter som sjukdom m m, där man har större förståelse.

#2 abbis, jag satt just i eftermiddags och tänkte på det där du tar upp, att då kan man ju alltid använda sig av det argumentet; "jag var full o visste inte vad jag gjorde.." Jo jo, men ett sånt klavertramp gör man bara en gång om man vill bo med mig.

Exactamente Tuvan!

Svackor kommer o går, sådant är ju livet men då måste man kunna tala om det o försöka lösa problemet.

Sex med någon annan är totalt uteslutet för mig. Visst är tanken lockande ibland, och att fantisera kan man aldrig hindra någon ifrån… men att omsätta det i praktiken är är ett big NO NO för mig. Jag VET att jag inte kan acceptera det.

Om det skulle ske en oskyldig kyss som inte var tänkt så från början under en fests småtimmar… kanske jag skulle acceptera men så full är man inte att man inte kan känna att: SHIT, det här är jättefel, det här vill jag inte göra - och går därifrån!!!!!!

Jag håller oxå med Abbis om det här med att sätta i system att skylla på alkoholens inverkan för att kunna vara otrogen. INTE ok!

Jag har under alla mina år talat om för maken att frågan är enkel: Skulle jag vilja att min partner gjorde detta mot mig? Är svaret nej så gör man det helt enkelt inte! Är det inte roligare då att gå ut tilllsammans och känna det där pirret för varandra när man ser sin partner ur andras ögon på en fest. När man upptäcker att andra tycker att personen man lever med är attraktiv och trevlig. Att kunna flirta lite extra med honom/henne och njuta av att vara ett par…

Jag tryckte på under inga omständigheter, absolut inte.

Inte behöver jag skriva mer heller, för #13 Elpidas inlägg säger allt som jag vill säga!

#13 Fast, sätter man ett sånt beteende i system så borde man inte heller bli alltför förvånad om partnern stänger dörren en gång för alla. DEt blir den naturliga konsekvensen av det hela. Det vill säga om man besitter någorlunda verklighetsuppfattning, och gör man det bör man söka hjälp för då kommer det antagligen att upprepas med nästa och nästa och nästa… också.

Tänk om ens partner är sexmissbrukare då..? Då är det ju plötsligt någonting sjukligt… men saknar verklighetsuppfattning, som ju ofta är vanligt bland allt missbruk..

#15 Sexmissbruk är som vilket missbruk som helst och kräver behandling och omläggning av livsstil. Det måste vara svårt att leva med någon som är sexmissbrukare, även om de går i terapi… tilliten är ju en av de viktigaste ingredienserna.. åtminstone för mig och är den ordentligt rubbad kan det ju ta flera år innan den är uppbygd igen. Om den nu någonsin blir det. .

Ja så är det nog Pidan. Ett jobbigt beslut att ta ställning till, för den som lever med en sådan..