Jag har funderat mycket över fenomenet. Jag tycker att många människors syn på otrohet är överdriven - den att otrohet är kolsvart och oförsvarbart. Framförallt i USA.

Otrohet är en konsekvens av ett större sammanhang. Fokuset borde vara mer utspitt och komplicerat inriktat än att riktas mot otrohetshandlingen endast för sig. Hur kan omgivningen tro sig kunna dömma dessa fall?

Jag föreställer mig att en kärleksrelation betyder att man pratar om sina känslor och tankar med varandra, och har den ene då ett problem/drivkraft att vara otrogen så borde det inte bli tissel och tassel och USA-liknande dramatiska reaktioner kring det?

Jag tittade på en bra serie senast igår. I en av relationerna är den ene otrogen och hela vännerkretsen vänder sig mot den otrogne som om hon vore ond. Och den otrognes partner blir hysterisk. När skillsmässoadvokater blandas in har otroheten jättestor vikt..

Men jag vet inte hur det är att vara i en sådan relation, så kanske jag hade resonerat annorlunda då. Har svårt att tänka mig det nu i alla fall.

Som svar på din fråga, ABSOLUT kan man vara trogen en människa trots att man är otrogen sexuellt!

#1 Då skulle jag förutsätta att det är något man gjort upp i förhållandet innan man startar det. VET man att den ene parten aldrig skulle acceptera sexuell otrohet, ja då tycker åtminstone jag att man trampar på den personen om man väljer att vara otrogen. Varför inte bara då skaffa sig någon som har samma livssyn som en själv.. fast det kanske inte är lika lockande eller tilltalande…

#1 Jag kan förstå ditt resonemang, att otrohet uppkommer av någon anledning - som inte omgivningen alltid kan snappa upp, men som är snabb att döma den som varit otrogen.

Fast som Elpida fortsätter, då kan man ju bara byta partner, istället för att leva i ett förhållande där den ena parten "tvingas" att vara otrogen för att känna sig hel som människa.. Nånting är ju galet om man inte kan finna den glädjen i varandra istället.. Sedan kan det finnas många anledningar till att man inte kan bryta upp också, men förhoppningsvis kommer den möjligheten inom en snar framtid då..

Som jag skrev i den andra tråden; trohet är grundförusättningen för trygghet, och är man trygg med varandra så kan man använda tiden till att bygga upp nåt tillsammans, istället för att älta otrohetsproblem - som dessutom ofta, om inte alltid, bryter ner förhållandet sakta men säkert.

#2 och #3

Ja det är ju inte något positivt med att vara otrogen enligt mig heller. Skulle själv aldrig vara det och hoppas att jag finner en partner som inte har behov av det

Min mor var otrogen mot min far,och det räcker för mig.

Nope - inte varit otrogen, men visst har tanken funnits där någongång. Eller inte själva tanken att gå isäng med ngn annan, men jag känt attraktion väldigt starkt. T.o.m det har känts som ett klavertramp.

Inte varit otrogen själv ..men gick och hoppades att X.et skulle vara det så jag kunde slänga ut honom bums..Funderade faktiskt på att hyra in nån som lockade honom i säng t.om..Men det sket sigtog bara 11 år att få ut honom…

#7  Trägen vinner abbis..

Jag har inte heller varit otrogen, även om tanken har funnits där nån gång.