Det där var svårt att svara på för det var två frågor i en Tuvan!

Jag skulle nog vilja bli sedd som den jag är men cool, kunnig o respektingivande är ju trevligt…  

Tror att de flesta numer tycker att jag är annorlunda…att jag blivit lite konstig o knäpp…men ingen frågar ju varför jag dragit mig undan lite…så det är deras förlust!  De som pratar med mig vet…

Jag vill nog bli betraktad som den lite egna godmodiga och vänliga personen. Med den enorma och lite lätt bisarra humorn.

Vilket jag blir sedd som också. Plus lätt förvirrad och tankspridd

Önskar att min omgivning upplever mig som Empatisk och Sann.

Jag vet vad min närmaste omgivning upplever..

Ofta dom säger att jag ser rakt igenom,ingen ide att köra med någon lögn.

#1 Vad skönt att vara annorlunda MaMaMade

Jo…känns lite rebelliskt att känna sig annorlunda…tillbaka till tonåren igen liksom!

Som sagt, jag är nog en blandning av lite utav varje, men många ser mig nog som den omtänksamma vännen, som alltid möter folk med ett vänligt leende eller ett uppmuntrande ord. (Fast jag ser rätt bra ut för min ålder, så dom som inte känner mig så väl kanske betraktar mig som en kvinnlig Quinna också..)

Ja, inte var det lätta frågor precis!  Får en att tänka till lite…

Jag tror att omgivningen uppfattar mig som lite tafatt, lite som "född bakom flötet" på nått vis, mindre vetande etc. etc. Någon som de "måste" ta hand om, vägleda..

Fast jag är precis tvärtom - så känns det iallafall. Jag har stor och bred livserfarenhet inom olika områden, jag är väl utbildad och har många olika yrkesutbildningar etc. Sen att jag inte kan nyttja dem pga min sjukdom är en annan sak! Eller att jag bor på fel ställe för att kunna göra det jag skulle vilja etc. etc.

Jag försöker ha fötterna på jorden, vara mig själv och inte spela någon annans roll - jag är inte vacker eller kvinnlig för fem öre och ger mig inte ut för att vara det heller!

Det som är trist och som jag upplevt fler än en gång - är mitt "haltande" kroppsspråk!

När jag körde NHS (tränar hästar med kroppsspråk) med hästarna jag hade, upptäckte jag hur haltande det var!!!

Jag vill bli mött med respekt och nyfikenhet. Inte av rädsla för mitt handikapp etc.

#6 Fast ditt verbala språk är då inte "haltande" shigne! Och tafatt? ja där ser man hur felaktigt omgivningen kan uppfatta en!  Jag tror du får träna på att ta fram din skatt i fortsättningen shigne, kunskapsskatten menar jag, för tänk så många som går miste om den om dom har en sån vriden uppfattning om dig..

#7  Jag tror, eller vet, att vi har med oss en social kod ifrån vår barndom och uppväxt. Den koden är vad vi rättar oss efter när vi möter någon, eller själva blir bemötta!

Den där sociala koden som vi bär med oss i ryggmärgen är rätt intressant att kika lite extra på!

Varför kommer vi överens med vissa personer och inte andra t.ex.? Är de så att de har nyckel (och vice versa) till just den koden? Är det så vi kan mötas, att vi förstår varandra?

Rättl intressant faktiskt!

#6 Absolut inte tafatt el "bakom flötet" shigne! Vi pratade ju inte så mkt, öronen o det att *jag* var "bakom flötet" pga att jag var så in i norden trött när du tittade förbi… Jag fick känslan av en trygg o stabil människa som man inte behöver underhålla för att trivas ihop med!

Men som sagt…jag var tröttare än tröttast…kanske jag tycker helt annorlunda nästa ggn vi ses!  

Åh vad jag blev nyfiken på att träffa dig Shigne!!! Jag skulle vilja kryssa i alla svar men svarade smart och karriärupptagen. Det sista är jag inte och uppfattas inte som heller. Har ju valt att jobba 80% för att kombinera jobb och familj. Delar ju lika med maken. Däremot är jag ingenjör, har ett yrke där folk lyssnar på vad jag säger och tar mina förslag och tankar på allvar. Jag gillar det skarpt! Tidigare har jag nog gärna fått en präktighetsstämpel, men tror den är borta. De senaste åren har jag blivit mer och mer kvinnlig - också. Ingen barbie på något sätt, men är nöjd med det jag ser i spegeln. Det jag egentligen saknar och där jag inte vet hur man gör är att träffa vänner. Jag har en hel del bekanta, en del t.o.m nära bekanta. Men ingen som står mig riktigt nära. Min bästa vän är min man. Det är inget fel med det men ibland funderar jag på vart jag skulle ta vägen om något hände honom.

Samma här Lotta…det finns väl ett par som jag respekterar såpass…men de har liksom fullt upp med sitt liv… Vi får se till att sköta om våra Gubbar då!

Hmmmmm funderat länge på vad jag ska svara..

Jag uppfattas som bitchig då jag t.om får anonyma hatbrev..Jag uppfattas oxå som stark  och självsäker som person..Som aldrig ger sig..

Har säkert en sån sida .

Men har även en sida som är omhädertagande och hjälpsam .

ähhh jag är som jag är..passar inte alla..men vem säger att man behöver gilla alla..

oj Abbis jag skulle kunna kopiera dina svar rätt av ju,

bland chefer så är jag en stridis, en som står upp för mig själv och för andra, fått äta det mååååånga gånger, inte så smart när det är dags för löneförhandling!

Bland nära vännerså är jag den stöttande, peppande och starka, den man ringer till kl.3 på morgonen, den som hämtar efter festen för taxin aldrig kommer, den som har koll på receptet, vet var man ska ringa, var info finns inte så bra när man själv behöver hjälp alla gånger

I familjen, bankkontot och den som hämtar, lämnar, lagar för mycket mat, tjötar, förmanar och kramas för mycket

Bland jobbkompisarna är jag den med humorn, den som peppar, tar striden och håller koll

Själv vill jag mest bli sedd som liten kvinnlig och sensuell - ja jag vet det är kört!

Det är så kul att läsa om er!Tror jag är lite av er motsats faktiskt.. Überdiplomat. Gillar inte att bråka, står för vad jag tycker men kan om det behövs få det att låta som "motpartens" idé. Och backar hellre än vinner till varje pris. Är bra på att förstå vad folk menar, så jag kan ibland lägga mig i för mycket när jag hör att folk pratar förbi varandra. Här hemma är det oftast jag som tar mig egen tid och gör inget medans maken leker, fixar köket eller snyter ett barn…

Jag är nog ganska lyhörd jag också, har varit rådgivare ett antal gånger - "tolkat" när de haft inbördes stridigheter som det så vackert heter Det är lite lustigt för par i min bekantskapskrets har en förmåga att ringa mig - först hon för att prata av sig och senare även han i samma ärende - men de säger ingenting till varandra - Har blivit en del roliga skratt på min ensamma kammare då jag fixat ihop dem och tolkat och översatt. han sade, men menade - hon var otydlig och menade egentligen Det jag har svårast med är väl egen tid då……..fast det tar sig

Kul, Pagan! Jag läste inte in det i förra inlägget. Och jag är rätt tankspridd, vilket brukar förvåna folk som inte känner mig. De som känner mig vet!