Frågan/Duger du?
En fråga som får oss att tänka efter.. Är det inte baken som är för stor så är det plånboken som är för tunn, eller så hinner vi inte allt det där som superquinnorna i veckotidningarna gör. Är dom lyckligare för det tror ni..? 
Försök att svara så ärligt som möjligt..
Duger du som du är?
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Vet att jag gör det men jag har så klumpiga fötter, självförtroendet snubblar till emellanåt…
Klart jag gör! 
Men det har varit tveksamt i många år…..Nu har åldern gett en större pondus o säkerhet..tack o lov!
Klart jag gör.
Att man sen önskar att man var lite piggare, har inget med om man duger. 
*Du föddes vild. Låt ingen tämja dig. *😁👻
"Take it or leave it"
Nämen va tusan…. Jag är som jag är, när jag inte vart som jag skulle!!
Jag orkar inte längre försöka göra mig till, etc. etc. Jag har alltid satt alla andra på en piedestal och tyckt att jag var av "lägre rang". Å det sitter nog i ryggmärgen skulle jag tro.
Men just nu känner jag att jag struntar i det mesta, jag är den jag är och inte mycket att göra åt det…..
En kul grej;
- Ibland kan jag ställa mig i spegel och säga till mig själv: hej där , du är inte så tokig du!
Jag är full övertygad om att jag måste pusha mig själv lite extra så där ibland - inte göra det så märkvärdigt eller så, men en lite flirt med sin egen spegelbild t.ex. sitter gott ibland!!
Ja, så knäpp är jag!!
Ja, nu kan jag säga att visst fanken duger jag som jag är. Jag har fel och brister som alla andra, jag har drömmar och mål i livet - men jag duger!!!!! Det är tragiskt att det ska ta så lång tid bara att inse det - men bättre sent än aldrig!
"Du har alltid två val"
Medarbetare på Spiritualism iFokus
Klart jag gör! Och dom som har invändningar vägrar bara se hur bra jag är. 
Med det menar jag att jag duger för det jag har valt att ägna mitt liv åt.
Håller med dig Ians, det tog ett tag men nu är man en blomma i sin fullaste prakt, som inte kan bli mer fulländad. 
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
#4 Det påminner om en lapp som en bekant till mig har på sin sovrumsspegel. Där står det: "Här ser du en som Gud älskar"…vilket jag tolkar som att tvivel ibland finns…
Sa jag att h*n är präst?!
Ingen är fullkomlig o det vore väl underligt om det vore annorlunda. Det är dock stor skillnad på att ha en svacka o att *alltid* racka ner på sig själv. Man kan liksom inte alltid ligga på topp…då vore man ju en övermänniska!
KLart jag gör
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
Jag tycker det som Tuva skrev i #6 var på pricken bra!!
"…jag att jag duger för det jag har valt att ägna mitt liv åt."
Många säger det, men jag tvivlar - svarade jag.
Om du tror att du vet allt, är du dåligt underrättad
Sajtvärd Tarot
Jag valde annat, för jag tycker nog att jag duger men jag är inte helt nöjd. Jag skulle velat att jag var rikare. Som det är nu så försvinner löningen innan jag hunnit blinka känns det som. Det räcker till räkningarna men inte så mycket mer.
Livet kan vara krokigt, men aldrig utan mening!
Svarade som #10…många säger det men jag tvivlar fortfarande allt för ofta på det…
tex det här med att "klara" att jobba 100%…för mig känns det som att jag då får prioritera bort livet, jag blir sönderstressad och tappar förmågan att vara närvarande, hamnar i ett ekorrhjul där allt till slut känns som måsten, även roliga saker.Ibland känns det som att jag tvivlar på att jag duger pga detta, men ibland ser jag det som att jag har såpass stark kontakt med min själ så att jag inte KAN "lura den", som jag tror att många gör i dagens samhälle
.Hellre köra 80% och hålla, än jobba/braka ihop/jobba/ braka ihop….
Jag hoppas och är nog tom övertygad om att det kommer mer och mer inre trygghet med åldern…jag har ju 7 långa år kvar tills 40.Har alltid längtat till 40, jag.Konstigt kanske, då det talas om 40-årskriser jämt…men DÅ har jag banne mig slutat krisa och ser enbart positiva förändringar ( ni vet väl att kris och förändring är samma ord på kinesiska?)
Jag valde annat. Klart att jag duger,vissa dagar är jag bäst men ibland käns det som jag inte riktigt räcker till.
~ mayolica ~
#11 Men Carnosa, det har ju inget att göra med om du duger eller inte. Det har ju med din arbetsgivare att göra, som ger dig för låg lön! Då är det h*n som är "oduglig" som arbetsgivare istället!
#12 Du är för rolig du Szirius! Som om 40-årsdagen skulle innebära någon lättnad! Visste du inte att det är då det börjas? Det är då du börjar ta strid för sånt du tror på och antingen faller du pladask, eller så går du vidare med högburet huvud, tills du en dag upptäcker att ingen lyssnar på dig längre. Då har du fyllt 50. Ha ha..
#10 Men Pagan då, vår klippa här på forumet..? Klart du duger till 110% också! 
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
#14 nu tycker jag att du är väldigt pessimistisk, Tuvis, du tjötade ju just om att det tagit sin tid men nu är du i din bästa blomning, va,va,va???
Så du menar att det ska ta ända tills jag är TANT!!!???
Allvarligt så förstår jag såklart att det inte slutar komma lärdomar till oss,det är ju att LEVA, men jag märker iaf i min omkrets att faktiskt alla som är låt oss säga 45+då , tycker att de blivit lugnare i sig själva, bryr sig inte lika mkt vad andra tycker, vet vad de vill, följer det mer och njuter mer av livet.
Jo fast jag tillhör dom som gick vidare med högburet huvud du vet, tills jag upptäckte, ja resten vet du ju… så nu går jag där i min fantasivärld och tror att jag fortfarande är 40! ha ha..
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Lugn, i sommar fyller jag 40 så då kan jag lämna rapport Szirius
"Du har alltid två val"
Medarbetare på Spiritualism iFokus
Nog får man både ett större lugn o lite mer pondus med åren…lägg därtill livets motgångar som härdar.
40 hann jag aldrig märka att jag fyllde…får se vad som händer om 2 år!
Inte jag heller mamsen, och nån kris såg jag aldrig till heller. Herre jösses man är mitt inne i sin mest aktiva period i livet, inte hinner man krisa då! 50 däremot, ja lite tankar kring att, "ja nu går det bara neråt.." hade jag nog.
Och det stämde ju! För även om man aldirg har varit så aktiv i hela sitt liv, så är det efterfrågan som bestämmer var på skalan man befinner isg. Sen kan man sitta där ensam och tycka att man har "både livserfarenhet och ett långt arbetsliv" bakom sig. Det är inte det man efterfrågar längre. Det är välutbildade, lätt-manipuler-bara och (helst)nollställda akademiker som ser sin "hjältemodiga karriärstege" framför sig. Det enda krav man har på dom är att dom kan nicka vid rätt tillfälle.
Vi som tänker själva, är dom mest obekväma element en arbetsgivare (och näringsliv) kan tänka sig nämligen..
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Jag duger! Kör du på 40 szirius! Jag hade ett sånt toppenår förra året! Fast jag har nog alltid tyckt att jag duger! Är det något jag skulle vilja ge min dotter (och son såklart) så är det vad min mamma har gett mig. God självkänsla! Jag vet inte hur, men jag försöker att ofta tala om hur bra hon är.
Dansa kan man alltid göra!
#14 Jo det har du ju rätt i förstås Då säger jag såhär istället, jag duger alldeles utmärkt!
Livet kan vara krokigt, men aldrig utan mening!
#21 Bra Carnosa! Det är rätta takterna det!
#20 Då kommer du säkert att lyckas alldeles väldigt bra med det Lotta!
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Tack, Tuvan, jag hoppas det! Det är inte enkelt, men vem har sagt att barnuppfostran ska vara lätt?
Dansa kan man alltid göra!
Klart vi duger det gör vi allihop,allt detta ytliga med tävlan om vackraste hår och kläder,smink och allsköns dravvel för att vara perfekt är så ytligt falskt det bara kan bli.
I min ungdom sminkade jag mig,hängde med i modet men jag var aldrig avslappnad utan ständigt på spänn.Ligger håret rätt,läppstiftet på plats,maskara som rinner en näsa som blir blank mera puder på den och jösses amalia vad jag gick ann
.Idag helt utan smink och klär mig som jag mår bra av,maskinklipper håret och känner mig avslappnad.
Det här var för 28 år sedan jag höll på så idag snart 46 och kan känna att jag är som jag är och är nöjd med hur jag är.I all denna sminkhysteri var jag inte mig själv,jag lurades med att se ut som en docka med perfekt persikohy men den hyn det var ju pudret så jag var inte sann utåt utan behövde spackel för att duga.
Nu är jag naturlig och jag mår bra och upskattar både mig själv och min omgivning.Så visst tusan duger vi allihopa precis som dom underbara skapelser vi är med både fel och brister, är vi oss själva så infinner sig tryggheten/harmonin i att man duger gott som man är.