Känner mig ofta stressad ….även utan orsak ibland.

Behöver få igång någon form av stress hantering! Meditation….yoga….

Samma här Ians, jag känner också mig stressad, men inte på grund av att jag har för mycket jobb, snarare för lite.. För lite pengar innebär sämre livskvalitet eftersom man får avstå sånt som kan lyfta humöret och minska stressfaktorn - om det så bara är att gå på bio nån kväll. Fats jag yogar och promenerar med hunden. Hade jag inte det så skulle det se väldigt mörkt ut ..

Ja dessa pengar…jag önskar mig mer tid till att förverkliga vad som för mig innebär livskvalitet men tid är pengar. För att ha råd till tid så måste jag jobba så mkt jag kan men då har jag inte tid att ta mig tid…

Laga riktig mat med fina råvaror, odla, handarbeta/blinga, plocka bär o svamp utan att känna stress, fiska, hinna laga kläder, fålla upp kläder…mkt som många tycker är en självklarhet. Hålla huset lika fint städat som jag gör hos mina brukare… Sy nya gardiner…renovera… Men allt kostar *PENGAR*!

Just nu är jag helstressad över att jag inte hinner läsa läxorna med töseran. Som tur är fixar Mellis dem själva med lite stöd på håll numer o Minstan får ofta hjälp av storasyster men så ska det inte behöva vara! Borde lägga ner mkt mer tid på smorning av Minstans kropp o skötsel av hennes bedrövliga spruckna hälar men det är samma sak där…de hinner bara läsa läxan, äta, se TV ½ h medan jag/vi stökar bort o sedan måste de isäng för att orka upp nästa morgon. Nu ska vi luskamma dem morgon o kväll dessutom…

Har 20 h som jag får jobba in på jobbet…jättebra för lönekuvertet men ack så jobbigt i tanken! Så mkt här hemma som måste göras…så mkt här hemma som knappt fungerar: ugn, spishäll, diskmaskin, torktumlare, nya bromsbelägg till bilen…så vad väljer man?!

Sedan ligger oron från det som varit kvar långt där inne ngnstans…

Oj oh oj, det är sån där "vardagsstress" du upplever MaMa. Men du läxläsningen, skulle inte din son kunna hjälpa "syrsorna" med den..? medan du stökar på med sånt "som också behöver göras? Han borde vara en naturbegåvning, med sin begåvning! Dessutom får han känna att han bidrar med sånt han är bra på.

Ett vinnade koncept är alltid att delegera, allt ifrån läxläsning till vård av barn. Så prova med det så kanske du slipper vara igång hela tiden - eller kan det vara så, att du har "inmutat" vissa arbetsområden och inte vill/törs släppa in någon annan där..? Du har ju den där duktighetsviljan inbyggd sen lång tid tillbaka - kanske är det den du skulle ta och mota bort för att få lite lugn o ro i tillvaron..? (Inte sagt som kritik, det hoppas jag att du förstår..?)

För x antal år sedan var jag en sån som arbetade praktiskt taget dygnet runt… Vi var då

• 6 personer i familjen + att det alltid fanns minst 2 kompisar till barnen
• 5 innehundar
• 48 hundar ute (polarisar), där jag hade huvudansvaret för mat, vatten, städning av burar, vård (päls, klor, tassar) åsså skulle de helst vara påselade så att övr. i familjen bara behövde sätta in dom i spannet och köra iväg….
• kunde aldrig tvätta kläder hemma vintertid, utan åkte in till samhället, vilket var en enkel resa på 4 mil.
• det var alltid nystädat och nybakat när barnen kom hem från skolan
• maten på bordet prick kl 18!
• sydde och fixade till hela högen inkl. hundarna!

Jag fattar själv inte hur fasen jag höll ihop!! Å det trots den sjukdom jag har med alla dessa yrselanfall etc.

Så idag kan jag med gott samvete säga att det mesta skiter jag faktiskt i!! Jag vägrar vara familjens "fina fasad" och jag vägrar "gå på äggskal" numera!!

Stressad kan jag bli iallafall, eller är det kanske mer frustration . Jag svarade Annat - för jag tyckte inte att något av de andra stämde in!

Tuvan, så intressant fråga och viktig!

Ians (och Tuvan också), den där obehagskänslan av att inte räcka till fast man egentlingen inte har för mycket att göra. Vi har pratat om den bland kompisar. För det är många som känner så. Vad kommer den av? Säkert många orsaker, men jag tror att vi de senaste 10-20 åren har byggt in en otrygghet i samhället. Du ska klara dig själv och fixar du inte det så skyll dig själv. Sverige har i närmare 100 år haft en tradition av att samhället tar hand om oss om något händer. Det är ju inte riktigt så längre.

Mama (skulle vilja haft ett litet rött hjärta!)

Shigne, jag blir matt bara av att läsa din lista…

Jag svarade också annat.

Jag har en ventil som jag inte kan täppa igen. Blir det för mycket så gråter jag eller blir arg eller båda delar. Normalt är jag en lugn person och stressar inte upp mig speciellt lätt, men ibland, självklart, uppstår pressade situationer.

Till viss del kan det ju vara ganska stimulerande, men blir det lite för mycket av den varan så öppnas alltså ventilen.

Det är ju inte alltid jag varit glad för att jag har gråtit "utan större anledning". Men nu, när jag ser så många runt mig som hela tiden kämpar med att hålla ihop både sig själva och tillvaron är jag så tacksam. Jag hinner liksom inte lagra på mig en massa.

Jag skulle ju ha kunnat svara att jag har alltid koll på läget, men det har jag inte. Jag är rätt tankspridd och glömmer bort både det ena och det andra, så det passade inte riktigt.

nja….. svarade jag

Efter en kraftig sväng om i svängdörren för ett par år sedan så försöker jag ha koll på mitt mående och de krav jag ställer på mig själv - men det ÄR svårt!! Oftast är det ju en själv som ställer kraven - resten bara går på rutin många gånger, tillsammans kan det bli en mix av - för mycket!

Vi är ju alla olika, lätt att snegla på hur andra gör/orkar/pallar/hinner/kräver

Önskar jag vore mer lyhörd på mig själv

Men nu förtiden kan jag gå en vecka utan att gno på köksluckorna och tvätta ur skåpen, bara det är en prestation i sig, eller att låta toaletten vara ostädad en hel dag!!! ja herre gud det skulle aldrig gått för ett par år sedan.  Jag har t.o.m slutat stryka allt. Det går framåt

Jag tror faktiskt att jag blir mest stressad av att höra allt som andra gör! Eller hinner med! 

För det mesta….

Nu förtiden känns det ganska bra. Jag märker när jag är stressad och då går jag ut och kramar ett träd eller mediterar . Däremot är det väldigt många måsten här i livet och jag brukar vända mina måsten till "borde"

Vi ska inte tala om vilka saker vi plockar på oss. Kolla datorn, mobilen, kolla det, det och det. Inte undra på att det blir stressigt. Nej, jag ska flytta ut i skogen, bort från allt

Sen hamnar man (jag) självklart i de där stunderna då man blir tokig. Jag har förmågan att ta på mig en massa "måsten/borde göra, också. Men som sagt, det är mycket bättre nu, förr kunde jag inte slappna av utan att bli stressad av det istället.

#8  ja eller hur!

#8 Så känner jag också. Och så blir jag arg på mej själv för att jag känner så.

Jag gör ju mitt bästa efter dom förutsättningar jag har och då kan jag inte jämföra mig med någon annan som kanske är i ett helt annat läge än vad jag är.

Egentligen har man inte en aning om hur någon annan mår. Det är inte säkert att dom är nöjdare för att dom har ett städat hem och hinner med allt.

nämen prexis anki, man måste ju gå efter sig själv!! Önskar jag  vore bättre på just det. Man har sina svaga stunder…………….

#11

Egentligen har man inte en aning om hur någon annan mår. Det är inte säkert att dom är nöjdare för att dom har ett städat hem och hinner med allt.

Jag kan intyga om (talar för mig själv) att man inte är lyckligare för att man "hinner" Nu har jag släppt mycket på alla mina måsten, skiter i om det är stökigt eller om kuddarna ligger "fel" men när det var som värst (och man utåt verkade fantastisk som hade ordning överallt) så mådde jag jättedåligt. Städade och fixade ännu mer att göra för att slippa känna efter.

När det är mycket brukar jag ta en lapp och skriva upp saker från 1 och uppåt, sedan tar jag den viktigaste saken först.

#8 och 11

Tänk på att det är så lätt att lägga ihop vad alla gör och tro att alla hinner allt.

jag valde annat. Tidigare så bröt jag ihop totalt, men efter att ha gått hos psykolog, fått lämplig medicinering, börjat med mindfulness osv så fungerar jag riktigt bra Det är påfrestande att ha usel ekonomi och så men jag tycker att jag mår otroligt mycket bättre nu än tidigare trots ekonomin.

#13

För mig är listor rent av en livsfara. jag brukar skriva upp allt jag ska göra och betar av dem en efter en och kommer på annat viktigt under tiden när jag ändå håller på, fyller på listan allt eftersom, sedan kan jag inte sluta förrän varenda grej på listan är åtgärdad. Har haft långa dagar och nätter eftersom listan aldrig tar slut - kan ju inte sluta förrän varenda grej är avbockad. En av de saker jag försöker "jobba" bort. Kan INTE vänta med nåt tills i morgon……..av nån jäkla anledning

#12 #13  Det är så sant.

Jag har blivit mycket bättre på att släppa måsten men det gäller att träna på det hela tiden. Man får påminna sig själv om att tagga ner.

Meditation hjälper mej mycket.

#16

Jag vet hur du menar. Jag kunde sitta i soffan och få för mig "Nej det där skåpet måste renas" och jag kunde inte vänta till imorgon.

För mig innebar (innebär, då jag fortfarande rensar) att jag måste renas mentalt och ibland har jag inte motivationen att jobba med mig själv. Det är alltid lättare att hjälpa andra, än sig själv.

Sen ska vi inte tala om att möblera rum. Min dotters rum, jag vet inte hur många gånger jag ändrat om för att det inte är "rätt"

Men det är bättre nu. Jag mediterar varje dag, inte alltid djupt utan bara låter mig själv vara och framförallt, jag jordar mig och rensar ut skit.

Svarade nej, men går med ständigt dåligt samvete.

Men det stämmer inte egentligen. Min stress ligger på jobbsidan. Med en gammal axelskada som börjar ge sig rejält till känna och ett jobb som blir mer och mer stressat, tungt och monotont. När jag kommer hem är jag både trött och sliten. Vill städa och pyssla men orken tryter. Men jag har nog inte så jätte dåligt samvete.

Hyllar principen bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete.

Maken tar vad han klarar med sin fibro. Resten försöker jag fixa på helgerna. Gästerna trivs iallafall. Stämningen hos oss är varm och avslappnad.

skrattar gott Fjäril, känner sååå igen mig. Flyttade för ett halvår sedan och snacka om att ursäkterna på att möblera om har infunnit sig - på gott & ont. vem har tid att meditera då??? Det tar jag i mon då jag kan varva ner, har ungarna någonannanstans, soppa till middag, slipper tvätta……………….. men en vacker dag så finns både tid och inspiration ELLER HUR!!

Men jag jobbar på det som sagt…………….

Pagan,

Haha, ja det där känner jag igen. "Imorgon, då minsann har jag tid, ska bara…."

Jag tror vi kommer i de där perioderna då och då, "märkligt" nog är jag påväg dit om jag inte lagt tid till mig själv (just för att meditera)

Nu vägleder/healar jag på distans varje dag, så jag får lite hjälp där. (behöver inte jobba med mig själv lika mycket, latFjäril)

Oj Känner mig som en riktig slöfock. jag skjuter upp allt jag kan, Och tar bara det roligaste. Sen hittar jag listan ett halvår senare. Då är den inaktuell.  Rensa ogräs skulle jag göra för ett halvår sedan. Lämplig tid nu när det är vinter. 

Fjäril - Gäller att vara om sig å kring sig. Ta vara på dig, inte vara på väg åt fel håll, ska själv ta vara på mig - så är vi två kram man behöver påminnas då och då. Imorgon förmiddag/eftermiddag? tar vi oss lite tid för lite egentid och kanske t.o.m meditation DEAL??

Det tycker jag, imorgon är det "Jag är viktig_dag"

Ja den var riktigt bra!

Ska följa den uppmaningen för nu måste jag, har skrivit upp den på listan

#22 Isa, känner igen mig! Fast jag kommer inte ens på att skriva en lista…

#22 Jag vet inte Isa, men visst tilhör du också den äldre gruppen här på forumet, liksom jag? Man kan se det på det här sättet du vet: Vi har ju passerat den där mest hektiska åldern när man aldrig satt på baken, men nu är vi äldre och med det kommer också en lugnare tillvaro - då vi faktiskt har rätt att välja våra slag .. TYcker du gör alldels rätt i att rensa ogräs nu på vintern då det inte finns nåt!

#27 Alldeles rätt Tuva-Lena. jag är född 56 och fyller 56 i april.

Väntar fortfarande på 30-årskrisen  Kan nog inte bli gammal innan dess. 

Jag har märkt att man blir tryggare med sig själv på något sätt. ok jag ser ut som en tant. jag är ju en tant. men mitt inre blir aldrig gammalt.

#26 Haha Jag glömmer den också. Så jag har nästan slutat med det. 

Det är ju både skrattretande och ganska sorgligt att läsa den här tråden…känns väldigt "kvinnligt" just med att vilja ha det så perfekt..män stressar ofta kring jobb och that´s it.

Jag svarade annat, jag får inte ihop det men accepterar det nog mer och mer. Har sänkt ribban rejält, även jag efter några slängar av utmattningsdepression då perfektionismen gått överstyr.

Nu får det vara lite skitigt i hörnen, tills jag känner ett sug efter att städa.Har börjat laga enklare mat, det behöver inte vara krångligheter bara för att man ska bjuda på mat.

Skrattar igenkännande åt listorna, framförallt när det gäller trädgården. Det finns punkter som legat på höstlistan som flyttats till vårlistan för att sedan flyttat till höstlistan igen…år efter år…

Jag skrev faktiskt nyss ett mail till en vän om "varför ska man ha så bråttom egentligen?" Allt har ju sin tid, eller hur? Vi smittar varandra med nån överdriven duktighetshets där man ska renovera och fixa, fort ska det gå, ett hus ska gärna vara tiptopp på nåt år! Jag blir riktigt irriterad över när gäster kommer och ska gå runt i huset för att se " vad vi fixat sedan sist" och jag får säga, tja INGET.

Jag tycker det här med tid/pengar verkligen är en svår nöt att knäcka. För INTE vill jag byta till tiden då jag jobbade som en slav och hade bättre ställt…då var ett biobesök inte värt nåt, för jag var så sönderstressad så jag inte kunde slappna av ändå.

Å andra sidan, visst är det livskvalitet att kunna unna sig…

Lagom är bäst, men det är väl få förunnat att kunna välja…tror att de flesta sitter i den där knipan…antingen har man för lite pengar, eller så tjänar man bra men har då ingen tid att njuta av fördelarna med att ha bra ställt….eller så blir man blind av det och vill ändå bara ha mer och mer…det tycker jag också att jag stöter på rätt ofta, "mkt vill ha mer"

Mkt tankar kring ämnet…

Men om man jobbar som tusan men ändå ligger back i slutet av månader sz! Å andra sidan har vi ju orsaker till att det är så men jag längtar efter att få köpa det där gårdsuppfödda köttet, kunna köpa den medicin jag o fam behöver, gå till tandläkaren…osv. Då blir allt en stress till slut, från jobb, familj o hus…till det dåliga samvete över att inte hinna, inte kunna o dessutom att man har viljan att vilja vara ensam, unna sig…mm. Säger inte att det är så jämt men med jämna mellanrum iaf.

Jag är ganska duktig på att unna mig saker o ting som jag vet får mig att må bra psykiskt men frågan är om jag borde prioritera "tantmedicinen" framför blinget…men då vet jag att jag blir rastlös. Kanske vi borde leva på falukorv o makaroner i ett par år för att spara in på matkassan men då skulle jag få ångest över att jag stoppar i mina barn skitmat. Ständiga val o vilket är egentligen bäst?!

Vi har hamnat i ett ekorrhjul som är svårt att ta sig ur.

Men jag tror att har man väl börjat fundera på att något är fel så har man kommit närmare en lösning.

Jag svarade att jag har rätt bra koll eller oxå så tror jag det

brukar ligga lite före med saker som jag vet "kan" dyka upp..beställningar och sånt..t.ex

att bli stressad för att det saknas pengar …det har jag faktiskt börja skita i…det är bara att gilla läget . Dom som vill ha pengar väntar bara man pratar med dom….har jag märkt.Dom kan ju inte få några när det inte finns några..

Det går inte att lugga en flintskallig

Efter att själv ha blivit blåst på närmare en halv miljon  så känner jag att pengar ska inte få stressa mig..

När det gäller tid så räcker den mer än väl till tycker jag..Saker som är roliga gör jag snabbare än dom tråkiga..

Nej, och med dåligt samvete…..

#31 Mamma har en liten notis på kylskåpsdörren: "Ungdomen är en underbar tid. Synd bara att den slösas på dem som inte har vett att uppskatta den", står det. Detsamma skulle kunna gälla pengar.. "Pengar ger en underbar trygghet. Synd bara att dom slösas på dem som inte har vettet att uppskatta dem.."

Trygghet är nog viktigast ändå. Har man bara en trygghet i ryggen, så kan man ägna mer tid åt personlig, eller andlig, utveckling också..