Erfarenheter vi gör..
..hur påverkar dom oss? Vi får positiva erfarenheter förstås, men så finns det dom negativa då.. Tycker du att dom har förändrat dig som person?
Tänk er när man var en oerfaren 20-åring och man sa'; "godda' allesammans.." med ett leende på läpparna och ville ta heeela världen i famn.. Hur har erfarenheten förändrat dig, om den har det..? Säger du fortfarande "godda' allesammans", eller ställer du dig längst bak i ett hörn och inväntar reaktionerna framifrån först? 
Pejlar liksom in läget innan du ger dig tillkänna..?
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Jag hojtar numera halloj och skiter i reaktionerna. Jag ids inte längre bry mig så mycket om vad folk tycker och tänker om mig, utan gör oftast som jag själv vill. Jag känner att jag har ägnat alldeles för mycket tid åt att tänka på vad folk tycker förrut, och vad får egentligen jag själv ut av det annat än ångest? Det är en befrielse att ha kommit till den insikten
Livet kan vara krokigt, men aldrig utan mening!
Jag är inte den som tar plats - men samtidigt så är jag inte heller avvaktande. Jag säger "hej" bara…..åsså får det vara så!
Mycket kan bero på min numera dåliga hörsel, att jag inte förväntar mig att nån svarar, eller att jag egentligen inte hör att nån svarar.
Allting beror väl också i vilket sammanhang det gäller!
Jag säger nog "hej allesammans
" fortfarande, men jag känner samtidigt ångest inom mig, eftersom jag vet att det kan uppfattas som lite "uppkäftigt" bland "erfarenheten" - ha ha… att ta för stor plats när man träffas så där första gången. Fast det är nog ett sätt för mig att signalera att jag är helt ofarlig och samtidigt fullkomligt ärlig och öppen som människa. Inte vet jag om budskapet går fram, men det är så jag vill att det skall uppfattas i alla fall.
Dessutom så vill jag att erfarna människor skall lära sig att ta plats!
Tänk så många det finns som står o trycker i bakgrunden, men som egentligen har massor att ge och lära andra! jag förstår inte varför människor blir så nertryckta när dom får lite erfarenhet i bagaget..? Det är ju då dom verkligen vet vad dom talar om!
Kan det vara så att ju fler erfarenheter man har, desto ödmjukare blir man..? Och desto mer uppgiven kanske..? Va trist isåfall. 
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Förut var jag oerhört passiv…nu har jag lite mer skinn på näsan men står ofta tillbaka ändå. Allt hänger på dagsformen…hur mår jag, vilket humör är jag på, vad är det för slags konstellation av människor el vilken sammankomst är jag på…etc.
Jo naturligtvis. Man ställer sig inte i kyrkan och säger "godda' allesammans" direkt, eller ett politiskt möte. 
Jag tänkte mer på en träff där man ändå kan möta människor som man inte tidigare är bekant med. Och går man på en sån träff så är nog dagsformen som den borde vara, annars avstår man nog hellre.. 
Men jag förstår hur du tänker Mama. Man pejlar in lite först.. 
känner av liksom.
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Mm, orkar inte ta diskussioner där jag vet att det är dödfött…el säger *Hej*! O sedan håller jag mig lite för mig själv. Men jag har ju blivit mkt mer utåt på äldre dagar o är obotligt nyfiken på andra människors liv så sänder en person ut "öppenhet" så hakar jag på direkt.
Men som sagt, ibland är man trött, less o är där man helst inte velat vara…o då kan jag stänga ner helt. T ex när shigne kom förbi här…jag som oftast är en pladdermaja var helt knäckt o sa knappt ett ord. Men med shigne känns det bra iaf…kan bli pinsamt med andra.
Sällan jag är i såna sammanhang utanför jobbet, tycker jag, och där har jag inga som helst problem att ta plats, ha åsikter och idéer. Där har jag alltid känt mig bekväm och vet vad jag kan. Däremot har jag varit ganska "blyg" i nya kompisgrupper, när jag inte vet vad som förväntas av mig. Ibland går det hur bra som helst, ibland kommer jag inte "in" på en hel kväll. Känner mig då klumpig och ivägen. Det har dock blivit bättre med åren! Mycket bättre :)
Dansa kan man alltid göra!
Jag säger hej,inte goddag!
ibland tar jag plats,ibland inte,det beror mycket på situationen,vilket humör jag är på och hur energin och stämningsläget käns där jag befinner mej,
Jag kan inte påstå att erfarenheter skulle göra mej nedtryckt eller uppgiven,tvärtom gör alla mina erfarenheter på sikt att jag utvecklas och växer som människa,vissa saker är förståss jättejobbiga att gå igenom när det. pågår.
~ mayolica ~
Förut kunde jag vara rätt blyg och försökte att inte märkas alls. Men nu är det annorlunda! Jag är kanske inte den som syns och hörs mest i större sammanhang, men jag har inte ont av att ställa mig framför en samling folk och göra mig sedd och hörd. Jag har lättare för att ta kontakt med folk nuför tiden. Kan börja babbla med vem som hells i affären, på gymmet och framför allt i bastun på badhuset. Där slipper ingen mitt kackel, om de vågar sig in i värmen sammtidigt som jag!!!