låter ju som utmattnings syndrom. vad har läkarna sagt? Så kan du ju verkligen inte ha det. Snacka om ond cirkel. Vet inte hur jag ska kunna peppa, men jag hoppas att du kommer till en läkare som kan förstå.

Nä så där kan du verkligen inte ha det! Suck… men tyvärr kan det vara svårt att hitta bra läkare idag. Men ge dig inte!

Fortsätt tills du hittar en läkare som kan hjälpa dig.

När jag observerar varför en person fastnat i ett mönster så gör jag observationen direkt inifrån den personen. Detta gör att observationen kan studeras direkt inifrån personen istället för utifrån och in. Jag når helt enkelt direkt in till orsaken till varför ett problem existerar.

Detta är vad jag observerar i ditt beteende.

Det du har fastnat i är att du lägger ansvaret på vad det är som sker utanför dig. Du bygger en mur kring dig eftersom du har observerat att andra personer i din omgivning formar sina liv på det sättet. Du har observerat att detta är det sätt som andra använder för att skydda sig mot omgivningen.

Steg ett är alltså att bli medveten om sitt beteenden. Först då är det möjligt att uppnå en förändring.

Mitt förslag är att du börjar observera ditt beteende så att du själv inser att det faktiskt är såhär som du levt ditt liv.

När du sedan själv fått den insikten är du redo för en förändring av din verklighet. Insikten om ditt eget beteende kommer att hjälpa dig i din kommande utveckling eftersom du får en referenspunkt att agera utifrån när självinsikten faller på plats.

Lycka till nu, jag ser att du har lätt för att ta till dig förändringar. Du och din järnvilja, bara du lägger manken till.

Håller def med Pagan; utmattningssyndrom. Förutom lite andra kul saker som uruselt humör, hjärtklappning o "förlamningar" fick jag också svårt att uttrycka mig. Tungan ville liksom inte hänga med o jag glömde ord/betydelse av ord samt var trött, tröttare, tröttast.

Hur är din rektor? Lätt att ha att göra med? Kanske du kan gå den vägen. Är det läkare på VC el ngn företagshälsovård? Tala med chefen o säg att du misstänker utmattningssyndrom. Kanske du kan få gå på halvfart ett tag. Byt läkare o se till att bli ordentligt utredd.

Jag håller med de andra som svarat dej!! Det där funkar inte i längden…

Det finns många bra sidor på IT om just utmattningsdepression. Om du orkar läsa;

netdoktorn.se

Eller så kan du googla.

Jag hoppas innerligen att du tar kontakt med sjukvården och att de sedan kan hjälpa dej på bästa sätt..

Kram

Det där låter ju inte alls bra,så kan du inte fortsätta. Hoppas att du kan hitta en bra läkare och få bli riktigt utredd. Vore nog välbehövligt om du fick vara helt sjukskriven en tid att återhämta dej,halvdagar och hattandet hit o dit med jobb och sjukskrivningar måste bli väldigt stressande.

Hoppas det ordnar upp sej för dej. Lycka till.

Jag kan bara hålla med de andra, gå på det där sättet och bränna de allra sista krafterna du har kommer att få ett abrubt slut hur du än försöker. Du bränner ut dig fullständigt på det där sättet. Förstår ingen det? Lyssna inåt och försök glömma det som pågår utanför dig, det är ditt liv det handlar om och ingen kommer att tacka dig för att du "håller ut" nu, den dagen du går in i väggen så det dånar om det.

Känn istället efter hur du skulle vilja göra, eller vad du tror kan råda bot på din trötthet. Gå på den känslan, kroppen ljuger aldrig, det är bara vi som "anpassar oss" mentalt efter vad vi tror krävs av oss från omgivningen.

Jag förstår att det är din entusiasm som lärare som får dig att pressa dig till ditt yttersta, men om du tänker efter, hur bra lärare är du om du känner på det sättet..? Den sista halvan av dagen..?

Ta hand om dig själv, det är en förutsättning för att du skall kunna ta hand om dina elever på ett bra sätt.

MaMaMade -- det där med tungan och svårt att uttrycka sig, det stämmer. Ibland svullnar tungan upp. Men blev du bättre? Hur gjorde du?

Tuva-Lena -- som du säger är det såklart entusiasmen inför sina ämnen och eleverna som gör att man ändå tar sig till jobbet, det är ju så roligt och givande. Sen får man betala med att vara vrak resten av dagen. På bussen hem är det knappt jag orkar läsa tidningen eller boken. Träffa folk på kvällen? Glöm det.

De flesta läkarutredningar har sökt efter någon hormonrubbning, den mest sannolika (en läkare i Nacka) underproduktion på B-kortisol. Men andra är mer inne på ms-liknande symptom. Jag medicineras för högt blodtryck och blodförtunnande för propprisk. Bästa läkarna fanns på Odenhuset i Stockholm. De såg att något var fel och vill utreda vidare tills de hittar det.

Har som tur är bra chefer (just nu, sånt ändrar sig.)

Tuva-Lena -- vad min egen kropp säger är enkelt: var stilla. Jag njuter enormt av livet i stillhet (på vårt torp).

Men stillhet betalar inte hyran, maten eller gåvor till barnbarnen…..

Tack för alla fina svar - även det med järnviljan på slutet =)

När det blev som värst satte jag mig ner o googlade runt. Hade en aning då jag har internetbekanta med utmattningssyndrom så jag kände igen symptomen. Fick bekräftelse på vad jag trodde o satte diagnosen själv. Jag har varit hemmafru sedan 1997 så jag har inget jobb att sjukskriva mig ifrån. Gillar inte läkare särskilt mkt o vår VC i synnerhet. Vill inte ta piller så jag bara bestämde mig för att ta det lugnt. Aldrig tvinga mig till ngt när det tog emot. Skötte naturligtvis familjen o det man måste men har ju fördelen att kunna ta det när lust o ork finnes.

Ekonomin har varit ut skogen de sista åren pga stora utg iom flera adoptioner så det har tyngt mkt o var en stor del av att jag gick in i väggen. Det har dock ordnat upp sig riktigt bra nu o jag har fått ett jobb som jag ska börja på om ngn månad. Så den biten är överstökad. Bara det att sätta sig ner o konstatera/få en diagnos gjorde det mesta för mig. Då vet man vad man har att tackla sas. I slutändan är pengar bara pengar men hälsan är ditt liv. Hade nog varit lite lättare om vi inte haft barn el de hunnit bli vuxna men…det är ju som det är.

Gick till en kurator ett tag men det tyckte jag inte gav ngt. Jag ville tala om min historia, få ur mig lite o sedan gå vidare med mig idag o min framtid. Hon ville mest ta tag i sådant som jobb, det jobbiga med barnen (vi har ingen som kan vara barnvakt så jag o Guben har inte varit "oss" på ett par år nu), vilket jag tyckte var att gå händelserna i förväg. Jag tror att det är jättebra att ha ngn att "sortera" sina tankar med men det är viktigt att det stämmer o att man har samma inriktning o mål.

Jag tycker def att du ska se till att bli sjukskriven för att ta hand om dig själv. Vila när kroppen säger vila. Se till att äta ordentligt (skriver inte bra för vad som är bra för en vet man bara själv i dessa dagar). Frisk luft o rörelse är viktigt, ngt jag själv slarvar med då jag avskyr vintern numer (o bor i Norrland), AD-vitaminerna du vet. Jag har alltid sovit mkt lätt o numer uruselt pga nattvak med barn samt värk. Har sista månaden ätit Valeriana Forte, 2 st ca 1 h innan sänggående o somnar in som ett barn. Vaknar fortfarande vid 4-tiden men kan slumra om mkt fortare o djupare än förr. Rådgör dock med din läkare om du äter annan medicin o vill prova.

Jag blev ganska snabbt bättre. Känner av det ibland när det blir lite för mkt bråk kring barnen el när det blir ont om pengar men idag känner jag igen det i tid o stoppar där. Positivt tänkande samt vetskapen om att vi klarat ett par väldigt djupa dalar o överlevt dem gör att ingenting känns riktigt lika hopplöst som för 1 år sedan. Värst är att jag har svårt att samla tankarna, dåligt minne, har fått svårt för ord/ordbetydelse. Det sitter kvar o märks av när jag är trött. Väldigt irriterande när jag en gång var mkt duktig på att uttrycka mig väl. Nu kan jag få tänka till även när jag sitter med de enklaste korsorden t ex, de som jag klarade på 5 minuter förr i tiden.

Jag hoppas att du stannar kvar här hos oss på AB. Gänget här är jättegulliga o de har hjälpt mig så oerhört mkt när livet varit helgrått. Du är mkt välkommen, här delas tjänster o gentjänster ut i parti o minut, kramar o goda råd likväl som raka besked. Även en cyberkram är en kram!  Du får gärna skriva direkt till mig också om du vill. Skicka ett PM så svarar jag. Kollar datorn minst morgon o kväll (börjar ju jobba snart). Det blev långt det här. Försökte PM:a dig istället men du måste aktivera din sajt först.

Du har det jobbigt nu och det är svårt innan man har fått en ordentlig diagnos. Ovissheten är jobbig och det är svårt att göra något innan man har något riktigt att ta tag i. Du har fått så jättemånga fina råd från andra här på sajten och du har även fått del av andras erfarenheter kring det. Jag blir riktigt rörd när jag läser inläggen

Jag skulle som en liten liten påminnelse dock vilja slå ett slag för det som Allhealing är inne på, att så småningom när du tycker att du har fötterna på jorden igen, titta lite på bakgrunden till dina problem. Vad det är inom dig som kanske kommer till uttryck på detta sätt.

Lycka till och hoppas att du snart får en diagnos och att du blir bättre.

Kram Tilja

Mhm, jag tror mkt på det Allhealing säger (har bara lite svårt att förstå "språket" ) men som Tilja säger så orkar man inte alltid ta tag i orsaken utan måste dämpa symptomen innan orken finns.

#8 Det är sant att ekonomin inte blir den samma när man inte kan arbeta,men hälsan måste gå i första hand. Risken annars stor att man bränner ut sej totalt. Det är bättre att lyssna på kroppen i tid ,om man bara fortsätter att köra på finns det risk att det blir så illa att man inte kan jobba alls sen istället.

Det är mycket bättre att jukskriva sej i tid och vara sjukskriven den tid du behöver,så att du kan arbeta sen när du kommer i bra ballans igen.

Ju längre man fortsätter att köra på så här,desto längre tid kan man behöva vara sjukskriven för att kunna återhämtat sej. Förr eller senare säger kroppen ifrån helt om man inte lyssnar på den.

#9 Det går att skicka pm till oaktiverade sajter oxå. Gå in på dina mededelanden och välj "skriv ett nytt meddelande" (högst upp på sidan i den svarta rutan)  Där skriver du in "nick-namnet" på "Till" och skickar som vanligt.

Men aktivera gärna sajten ändå för det känns mycket trevligare när sajterna är aktiverade,sen behöver man ju inte lämna ut sej med namn och bild på sej slälv för det.

Oki, tack för tipset mayolica! Det visste jag inte, bra att veta!

#11

Den kortare versionen =)

Jag ser rakt in i en persons under medvetande. Där fångar jag  orsaken till varför ett problem existerar. Sedan presenterar jag en lösning.

En psykolog kommer aldrig åt det undermedvetna hos en person. En psykolog måste arbeta med en persons medvetna tillstånd och därifrån fiska fram information från personens under metvetande.

Det är i det under medvetna som svaren på många av frågorna ligger. Speciellt när det gäller trauman som ett ett exempel.

#14 Tack!

#14 Dra ihop under och medvetande om du vill tala om ett undermedvetet liv.

Och snälla, tro inte att du ser in i något. Det är för pretentiöst och hjälper ingen.

Var lite människa istället =)

#16

Jag har arbetat med det i ett antal år och läser folk som en bok.

Särskrivningen var för att det skulle bli lättare för MaMaMade att läsa min text.

Tack för alla goda råd här - har faktiskt tagit ut en sjukskrivning på två månader för en katolsk retreat I FULLSTÄNDIG TYSTNAD (förutom sjungen tidig liturgi och vesper på kvällen).

Som en del av er säger gäller det att respektera kroppen och anden - trots att det är så engagerande att ta ut sig tillsammans med elever. Det kreativa livet tröttar hjärnan.

Det är som att gå från kreativ nivå (som tröttar) till visdomsnivå där vila och tystnad är vägen till tacksamhet.

Tack alla!

Det låter mkt trevligt! Lycka till o välkommen tillbaka att berätta hur det var o hur du mår!

Varför inte välja alternativa metoder?

Om du prompt vill gå till läkare föreslår jag att du vänder dej till naturmedicinskt intresserade läkare och inte vanliga läkare. Själv tycker jag att skolmedicinen idag är näst intill helt värdelös när det gäller icke akuta tillstånd, för mej är det helt meningslöst att gå till läkare såvida jag inte har ett brutet ben eller annat akut. Naturmedicinen är det som verkligen hjälper kroppen att hela sej, det och kunskap.

Du måste ta hand om dig själv, för ingen annan lär ju göra det! Och ingen kommer heller att tacka dig för att du jobbat ihjäl dig, de ersätter dig bara med nån annan… Låter cyniskt, men så fick jag lära mig att tänka. Jag har förvisso fortfarande mkt sjukfrånvaro, mitt problem är en nervskada, men genom att låta mig själv vara sjuk när det är som värst ger jag mig också en chans att åtminstone få vila kropp o själ. Det är stressande med ekonomin i början, o min har totalhavererat, men jag har lärt mig att tänka att det är bara pengar. Finns det inga, så finns det inga, jag kan inte trolla med knäna. Huvudsaken är att jag ger mig själv möjligheten att bli frisk för att kunna fortsätta jobba senare. Jag vill ju jobba till pension o inte bli sjukpensionär, så jag tar smällen nu för att kunna ge mig själv livskvalitet sn. Det blir tufft, men det är nyttigt o man lär sig mkt på vägen. DU är prio 1! Inte nåt annat.

Och med tanke på att man numera inte får sjukpension speciellt lätt så är det än viktigare att tänka på sig själv Jämt!

vi skall ju orka tills vi blir 70-75 år….så det hinns med att jobba om man så säger Trist det där med ekonomin!….men det är ju bara pengar som sagt!

Men man skall ju orka leva också….då hjälper inga pengar i världen! Om man kör slut på sig kroppsligt.